torsdag 22 februari 2018

Om ni undrar...

...varför det är stendött här inne (om man jämför med alla andra duktiga bokbloggare, vill säga!) så beror det på en gigantisk arbetsbörda som inte tillåter mycket läsande alls. Men kul har jag! Tre nya loggor till tre nya företag bara sedan jag skrev sist.

I bokhyllan ligger just nu:


Det sjunde rummet - en bok som jag snabbläser (läser snabbt de få gånger jag hinner är väl en mer korrekt beskrivning...) och sedan ska lämna över till min medbloggerska Nessa, som är i passande åldersgrupp.


Sapiens - en bok som jag i min uppstressade hjärna fick för mig att bokklubbsvärdinnan valt till nästa träff, men nej, såklart hade hon tagit en nyutkommen bok som bara finns som inbunden och som är utlånad på min bibbla... Jag får väl donera den här till maken, han har antagligen större behållning av den.



Pestens år - en historieskildring som jag fullkomligt längtat efter och nu frossar i innan jag somnar om kvällarna. Lysande!

Väldigt vad svarta alla omslagen är, ser jag nu. Och hemskheterna fortsätter, för den nyaste boken i min att-läsa-hög är nämligen en mordhistoria med en annorlunda twist:


Maestro - som något snille skickar ut som recensions-ex dagen innan man får recensera den. Ser mycket fram emot den här romanen, för jag tror den kan vara något i min smak!

I väntan på nya recensioner surfar jag runt och spanar in vad alla andra läser. Tänk vad många bra böcker som väntar!



tisdag 13 februari 2018

Karriär i ondska


Bokens titel: Karriär i ondska
Författare: Robert Galbraith, pseudonym
Originalets titel: Career of Evil
Översättare: Charlotte Hjukström
Förlag: Månpocket, efter en överenskommelse med Wahlström & Widstrand, 2017
Antal sidor: 534

Jag har verkligen tyckt om böckerna om den enbente privatdetektiven Cormoran Strike och hans klipska assistent Robin som löser mordgåtor i London. Såg därför mycket fram emot att pocketversionen av den tredje boken i serien skulle komma ut - men nu är jag lite besviken när jag väl har läst...

Cormoran har en kärlekshistoria med den vackra Elin, Robin har ett långt förhållande med Matthew. Ingen av dem verkar alldeles bombsäker på att de valt rätt person i sina liv. Matthew har friat till Robin och planen är att de ska gifta sig till sommaren - frågan är bara om det verkligen är vad flickvännen vill, när hon känner efter.

Man ska väl förväntas längta efter att radarparet på detektivbyrån gör slut med sina respektive och istället blir ihop, men jag känner inte alls så, tycker att det duger utmärkt att de är arbetskompisar.

Boken inleds med att det kommer ett paket med ett människoben till Robin när hon sitter på jobbet. Sedan är jakten på en slug mördare förstås i full gång och koncentreras snabbt till tre av Strikes antagonister som kan tänkas vilja sabba för honom och hans verksamhet.

Några unga tjejer slaktas med machete och köttknivar på brutalast möjliga vis - och mördaren hackar av små troféer att spara för nöjes skull. Fingertoppar och öron och sånt...

Jag har stora problem med såna här historier. Hur sannolikt är det att man vill knivdöda en handfull kvinnor för njutnings skull och för tanken på en ljuv hämnd? De flesta av oss skulle nog bara kunna döda i självförsvar eller panik - eller möjligen för att skydda en älskad. Det blir på något vis löjligt med en ensam galning som dreglar vid blotta tanken på att få se en kvinna dö och som går runt med hennes kroppsdelar i jackfickan. Jag köper det inte. Det är för osannolikt och hur historien sedan vävs ihop är ännu märkligare.

Omdöme: Underhållning för stunden om man klarar av att ha överseende med en mördare som kallar sin sambo för "Det" och som är absurt hämndlysten. Och en evighetslång väntan (över femhundra sidor...) på att Robin och Matthew äntligen ska komma iväg till kyrkan för att gifta sig (som om man skulle bry sig det minsta.)

Länk till boken på Adlibris: POCKET och INBUNDEN.

Och ja, jag kommer såklart att läsa den fjärde boken när den väl finns på svensk pocket.

måndag 12 februari 2018

Tematrio: Snaskig, våldsam kärlek



Lyrans tematrio handlar om kärlek - men kanske inte i bokform, utan musik, konst, dans osv. Äsch, jag håller mig strikt till böcker ändå! Alla hjärtans dag ger jag inte mycket för, det är ett konstruerat firande som antagligen mest framkallar ångest hos folk.

Här är några kärlekshistorier som kanske inte är så söta:


En vampyrs bekännelse av Anne Rice - erotiskt och våldsamt och blodigt så det förslår, i en uppdiktad dåtid som känns äkta.


Den hemliga historien av Donna Tartt är en av de bästa böcker jag läst - men även den är erotisk, blodig, våldsam och smått verklighetsfrånvänd...


Wolf Hall av Hilary Mantel - nämen oj, den råkar också utspela sig långt tillbaka i tiden och vara närmast osannolik i alla sina (sanna!) turer med våldsamt hat och omättlig kärlek och hämnd och makt... En alldeles fantastisk bok, men inte det minsta romantisk.





Ahlströms snabbläsning

I helgen var det en intressant text i DN, där Kristofer Ahlström skriver om våndan att inte hinna läsa så många böcker som han skulle önska. Målet är 300 böcker på ett år, ungefär en bok om dagen.

Han filosoferar kring hur sjutton man ska orka och hinna det, när man samtidigt har ett heltidsjobb och när ens fritid kräver att man har diverse sociala konton att läsa och skriva i, och förväntas se en mängd halvdana avsnitt av en ny amerikansk serie på Netflix. Förutom att man ska träna och ha sex också...



Tja, det är lite knepigt att hinna allt. Jag håller med dig, Kristofer! Och det är sannerligen inte så enkelt som att säga "Det gäller att prioritera!". Ju mer jag funderar på det, desto värre tycker jag att det är att säga en sån sak.

Om man har prioriterat att få barn framför att avstå (vi förutsätter nu att man alls kan få barn) så betyder ju inte det att man alltid i alla lägen tycker att det är superkul att prioritera barnen framför läsningen - men man är illa tvungen. Simskolor, utvecklingssamtal, att laga en vettig middag och packa gympapåsar kanske inte alls är vad man har lust att göra, men det är tämligen nödvändigt.

Om man har prioriterat att starta eget framför att jobba som fast anställd på ett tryggt ställe dit man kan gå utan att känna att "idag måste jag tokprestera, annars får jag ingen lön den här månaden heller..." så kanske man kan slappna av på kvällen och sätta sig med en god bok, istället för att fortsätta jobba lite till innan man stupar i säng.

Att man tittar på teve någon gång betyder inte med automatik att man inte läser mycket.
Att man har Facebook, Instagram och Twitter betyder inte heller att man aldrig läser något annat än korta meddelanden illustrerade av mediokra foton.
Det är kanske inte heller alltid så självvalt, utan något man förväntas göra - i sitt arbete eller i en roll man har på fritiden eller i en ideell organisation.

Kristofer Ahlström provar diverse tjänster som kan sammanfatta böcker eller hjälpa en att snabbläsa dem. Han är inte så imponerad. Själv undrar jag om det verkligen är viktigare att läsa många böcker än att försjunka i dem, ta till sig dem, njuta av dem, hinna notera ordval och kunna upptäcka även allt det där som inte skrivs rakt ut.

Artikeln avrundas med:
"Jag har redan börjat tänka på dem (böckerna, min anm.) som något att fly ifrån istället för att fly in i; inget man ska njuta av utan något man ska ha avklarat."

"Deltagarna i världsmästerskapet i snabbläsning läser mellan ett tusen och två tusen ord i minuten men förstår bara hälften av vad de tar in. Om man har sett ett ord utan att förstå det - har man då ens läst?"

Ja, det kan man verkligen fråga sig.

onsdag 7 februari 2018

Tjoho! Bokrea!

Äntligen dags för bokrean igen! Jag jobbar massor just nu och har inte riktigt tid med något annat, men jag ska banne mig unna mig en stunds bläddrande i kataloger och surfande på internetbokhandlarna nu. Högst upp på önskelistan står nog denna:


onsdag 31 januari 2018

Florence Stephens förlorade värld


Bokens titel: Florence Stephens förlorade värld
Författare: Lena Ebervall och Per E Samuelson
Förlag: Pocketförlaget, 2017
Antal sidor: 338

Jag är väldigt förtjust i historia, kanske i synnerhet svensk kvinnohistoria - verkliga berättelser om verkliga människor. Att läsa om "fröken på Huseby" borde passa mig perfekt! Jag klickar aldrig fullständigt med den här boken, trots det intressanta ämnet, men den berör mig och jag lär mig en hel massa som jag inte tidigare haft en aning om.

Florence Stephens växer upp som en av tre döttrar på ett rikt bruk i Småland i slutet av 1800-talet. Mamma är en underskön kvinna från Stockholm, adlig, uppfostrad i societeten, kungafamiljens närmaste polare. Kanske lite mer än så, när man tänker efter... Pappa är en engelsman som har lekt imperialist i Indien och kommit hem med en vansinnig massa pengar, gift sig och flyttat ut på svenska landsbygden.

Florence är ful. Det berättar författarparet gång på gång, som ett faktum. Det tycks ha stor betydelse att hon hade ett ansikte som var en korsning av en häst och skådespelerskan Julia Ceasar.

Enligt min erfarenhet hittar dock nästan alla någon att älska och bli älskad av - och det är verkligen inte utseendet det handlar om, så mycket annat spelar in när man blir kär eller väljer partner. Jag misstänker att fröken Florence kanske inte var så rolig. Eller var hon korkad? Småelak? Fisförnäm? Långtråkig? Luktade illa? Det är sällan någon blir ratad ett helt liv för att den saknar klassisk skönhet. Nåväl, hon lever ensam hela sitt långa liv - så mycket vet vi.

Historien som berättas är helt horribel. Eftersom Florence sannolikt är oäkta dotter till kung Oscar II och delvis har tillbringat sin uppväxt i hans närhet, är hon omåttligt förtjust i kungafamiljen. När hennes föräldrar dör och systrarna flyttar hemifrån sitter hon själv som en gammal nucka på godset i Småland och trånar efter glans, glitter och glamour. Tänker nostalgiskt på hur livet var på gamle kungens tid och hur tråkigt det blivit.

Hon tar kontakt med prins Carl junior - med dagens terminologi skulle han väl kallats "brat" - som är så usel i skolan och värdelös i arbetslivet att hans egen familj inte orkar med honom. Gång på gång kallas han in till kungen för uppsträckning, men skärper sig inte. Han vill ha en nybyggd racerbåt, han vill ha en tjusig bil mitt under brinnande krig, han vill resa utomlands, han vill ha en fashionabel våning i stan. Pengar har han inga, men tant Florence går ju alltid att pressa! Hon betalar, betalar, betalar. Carl vet inget om det förmodade släktskapet, med tant Florence vet att hon är hans faster.

På godset lever statarna på i stort sett ingenting och bruket går med förlust - men Florence vägrar lyssna på alla goda rådgivare. Det är en ekonomisk katastrof, ja, hon hotar att bli ruinerad och värre än så. Prinsen åtalades och flydde sedan utomlands, skandalen var gigantisk och detta var ett stort samtalsämne under många år i Sverige.

Mitt omdöme: Berättelsen om fina fröken Florence på Huseby och den olidligt bortskämde prins Carl junior och hans kumpaner är ohyggligt upprörande på alla vis - men ibland tänker jag att hur hemskt det än var, så hade de här människorna det ändå bättre än Husebys statare och de slavande bruksarbetarna som knappt nämns i boken.

Länk till boken på Adlibris: POCKET och INBUNDEN

tisdag 30 januari 2018

En dag extra!


Jaså, är det trettioen dagar i januari? Hur har jag kunnat missa det?

Gissa om jag blev glad när jag bläddrade i kalendern och insåg att jag fått EN EXTRA DAG innan det är februari! Wow. I vår stressade värld, där man jagar minuter och timmar, är en hel dag nästan en skänk från ovan.

Har sällsynt bra flyt på jobbet just nu och massor av roliga uppdrag. Fick just ett sms där det stod "Du är bara bäst!" - sånt kan jag leva länge på. Tänk vad några uppskattande ord kan sätta guldkant på ens dag! Känns som att 2018 har börjat bra.

måndag 29 januari 2018

Språkcafé


Jag har engagerat mig i ett språkcafé här i förorten, där vi ses i vårt lokala bibliotek en kväll i veckan för att konversera med nyanlända och hjälpa dem att snabbare komma in i svenska språket - och därmed svenska samhället.

Tänkte att ett inlägg om det kan passa även på en bokblogg, eftersom vi faktiskt träffas på ett bibliotek, tittar i (pek-)böcker och utvecklar språkkunskap.

Vi hade väl idén att vem som helst som känner att den inte klarar av att uttrycka sig särskilt bra på svenska skulle kunna komma. Jag såg framför mig att det gällde de familjer från Syrien som bor i baracker i vårt område. Men nej, det visade sig att de flesta av dem hade flyttat till mer anständiga bostäder och därmed är svåra att nå (tydligen hemliga adresser - eller åtminstone okända).

Istället är det unga afghanska, ensamkommande killar som behöver vår hjälp. Många av dem verkar vara mycket ambitiösa och går i gymnasieskola på dagarna och tar alla chanser att gå på frivillig undervisning eller språkträffar på fritiden.


Det är lite svårt att veta vad man kan prata om. Vi har blivit ombedda att inte rota för mycket i "hur var det i ditt hemland" eller "vad har du flytt ifrån" och annat som kan vara jobbigt att prata om.

Förra gången försökte vi prata om skridskor, hockey, bandy, is, snö och pulkaåkning men det var inte lätt...

Det känns lite som minerad mark: kan jag fråga "har du några vänner" eller "har du några syskon"? Allt kan ju vara sorgligt, ledsamt, göra ont. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, faktiskt.

Vi ska inte heller prata barnsligt med dem, men samtidigt är deras kunskaper i svenska så oerhört basala att det är svårt att låta bli. Jag kommer på mig själv med att prata tydligare, långsammare och barnsligare hela tiden. Det är svårt att inte göra det!

De böcker vi har fått låna är tecknade och fulla av situationer som att gå och handla, att laga mat, att åka buss. Det förstärker ju känslan av att man ska prata enkelt.

Har ni tips på bra litteratur, fina böcker, vettiga samtalsämnen? Tas tacksamt emot isåfall!

lördag 27 januari 2018

Förintelsens minnesdag idag

Den 27 januari är Förintelsens minnesdag. Här är några böcker som jag läst de senaste åren som handlar om förföljelserna, trakasserierna, fängslandena, tortyren, experimenten, svälten, lidandet och det besinningslösa dödandet. Det är inte ens alla, utan bara ett urval, för jag har många böcker om Förintelsen och andra världskriget i bokhyllan:


"Aimée & Jaguar"


"Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz"


"Hemligheten"


"Herr Isakowitz skatt"


"Hur ska det gå för Pinnebergs?"


"Jag heter inte Miriam"


"Jag vill leva"

"Life after Life"


"Ljuset vi inte ser"


"Överlevarna"