Läser ni Selma Stories-listorna?

Av någon anledning får jag ofta mejl från Selma Stories. Nyhetsbrevsmejl, alltså. De är väldigt lättlästa, väldigt "tjejiga" och väldigt klickvänligt utformade. Allt handlar om böcker, naturligtvis helt inspirerat av att Selma Stories ägs av gigantiska Bonnierförlagen.

Jag borde avsky de här nyhetsbreven. Reklam som ska kännas personlig och noga-utvalt-bara-för-dig ger mig rysningar. Det märkliga är, att jag gillar dem faktiskt!

Här har man insett att de flesta som är storkonsumenter av skönlitteratur är kvinnor, för annars skulle man nog inte valt att ha rosa, rosa, rosa eller använda sig av det bildspråk man gör: i 99 fall av 100 är det tjejer och kvinnor på bilderna. Fotona ser ut att vara köpta från en amerikansk bildbyrå.

Konceptet är vansinnigt enkelt: varva någon intressant intervju med en författare och något tips på bokklubbsläsning eller litterära priser med kopiösa mängder listor. Genialiskt eftersom man vet att folk älskar tio-i-topp-listor, och samtidigt helt sanslöst att det uttjatade konceptet fortfarande fungerar.

Listorna är inte alltid så väl sammansatta och jag misstänker att de enbart innehåller böcker som går att knyta till Bonnierbolagen, men inte desto mindre finns det en hel del inspiration där och jag har svårt att låta bli att kika på dem.

10 böcker om barn som är enögda, 9 vinterböcker du inte får missa, 8 romaner om pappor som sitter i fängelse, 7 böcker för dig som vill bli upptäcktsresande, 6 nya feelgood om starka sexiga kvinnor, 5 seriealbum som förändrade världshistorien... Ni fattar. Listor, listor, listor!

Nu funderar jag på om jag ska göra något liknande på bloggen. Vad tror ni om det? Mycket annat går ju ändå i viloläge under sommarmånaderna. Kanske ska Boktanken ha sin egen lite utflippade samling med listor? Där vi hjälps åt att komponera tipslistor under skruvade ämnen.

Helgfrågan: Studentens mamma svarar!

Ögonblicksbild från förra studentfesten i det här hemmet, då familjemedlemmarna tog av sig sina studentmössor och lade i tamburen efter utspringet.

En anledning - en STOR anledning! - till att det är så hektiskt här hemma, är att mitt yngsta barn tar studenten den 11 juni. Det ska köpas mat, bakas, städas och fixas. Kläder ska plockas fram, strykas och kanske kompletteras. Skyltar ska ordnas, blommor och inbjudningskort och tårtor och presenter...

I Mias helgfråga undras denna vecka vilken bok man kan ge bort till en student. Jag kan svara, som har varit på väldigt många studentmottagningar de senaste sex åren! Det här är vad jag sett att andra gett och vad mina egna barn (de två som hunnit gå ut gymnasiet) har fått:

1. Hans Roslings böcker (för att ingjuta lite framtidshopp och samtidigt en medvetenhet om världen utanför)

2. Tjocka kokböcker av sorten "så här lär du dig laga allt du behöver kunna för att överleva utan dina föräldrar"

3. Vackra samlingsalbum med Carl Barks klassiska Kalle Anka-serier.

---

Mia undrar också vilken frukost som är vår favoritfrukost. Jag förstår inte riktigt kopplingen - men det kanske inte finns någon? Jag svarar isåfall:

Apelsinjuice, färskpressad såklart.
Grapefrukt. Älskar alla citrusfrukter!
Grovt bröd med ost.
Vitt levainbröd med smaskig marmelad.
Någon melonskiva.
Lite fet yoghurt utan något i.
Och en hel kanna te - Prince Vladimir från Kusmi eller någon lyxig Earl Grey-variant helst.

Säkert för lite fett och protein och för mycket kolhydrater, men nu frågade ju Mia vad jag HELST vill ha, inte vad jag borde ha.

Rabarbertider

Kristi Himmelsfärd - och hela Sverige tycks stänga ner i fyra dagar. Själv är jag hemma och jobbar undan allt jag bara kan. Bilden är från förra året men den skulle lika gärna kunna vara från idag, för klänningen har jag kvar och rabarbern är lika hög.

Hoppas ni får en fin långhelg! Just nu läser jag Leonora Christina Skovs roman (?) "Den som lever stilla" - otroligt fin och gripande men jobbig också, som alltid när jag läser om barn som växer upp i kärlekslösa hem och inte blir riktigt sedda. Hoppas kunna återkomma med recension hyfsat snart.

50-talets ungdom: om zigenare och en man med kvinnlig pseudonym

Susy träffar en zigenarflicka också (boken är från 1951 och då kallades romer och resandefolk för tattare och zigenare), som hon måste rädda från tanten hon bor hos. Såklart! Alla vet väl att "zigenarkvinnor" är hårdhänta, gapiga och klår upp sina ungar?

Och zigenarflickan har naturligtvis underbara, svarta lockar och stora, vackra rådjursögon - det har de väl, allihop? Innan jag, som barn, läste Katitzi-böckerna hade jag en mycket romantisk idé om dessa vackra zigenare med böljande, svart hår och mörka ögon och starka, viga kroppar. Alltid böljande klänningar och gyllene ringar i öronen. Fria liv! Nöjesfält och tivolin, dragspelsmusik och fioler, färgglatt och grant.

--

När jag letade runt lite efter vem Gretha Stevns var - en dansk författarinna, var min utgångspunkt - fick jag reda på att hon var en han. Surprise!

Gretha Stevns hette egentligen Daniel Jacob Eilif Mortensen och han använde sig alltså av en pseudonym då han skrev dessa ungdomsromaner. Den var inte helt tagen ur luften: hans hustru hette Grethe Hansen-Stevns (jag kan inte låta bli att undra hur hon kände inför att maken snodde hennes namn när han skrev lättviktiga flickböcker!).

Förutom tjugo böcker om Susy, gavs det ut en lika lång serie om flickan Pernille.

Ibland använde han en annan pseudonym: Peter Plök - det var då han skrev pojkböcker. Två serier finns: en om Magnus, en om Rasmus. Produktiv herre, den där Mortensen!

Mortensen föddes 1916 på Färöarna, flyttade till Danmark 1930 och levde där till sin död 1989, 73 år gammal. Se där, man lär sig en hel del av att rota i franska och danska Wikipedia!

50-talets ungdom: Susy på egna ben

"Susy på egna ben" (1950) av Gretha Stevns

"Yrhättan Susy är lika munter och pigg som vanligt, när hon nu skall ut och stå på egna ben. Hon och hennes goda vän Solveig får här följas åt till en internatskola, där de deltar i diverse upptåg och där de blir jättepopulära, därför att de är så käcka och så goda kamrater. (---)"

Hmm. "Jättepopulära", jag lovar att det ordet aldrig skulle förekomma på en baksidestext till en ungdomsroman idag.

Och frågan är om Susy är en så "god kamrat", för det lilla jag hann se när jag nu bläddrade igenom boken så gav hon en klasskamrat en örfil (och hamnade därmed i husarrest i två hela dagar eftersom hon måste lära sig självbehärskning).

Äntligen mer om Cromwell!

Som jag har väntat på den tredje och avslutande boken om Thomas Cromwell! Fattar inte hur det kan ha tagit Hilary Mantel så lång tid - åtta år - när hon vet hur många som längtat efter den sista romanen i serien.

Nu är den alltså på ingång, "The Mirror and the Light", där vi får följa huvudpersonen under de sista fyra åren av hans liv:

"The long-awaited novel will cover the final four years of Cromwell´s Life, starting with Boleyn´s execution in 1536, and moving to his execution for treason and heresy in 1540".

Det här ser jag verkligen fram emot! Hoppas att Weyler förlag ser till att göra den tredje boken i samma formgivning som de tidigare två trots alla år som förflutit däremellan; det är så tråkigt att ha en bokserie där inte alla böckerna matchar.

Länk till utmärkt artikel i The Guardian.

50-talets ungdom: Susy på äventyr

"Susy på äventyr" (1953) av Gretha Stevns

"Susy, hjältinnan i så många äventyr, har en särskild förmåga att råka ut för spännande saker. En dag räddar hon genom ett modigt ingripande två män från en ilsken tjur. 
Tyvärr visar det sig att männen är ett par ökända bovar, som misstänks för diverse stölder i trakten. Nu börjar en spännande förbrytarjakt, i vilken Susy och hennes vänner kommer att ta verksam del. När bovarna slutligen är fast, blir Susy åter hjältinna för dagen."

Visst är det hyggligt av förlaget (Rabén & Sjögren) att avslöja exakt hela intrigen? Ingenting finns egentligen kvar att läsa! Boken är bara 88 sidor lång och det verkar som att det räcker gott med att läsa baksidestexten...

Mitt minne är att det fanns massvis av böcker med den här handlingen när jag var liten. Skurkar och bovar och tjyvar - inga farliga kriminella element, höga på droger och med skjutvapen i hand.

Det var orakade typer som bröt sig in och stal något i en stuga, för att sedan försvinna till fots och lite klumpigt lämna efter sig avslitna tygbitar som visade sig passa perfekt i deras sönderrivna skjortor... Barnen kunde glatt leka detektiver eftersom de aldrig riskerade något farligt.

50-talets ungdom: Susy´s stora dag

"Susy´s stora dag" (1950) av Gretha Stevns:

"Vår vän Susy har blivit så stor, att hon skall konfirmeras. Men hon är trots detta samma lilla muntra yrhätta som förut. Allvarlig kan hon inte vara lång stund i taget, därtill är hennes liv alltför uppfyllt av glada äventyr, ritter och jakter i skogsmarkerna kring jägmästarbostället, vars medelpunkt hon är."

Det var ju en himlans tur att inte religionen lyckades platta till den "muntra yrhättan" och göra henne allvarlig!

Jag minns att jag tyckte Susy var så otroligt vacker på det här omslaget, med sin smala midja och sina osannolikt långa ben och det gnistrande hårsvallet. Som en Barbie-docka faktiskt, med små toppiga bröst och slanka armar utan synliga muskler.

I bakgrunden sitter en häxa och syr på konfirmationsklänningen, för naturligtvis måste man vara grå, ful, ha glasögon och hästansikte om man är en tant.

50-talets ungdom: Susy & co

"Susy & co." (1952) av Gretha Stevns:

"Den käcka jägmästardottern Susy Brandt med den röda kalufsen och de glittrande ögonen har skaffat sig en grundmurad popularitet överallt där hon drar fram.
Hon lever sitt glada och fria liv i jägmästargården och ute i skog och mark, och hon upplever de märkligaste äventyr. Alltid visar hon att hon har hjärtat på rätta stället, och inte för inte har hon fått tillnamnet den "oförbränneliga".

Här ser vi tydligt att den som är "käck" har långbyxor och jumper, medan kamraten - som säkert är mer välartad - har fin klänning och strumpbyxor.

Vad boken i sig handlar om, har jag ingen aning om: baksidestexten är ju bara en massa floskler om hur poppis bokserien har blivit och säger absolut ingenting om handlingen i just denna lilla ungdomsroman. Men nog ser det ut som att en skum typ flyr genom buskagen?