tisdag 16 juli 2019

Barnet från ingenstans


Bokens titel: Barnet från ingenstans
Författare: Kari Rosvall och Naomi Linehan
Originalets titel: Nowhere´s Child
Översättare: Kerstin Gårsjö
Förlag: Libris, 2016
Antal sidor: 229

Först måste jag bara säga, att jag naturligtvis begriper att det är många i den här sanna berättelsen som farit illa och lidit svårt. Det är inte så att jag saknar empati. Jag tycker att det är otroligt bra av Kari Rosvall att berätta vad som hänt henne och hennes biologiska mor.

Med det sagt, så är det här en uselt skriven bok. Hur jag än försökte så kunde jag inte bortse från den dåliga svenskan, de många anglicismerna och det torftiga sättet att förmedla en historia.

Boken är 229 sidor men hade kunnat vara hälften så lång. Var och varannan mening är nämligen en upprepning av den föregående.

"Barnet från ingenstans" är skriven av en ung radiojournalist, Naomi Linehan, och antingen är hon långt ifrån lämpad att skriva texter eller så är översättaren en klåpare (eller bådadera). Jag lutar åt att det är Linehan som försöker töja ut en mager berättelse till maxgränsen.

Kari föddes 1944 i Norge och levde sina första tre år på barnhem, innan hon blev adopterad av ett svenskt par i Malexander. Som medelålders flyttade hon till Irland med sin man och där bor hon än. Det var också där som hon på allvar lyckades nysta i sin biologiska familjs öden, hitta släktingar och förstå vad som drev hennes mamma att lämna bort henne. ("Ge henne upp för adoption" har jag god lust att skriva, för att visa lite hur olidligt svengelsk den här texten är. Det känns bakvänt att läsa en svensk text översatt från engelska, skriven av en irländska - när berättaren själv har svenska som modersmål.)

Karis mamma var en ung, blond, blåögd, frisk och vacker norska som valdes ut av nazisterna under ockupationen av Norge. Här skulle avlas ariska barn!

Tusentals små bebisar tillverkades utan kärlek, föddes i Norge och skeppades till Tyskland - utan mödrar, utan ammor, utan barnsköterskor. Dog de nyfödda på vägen så var de inte av rätta virket. Bara präktiga A-barn dög för Führern. Kari överlevde och hon tillbringade alltså sitt första levnadsår på ett isolerat gods i Tyskland inom ramen för Lebensborn-projektet.

Efter krigsslutet ville varken tyskar eller norrmän ha dessa barn. Ingen ville bli påmind om ambitionen att skapa perfekta barn av en överlägsen ras. Ungarna skeppades till Sverige, där de inte heller var önskvärda utan så fort som möjligt pytsades ut till adoptivföräldrar eller sattes på institution (!) för resten av livet.

Det är fruktansvärt.

Boken har dock hunnit över hundra sidor in - av de tvåhundra - innan man får veta något om den norska mamman och Lebensborn. Innan dess är det ett långt förhärligande av adoptivpappan under uppväxten samt ointressanta redogörelser för Karis förste man, ende son och en kärlekshistoria. Att den här boken har sålt i stora upplagor är knappast för att man vill läsa om hela Karis liv, utan för att folk fascineras av Lebensborn.

Läs en artikel eller faktabok i ämnet istället. Eller se en dokumentär! Kolla på Skavlan, där Kari blev berömd. Den här boken ger inte mycket kött på benen. Det är ett livsöde som i sig är intressant, men så ohyggligt taffligt skrivet att man kan bli vansinnig.

--

Övrigt: Har nyligen läst Schulmans "Bränn alla mina brev" och därför blev jag alldeles till mig över två ynka sidor i denna bok, nämligen där Kari berättar om hur hon som tonåring är hembiträde hos Sven Stolpe och hans hustru Karin och de fyra barnen. Hon är lika gammal som Lisette och blir även behandlad som en dotter i huset.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN och POCKET

torsdag 11 juli 2019

Älskaren från huvudkontoret


Bokens titel: Älskaren från huvudkontoret
Författare: Camilla Grebe
Förlag: Månpocket efter en överenskommelse med Wahlström & Widstrand, 2019
Antal sidor: 488

"Innehåller den ett läskigt mord?" frågade väninnan och jag var ju tvungen att säga att ja, det är ett ohyggligt mord redan några få sidor in i boken - men eftersom det redan skett så slipper man ju läsa om mordoffrets dödsångest och smärtor dessförinnan.

Faktum är att man inte ens vet vem som blivit mördad. Man vet ingenting mer än det lilla som de första poliserna på platsen kan berätta. "Det är bra att mordet är över redan, för då behöver man inte följa det inifrån", sa väninnan och jag höll med. Hade bara hunnit några kapitel in i texten, så jag visste inte vad jag skulle förvänta mig. Men det visade sig att den inledande brottsplatsscenen inte var lika skrämmande som det som följde...

Den unga Emma jobbar som butiksbiträde i en stor klädkedja i Stockholms innerstad. Hon är ensam, har varken familj eller pojkvän, och lever ett ganska sorgligt liv. Innehållslöst och fattigt, på alla vis. Men så en dag kommer företagets VD in i butiken för att snabbt välja en skjorta. Förvecklingar uppstår och plötsligt är Emma utbjuden av VD:n Jesper Orre på tjusig middag med flirt och sex... Hon har fått en älskare på huvudkontoret!

Nu ska jag inte säga för mycket, men älskaren är inte den han utger sig för att vara - och Emma inser efter ett tag att hon nog blivit grundlurad. När hela hennes liv har slagits i spillror och knappt kan bli värre, försvinner Jesper Orre och gör allt för att inte Emma ska få tag på honom igen.

Det här är ruskigt spännande, mycket obehagligt och samtidigt sorgligt. Så värst mycket till polisarbete innehåller den dock inte; boken är mer av psykologisk spänningsroman med stänk av deckare.

Det är som när man bänkar sig framför teven för att se en thriller, men inte kan ta en kisspaus eller ens stoppa en näve popcorn i munnen för det är så äckligt spännande hela tiden.

Mitt omdöme: Jag läste böckerna i fel ordning: började med "Husdjuret" och fortsatte med "Älskaren från huvudkontoret" - men det gjorde ingenting. Författaren skriver i korta cliffhanger-kapitel, där hon växlar mellan många inblandade utan att det blir ett dugg svårt att hålla isär dem. Språket flyter lätt och ledigt, beskrivningarna är väldigt målande (som doften av fukt och mögel blandat med parfymerat tvättmedel och torr torktumlarlukt i en tvättstuga i källarvåningen).

Länk till boken på Adlibris: POCKET eller INBUNDEN

måndag 8 juli 2019

Och bergen skall rämna


Bokens titel: Och bergen skall rämna
Författare: Erika Olofsson Liljedahl
Förlag: Historiska Media, 2019
Antal sidor: 351

Ibland är det helt befriande att inte ha en aning om vad man hugger in på, inte ha läst några förhandsrecensioner eller baksidestexter. (Faktiskt även struntat i följebrevet som förlaget skickade ut tillsammans med boken,) Då blir den enda förväntningen: Kommer denna roman att vara lika välskriven och innerlig som författarens förra bok?

Jo, det är den! Jag läste "Någonstans brister himlen" då den gavs ut för två somrar sedan och tyckte att det var en helt makalös debut. Frågan är om jag inte tycker ännu lite bättre om den här?

Hedvig är en nervig prästfru - oklart vilken ålder men jag skulle säga att hon inte ens är 30 år, baserat på de fragment vi har av hennes bakgrund - och jag får intrycket att hon gift sig mer av praktiska skäl än av kärlek. Hennes make, Georg, tycks vara en bra bit äldre men det begrep jag inte förrän efter halva boken då det påpekas att hans hår är grånande och att magen fått en rondör.

Erika Olofsson Liljedahl berättar mycket om hur de tänker, känner och agerar - men nästan inget alls om hur de ser ut eller vilka de är. Ibland skulle jag önska mig lite kött på benen kring de olika personerna, men för det mesta är det tvärtom underbart att slippa matas med beskrivningar av hudfärg, hår, kroppsstorlek och detaljer i utseendet.

Georg är alltså präst och har fått ett nytt uppdrag i norra Sverige, som kräver att paret lämnar sitt fina hus i Uppsala för att flytta till Tornehamn. Församlingen består i stort sett av de inhyrda rallarna och bergsprängarna som bereder och lägger järnvägen där - och av samerna som driver sina renar och flyttar sina boplatser efter djuren.

Det är en hård omgivning för alla, inte bara den karga och krävande naturen kräver mycket utan i lika hög grad det mellanmänskliga. Relationerna mellan "lappar" och "svenskar", mellan ingenjörer och rallare, mellan män och kvinnor. Bland det svåraste är de mansroller som arbetarna själva upprätthåller: slagsmål, tråkningar, trakasserier och rena våldsdåd kombinerat med en unken syn på de få kvinnor som finns i deras närhet.

Hedvig får en speciell betydelse i samebarnens liv och det är väldigt fint beskrivet, men det är obehagligt att hon har så litet inflytande över sitt eget liv. Det är maken som väljer åt henne; han fattar besluten och han säger vad som gäller. Hedvig har en egen vilja men vem bryr sig om den?

Mitt omdöme: Det här är en bok som stannar kvar i mig; vemodet, sorgen, de vackra naturbeskrivningarna men mest av allt hur fruktansvärt snärjd en kvinna kunde vara för hundra år sedan då det var männen som bestämde. Mycket fin! Ser fram emot en tredje roman av denna begåvade författare.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN
Länk till boken på Bokus: INBUNDEN

Tack till förlaget för recensions-exet!

onsdag 26 juni 2019

Felsteg


Bokens titel: Felsteg
Författare: Maria Adolfsson
Förlag: Månpocket efter en överenskommelse med Wahlström & Widstrand, 2018
Antal sidor: 440

Det räckte med att öppna boken, så var jag fast! På omslagets insida finns nämligen en fin karta som visar Doggerland, platsen där den här kriminalromanen utspelar sig; en liten ö-nation mittemellan Storbritannien och Danmark, inte alltför långt ifrån den europeiska kontinenten.

Där ute i den farliga Nordsjön ligger tre öar tätt intill varann; Noorö, Heimö och Frisel som tillsammans alltså bildar Doggerland. De har en egen regering och riksdag, egen krånglig valuta, eget domstolsväsende och förstås ett eget språk som låter som skandinaviska med tydliga drag av engelska och holländska.

De stormpiskade öarnas huvudstad, Dunker, har några problematiska förorter men i övrigt består riket mest av lantligt belägna små samhällen och avfolkningsbygder. I början av hösten firas den stora ostronfesten - oistra - med att folk går man ur huse för att dricka lokalbrygd öl och trycka i sig mängder av ostron. Författaren beskriver det här på ett så självklart sätt att jag genast tänker "ja, oistra ja, det är ju som jul och midsommar" - jag sväljer genast att det är en nationell helgdag som om den verkligen fanns.

Det är också då romanen tar sin början, när människorna festar och är glada och med berusningens dåliga omdöme gör vissa felsteg...

Vår "hjältinna", kriminalinspektör Karen Eiken Hornby, har visserligen en del av de för nordiska deckare typiska egenheterna (smådeppig, dricker för mycket, konstant röksugen, inte jätteduktig på samarbete och har dessutom personligt krångel i bagaget) men jag gillar henne ändå. Hon fyller femtio "nästa år" och bara det gör att jag tycker om henne. Naturligtvis bor hon ensligt och har en katt - vad annat hade ni väntat er?

Karen ger sig ut för att lösa ett mord som sker morgonen efter oistra, och där den döda har en knepig koppling till polisen: hon är exhustru till Karens chef, en arrogant jävel som älskar sin maktposition.

Mitt omdöme: Upplägget med denna halvt fiktiva plats, Doggerland, är så makalöst väl genomfört att jag nästan vill boka en biljett dit (det går tydligen färjor från Esbjerg!) och se allt med egna ögon. Spännande och välskriven intrig som inte är särskilt blodig eller brutal alls. En riktigt bra deckare, tack för det!

Länk till boken på Adlibris: POCKET
Länk till boken på Bokus: POCKET

torsdag 20 juni 2019

Lektioner i mord


Bokens titel: Lektioner i mord - 
Hur man skriver en svensk succédeckare utan att bli det minsta trött
Författare: Henrik Lange
Förlag: Kartago förlag, 2015
Antal sidor: 159

Varje sida i denna bok är till större delen en teckning - svartsmutsig och lite ruffig - och ovanför den ett ytterst kort textstycke där vi pedagogiskt presenteras konsten att skriva en bästsäljande svensk deckare från början till slut.

Det här ser lättviktigt ut, ger kanske intryck av att vara tramsig underhållning rent av, men är fantastiskt bra och mitt-i-prick. Jag småler hela boken igenom och tänker att jo, man kan faktiskt skriva en deckare med denna "lärobok" som utgångspunkt.

Alla ingredienser ingår: den deppige, småfete kriminalaren som är frånskild och klunkar i sig ohyggliga mängder kaffe. Han har en dotter som han glömmer att hämta på ridskolan när det är hans tur, ja, han glömmer henne nästan jämt eftersom han alltid måste jobba över. Hans far är dement och borde få komma till ålderdomshem, men det finns inte plats. Ute singlar höstlöven ner för att visa riktigt hur deprimerande allt är; vackert väder existerar inte i en äkta, svenska deckarsuccé. Rå kyla och uppvikta rockkragar är obligatoriskt.

Polisens chef är en oförstående besserwisser som givetvis kopplar bort honom från fallet just när han så behövs som mest - och kollegan är förstås hög på anabola, klipper till misstänkta (som självklart är oskyldiga) och är allmänt primitiv.

Vi får också lära oss precis hur man bäst fyller ut romanen så att den inte tar slut efter femtio sidor: relationstrassel för igenkänningsfaktorns skull och detaljerade miljöbeskrivningar där varje IKEA-möbel redogörs för.

Mitt foto: Kriminalkommissarier dricker alltid kopiöst med kaffe, gärna ur fula gamla muggar, gärna att det stått i bryggaren tills det blivit en besk, svart sörja också...

Mitt omdöme: Genast upp på favoritlistan!

Länk till boken på Adlibris: DANSKT BAND

onsdag 19 juni 2019

Deckare, kriminalroman, spänningsroman, thriller





Snart kommer ett roligare inlägg än bloggutmaningen - men jag brottas ännu med tidsbrist. Bokklubben har sammanträtt och snackat svenska deckare, vilket föranledde mig att gå igenom samtliga mordgåtor i hela min bokhylla. Hittade några riktiga guldkorn, som jag tänkte presentera snart. Ber om ursäkt för att bloggen är lite träig tills vidare.






tisdag 18 juni 2019

3-lista: Odrägligt präktiga ungar


När jag var liten störde det mig enormt att många barn var så förbannat goda i de böcker mina föräldrar läste högt. Minns ännu obehagskänslan vid högläsningen av flera gamla barnböcker där jag inte hade vett att hålla tyst, utan sa högt "Men varför gjorde hon så?" när huvudpersonen var sällsynt god, ädelmodig och empatisk - medan mina föräldrar torrt konstaterade "För att hon ville vara SNÄLL!" (underförstått: "som inte du är").

3-lista nr 7: Vilka fiktiva ungar anser du vara äckligt präktiga, onaturligt goda eller allmänt lillgamla på ett störande vis?

Svara i egen blogg eller här i kommentarerna (ta illustrationen om ni vill) - allt är helt fritt. Jag är nyfiken på era mer eller mindre (o-)seriösa svar på dagens utmaning!

--

Jag vill här också inflika att jag hade en fin barndom, så ni inte tolkar mig fel.

--

Boktankens förslag:

Många av Astrid Lindgrens litterära ungar ligger farligt till. De astråkiga barnen i Bullerbyn, till exempel. Jag kommer ihåg deras klämkäcka namn men i övrigt har jag inga minnen alls av denna samling sällsynt trista och välartade ungar som springer barbenta genom blomsterängar, dricker hallonsaft i bersåer och flaskmatar lammungar.

Präktiga Kulla-Gulla, som dragit en riktig nitlott (föräldralös, fattighjon, allmänt elände) i livets lotteri men glatt trallande tar sig an alla slitsamma bestyr ändå, ständigt med ett leende på läpparna.

Visserligen gillade jag teve- och bokserien "Lilla huset på prärien", men ofta blev jag provocerad av den fantastiska sammanhållningen, kärleken, gemenskapen, lojaliteten i den där familjen. Föräldrarna skrek aldrig åt varann, barnen bråkade inte (gnabbades lite rart bara) och alla var så sanslöst duktiga, händiga, kapabla och jämt redo att hugga i.


måndag 17 juni 2019

Den som lever stilla


Bokens titel: Den som lever stilla
Författare: Leonora Christina Skov
Originalets titel: Den, der lever stille
Översättare: Peter Stenson
Förlag: Bokförlaget Polaris, 2019
Antal sidor: 402

Istället för att trassla in mig i begrepp om autofiktion, självbiografi och romaner med verklighetsanknytning, konstaterar jag att det här är en sann berättelse där författaren till och med redogör för hur hon arbetar med texten under flera år och hur hon väljer vad som får vara med och inte.

Att det här har hänt ger helt klart en extra dimension till berättelsen. Hade det varit en renodlad roman hade man säkert kunnat "bre på" ännu värre, men nu är det illa nog.

Den danska flickan Christina lever i en kvävande familj; hon är enda barnet och det är hennes fel att mamman gråter, är ledsen och upprörd mest hela tiden. Hennes pappa försvarar sin hustru hela tiden och håller dottern ansvarig för allt jobbigt ända från hon är ett litet barn. Hela Christinas tillvaro handlar om att tassa på tå för föräldrarna, prestera sitt yttersta i skolan och i övrigt göra så lite väsen av sig som möjligt.

Hon är totalt kontrollerad och tillåts inte ha någon enda liten del av livet som är bara hennes. Saker ställs på sin spets då hon som tonåring begriper att hon är mer intresserad av tjejer än killar, och när hon sedan kommer ut som homosexuell visar föräldrarna öppet sin avsky och besvikelse.

Christina flyttar till Köpenhamn, bort från småstaden och barndomshemmet. Hon pluggar, möter många nya vänner och ser att livet går bra att leva även utan familjen. Hon byter namn till Leonora, gifter sig med en kvinna och har nästan ingen kontakt med sina föräldrar.

Men så blir mamman obotligt sjuk i cancer och Christina/Leonora närmar sig föräldrarna igen, för att få någon slags klarhet - innan det är försent - i varför hennes uppväxt blev som den blev. Då får hon höra att det är hon själv som orsakat mammans dödliga sjukdom...

Det här är en fantastiskt välskriven bok som sprudlar av hopp och visar på möjligheten att förändra sitt liv i den riktning man själv önskar. Hela texten är närmast ett stridsrop "Du duger som du är! Du kommer att klara dig bra!", alldeles enormt upplyftande med tanke på allt det tunga som författaren själv genomlevt. Att det här är i nutid och handlar om en människa född 1976 är svårt att ta in.

Mitt omdöme: En bok att sätta i händerna på vem som helst som behöver få känna att det är fullt möjligt att leva sitt liv så som man själv väljer, inte som andra förväntar sig av en.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN
Länk till boken på Bokus: INBUNDEN

Tack för recensions-exet, uppskattar det mycket!

måndag 10 juni 2019

3-lista: Sommar, sol, skrik, svartsjuka och stress


Jag har läst att flest skilsmässor inträffar i augusti, när man haft en lång semester tillsammans i en trång husvagn eller suttit i en möglig sommarstuga och ruttnat totalt på varann. Drömmen om lediga dagar förvandlades till storbråk, enerverande tjat, tristess och brist på något vettigt att säga till varann.

3-lista nr 6: När det hade varit bättre att jobba hela sommaren än att ha semester ihop! 
Även i romaner finns många trasiga sommarsemestrar, där man önskar att huvudpersonen hade fått sitta kvar på kontoret.

--

Förslag från Boktanken (tre väldigt bra böcker, denna gång!):

Klassikern "Bonjour tristesse" ("Ett moln på min himmel"), där huvudpersonen är en egotrippad ung kvinna som gör allt för att sabotera sin fars nya kärleksförhållande.

En svensk, modern klassiker är Kerstin Ekmans "Händelser vid vatten", som inleds en midsommarafton i norr då dagen aldrig tycks ta slut. Destruktiva relationer, ja, till och med mord.

"Min bästa väns fru" av Peo Bengtsson, där två par firar sommarn ihop på Österlen. men det finns flera känsliga hemligheter dem emellan - saker som nog aldrig borde ha sagts högt - som förstör hela den fina semestern.