fredag 17 november 2017

Innan väggen


Bokens titel: Innan väggen - en upplyftande bok om utmattning
Författare: Anna Voltaire
Förlag: Ordberoende förlag, 2017
Antal sidor: 74 + lite extra

Jag har sporadiskt följt Anna Voltaire på avstånd under några år, genom hennes blogg Voltaires vardag - känner igen mig så mycket i henne. Jag har aldrig träffat Anna, men hon verkar vara en människa proppfull med projekt och kreativa infall. Tyvärr är det väl inte helt lätt att kombinera tusen idéer om husbygge, inredning, sömnad, djurhållning och trädgårdsodling med att ha tre stora barn och tre små dito - och ett krävande jobb som läkare på en arbetsplats som snarast verkar vara från helvetet...

Författaren drabbades av förlamande utmattning av all stress - och i den här extremt lättlästa, begripliga och tunna boken förklarar hon varför det inte funkar med "ryck upp dig" eller att sova ut en natt bara. De rent fysiska anledningarna till varför vi inte kan resonera oss ur en utmattningsdepression är något som långt många fler skulle må bra av att känna till! Hur våra kroppar reagerar på långvarig stress av det negativa slaget - och hur hjärnan kämpar för att begripa de obegripliga impulser den får.

För mig var det otroligt givande att läsa om det fysiologiska, sånt som inte enkelt botas med en kram och käcka uppmaningar av slaget "ta det lugnt!" utan snarare kräver att man lägger om sitt liv och är mer rädd om sin överhettade hjärna och sönderstressade kropp.

Ni som följt mig på bloggen det senaste året vet ju hur hemskt 2016 var för mig, med min mammas plötsliga död och min oerhörda sorg och saknad över att hon som var så ung (för att ha en 49-årig dotter!) inte fick leva längre. Och min vän som dog i cancer och min älskade hund - till synes ung, frisk och urstark - som fick ett fasansfullt slut. Alla sjukdomar som drabbade mig efter det... När jag läste Anna Voltaires bok insåg jag att en hel del av sjukdomarna som följde på alla dödsfallen antagligen var kroppens stressreaktioner.

Enkelt och mycket personligt skrivet - och faktiskt just upplyftande, som titeln utlovar.

Omdöme: "Innan väggen" är en utmärkt bok för alla oss som tagit oss vatten över huvudet och jäktar runt på tok för mycket - men ännu inte hamnat i det där förlamade stadiet. Och för anhöriga till alla som drabbats och knappt orkar fundera på vad de ska äta till frukost eller klarar att läsa en dagstidning eller föra ett normalt samtal utan att tappa tråden. De som själva är hårdast drabbade får också en sammanfattning av boken: Gå och lägg dig, läs boken om några månader!

Länk till boken på Adlibris: DANSKT BAND

Tack till författaren för pdf:en!


torsdag 16 november 2017

Helgfrågan: Skriva en bok?


Hör du till dem som vill skriva en egen bok? undrar Mia i "Helgfrågan".

Jamen, såklart! SÅKLART!
Och jag är övertygad om att det kommer att bli så också, förr eller senare.

Jag lärde mig läsa och skriva när jag var fyra år. En uppväxt som så kallat öronbarn gjorde att jag tillbringade bokstavligt talat åratal i sängen. Läste, skrev, läste, skrev. Det här var ju långt innan det fanns dag-teve, datorer eller någon annan underhållning än att leka med kottar. (Nja, nu överdrev jag allt. Men ni fattar: på 1970-talet fanns inget som helst kul för en sjuk dagis- och lågstadieunge. Man fick läsa böcker, rita, lägga pussel.)

Jag har skrivit så vansinnigt mycket hela mitt liv. Något kommer det resultera i, det tror jag verkligen, även om jag inte vet vad eller när.

Måste man känna till klassikerna, då?!

Saxat ur morgonens Expressen:

KD har föreslagit att skolan ska ha en lista på böcker som "alla svenska elever ska ha tagit del av när de lämnar skolan". Enligt partiet skulle det även kunna vara ett sätt att integrera nyanlända.

I kvällens SVT:s Aktuellt fick partiledaren själv testa sina litterära kunskaper. Hon fick först frågan: Vem har skrivit "Gösta Berlings saga"?
- Det står faktiskt helt still. Nej, jag har ingen bra gissning, sa Ebba Busch Thor.
När hon fick svaret påtalade hon att hon kunde andra böcker av Selma Lagerlöf.

Nästa fråga handlade om vem som skrivit "Giftas".
-Eh, jadu. Vi är inte på Hjalmar Söderberg, men vi säger det för sakens skull. Doktor Glas är jag väldigt förtjust i, sa hon och fortsatte när hon fick höra att det var August Strindberg:
- Ja, så klart.

Sista frågan var vem som låg bakom "Gentlemen", en modern klassiker från 1980 av Klas Östergren. 
- Ingen av de här tre har jag läst. Jag tror att jag får lägga de här på min egen lista, sa Ebba Busch Thor.

Foto: SVT Aktuellt
---

Lite intressant tycker jag. Ur många aspekter!

Ska politiker förväntas vara mer belästa än resten av folket? För inte sjutton har folk i gemen koll på Strindberg, Lagerlöf, Söderberg eller många av de andra berömda författarna som ingår i vårt kulturarv. Vi vill kanske gärna tro det, men påtagligt ofta tycker jag att människor inte alls läser så mycket eller kan para ihop rätt författare med rätt bok.

Ska en politiker som förordar en bokkanon också känna till böckerna i den och åtminstone ha läst dem för länge sedan? Det kan man kanske tycka. Å andra sidan är det ett parti som kommit med förslaget, inte Ebba personligen.

Och hur viktigt är det för oss att ha läst "Giftas", egentligen? Jag har inte gjort det. Strindberg fick jag nog av på gymnasiet för trettio år sedan och har sedan dess inte ens bläddrat i en bok av honom.

Det är ett bra diskussionsunderlag, det där med "gemensamt kulturarv", "klassiker", "bokkanon", "svenska värderingar", "känna till sim historia" och att kunna säga att man läst något av varenda känd författare. Skulle kunna skriva ett helt reportage om det här, känner jag.

Ebba Busch Thor och hennes parti kommer inte att få min röst i nästa riksdagsval, det är helt säkert, men ändå känner jag lite med henne; även om jag själv skulle fått alla rätt på just den här utfrågningen så hade jag lätt kunnat missa mängder av andra klassiker som man förväntas känna till.

onsdag 15 november 2017

Fin bokfrukost!


Jag blev åter igen bjuden på Bonnierförlagens bokfrukost i centrala Stockholm och det var lika bra som förra gången: en väldigt god frukost, trevligt bemötande, påläst moderator (Jenny Strömstedt) och intressanta författare.

Det som var gemensamt för författarna var väl dels att det handlade mycket om att de ville berätta sin egen historia och dels att bearbeta något svårt.

Exempelvis Anna Hage som berättade om hur hon som 17-åring bevittnade mordet på Olof Palme. Serieskaparen Anna Åhlund som ritade och berättade om otrohet. Småbarnsmamman Carolina Setterwall som berättade om hur hennes (vad de trodde) kärnfriske make en morgon låg död i sängen. Ultralöparen Kristina Paltén hade inget sånt sorgligt att berätta, utan snarare tvärtom: hur hon sprungit igenom hela Iran (tror jag?) och hur vänligt hon blivit bemött.

Många spännande böcker under våren! Jag såg Eva på Boktokig där, men var det fler bloggare som var på bokfrukosten imorse?

måndag 13 november 2017

Vei


Bokens titel: Vei - bok 1
Författare: Sara Bergmark Elfgren (text) och Karl Johnsson (illustrationer)
Förlag: Kartago, 2017
Antal sidor: anges ej, skulle gissa på ca 140

Ett vikingaskepp kommer lastat... med vikingamän på jakt efter jättarnas rike Jotunheim. De börjar tvivla på att de någonsin ska hitta dit och ombord hotar myteri.

Ute till havs finner de en kvinna som flyter halvdöd i vattnet. De plockar upp henne men behandlar henne inte väl, eftersom hon öppnar ögonen och de visar sig vara honungsgula med den sortens pupiller som nästan bara ormar har. Är hon en häxa? Kvinnan surras fast vid en mast medan man dividerar om hur man bäst ska hantera henne. Stämmer det som hon säger, att hon kan vägen till Jotunheim?

Det är Vei, den nästan drunknade kvinnan, som är berättarrösten. Hennes tankar portioneras ut i små textrutor som kan vara lite knepiga att följa om man inte är van vid att läsa serier. Boken är betydligt mer "vuxen" än jag hade förväntat mig: man slår varann på käften så tänderna flyger ur munnen, har sex, försöker hänga någon, dricker sig berusade, kastar folk överbord för att drunkna - bara för att nämna en bråkdel.

Ett vackert seriealbum med dramatiska och genomarbetade bilder. Starka färger och djupa skuggor. Fartfyllt rakt igenom. Jag gillar alla detaljerna; som att Dal - den unge, atletiske mannen som följer Vei har dreadlocks istället för sedvanligt rödlätt burr på huvudet, och att hans tatueringar är blekröda runor över hela bålen. Och perspektiven, vinklarna. Jättarna får mig att tänka på filmen Avatar, men på det hela taget är figurerna - människor, jättar, halvgudar och alla andra - otroligt maffiga med sina stora, starka, köttiga, nästan nakna kroppar.



Mitt foto: Nej, det är inte en dagisunge som gjort halsbandet! Det är en replika av ett glaspärlehalsband man funnit i en vikingagrav. Jag har fått det i present, att använda till min vikingatida klädedräkt som förhoppningsvis blir klar till nästa sommar.

Omdöme: Passar alla oss som både gillar seriealbum, nordisk mytologi, vikingar och folksagor - och säkert många andra med! Jag hade inte begripit att den skulle vara så rå. Hade tänkt ge bort boken till en 11-åring men är ytterst tveksam till det. Det är inte en saga om onda mot goda, med starka hjältar och ståtliga hjältinnor. Det är smutsigt, elakt, brutalt. Det är rått, snuskigt, hämndlystet. Det är sex och lust men framför allt en hel del våldsam död.

Länk till boken på Adlibris: KARTONNAGE

söndag 12 november 2017

Löpgravsvägen


Bokens titel: Löpgravsvägen
Författare: Kari Hotakainen
Originalets titel: Juoksuhaudantie
Översättare: Camilla Frostell
Förlag: Månpocket efter en överenskommelse med Bokförlaget Forum, 2004
Antal sidor: 298

Matti bor i en hyresrätt i utkanten av Helsingfors. Han är hemmafrontsman (detta ord hade jag aldrig hört tidigare, men det förekommer frekvent rakt igenom boken) och kämpar för kvinnors frigörelse. Hustrun Helena arbetar och lever loppan, Matti tar hand om lilla dottern och hushållet på ett föredömligt sätt (han är pedant när det gäller städning och en hejare på att laga mat, bland annat).

Men det är inte så sexigt med hemmafrontsmän, tycker Helena. "Gå ut och festa med kompisarna!" tjatar hon och påpekar ständigt hur oattraktiv Matti är. En gång när hon återigen klagar på hur tråkig Matti blivit, går något sönder i honom. Han kastar ut en knytnäve och träffar hustrun i ansiktet. Hårt.

Helena lämnar honom, tar älskade dottern med sig. Matti är förtvivlad. Hur ska han få dem tillbaka? Polisanmäld för misshandel! Han börjar smida en plan... Sedan länge är Helenas stora dröm att få bo i ett eget hus i förorten - om han bara kan ge henne det så kanske hon kommer tillbaka och de kan fortsätta sitt liv tillsammans?!

Romanen belönades med Nordiska Rådets litteraturpris 2004 och är en fullständigt skruvad historia där man pendlar mellan skratt och vemod, på ett sätt som jag tänker är väldigt finskt.

Matti säljer av möblerna, agerar hälare och ger sexmassage; allt för att få in pengar till ett eget hus. Vi läsare ser hur han gradvis går från småtokigt rolig till en obehaglig inkräktare som spionerar på människorna utmed Löpgravsvägen, tar anteckningar om hur de klipper gräset och grillar fredagsmiddag, bryter sig in i deras hus eller provsitter trädgårdsmöblerna. Det går utför - och det är både skrämmande, en gnutta lustigt ibland och mest av allt sorgligt.

Omdöme: Mycket i boken kretsar kring de frontmän som stred för Finland i andra världskriget och de hemmafrontsmän som Matti tillhör. Om förlegade könsroller och om hur svårt det kan vara att finna sig tillrätta och passa in. Boken har några år på nacken och känns faktiskt ännu äldre. En absurd samhällsskildring från vårt grannland.

Boken säljs inte längre genom bokhandlarna, man får leta reda på den på biblioteket.

tisdag 7 november 2017

Kåda


Bokens titel: Kåda
Författare: Ane Riel
Originalets titel: Harpiks
Översättare: Helena Ridelberg
Förlag: Modernista, 2017
Antal sidor: 240

"Vinnare av Glasnyckeln - Årets bästa skandinaviska kriminalroman 2016" står det på omslaget, hyfsat diskret inklämt i den alldeles otroligt vackra omslagsillustrationen.

Jag har suttit en lång stund och bara tittat på alla saker som framträder när man tar sig tid: en gammal vevgrammofon, en cykel, en spann (som jag nu vet innehöll något äckligt), en fogsvans, en lie, gamla däck, en golvlampa, en hemmagjord ljuskrona, en smutsig spis, mängder av kaniner och den olycksaliga vaggan som bebisen ramlade ut ur...

Omslaget förtjänar ett omnämnande i sig; det är Mikkel Henssel som gjort det. Fantastiskt! Inte bara motivet, utan den dova färgskalan från brun-svart till orange, precis som i kåda.

Jag vet inte om jag skulle klassificera boken som vare sig kriminalroman eller spänningsroman, trots att det är så det står på omslaget. Det här är en alldeles otroligt bra bok som kvalar in bland det bästa jag läst under hela året! Kanske var det bra att jag inte hade några förutfattade meningar om "Kåda", för nu blev det istället en fantastisk läsupplevelse och en roman jag varmt kan rekommendera.

Tänk lite Gilbert Grape och hans tjocka mamma, lite uppväxtmisär à la "Mig äger ingen" eller "Korparna" och så en släng av någon krypande obehaglig psykologisk thriller av Gillian Flynn. "Kåda" är en vacker skildring av något ohyggligt: en familj och ett hus i totalt sönderfall. En sorg som växer sig så stark att den övergår i galenskap.

Jag avhåller mig från att berätta för mycket, ska ge er andra chansen att hoppa rakt in i familjen Haarders värld utan att vara färgade av recensioner, men i korthet kan man säga att den lilla familjen på ön Hovedet i Danmark lever isolerat och har valt att ta avstånd från resten av samhället.

Pappa Jens är en gudabenådad snickare som älskar skogen, träden och den dyrbara kådan. Mamma Maria är en bokhandlardotter som sakta sjunker in i tystnad och orörlighet. Tvillingarna Carl och Liv är barnen som lämnas vind för våg. Gården svämmar över av prylar i en besatthet som gör att familjen snart inte kan röra sig.

En dag kommer farmor Else på besök och upprörs över att gården är så fylld av skräp att man knappt kan ta sig in genom dörrarna, att dagsljuset inte längre tränger in genom fönstren, att maten är slut, råttorna och kaninerna förökar sig, att barnen inte går i skolan. Farmor bodde hos dem när barnen var nyfödda, men hon sjasades därifrån efter en ödesdiger olycka med en vält vagga, som ena tvillingen låg i. Nu är hon tillbaka - och inte alls välkommen. Redan i romanens första mening får vi veta att farmor ska dö. Och det är pappa Jens som planerar att ta livet av henne.

Omdöme: Helt klart höstens största läsupplevelse och en av de bästa böckerna i år! Det här är inte en mordgåta, det är en djupt tragisk beskrivning av en dysfunktionell familj berättad genom en liten flicka som inte till fullo förstår vad hon är med om.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN.

Stort tack till förlaget för boken!

måndag 6 november 2017

Tematrio: Boktitlar med rymdanspelning

Tre böcker vars titlar handlar om rymden eller något som finns i rymden - det är veckans tematrio. Och eftersom jag är så vansinnigt, vansinnigt långt efter i mitt bloggande nuförtiden så hoppar jag på Lyrans tematrio så att ni inte ska tro att bloggen (eller jag!) har dött.

Givetvis väljer jag "Månen tur och retur" som första bok. Suverän! Behöver jag ens nämna att den är skriven av Hergé och handlar om när Tintin, kapten Haddock, professor Kalkyl och Milou åker rymdraket till månen?

Jag gillar nästan allt som Maria Ernestam skriver, hon är ruggigt duktig! Men just den här var inget vidare... "På andra sidan solen" om missionärer i Kina och åldringar i Sverige som blickar tillbaka på sitt liv.


 En annan favorit är John Ajvide Lindqvist - och just den här boken är så otroligt läskig och äcklig. Rena rama splatterfilmen i bokform! "Lilla stjärna" är inget för dem som inte klarar att läsa om krossade skallar och genomborrade kroppar. Hu.


söndag 29 oktober 2017

Bokläsningsenkät

Jag ska försöka svara på bokläsningsenkäten som Annette på Just nu Just här har knåpat ihop. Här kommer mina svar (eftersom jag skrivit av hela enkäten väljer jag att bara lämna MINA SVAR, inte alla svarsalternativen för de var så många):


1. Vilken typ av bok läser du oftast?
a) Deckare
b) Facklitteratur
d) Skönlitteratur


2. Bästa omfång på en bok?
b) 447 sidor
(Hade jag fått välja fritt så hade jag inte valt vare sig 247, 447 eller 647 - utan 347 sidor.)


3. Vilket bokformat föredrar du?
a) Inbunden
b) Storpocket
c) Pocket
h) Danskt band


4. Litterärt no-no?
a) Vika hundöron
c) Läsa under middagen
d) Vara oförsiktig om omslaget (ja, men hela boken, rubb och stubb!)


5. Ge exempel på böcker med snygga bokomslag!
Lägger ut en hel drös:











6. Årstid då du läser allra mest?
a) Vår
b) Sommar
(Är inte helt säker på att det stämmer, men upplever att jobbet tar väsentligt mycket mer tid på höst och vinter, och därför hinner jag läsa mer under vår och sommar.)


7. Ditt drömyrke i bokbranschen?
a) Författare
c) Formgivare


8. Vilket förlag kan du lita på har en riktigt bra bok för dig?
Norstedts och Albert Bonniers är ju de förlag som jag äger flest böcker av, även om jag önskar att jag kunde stödja småförlagen mer. Har gillat många böcker från Sekwa, Bookmark, Historiska Media, Novellix och Modernista. Minns tyvärr inte alla heller!


9. Är det någon typ av språk du har svårt för i böcker?
d) Sentimentalt språk
e) Slang/jargong
Lägger till: Försök till att skriva som ungdomar pratar. Det är ju inte nödvändigtvis slang eller jargong. I stort sett ingen författare klarar väl av att skriva ungdomars talspråk på ett realistiskt och läsvänligt sätt, tycker jag.


10. Vad får dig att följa en annan bloggare?
a) Informativa inlägg
b) Personliga inlägg
c) Fina inlägg
d) Fokus på litteratur


11. Hur ofta ger du bort böcker i julklapp?
a) Nästan alltid, det är roligt att hitta den perfekta boken för en viss person.
Ber att få stryka det där med "nästan", för vi har faktiskt en regel i vårt hushåll att samtliga familjemedlemmar får en bok varje jul och varje födelsedag. Alltid. Alla år. Utan undantag.


12. Vad är viktigt när du väljer en bok till dig själv?
a) Handlingen
b) Språket
d) Stämningen
Vågar knappt skriva det men alternativ g) Att det är ett snygg omslag är också viktigt...
Priset är inte heller oväsentligt.
Och sånt som punktstorlek och marginaler, för läsvänlighetens skull.

13. Jag ser fram emot nästa bok av...
...serien "Släkten",
...Katarina Wennstams nya ("Gänget") när den kommer på pocket,
...Majgull Axelssons nya ("Ditt liv och mitt") när den kommer på pocket,
...fortsättningen på Wolf Hall och För in de döda - om mänskan bara kunde ta och skriva klart den!!!
Kommer tyvärr inte på så många mer just nu, det står helt still i skallen.