fredag 28 oktober 2016

Glömskans bibliotek


Bokens titel: Glömskans bibliotek, en essä om demens, vansinne, litteratur
Författare: Ulf Karl Olov Nilsson
Förlag: Norstedts, 2016
Antal sidor: 217 + källhänvisningar

Efter förra årets Augustprisnomineringar läste jag professor Karin Johannissons "Den sårade divan" och kände mig så otroligt obildad.

Det var inte det att jag inte förstod orden eller vad författaren ville säga - men jag var inte alls van vid uttrycken, kände att jag inte behärskade dem sådär som man skulle önska. Det gjorde att jag inte fick något riktigt flyt i läsandet, trots att jag egentligen tyckte ämnet var intressant.

Eftersmaken var inte helt angenäm. Är jag korkad? Går jag bara omkring och inbillar mig att jag är allmänbildad, beläst och hyfsat upplyst? I själva verket kanske jag borde hålla mig till Kalle Anka & c:o? Det är inte särskilt roligt att upptäcka att man får traggla sig igenom en bok, när man är van vid att behärska det mesta, men "Den sårade divan" gick över huvudet på mig.


Bland årets Augustprisnomineringar finns en bok som genast får mig att tänka på det där. Nämligen "Glömskans bibliotek" av Ulf Karl Olov Nilsson. Intressanta ämnen, det där med demens och minne. Vem är man om man inte har minnen av sitt tidigare jag?

Författaren skiner igenom i texten och ger ett sympatiskt och nyfiket intryck. Ämnet är spännande. Hans exempel tagna ur egen erfarenhet som psykolog är underhållande (om man får säga så om hemska människoöden). Men vad vill han säga? Det är något alldeles infernaliskt vad han vrider och vänder på allt! Blir jag ett dugg klokare av det här? Nej.

Jag inser också att jag har svårt för Freud. Trodde att det bara var i filmer som folk lade sig på en psykologs soffa och analyserade varför de spontant tänkt på... hmmm, säg apelsiner, när de kom in i mottagningsrummet. Och vad apelsiner kan tänkas säga om dem som personer. Eller vad apelsiner symboliserar. Naturligtvis hoppar inte bara ord och bilder fram utan någon mening, det måste ju nödvändigtvis betyda något att man tänker på en apelsin.

Beskrivningarna av hur Freud resonerar får mig att vilja sparka bakut. Som hans idé om att allting härstammar ur något rent och oförfalskat "ur-" i forntiden. Eller att han läser in så mycket som tycks härröra ur det tyska språket och därför faller platt på alla andra språk: "Släktingar i allmänhet betyder i drömmen oftast könsorgan". Detta baseras på att ordet Geschlecht avser såväl släkt som kön i tyska språket. Efter det kan jag inte ge mycket för hans idéer kring drömtolkning...

Ulf Karl Olov Nilsson ställer massor med frågor, vrider och vänder på allt, leker med ord, funderar på betydelsen av ord, frågar ännu lite till - och jag känner mig inte ett dugg klokare efter att ha läst den här essän, tvärtom.

Mitt foto: En mängd USB-stickor får symbolisera "minne". (Observera att det inte är jag som är oskicklig fotograf, utan oskärpan beror på att bokens omslag är gjort av ganska hård transparent plast som reser sig lite.)

Omdöme: Snygg bok. Supersmart kille. Spännande ämne. Svårbegripligt.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN

Tack för recensions-exet, Norstedts!

1 kommentar: