torsdag 8 december 2016

Nyttan av en recensent enligt Tage

Ett utdrag ur boken "Bok" från 1963, tagen ur "Tage Danielssons paket" från 1985:

"Om man inte kan hitta på något eget att skriva så kan man ju alltid bli recensent.

Det är klart att eftersom man då egentligen hellre ville komma ut med något eget så är man lite småsur till lynnet redan från början. Läser recensenten sen en massa dåliga böcker eller ser dåliga filmer eller pjäser eller TV-program så blir han ju helt naturligt spritt språngande galen av ilska. Och det är ju bra, för kritik är ju alltid nyttigt. Sägs det.

Jag för min del förstår inte alls varför man ska läsa så mycket om en bok eller en pjäs innan man själv läser den eller ser den. Det räcker väl med att veta att den finns."

Tage Danielsson


Dagens Boktanke: Tage Danielssons paket


Tage Danielssons paket skriven av Tage Danielsson, utgiven av Wahlström & Widstrand år 1985.

Det här är en tjock bok som verkligen passar att kallas för paket! Den har en storlek och tjocklek som får en att tänka på ett paket, den innehåller en samling texter från 60-talet paketerade till en enhet - och den är formgiven som ett ytterst tilltalande paket.

Omslagsillustrationen sträcker sig över bokryggen och täcker hela baksidan också. Naturligtvis är den gjord av Danielssons vapendragare Per Åhlin, som jag redan hyllat i ett annat inlägg.



-


Dagens Boktanke-bok presenterar böcker ur en rent konstnärlig synvinkel. Här tycker jag till om sättning, rubriker, omslag, illustrationer, papper och annat som inte egentligen rör innehållet.

onsdag 7 december 2016

Dagens Boktanke: Alice i Underlandet


Alices äventyr i Underlandet (orig. Alice´s Adventures in Wonderland), skriven av Lewis Carroll, utgiven av Natur och Kultur år 1959.

Den här fina boken - notera förresten att den på omslaget har en förkortad titel, men inuti boken står den fullständiga boktiteln på alla ställen - fick jag ärva av min mamma när jag var liten. Den ingick i serien Skattkammarbiblioteket, vars layout framstår som föredömlig än idag. Behändigt format, stora bokstäver i tydligt typsnitt, mängder av illustrationer av Arthur Rackham.

Den fantastiska omslagsbilden är dock inte Rackhams, utan gjordes av Per Silfverhjelm. I hela mitt liv har jag tyckt om den! Dels för att skattkammarbibliotekets dörr är med i bakgrunden, dels för den gröna färgen som ser så saftig och god ut, men främst för att man slipper se Alice.

På nätet kan man hitta en Per Silfverhjelm född 1930. Det är ju inte omöjligt att det faktiskt är illustratören - att han fortfarande lever och att han var i 20-årsåldern då han gjorde det här fina bokomslaget och många andra. En underbar illustratör, hursomhelst.




-

Dagens Boktanke-bok presenterar böcker ur en rent konstnärlig synvinkel. Här tycker jag till om sättning, rubriker, omslag, illustrationer, papper och annat som inte egentligen rör innehållet.

Dagens Boktanke: En flicka kom till Bagdad


En flicka kom till Bagdad (orig. They came to Baghdad ), skriven av Agatha Christie, utgiven på Albert Bonniers förlag år 1976.

Den här boken har jag köpt för några tior på Bokbörsen och då vet man aldrig riktigt vad som dimper ner i brevlådan, kan jag säga. Ibland är böckerna finare än vad som utlovats, ibland tvärtom. Ofta är säljarna dåliga på att ta egna bilder, så man vet inte riktigt hur just det exemplaret ser ut förrän man håller det i handen.

Den här boken blev jag så glad över - inte för att jag hunnit läsa den än eller tror att den kommer att berika mitt liv så särskilt mycket - men för att jag älskar omslaget. Det är Monica Schulz som har tecknat - och för mig är hon såååååå mycket min barndom! Ett tag såg man Schulz illustrationer överallt. Minns särskilt tidningen VI och ibland även Femina, om jag inte misstar mig, som var de enda magasin som tilläts hemma hos oss. Tycker verkligen om hennes stil!

-

Dagens Boktanke-bok presenterar böcker ur en rent konstnärlig synvinkel. Här tycker jag till om sättning, rubriker, omslag, illustrationer, papper och annat som inte egentligen rör innehållet.

Bland det viktigaste med en bokblogg...

...tycks vara att uppdatera ofta. Det får inte gå veckovis mellan inläggen, då slutar folk komma in och läsa.

Det allra viktigaste är väl att det ska vara läsvänliga inlägg - lagom långa, lagom korta, fullt begripliga, relevanta, intressanta, uppställda så att ögat orkar med dem. Och bilder förstås!

Många andra har Instagramkonton och Facebookprofiler för sina bokbloggar, så att de når ut till ännu fler. I den digitala världen gäller det att synas ofta och på många olika ställen. En stor och populär blogg är beroende av att folk länkar, klickar, gillar och följer...

Men mitt inlägg idag skulle kunna vara en kopia av det nedanstående från i fredags. Jag läser fortfarande samma böcker, har inte hunnit klart dem än. Mitt liv har i stort sett gått ut på att hosta tills jag kiknar. Nu sitter jag med en dunderkur och astmamedicin för att få ett lite drägligare liv. Ska försöka göra några inlägg ändå, men det får väl handla om böcker jag läst för länge sedan eftersom jag inte har något nytt att rapportera.



fredag 2 december 2016

Två mycket bra (och jobbiga!) böcker

Jag sa ju att jag inte brukar få recensions-ex men så kom TVÅ böcker som jag väldigt gärna ville ha - och båda är så himla bra så jag måste tipsa om dem fast jag inte ens läst klart dem.


"Två systrar" är svårare att ta sig igenom än jag hade trott. Det är så enormt mycket fakta som Åsne Seierstad redogör för, att det har tagit mig ganska många dagar att hinna till mitten av boken. Varje sms, varje mejl, varje statusuppdatering på Facebook finns med. Flickornas skolår i detalj - vad lärarna sa, vad rektorn tyckte, hur klasskamraterna reagerade. Föräldrarnas inbladning i det hela, syskonens okunskap, omgivningens ointresse.

Det är beklämmande och upprörande fakta som måste presenteras för att man ska förstå hur två ambitiösa flickor hamnar i en extremt religiös situation där de till slut är villiga att gå i döden för sin tro. Jag blir så ohyggligt förbannad över indoktrineringen och naiviteten! En bok som jag är så glad för att jag fick att recensera, men jag måste varna er att det är inget man slänger i sig i all hast. Åtminstone inte jag. Den måste ätas i små portioner och smältas långsamt.



"Det som andra inte ser" kan vara svår att hitta, men titta in på Vide Förlags hemsida. Översättaren Sanna Hellberg läste boken och tyckte så mycket om den att hon bestämde sig för att översätta den och ge ut den på eget förlag (!). Det tycker jag är modigt.

Men jag förstår henne. Det är en otrolig bok - med reservation för att jag inte läst klart den! - som med ett vackert, målande språk beskriver en ung kvinnas fruktansvärda ungdomstid och försök att läka ihop efter att ha lurats att assistera vid sin mors självmord. En så fin text! Jag är stormförtjust så här långt.

Nu ska sägas att jag känner inte Sanna Hellberg för fem öre, får inget provision, har inga skumma förbindelser till henne - men jag tycker verkligen att hon förtjänar större uppmärksamhet. In och kolla på hennes hemsida allesamman!
Åsne Seierstad lär få mycket respons på sin bok utan min hjälp, men "Två systrar" kan man kolla upp på Albert Bonniers förlag om man vill läsa mer.

Bloggstafetten handlar om viktiga böcker


Nu är bokbloggsjulstafetten i full gång, december är ju redan här!

Först ut är initiativtagaren Sofies bokblogg som gjort ett läsvärt inlägg om vikten av att vara smal för att kunna vara lycklig (eller inte...). Mycket bra skrivet! Årets tema för Sofies julkalender är nämligen "En viktig bok" och i många böcker utmålas kvinnorna som slanka medan männen ska vara starka - det kan vara svårt att utmana normerna för hur våra kroppar ska vara.

Dagens stafettpinne hanteras av Sagan om sagorna som tipsar om en viktig bok om fittor - ett seriealbum med all nödvändig, lättillgänglig information man kan behöva om fittor. Jag har inte läst vare sig Sofies tips den 1 december eller Annas tips den 2 december men känner redan att den här julkalendern har enorm potential att bli spännande!

Mitt eget boktips kommer inte förrän dagen före julafton, men även jag har lyckats välja en viktig bok som jag gärna vill att fler läser.

tisdag 29 november 2016

En galakväll på Konserthuset


Foto: Jan-Olav Wedin. Hoppas det är okej att jag lånar din bild?
Så här rent och fint var det inte igår kväll, utan massor av torgstånd, människor och skräp
- men samma vackra blåa färg och guldigt glittrande juleljus.

I vanliga fall släpar jag med mig min kamera överallt. Att fota med mobilen är inte min grej och har aldrig varit. Nu har jag dock hostat så mycket i flera veckor att jag fått grym träningsvärk i alla bröstmuskler och därför inte pallar att gå runt med en tung systemkamera runt halsen.

Alltså får ni hålla till godo med andras bilder, för jag har inget att visa från Augustprisgalan igår kväll.

Tjusigt var det! Mer påkostat och faktiskt roligare än jag hade trott. Det var evigheter sedan jag var inne i Konserthuset i Stockholm, hade helt glömt vilken vacker byggnad det är.

Entrén fylldes snabbt av vackra kvinnor i fina klänningar och stiliga män i kostym, alla hade hörsammat klädkoden som vållade mig sånt huvudbry (men jo, jag hittade en omlottklänning från Esprit att ha på mig). Ljudnivån var närmast olidligt hög. Hundratals förväntansfulla stod med bubbel i glasen och försökte konversera fast man skulle behövt både hörapparat och megafon.


Stora salen i Konserthuset.
Vi bloggare fick sitta på första raden på den balkong man ser här på bilden.

Jag lyckades hitta många av de andra bokbloggarna, mest tack vare att vi allihop gick runt med fula nyckelringsband med pressackreditering... Så roligt att få se er!

Nu vet jag inte exakt vilka alla var, men "Och dagarna går"-Anna och hennes dotter Lotta, "Sincerely"-Johanna, "Ugglan & boken"-Helena och "Som ett sandkorn"-Katarina presenterade sig allihop och gjorde så att jag slapp känna mig totalt utanför i ett sammanhang där jag faktiskt inte kände en enda människa. Tack!

Likaså träffade jag "Boktokig"-Eva och barnboksbloggande Agnes, som jag mötte redan på nomineringskvällen för en månad sedan och trevliga "Rastlösheten"-Clara som jag var tvungen att googla.

Min bänkgranne inne på galan var Paula från "Prickiga Paula"-bloggen, som jag aldrig träffat förut (hon hade för övrigt den mest otroliga klänning med My Little Pony-mönster!) och på andra sidan om mig däruppe på balkongen satt två tjejer som jag starkt misstänker var "En förbannad podd"-tjejerna.

Vid det här laget vet ni garanterat vilka ovanstående författare är!
Från vänster: Lilla Augustpriset, fackbokspriset, ungdomsbokspriset
och det skönlitterära priset. Foto: Sören Andersson.

Jag har ändå varit på en hel del tillställningar och event, så jag kände mig hyfsat luttrad och hade inga större förväntningar inför kvällen - men blev positivt överraskad över Niklas Strömstedt som var föredömligt kort, tydlig, enkel och naturlig i rollen som konferencier och den otroligt duktiga orkestern samt begåvade Anna Ternheim (vilken röst hon har!).


Extra roligt var att se vilka kulturpersonligheter som fått i uppdrag att läsa de nominerade böckerna och kort recensera dem. En del läste högtravande förklaringar, styltigt formulerade, som om de fina orden kunde kompensera för att de nog egentligen inte gillade eller förstod boken. Andra var spontana och sprudlande, viftade respektlöst med böckerna och sa att "alla måste läsa den!". 

Bäst gillade jag nog biskop Caroline Krook som läst "Fattigfällan" och naturmuppen Martin Emtenäs som läst "Djur som ingen sett utom vi", men det var många som gav bra och kärnfulla tal.

Och kulturminister Alice Bah Kuhnke seglade förstås in på scenen inledningsvis, alltid så strålande elegant (alltså, jag försöker egentligen att inte bry mig om utseende, men hon är verkligen otroligt vacker och välklädd och har en behaglig röst att lyssna på) för att skänka lite extra seriositet och glans åt galan, förmodar jag.

Kvällens tveklöst starkaste applåder fick Ann-Helén Laestadius som skrivit ungdomsboken "Tio över ett" och vann priset i den kategorin. Hon inledde sitt tacktal på samiska och passade på att ge en känga till alla svenskar som undrar över varför "samerna kommer så starkt just nu", genom att påpeka att samerna faktiskt fanns här före alla andra.

Johanna kom med det roliga förslaget att ha en sorts bingo nästa år, där man kan kryssa i så fort man ser någon som uppfyller vissa kriterier. Kanske hade det varit en bra sysselsättning att likt en fågelskådare ha en lista och bocka av: Therese Bohman, check, Linda Boström Knausgård, check. Och hon programledaren! Och han som skrivit den där boken som vann för några år sedan. Och den där kvinnan, var har jag sett henne? Oj, inte glo, titta på någon annan. Kolla, där är ju hon som var med i det där programmet, vad är det hon heter...?



Tack för att jag fick vara Augustprisambassadör i år!


fredag 25 november 2016

Ondvinter


Bokens titel: Ondvinter
Författare: Anders Björkelid
Förlag: Natur & Kultur, 2015
Antal sidor: 278

Jag gillar sagor och läser fortfarande gärna sagor trots att jag är medelålders och mina ungar är stora. Särskilt gillar jag traditionella folksagor, de första delarna av Min skattkammare, den årliga "Bland tomtar och troll", Astrid Lindgrens sagor, John Bauers illustrationer och muntliga traditioner om maran, näcken, vättarna och trollen.

Men även sagor som gärna löper över flera böcker i långa serier eller tjocka kapitelböcker: Narnia-serien (C.S. Lewis), Harry Potter-böckerna (J.K. Rowling), "Huset Ardens gåta" (Edith Nesbit), "Agnes Cecilia" och "Tordyveln flyger i skymningen" (Maria Gripe), "Vargbröder" (Michelle Paver) och "Spiderwick" (Holly Black) massor av andra spännande sagoböcker där man kliver in i en annan värld.

Däremot läser jag inte så mycket fantasy, vad nu skillnaden mellan sagor och bokgenren fantasy är. Inte heller brukar jag dras mot särskilt många Young Adult-böcker om förälskade tonåringar som visar sig vara varulvar. Men renodlade sagor är jag väldigt, väldigt förtjust i och de trängs i mina bokhyllor.

"Ondvinter" är både fantasy och ungdomsbok - svensk dessutom, vilket väl måste vara ovanligt? - och jag skulle aldrig ha läst den om det inte vore för min kära bokklubb, där dagens värdinna valde boken och köpte varsitt ex till alla oss som är med. Så kul! Det är så här man vidgar sina vyer.

Boken är snabbläst, lagom tjock, kapitel (det gillar jag!) som är precis lagom långa. Målgruppen kanske är sisådär 11 år och uppåt men funkar bra för vuxna också. Totalt är det fyra böcker och detta är den första.



I korthet kan jag berätta att det handlar om en plats som skulle kunna vara Skandinavien, men kanske inte är det och som skulle kunna vara för flera hundra år sedan men det vet man inte heller. En liten by med små stugor och en omodern tidsålder är det i alla fall.

Avsides, nära den stora skogen, ligger en liten gård där tvillingarna Sunia och Wulf bor med sin far. Vi får veta att det är något udda med fadern, kanske även med de tonåriga barnen, och det verkar som att de besitter magiska krafter. En dag kommer en skrämmande man på besök och efter det inträffar den ena fruktansvärda händelsen efter den andra, vilket tvingar barnen på flykt. I den stora skogen möter de skrämmande varelser - och förklaringen till det mystiska som omgärdar fadern och dem själva...

Omdöme: Jag blev positivt överraskad och tyckte det var en härlig, lättläst saga med alla klassiska ingredienser.

Länk till boken på Adlibris: POCKET.