måndag 16 januari 2017

Den stängda boken


Bokens titel: Den stängda boken
Författare: Jette A. Kaarsböl
Originalets titel: Den lukkede bog
Översättare: Ann-Mari Seeberg
Förlag: Forum, 2005 (till vänster) och Månpocket, 2006 (till höger)
Antal sidor: 497 (båda)

Jag har inte läst så många böcker som utspelar sig i Danmark och kan inte påstå att jag är alltför väl insatt i dansk historia, men i "Den stängda boken" känner jag igen flera av namnen på personer som finns i den innersta kretsen: Skagen-målaren P. S. Kröyer (ni vet han med den här berömda målningen) och litteraturvetaren Georg Brandes, till exempel.


Peder Severin Kröyers målning av Anna Ancher och konstnärens hustru Marie.

Året är 1875 och vi möter den unga fröken Frederikke Leuenbech i en miljö som är fantastiskt väl beskriven: bland konstnärer och författare, folkhälsoivrare och läkare, akademiker och agitatorer, uttråkade förmögna damer och hårt arbetande tjänstefolk i ett myllrande Köpenhamn.

Frederikke är ung, osäker och långt ifrån världsvan. Hon är ursprungligen förlovad med prästen Christian Holm - ett arrangemang hennes föräldrar ordnat - men förhållandet tar slut då hon möter hans barndomsvän Fredrik Faber, en förlossningsläkare, som hon blir förälskad i. Hon blir också bästa vän med Fredriks kavata syster Amalie Lindhardt.

Det är nu många år sedan jag läste boken, men det räcker med att jag bläddrar lite i den så sugs jag tillbaka in i handlingen. Kaarsböl är fenomenalt duktig på att ge oss fragment av en tid som är för alltid borta. En tid då kvinnorna inte hade rösträtt, inte förväntades ha åsikter eller kunskaper (eller åtminstone uttrycka dem), inte hade förvärvsarbete om deras män kunde försörja dem - men då nya strömningar började märkas av och man kunde känna att stora förändringar var på väg.

Författaren kan ibland vifta bort scener med att "nu har vi sett nog av detta" eller "mer om den saken behöver inte sägas", vilket jag tycker är ett roligt grepp; ungefär som om Frederikke själv hade berättat högt för oss och tystnat mitt i en mening, ändrat sig eller inte velat tala mer om saken. Vi får också glimtar av 1930-talet, då hon blivit gammal och filosoferande ser tillbaka på sitt liv.

Texten är långsam, det händer just inte mycket. Vill man ha en rapp, snabb och händelserik roman så är det här helt fel bok. Jag uppskattade tempot, för det speglar så tydligt den tröghet och tristess som fanns i de borgerliga kvinnornas liv under denna sena del av 1800-talet.

Omdöme: En roman om olycklig kärlek, men inte hälften så banalt som det låter. Om konventioner och förväntningar, om samhällsideal och konventioner - och om en tid i förändring.

Boken är slutsåld på förlaget, men leta reda på den på bibliotek eller antikvariat!

fredag 13 januari 2017

En tredjedel allmänt bubbel

Bläddrar lite bakåt i min egen blogg och tänker "är det inte orimligt många inlägg om utmaningar och annat svammel, skulle jag inte helt fokusera på recensioner?".

Kollar min lista där jag noggrant skriver ner exakt alla böcker jag har recenserat sedan jag startade bloggen: 433 riktiga recensioner, som inte bara är tips eller korta sammanfattningar.

Kollar mina inlägg genom åren: 675 totalt, och om man drar bort de 433 ovan nämnda så återstår 242 inlägg om övrigt, mestadels bokbloggsutmaningar eller mina egna tankar kring litteratur (konst, musik, film, recept eller liknande förekommer ju inte på just den här bloggen).

Jag är ingen hejare på matte, men får det till att två tredjedelar av inläggen är rena bokrecensioner och en tredjedel är annat.


Och är det något jag har begripit på sista tiden så är det att man inte kan ha en blogg där man är totalt osynlig själv, inte berättar något om sitt liv, inte bjuder in läsarna i en mer privat sfär - för då vill ingen läsa. Min ambition med enbart en sorts virtuell läsdagbok håller inte 2017, i alla fall inte om jag vill ha hit några besökare.

Så jag ska försöka upprätthålla det där med 2/3 bokrecensioner och 1/3 annat - men bjussa lite mer på att vara snäppet mer personlig. Här är två bilder på något jag ägnar mig åt när jag inte läser: att promenera i skog och mark, gärna för att spana efter något vackert att plåta eller något spektakulärt att visa mina mullebarn (som bäverns härjningar vid vår lilla å).


torsdag 12 januari 2017

Begravningar är farliga


Bokens titel: Begravningar är farliga
Författare: Agatha Christie
Originalets titel: After the Funeral
Översättare: Torsten Blomkvist
Förlag: Albert Bonniers boktryckeri, 1958
Antal sidor: 247

En härligt myspysig Christie-deckare där Hercule Poirot lyckligtvis endast har en liten roll, vilket hela boken vinner på. Bra sträckläsning! Utmärkt sommarstugebok en regnig semesterdag.

På nätet läser jag att det är denna bok som ligger till grund för filmen "Mord, sa hon" där Poirot har bytts ut mot lilla miss Marple och diverse andra väsentligheter har lagts till eller tagits bort. Med Christies detektivromaner får man tydligen bete sig hur som helst...

Handlingen består i att en gammal förmögen gubbstrutt dör och släkten samlas på hans tjusiga herrgård för att begrava honom och för att höra vad det står i hans testamente. Hans syster uttrycker farhågor att det är ett mord snarare än ett naturligt dödsfall - och såklart hittas hon själv ihjälyxad följande dag. Lika självklart är väl att den rike gubbens samtliga släktingar kan misstänkas för morden - ingen av dem har ett fullgott alibi.


Länk till boken på Adlibris: HÄFTAD.

Trettio spänn för en inbunden bok


Kerstin Ekman är en av mina favoritförfattare och det är klart att jag unnar henne att bli rik på sina böcker (om man nu KAN det i Sverige idag?), så egentligen borde jag väl för den sakens skull köpa hennes trilogi "Vargskinnet" sprillans ny i bokhandeln.

Ändå kan jag inte låta bli att känna mig löjligt glad över att hitta tre böcker i riktigt fint skick på Bokbörsen - inbundna dessutom! - som sammanlagt kostar nittio kronor. Beställde dem genast och nu ligger de här. Ibland är det antikvariat som säljer, ibland är det privatpersoner. (Påtagligt ofta tycks det vara något mellanting: en privatperson som har osunt många gamla obskyra böcker och nu måste rensa i röran.)

Tänk vilken bra idé det där är, att kunna köpa andra människors begagnade böcker på ett så smidigt sätt. Internet är verkligen en bra uppfinning för oss som inte har lust att springa runt på loppisar.

Länk till Bokbörsen. Nej, jag får inte betalt för att göra reklam - ibland vill man väl bara lyfta fram något som funkar väldigt bra.

P.S. Det är inte fel på perspektiven i bilden ovan - det är trist nog så att den gröna boken och den grå-beiga boken har samma storlek medan den bleklila boken är mindre i alla ledder. Surt.

måndag 9 januari 2017

Något att fira


Om en månad eller så borde det vara dags för jubileum här på bloggen igen, för då bör jag ha haft min 99.999:e besökare sedan starten. Så här i vintermörkret behövs uppmuntran och även firanden av pseudokaraktär, tycker jag. Lite kul måste man ju ha, så det kommer en ny uppsättning bokmärken till läsarna lagom tills dess.

söndag 8 januari 2017

Dags att fira - trots allt


Till min enorma glädje har jag helt sluppit de där massbesöken från det stora landet i öster här på bloggen de senaste veckorna. Tjohoo! Lika plötsligt som de kom, försvann de.

Det innebär att nu när det mestadels är svenskar som läser här, känner jag mig lite mer motiverad att fira det kommande 100.000-besökare-strecket senare i vinter. (Missförstå mig rätt: det är verkligen inte så att bara svenskar får läsa här, men jag uppskattar ju om det inte kommer tvåhundra besökare om dagen från det där riket med kyrilliska bokstäver - de lär knappast surfa hit för att läsa mina boktips.)

Nu får vi se vad jag kan hitta på... Fler bokmärken, kanske?


fredag 6 januari 2017

Odd och frostjättarna


Bokens titel: Odd och frostjättarna
Författare: Neil Gaiman
Originalets titel: Odd and the Frost Giants
Översättare: Kristoffer Leandoer
Illustrationer: Mark Buckingham
Förlag: En bok för alla, 2014
Antal sidor: 121

En alldeles underbar saga med anknytning till traditionella folksagor och nordiska asagudar, men med komiska inslag à la Gaiman. Det här skulle jag säga är en perfekt bok att ge bort till någon som är motsträvig till att läsa, för man är bara tvungen att se hur det går! Stor stil, lätt text och få sidor dessutom.

Pojken Odd är tolv år och bor med sin skotska mor i en liten by nära någon fjord i Norge. Fadern var en norsk viking som dog på en resa, nu lever Odd och hans mor i en stuga i skogen och kämpar för att klara den långa, kalla vintern.

Hur det är, så möter Odd en örn, en björn och en räv som garanterat inte är som djur är mest. Faktum är att de verkar ganska mänskliga... De vill visa honom något - och senare be honom om hjälp. Såklart ställer Odd upp! Det är han som ska rädda människorna från den eviga vintern och hjälpa asagudarna att återta makten från de iskalla frostjättarna.

Omdöme: Gillar, gillar! Jag är barnsligt förtjust i folksagor, asagudar, vikingatiden, skandinavisk vildmark och Neil Gaiman så det här var en lite pärla i mitt tycke.

Länk till boken på Adlibris: POCKET

---


Observera att denna bild är från Adlibris och här har man uppenbarligen gjort om omslaget,
för min bok ser inte ut som ovan. Örnen får flyga nu, istället för att stå still som en kolibri.
Den skabbiga räven och skraja björnen har placerats på framsidan.
Någon har lagt till lite snötyngda träd i bakgrunden. Helheten är fortfarande miserabel.

Omslaget: Jag kan inte låta bli att skriva det här. Jag måste kommentera omslaget till den svenska utgåvan av "Odd och frostjättarna". Det är skandalöst fult och ett dåligt hantverk. Har formgivaren ens bläddrat i boken?

Framsidan är alltså en suddig bild av en person som bär en enorm säck på ryggen (tror jag, det är nästan omöjligt att uttyda) samt håller något harpunliknande i ena handen. Ovanför människan står en örn stilla i luften med utbredda vingar. Ett fotomontage av den sämre sorten. På baksidan är en tecknad björn som ser ut att ha blivit svårt pryglad samt en skabbig räv som inte har några likheter med det vackra djuret i boken.

De tre djuren hänger ihop och borde synas tillsammans, rimligen tecknade av samma person alla tre. Odd har ingen packning med sig och borde därför enbart bära vikingatida kläder och inget bylte. Och var är frostjättarna?

Hur kan man misslyckas så kapitalt med ett omslag på en bok som vänder sig till 9-12-åringar? Jag skulle vilja visa två av de engelska omslagen och hävda att det är så de ska se ut om man ska känna sig lockad att köpa och läsa!


Lysande exempel på hur man får med frostjätten, björnen, Odd, räven och örnen
samt mängder av istappar - och skapar en lockande bok för mellanåldern.


Ren, fin, avskalad. En frostjätte i kalla blå toner och en liten Odd i varma färger. Utmärkt form!

torsdag 5 januari 2017

Vad jag lärde mig av julens tolv dagar

Alltid lär man sig något nytt! Helena på Ugglan & boken har haft en ytterst lättsam utmaning för oss andra bokbloggare att tipsa om böcker som på något sätt relaterar till texten i ramsan "The Twelve Days of Christmas". Alla har vi väl hört den sjungas och förundrats över hur någon vettig människa kan hålla allt i huvudet?!


On the twelfth day of Christmas
my true love sent to me
Twelve drummers drumming,
Eleven pipers piping,
Ten lords a-leaping,
Nine ladies dancing,
Eight maids a-milking,
Seven swans a-swimming,
Six geese a-laying,
Five golden rings,
Four calling birds,
Three French hens,
Two turtle doves,
And a partridge in a pear tree



Jag ramlade av en slump - nåja, jag googlade... - över några underbara illustrationer av Saylem och såg att hon varje jul gör ett nytt julkort till sina vänner på just det här temat. Hon har i år hunnit fram till sju. Hon passade också på att förklara vad texten egentligen betyder.

Jaså, betyder det inte bara att det sitter en rapphöna i ett päronträd? Det trodde jag i min enfald.


Dag 1: A partridge in a pear tree



Dag 2: Two turtle doves


Dag 3: Three French hens


Dag 4: Four calling birds

Jag hittade en (djupt) katolsk hemsida där de förklarar för alla oss oupplysta vad texten egentligen har för budskap. Intressant, tycker jag.

Där står att från år 1558 till år 1829 var inte katoliker tillåtna att öppet utöva sin religion i England och därför var man tvungna att koda meningarna så att ingen utanför den invigda gruppen kunde begripa.

"My true love" är inte en flickvän eller pojkvän, utan Jesus. Han som föddes på juldagen, givetvis, det hade man ju kunnat räkna ut. Även rapphönan som sitter i päronträdet är självaste Jesus, för den är villig att ge upp sitt eget liv för att skydda sina ungar.


Dag 5: Five golden rings

Ann Ball (fråga mig inte vem hon är men hon har skrivit "Handbook of Catholic Sacramentals") menar att betydelsen är följande:

The two turtle doves were the Old and New Testaments
The three French hens stood for faith, hope, and love.
The four calling birds were the four gospels of Matthew, Mark, Luke, and John.
The five golden rings rerepresented the first five books of the Old Testament, which describe man's fall into sin and the great love of God in sending a Savior.
The six geese a-laying stood for the six days of creation.
Seven swans a-swimming represented the sevenfold gifts of the Holy Spirit: Prophesy, Serving, Teaching, Exhortation, Contribution, Leadership and Mercy.
The eight maids a-milking were the eight beatitudes.
Nine ladies dancing were the nine fruits of the Holy Spirit: Charity, Joy, Peace, Patience, Goodness, Mildness, Fidelity, Modesty and Continency.
The ten lords a-leaping were the Ten Commandments.
The eleven pipers piping stood for the eleven faithful Apostles.
The twelve drummers drumming symbolized the twelve points of belief in The Apostles' Creed.


Dag 6: Six geese a-laying



Dag 7: Seven swans a-swimming

Samtliga illustrationer lånade från http://saylemstudios.tumblr.com

Twelve Days of Christmas: dag tolv


Idag är det trettondagsafton och därmed avslutas Ugglan & boken:s utmaning baserad på den engelska versen "The Twelve Days of Christmas". Nu har turen kommit till dag tolv då texten lyder "On the twelfth day of Christmas my true love sent to me twelve drummers drumming" och därför ska vi tipsa om böcker som handlar om trummor eller andra instrument.


Jag vågar inte helt säga exakt vad som förekommer i denna bok, men jag har ett tydligt minne av att japanska geishor gärna skulle lära sig spela instrument och att bland dessa finns en särskild japansk trumma.

Det här är nog mitt sämsta tips i utmaningen såtillvida att jag inte riktigt kommer ihåg vad som egentligen förekom i boken - men ett av de bästa tipsen vad gäller läsning, för "En geishas memoarer" av Arthur Golden är en riktigt bra bok!