lördag 9 januari 2016

Du store gud?


Bokens titel: Du store gud? Hur religionen förgiftar allt
Författare: Christopher Hitchens
Originalets titel: God is not Great
Översättare: Margareta Eklöf
Förlag: Fri Tanke, 2014
Antal sidor: 343 + referenser

Christopher Hitchens var en ateisternas gigant, en världsberömd gudsförnekare, debattör, journalist och retoriker. Nu är han död sedan något år tillbaka, men hans texter lever kvar i allra högsta grad. Jag lockades att läsa boken eftersom jag ville höra mer om hans budskap "religionen förgiftar allt".

Det är svårt att skriva recensioner om faktaböcker, i synnerhet i sakfrågor. En helt annan grej än att skriva ett utlåtande om en skönlitterär roman där det är fritt fram att tycka lite vad man vill utan att nödvändigtvis förklara varför eller försvara sin åsikt.

Men säg något om hälsoriskerna med LCHF så får du det hett om öronen. Eller fördelarna med att leva ett antroposofiskt liv i Järna, med alternativmedicin och Waldorfpedagogik. Eller varför man borde använda sig mer av tarotkort och sierskor inom polisväsendet. Det är svårt att läsa en bok i ämnet och sedan inte uttrycka sin egen personliga åsikt och hur man kommit fram till den ståndpunkten.


När religion är inblandat blir det ännu mer uppskruvat än om man diskuterar kosthållning (som annars enligt min mening verkar vara bland det mest laddade man kan prata om i Sverige).

Säg att du hatar halalslakt och koscher.
Säg att du tycker det är sorgligt med munkar och nunnor som viger sina liv åt gud.
Säg att du vill återinföra kristen morgonbön i skolan.
Säg att du tycker det är förskräckligt att man tillåts bära heltäckande slöja på förskolan.
Säg att du tycker att man ska tvingas utföra aborter trots att man är en katolsk barnmorska.
Säg att du tycker det är sunt med lite omskärelse, så länge det sker på nyfödda.
Säg att du anser det vara ett intellektuellt bottennapp att på allvar tro att det finns en gud som skapat allt liv på jorden.

Religion är på blodigt allvar. Bokstavligt talat.

I "Du store gud? Hur religionen förgiftar allt" tar Hitchens upp en hel del av sånt som jag själv grubblat över, motstridiga uppgifter och inkonsekvens i de heliga skrifterna, motsättningar mellan olika falanger inom samma världsreligion och krig mellan missionerande religiösa samfund.

Jag ska inte skriva en hel uppsats om detta. Precis som Hitchens tydligt påpekar, med hänvisning till sig själv, Salman Rushdie, Lars Vilks och flera andra, så är det ju dessutom FARLIGT att aggressivt angripa vissa religiösa företeelser med ord och logiska resonemang.

Bokens stora behållning är just författarens mycket lättsamma och underhållande men fortfarande oerhört insatta kommentarer kring historia och nutid, vetenskap och tro, logik och önsketänkande, inkonsekvens i egna skrifterna och framför allt i de handlingar som utförs att många djupt troende. Det är också spännande att läsa delarna om hur man pådyvlar andra sin tro med hjälp av hot och tvång.

På slutet skummade jag dock igenom kapitlen, fastän jag hade tänkt mig att dessa skulle vara bland de viktigaste att läsa: nackdelarna med ateism. Där var för många utdrag ur filosofers skrifter och för många invecklade historieberättelser.

Författaren har ett raljerande sätt att skriva om troende som först är uppfriskande respektlöst men snabbt känns jobbigt. Jag uppskattar inte den nedlåtande tonen. Boken är väldigt viktig men min totalupplevelse grumlas av Hitchins våldsamma angrepp på alla som tror på någon gud. Om jag fick önska, så skulle jag vilja se undervisning även om ateism i skolan - inte bara de stora världsreligionerna som barnen får lära sig mycket om under flera skolår - men då utförd på ett mindre hånfullt sätt än i denna bok.

Min bild: Julkrubbans herde och lilla lamm får symbolisera de troende som följer sin profet.

Omdöme: Välskriven, insatt, underhållande, väl underbyggd och en riktig käftsmäll för de troende som får så många sakliga argument att motarbeta eller överbevisa och för de icke-troende som måste inse hur hela vår värld är genomsyrad av osannolika sagor som miljarder människor tycks tro på.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN och POCKET 


6 kommentarer:

  1. Låter intressant. Och visst är det skumt att just kost har blivit så laddat att prata om, men det kanske blir så i ett sekulariserat land - något måste man tro på :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är intressant att spekulera i människans enorma behov av en högre makt, ett utstakat sätt att leva, en vägledande guru, ett sammanhang där man ingår och resonerar lika som alla andra. Oavsett om man är fotbollsfanatiker, ortodox jude eller anti-sockerfanatiker.

      Radera
  2. Det låter som en intressant bok, även om fundamentalistisk ateism också kan vara jobbig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alla människor som försöker pådyvla andra ett särskilt sätt att leva är påfrestande och respektlösa, tycker jag. I stort håller jag med Hitchins om mycket men han är för raljerande för att det ska kännas riktigt bra.

      Radera
  3. Väldigt bra inlägg! Att skriva om tro och dieter är känsligt och svårt, och antagligen hade Hitchins blivit ännu slagkraftigare om han kunnat hålla igen lite på hånet... Även om jag vet att det är svårt, jag blir lätt väldigt raljerande själv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mmm. Vet hur det är. Jag har vuxit upp med världens mest sarkastiska pappa och är expert på ironi och spydighet. I bokbloggen hinner jag besinna mig, men i verkliga livet kan jag ibland ångra att jag låter så hånfull och sarkastisk när jag egentligen inte menar att vara elak utan bara vill få fram min åsikt på ett lite slagkraftigt sätt. Hitchens verkar ha lidit av samma åkomma :-)

      Radera