Snabb respons på kvinnliga vänner:

Pernilla:
Anne på Grönkulla av LM Montgomery (jakten på besläktade själar är ju ett bärande tema i hela serien)
Bridget Jones Mad about the boy av Helen Fielding
Bästisboken av Lin Hallberg
En tesked jord och hav av Dina Nayeri
Flyttfåglar av Marianne Fredriksson
Joy Luck Club av Amy Tan
Kalla det vad fan du vill av Marjaneh Bakhtiari
Kvinnorummet av Marilyn French
Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson
Stora små lögner av Liane Moriarty
Stål av Silvia Vallone
The bastard of Istanbul av Elif Shafak
+ till viss del Fredrik Backmans böcker
+ väninnekören i Lena Anderssons Utan personligt ansvar

Jag själv:
Augustiresan av Anna Fredriksson
Cirkeln, Eld och Nyckeln (trilogi) av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Hundra omistliga ting av Lucy Dillon
Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist
Niceville av Kathryn Stockett
Norrtullsligan av Elin Wägner
När livet börjar om av Lucy Dillon
Om ni inte börjar leva gör jag slut av Eva Swedenmark
Rosengädda nästa! av Emma Hamberg
Tisdagsklubben av Anna Fredriksson
Underbara kvinnor vid vatten av Monika Fagerholm

Hannele (bloggen Hanneles bokparadis) påminde mig om Lucy Dillons böcker, så jag lade in de jag själv har läst och vet handlar om kvinnlig vänskap.

Ylva:
Alla böckerna om Mma Ramotswe i Botswana av Alexander McCall Smith

Lånat bilden från Tradera...

Monika (bloggen Bokföring enligt Monika):
Stekta gröna tomater på Whistle Stop Café av Fannie Flagg

Mrs B (bloggen Looking for Mr Goodbook):
Divine Secrets of the Ya-Ya Sisterhood av Rebecca Wells
Joy Luck Club av Amy Tan (två generationer av kvinnors vänskap)
Nervous Conditions av Tsitsi Dangarembgas (kvinnlig vänskap viktig del i berättelsen)
The Color Purple av Alice Walker (kvinnlig vänskap central för huvudpersonens utveckling)
The Handmaid’s Tale av Margaret Atwood (i alla fall delvis om kvinnlig vänskap)
The Group av Mary McCarthy (komplicerad vänskap bland kvinnor i grupp)
The Sisterhood of the Traveling Pants av Ann Brashares

Helena (bloggen Ms Hisingen):
Big Little Lies av Liane Moriarty
Female of the Species av Minny McGinnis (lika delar vänskap och ny kärlek)
Foxfire av Joyce Carol Oates
Kaffe med musik av Karin Brunk Holmqvist
Maresi - Krönikor från det röda klostret av Maria Turtschaninoff
Panic av Lauren Oliver
Recombinant av Denise Grover Swank och Shannon Mayer
Sonjas sista vilja av Åsa Hellberg
The Jane Austen Book Club av Karen Joy Fowler
The Poison Tree av Erin Kelly

Stockholms stadsbibliotek:
Att förlora Gemma av Katy Gardner
Bokcirkeln av Elisabeth Noble
De sju systrarna av Margaret Drabble
En sådan gåva av Lena Böving
Lycksökare av Lesley Lokko
Mellan kvinnor av Anita Brookner
Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson
Simone de Beauvoirs hjärta av Ann-Marie Ljungberg
Som en syster av Martha Moody
Sommarsystrar av Judy Blume
Vännen av Gunilla Linn Persson


Anna (bloggen Och dagarna går...)
Stål av Silvia Vallone

P.S. Och så Min fantastiska väninna av Elena Ferrante, boken som är upprinnelsen till hela detta projekt som min bokklubb drog igång - att hitta böcker där huvudpersonerna och bokens tema är kvinnor som INTE är systrar, och INTE är förälskade i varann, och INTE i huvudsak fokuserar på kärlek (till män) - utan på vänskap mellan två (eller flera) kvinnor.

Är kvinnor aldrig vänner i böckernas värld?

Igår såg jag på Rättviseförmedlingens Facebooksida en film om en mor och dotter som väljer bland barnböcker och finner att ytterst få innehåller flickor som har ett namn, som pratar (har repliker), som har en ambition (eller ett yrke) - de flesta barnböcker innehåller flickor som är perifera, saknar namn, inte driver på handlingen, inte tillför mycket till berättelsen mer än att de väntar på en prins...

Nu ska man väl i ärlighetens namn påpeka att det inte nödvändigtvis gäller svenska barnböcker - jag vågar nämligen hoppas att vi tänker lite annorlunda här! - och att hela filmen i slutändan är reklam för en bok om banbrytande kvinnor. Men ändå. En hint ger den om hur svaga flickor ofta är i barnens böcker.

Och idag drogs jag in i en mejlkonversation med mina bokklubbsväninnor, där vi kunde konstatera att det finns alldeles för få (skönlitterära) böcker som skildrar kvinnlig vänskap. Diskussionen kom sig av att vi hade valt Elena Ferrantes "Min fantastiska väninna" som bokcirkelbok till i fredags och att vi under den kvällen inte kunde komma på nästan några andra böcker som skildrar ett vänskapsförhållande mellan två kvinnor.

En av bokklubbsväninnorna föreslog då att det borde finnas ett Bechdeltest för böcker, en annan föreslog att jag skulle ta mina bokbloggarbekantingar till hjälp. Finns det ett intresse av att samla ihop böcker där två kvinnor har huvudrollerna i en skönlitterär bok och där deras vänskap skildras? Hur många såna böcker kan vi hitta?

Jag vågar påstå att jag kan hitta många, många böcker där kvinnor är ovänner eller konkurrenter, eller där de är systrar eller mor och dotter, eller där de visserligen är väninnor men det verkligen inte är deras vänskap som är bokens viktiga tema.

Såklart finns det många romaner där det figurerar flera kvinnor och att de interagerar med varann (kanske lite som en sidohistoria eller ett stickspår), men det var inte riktigt det vi var ute efter... Att hitta böcker om förälskelse och kärlek är lätt - att hitta böcker som huvudsakligen beskriver nära kvinnlig vänskap är inte alls lika enkelt.

* Bechdeltestet: En spelfilm som har två namngivna kvinnliga karaktärer som pratar med varandra om något annat än män.

Tematrio: Finns i sjön!

Veckans tematrio gäller böcker vars titel handlar om saker som finns i hav och sjöar. Lyran hoppas att hon gjort det extra knepigt för oss!

Visserligen är det avsevärt mycket lättare att hitta en bok som handlar om havet än en som har det i sin titel. Likaså är det lättare att hitta en bok som har ordet "hav" eller "sjö" eller "vatten" i sin titel än de saker som finns däri - men jag tror att jag har lyckats ändå.

Här är mina förslag:

En nypa salt av Maria Goodin

Eremitkräftorna av Anne B Ragde.

Och här hade jag tänkt lägga in en bok som jag läste som barn, och som jag trodde fortfarande fanns - men hur jag än googlar så kan jag inte hitta den. Den handlade om en sälunge - möjligen döptes den till Rowena eller något sånt? - och omslaget var smaragdgrönt med en vackert illustrerad säl. Tror den var engelsk, översatt till svenska. Men jag kan verkligen inte hitta den, så istället får jag dra till med...

Skattkammarön av Robert Louis Stevenson.

-

UPPDATERING! Tack vare Robert på bloggen Mina skrivna ord så har jag nu fått veta vad boken och författaren hette: Rowena Farre och "Sälmorgon". Jag läste den om och om igen som barn, men tydligen har jag varit dum nog och slängt boken... Den finns inte i min bokhylla i alla fall. Bilden har jag fått sno från nätet.

Kyrkogårdsboken

Bokens titel: Kyrkogårdsboken
Författare: Neil Gaiman
Originalets titel: The graveyard book
Översättare: Kristoffer Leandoer
Illustratör: Chris Riddell
Förlag: En bok för alla, 2015
Antal sidor: 333

Detta ska föreställa en ungdomsbok (12-15 år), men jag tycker inte man behöver begränsa sig till att enbart sätta den i händerna på yngre tonåringar. Själv blev jag stormförtjust i den och jag är ungefär ett halvsekel gammal... Det gäller för övrigt även de andra Neil Gaiman-böcker jag läst: de passar precis lika bra för vuxna. Jag har läst "Odd och frostjättarna" (9-12 år) samt "Coraline" (12-15 år) tidigare. Båda var fantastiskt bra!

"Kyrkogårdsboken" inleds med ett bestialiskt mord, där en familj slaktas i sitt hus av en ondskefull man som kallas Jack. Dock undkommer en liten pojke, bara ett småbarn än, och mördaren Jack inser inte förrän det är försent att han inte lyckades döda hela familjen Owens.

Pojken Owens kommer att adopteras av en spökfamilj och får växa upp bland gravstenarna på stadens övergivna, gamla kyrkogård, där han är trygg och säker.

Precis som Åsa Warnqvist skriver i bokens efterord handlar det mycket om utanförskap, tillhörighet, gemenskap. Vem är man i förhållande till andra, vilken är ens roll i samhället och världen?

Läs! En varm och underhållande saga. Man kan tydligt se liknelserna med Kiplings "Djungelboken", som Gaiman säger sig ha blivit inspirerad av.

Omdöme: Neil Gaiman är en otroligt skicklig berättare. I alla de böcker jag läst hittills har han varvat sagor, sägner, folktro och mystik med högst realistisk vardagsdramatik.

Länk till boken på Adlibris: POCKET.

Martina Montelius ord till "Siv"

På begäran. De fantastiska raderna ur Martina Montelius text till sin fiktiva dotter Siv (och till sina tre högst verkliga barn!) ur boken "Brev till min dotter". Jag tycker att det här är helt underbart. Egentligen är texten mycket, mycket längre och detta är bara en liten snutt på slutet.

Jag tog mig friheten att sätta i fetstil det som jag själv kände så starkt för i en text som hela den är så otroligt gripande. Jag gillar liknelsen med en kärleksimpregnerad mantel och för mig betydde de orden mycket just nu.

Älskade barn, jag kan inte ändra på världen åt dig. Inte så mycket som jag skulle vilja. Men jag kan faktiskt lova dig att du kommer att få vara berusad av kärlek, du kommer att häpna över vad din hjärna kan frambringa, du kommer att få höra fantastiska berättelser, se det undersköna och förbluffande, du kommer att lära känna musikens och bokstävernas obegripligt läkande egenskaper, du kommer att ha vänner som älskar dig, och alltid, oavsett om jag lever eller är död, kommer mitt leende att omsvepa dig som en paljettbeströdd mantel, med min ostoppbara kärlek till dig impregnerad i tygets alla trådar.

Om du fryser i ditt liv, om ditt ansikte piskas av smogblandat hagel, om du är otröstlig en kväll när du är fyrtioett år och alla kräver saker av dig och du inte har hunnit äta på hela dagen och ingen ser hur trött du är - då, Siv, då viskar manteln genom dina porer, in i ditt goda läkkött och ditt kalciumrika skelett, att du är älskad, att ditt namn i världen är kärlek, att du aldrig kan vara otillräcklig, för du är Siv, mitt hjärta, min besannade lyckodröm, given av mig till dig själv, och vad du än väljer, vart du än går, vad som än sker, kan ingenting ta dig själv ifrån dig.

Min fantastiska väninna

Bokens titel: Min fantastiska väninna
Författare: Elena Ferrante
Originalets titel: L´amica geniale
Översättare: Johanna Hedenberg
Förlag: Norstedts, 2016
Antal sidor: 335

Kultursidorna har svämmat över av lovord till Elena Ferrante, inte bara i Sverige utan i hela Europa och i USA. Priserna haglar, böckerna säljer som smör i solsken, superlativen vill aldrig ta slut.

Jag hör inte till dem som kommer att skriva en översvallande recension. Historien är helt enkelt för tråkig och griper aldrig riktigt tag i mig.

Boken framstår som en helt autentisk dagbok i den meningen att berättarjaget på allvar tror att det är intressant att läsa om vilka som bråkade i skolan, vilka som satt på uteserveringen, vilka "jag" är kär i. Exakt så självupptagna som dagböcker brukar vara - och precis lika trist att läsa i efterhand.

Jag har skrivit dagbok under större delen av min uppväxt. Tänkte nu som vuxen att det skulle vara alldeles underbart roligt att läsa hur jag upplevde vissa saker, de där första-gången-händelserna. Men till min stora besvikelse är mina dagböcker ett enda virrvarr av komplicerade känslor (väx upp, för fasen! har jag lust att skrika till mitt tonårsjag såväl som till bokens huvudperson Elena) och en sanslös massa namn som hunnit falla i glömska.

Vem bryr sig om att Marcello, Rino, Fernando, Carmela och Pasquale ska gå på nyårsfest ihop? Och att Marcello, Rino, Alfonso och Enzo cruisar omkring i en stor bil? Och att Rino och Lila och deras pappa bråkar högljutt medan Stefano och Giuseppina lyssnar utanför?

Och förresten ska Ada, Carmela, Lila och "jag" ha på oss våra tunna klänningar ikväll! Sådetså.

Boken handlar helt enkelt om Elena och Lila som växer upp i efterkrigstidens Italien, i ett fattigt bostadskvarter i Neapel där det myllrar av personer som på olika vis försöker slå sig fram. Elena och Lila är bästa väninnor. Egentligen är de inte alls det, för Lila är ruttet utnyttjande mest hela tiden. Elena borde klivit bort från henne med bestämda steg redan i bokens inledning, då Lila kastar ner Elenas vackra, älskade docka genom ett källarfönster in i Den Hemska Farbrorns mörker. Istället måste vi plåga oss igenom ett skevt vänskapsförhållande där man aldrig riktigt talar ut eller gör upp eller säger något väsentligt till varann utan mest tassar omkring, jämför, försöker bräcka, intrigerar.

Omdöme: Jag älskar beskrivningarna av Italien under 1950-talet, de är fantastiska. Tyvärr upptas dock en stor del av boken av sega redogörelser för de två flickornas liv och exakt alla de träffar.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN och STORPOCKET

-



MsHisingen och jag tänker väldigt, väldigt lika i det här fallet. HÄR är hennes recension.

Västmanländskan läste boken förra sommaren och trodde hon var sist, men det var hon ju bevisligen inte. HÄR är hennes korta recension.

Carolina läser... skriver en mycket underhållande recension HÄR om hur boken är lika intressant som att titta på när färg torkar.

Fiktiviteter tycker att romanen är finstämd och lågmäld på ett tilltalande sätt. HÄR är hennes recension.

Boktokig skriver helt kort HÄR hur hon föll för "Min fantastiska väninna".

Ugglan & boken är en bokbloggare som jag väldigt ofta känner igen mig själv i - men denna gång tycker vi olika för hon hyllar "Min fantastiska väninna". HÄR kan ni läsa själva.

Brev till min dotter

Bokens titel: Brev till min dotter
Författare: Elcim Yilmaz (red.) samt Elaine Eksvärd, Anneli Furmark, Nabila Abdul Fattah, Katerina Janouch, Katarina Mazetti, Martina Montelius, Maxida Märak, Carolina Neurath, Alexandra Pascalidou, Mia Skäringer, Therése Söderlind och Märta Tikkanen
Förlag: Bokförlaget Forum, 2017
Antal sidor: 301

Jag vände och vred på boken som låg i ett vadderat kuvert i brevlådan. Var den verkligen till mig?! Det stämde inte alls, jag hade varken hört talas om författaren eller boktiteln tidigare - och jag är säker på att jag inte beställt den i bokhandeln eller från något förlag. Men bevisligen var det mitt (lite udda) namn som stod på kuvertet.

Konstigt ändå. "Brev till min dotter" har en inskription på försättsbladet. En sådan där driven, vacker handstil och ett ritat hjärta: "Bästa! En bok till en underbar person! Elcim".

Nu var jag säker: boken måste ha hamnat fel. Jag är ingens bästa. Jag känner inte Elcim. Är jag en underbar person? Äsch, det här måste vara tryckt! Det ser likadant ut i allas böcker. Bortsett från att någon ganska uppenbart har präntat för hårt med pennan så det blivit märken på bladets baksida och följande sida efter det...

Är det möjligt att börja lipa över en dedikation skriven av en för mig okänd person? Ja, tydligen. Men så är det också jäkligt tufft att hålla i en bok som heter "Brev till min dotter" när man vet att man aldrig någonsin kommer att få en egen dotter - och när man nyligen själv blivit en dotter utan en mamma.

-

Bokens recensionsdatum är satt till den 8 mars, internationella kvinnodagen. Det här är en samling texter skrivna av (svenska) kvinnor i olika åldrar och med mycket olika liv, men som alla har det gemensamt att de har en dotter och att de är duktiga på att uttrycka sig i skrift.

Den inledande texten är skriven av Elcim Yilmaz. När hon fick ett cancerbesked började hon genast samla minnen till sin fyraåriga dotter, eftersom hon var övertygad om att hon inte hade långt kvar att leva och därför ville vara säker på att dottern skulle få veta så mycket som möjligt om sin mamma.

När cancerbehandlingarna var över och Elcim fortfarande var vid liv, bestämde hon sig för att involvera fler i projektet. Andra kvinnor som också ville berätta något för sina döttrar, utan floskler och förljugenhet.

Jag tycker att en del av texterna är lite "snackiga" och just dessa pratsamma inlägg påminner även om varann i ett annat hänseende: de kommer med likadana råd! Deras döttrar ska älska vem de vill (noga betonat att det går bra med en annan tjej) och de ska älska sina kroppar (noga betonat att de äger rätten till sina kroppar och sin njutning). Döttrarna ska gå ut och erövra världen, slåss mot fördomar, stå upp för sina rättigheter, kämpa för allas lika värde, ta för sig av livet. Storslagna ord, vackra visioner. Det är nästan (men bara nästan) att jag tycker synd om döttrarna som får så stora förhoppningar på sig.

Överlag är boken oerhört välskriven, intressant, med mycket kämpaglöd och jävlar-anamma. Det är en bok om knutna nävar och att inte ge upp. Och väldigt, väldigt mycket kärlek! Allra bäst, i mitt tycke, är Therése Söderlind för hennes text berör mig verkligen djupt. Jag känner igen mig i så mycket, trots att jag inte har någon dotter.

Och Martina Montelius! Sammanfattningen i slutet av hennes brev till den fiktiva dottern Siv är så ruggigt bra så jag måste läsa det flera gånger. Jag ska banne mig skriva av slutklämmen och ge vidare till mina egna barn, för det är så fantastiskt vackert skrivet om föräldrars gränslösa kärlek till sina barn.

Omdöme: Det är alltid givande att läsa inspirerande texter av duktiga författare. Det lilla formatet gör att breven på något vis måste vara extra kärnfulla, korta och genomarbetade. Tack Elcim Yilmaz för både boken och ditt initiativ!

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN.

Står i tiden fram

Bokens titel: Står i tiden fram - Svenneby gamla kyrka från medeltid till nutida bevarande
Författare: Catharina Göransson, red.
Förlag: r.e reflektion erfarenhet, 2017
Antal sidor: 155 + fotnoter

Som grafisk formgivare är det svårt att inte falla pladask för en bok som är så vackert inbunden med både bild och prägling på framsidan, ett skyddsomslag med delvis lackad titel, en inlaga i tjockt härligt papper av hög kvalitet, ett läsband för att hålla reda på hur långt man hunnit läsa - och snygg, luftig layout. Foton på varenda uppslag, generöst med utrymme för texten. Det här är precis den sortens bok jag själv skulle velat få i uppdrag att göra!

Det var exakt det här jag menade, när jag påpekade att en av de Augustnominerade böckerna hade alla förutsättningar för att vara årets vackraste bok men istället var tröttsam att läsa eftersom någon lagt allt fokus på bilderna och inget alls på läsbarheten.

Logotypen som är präglad på bokpärmens baksida.

Svenneby gamla kyrka får bli ett av sommarens resmål, om jag får välja. Nu vill jag ju se stället på riktigt, efter att ha läst om det. Vilken liten pärla denna kyrka verkar vara!

Kville pastorat ligger i norra Bohuslän, men alla vi som bor långt från västkusten kan ändå läsa boken med stor behållning. Är man intresserad av kulturminnesvård, arkitektur, gediget hantverk (på utdöende...), historia och vårt gemensamma kulturarv, ja då är det här en underbar bok.

Här får vi följa renoveringen av 1100-talskyrkan. Bland det jag tycker mest om är kapitlen om hantverkarnas fantastiska arbete med att mura, kalka väggar, hugga sten, skydda medeltida målningar, staga upp och räta ut, lägga stengolv, snickra (fast allt är snett och vint) och ställa i ordning så att kyrkan orkar leva i tusen år till. Det är en fascinerande tanke, att så många människor i så många generationer före oss har suttit i de där kyrkbänkarna och tittat på samma takmålningar, sett solstrålarna genom fönstren och känt kylan från stengolvet, nött på träbänkarna tills de är alldeles lena, dragit med handen över de vitkalkade väggarna...

Jag är så glad för denna boken, tack för den! Och vill varmt rekommendera er andra att gå in på deras hemsida för att själva läsa mer: Svenneby gamla kyrka.

Mina bilder från mitt förra inlägg om denna bok:

Bokens framsida, skyddsomslaget.

Bokens framsida, pärmen med fotot av kyrkporten.

Bokens insida, ett av uppslagen.

Bokens insida, ett av uppslagen.

Boken går att beställa om man mejlar till kville.pastorat@svenskakyrkan.se eller så kan man köpa den på utvalda muséer och bokhandlar: LÄNK HÄR.

Fler bokmärkesfantaster!

Det är inte bara jag som gillar bokmärken: Helén på Midnatts Ord har gjort de här två jättefina bokmärkena till mig. Vilket pyssel! Lite som en avancerad variant av barndomens loppa. (Den trekantiga varianten sätter man på bokbladets övre, yttre hörn.) Riktigt snygga är de.

Dessutom gav hon helt generöst bort sitt ex av "Nattmannen", som jag inte gjort någon hemlighet av att jag också önskade mig. Tack! Ser fram emot en riktigt god deckarhistoria. Jag är i vanliga fall måttligt förtjust i deckare, men den här norrmannen är jag väldigt förtjust i. Och förlaget får sannerligen valuta för sina pengar: skicka till en, få boken recenserad av två.