söndag 19 maj 2019

Lite krasslig, bara


Bokens titel: Lite krasslig, bara
Författare: Stephen King
Originalets titel: Under the Weather
Översättare: Lena Jonsson
Förlag: Novellix, 2018
Antal sidor: 34

Han skriver så bra, Stephen King. Det känns som att orden bara kommer helt naturligt till honom, som att texten bara rinner framför mina ögon, som att jag aldrig fastnar på något störande. Underbart med såna berättare!

Det här är en liten rysare. Även om jag begriper rätt omgående vad som hänt och vad som kommer att hända så är det spännande, på det där mysrysiga sättet. Överraskningsmomentet uteblir, men det gör just ingenting.

Jag ska inte säga mycket alls om handlingen: läs boken själva istället! Kort handlar den om mr Franklin, han tycks vara i nedre medelåldern och jobbar på en reklambyrå. Tillsammans med sin älskade hustru Ellen bor han i en fin lägenhet i New York. Men så får hyreshuset problem med en fruktansvärd stank...

Mitt omdöme: En perfekt avvägd liten novell i bästa King-stil!

Länk till boken på Adlibris: MINI-POCKET

onsdag 15 maj 2019

Manhattan Transfer


Bokens titel: Manhattan Transfer
Författare: Katja Hvenmark Nilsson
Förlag: Hoi förlag, 2019
Antal sidor: 283

Jag är inte så van vid att läsa feelgood, så därför tar det en bit in i boken innan jag inser att man nog inte ska förvänta sig att lära känna personerna särskilt bra: de är bifigurer hela bunten i en varm, glad och färggrann historia.

Istället för djup är det högt tempo, mängder av myllrande människor, knasiga incidenter och högst osannolika händelser som svischar förbi. Jag ger upp ambitionerna att förstå huvudpersonen Vienna, en sällsynt naiv tjej i 20-årsåldern som flyr Linköping för New York, och fokuserar på att se boken som ren underhållning.

Vienna jobbar på en hemlarmsfirma och är en av deras absolut bästa operatörer där. Hon har ett förhållande med chefen, Axel, som dock inte är snäll mot henne. Efter att han gjort slut med henne, kastat ut henne ur sin lägenhet och avskedat henne från jobbet så skrapar Vienna ihop sina sparpengar och sticker till USA för att träffa en amerikansk fotograf hon mött på sin systers bröllop.

I storstaden är alla märkligt unika och udda varelser. Vienna själv är lättlurad och verkar ha svårt för rak och tydlig kommunikation, vilket gör att många utnyttjar henne och trampar på henne. Det är uppenbart att de svårigheter hon utsätts för tvingar henne att utveckla nya sidor hos sig själv och hitta ett mod som hon verkligen inte trodde att hon hade.

Jag gillar att boken är varm och okomplicerad och inte trasslar in sig i kärleksgull. Den handlar om många starka kvinnor, och de killar som figurerar i bakgrunden är generellt hjälpsamma, vänliga och varmhjärtade.

Däremot har jag otroligt svårt för kapitelindelningen. Vi är väl alla vana vid att författare varvar tillbakablickar med nutidsbeskrivningar - det är ju mer regel än undantag - men jag har sällan sett det så knepigt genomfört som i den här boken. Kapitlen inleds med veckodag, datum och klockslag. Just nu skulle det alltså stå "Onsdagen den 15 maj 2019 kl. 09:30". Alltså, jag orkar verkligen inte hålla reda på tiden på det viset när jag läser något lättviktigt som detta.

Mitt omdöme: "En rapp feelgood" står det på omslaget - och det sammanfattar nog det mesta: högt tempo, ytliga personbeskrivningar, varm känsla, osannolika förvecklingar och givetvis ett mysigt knyta-ihop-säcken-slut.

Mitt foto: Kritorna finns där av en anledning... De har en viktig koppling till Viennas liv i New York.

Länk till boken på Adlibris: DANSKT BAND

Tack till författaren för recensions-exet och den fina hälsningen inuti!


tisdag 14 maj 2019

Topplistan: sju läsvärda biografier

Några riktigt bra biografier, memoarer och självbiografier vill Johannas deckarhörna bli tipsad om. Här är mina sju förslag utan inbördes rangordning:


Charles Darwins självbiografi har jag visat många, många gånger nu - 
men den är så väldigt bra så den är värd det!


Boken om Winston Churchills hustru sög tag i mig från första sidorna. 
Vi får följa Clementines hela liv och det är verkligen extraordinärt på alla vis.


Malin Lagerlöfs dagboksanteckningar från året som följde på hennes mans 
försvinnande och förmodade död är djupt gripande och väldigt välskrivet.


Slas son, Nils Claesson, skriver om sin far i en lite kåserande ton. 
Här lärde jag mig mycket som jag inte känt till om Slas förut.


Fakta om Florence Stephens, omgjort till en roman: om hur denna förmögna kvinna 
blir av med i stort sett allt hon har, lurad av en kunglig sprätt.


Önskar Helena Henschen hade levt lite längre, för hon skriver makalöst bra 
om sin familjs spännande historia. 


Årstafruns 1700-talsdagböcker sträcker sig över flera decennier och 
är verkligt givande för den historieintresserade. 

måndag 13 maj 2019

Jag läser sällan fackböcker om botanik eller ekologi


...men jag har blivit rätt snitsig på att hitta bra internetsajter med fakta om flora och fauna. De sällsynta blogginläggen beror just nu mest på att jag lagt oproportionerligt mycket tid på att engagera mig i Friluftsfrämjandet (i styrelsen för vår lokalavdelning och som marknadsförare för densamma, vilket innebär en hel del ideellt arbete med att fixa skyltar, flygblad, annonser och förstås inlägg i sociala medier) och som mullefröken. Varenda helg har det varit något!

Bland annat har jag läst på om granars fortplantning, pappersmassa, grot (nyord för "grenar och toppar" har jag fått lära mig), igelkottar, hur nyckelpigebebisar ser ut, vilken månad flest rådjurskid föds och hur många rum en bäver har i sin hydda.

Det har varit hektiska helger med mängder av friluftsliv och ganska lite romanläsning. Mitt läsande har reducerats till att leta fakta som jag kan presentera för mullebarnen. Det finns ofattbart mycket att lära sig, även när man är halvvägs genom livet, har jag insett.


Jag har gjort klippdockor som barnen får leka med och fundera kring lager-på-lager-principen.


Räven har fått följa med flera gånger. Den är väldigt populär bland barnen.


måndag 6 maj 2019

Lazarus


Bokens titel: Lazarus
Författare: Lars Kepler (pseudonym)
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2018
Antal sidor: 543

Det är lite som att köpa en gigantisk påse med lösviktsgodis, det här. Jag vet att jag inte borde, att det inte är nyttigt, att det kostar en hel del för tomma kalorier. Att det är beroendeframkallande.

Jag fattar inte riktigt varför jag envisas med att läsa de här tegelstenarna. De är så vansinnigt osannolika så det är rent löjligt: huvudpersonerna har förmågor långt utöver normala människors.

Men jag gillar Joona Linna, kriminalkommissarien med en IQ som är högre än resten av den samlade poliskåren i Sverige. Han har levt större delen av sitt vuxna liv i skräck för att den monstruöse mördaren Jurek ska få tag i hans fru, hans dotter, hans vänner, hans vänners familjer, hans arbetskamrater och deras familjer.

Ändå är det precis det som händer - både i denna bok och i några föregående. Jurek kan manipulera folk på ett sätt som vida överstiger en psykopat med hypnotiska förmågor, han kan tänka i så många led att schackmästare borde vara avundsjuka och hans hat mot Joona är livslångt och totalt konsumerande.

Jag kan inte säga så mycket om handlingen, för om någon händelsevis inte har läst men planerar att göra det så ska jag inte sabotera. Jurek kör sin vanliga stil: genom att terrorisera dem man älskar mest kommer han att få några av våra huvudpersoner att försäga sig, ge upp och framför allt: LIDA. Allt han gör syftar ju till att få Joona att lida.

Hur han når dit är helt sinnessjukt absurt, osannolikt, fånigt, blodigt, våldsamt och faktiskt nästan rent omöjligt. Men, men. I romaner kan man göra det omöjliga, där sätter inte verkligheten stopp.

Spännande och hur löjligt som helst, får bli min sammanfattning av det här. Nu är jag mätt på min årliga dos Kepler i alla fall, nöjd med att ha fått veta lite mer om Joona och hans gäng, däst av Jureks splatterfilmseffekter och precis som om jag hade glufsat i mig ett halvt kilo karameller undrar jag varför jag egentligen utsätter mig själv för det här?

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN eller STORPOCKET

P.S. Samtliga böcker i serien finns recenserade på bloggen, om man använder sökfunktionen.

söndag 5 maj 2019

Alla böckerna i serien "Släkten"

Här är böckerna i serien "Släkten" i kronologisk ordning. Om ni klickar på länkarna så kommer ni till mina ursprungliga recensioner (varav flera inte är direkt lysande) eller så läser ni de korta sammanfattningarna bara!



Bok nr 1: Blandat blod av Katarina Mazetti
Denna har jag inte läst, men det borde jag väl göra. Här startar berättelsen i Blekinge på 900-talet då de två bröderna Svarte och Kåre växer upp med sin far skeppsbyggaren. Genom kvinnan Milka, som Svarte möter på ett plundringståg (handelsresa...) i Kiev kommer bärnstensringen in i släktkrönikan.



Bok nr 2: Sigrids hemlighet av Karin Wahlberg
Början av 1000-talet. Vikingaflickan Sigrid råkar ut för ett brutalt överfall som hon sedan håller tyst om för alltid. (Sigrids mormors mor är den där Milka från rusernas rike som först hade ringen.) Jag tyckte väldigt mycket om den här boken eftersom den verkligen levandegör handeln i hamnstaden Sigtuna, vardagslivet och de stora festerna. Sigrids familj känns helt verklig.



Bok nr 3: Tempelbranden av Catharina Ingelman-Sundberg
Mitten av 1000-talet. Boken utspelar sig i Mälardalen, i en tid då vikingarnas asatro fick konkurrens av Vite krist - och då folket under lång tid valde att tro på bådadera. Mycket spännande om den unga Åsa som är den enda i sin familj som överlever det sista höstblotet; de andra slaktas då de inte vill omvända sig till kristendomen. Åsa växer upp och kämpar för att hitta sin roll som hustru i en kristen familj; en stor skillnad mot att vara fru till en viking. En av de klart bättre böckerna i serien!



Bok nr 4: Helenas hämnd av Maria Gustavsdotter
Början av 1100-talet. Helena gifter bort sin dotter Agnes med en fasansfull hustrumisshandlare - men Helena, Agnes och gårdsfolket får till slut nog... Mycket handlar om pilgrimsfärder, evighetslånga ritter, praktfulla katedraler, nunnekloster och mirakel, men författaren gör ett bra jobb med att få även detta mindre tråkigt.



Bok nr 5: Drottningkronan av Ingrid Kampås
Mitten av 1100-talet. Lilla Ester (hon är ovanstående Helenas yngsta dotter ) växer upp i en brytningstid då asatroende tvångskristnas och då trälar ännu finns. Livet är hårt på gårdarna, rövare hotar i skogen, det är svårt att veta vem man kan lita på. Ester tvingas gå i kloster men slipper sedan fri. Miljö- och historiebeskrivningarna är fina men människorna känns konstruerade.



Bok nr 6: Ringens gåta av Elisabeth Nemert
Början av 1200-talet. Helena (vars morfars mor är Ester) flyr från sin familj som 5-åring, efter att ha blivit utsatt för brudrov - och sedan hittar hon inte hem igen. Intrigen handlar om kretsen kring Birger Jarl men det är för mycket kärlek, romantik, svärmeri och ångande kärleksmöten för att jag ska uppskatta läsningen fullt ut.



Bok nr 7: Stenhuggarens dotter av Ewa Klingberg
Mitten av 1200-talet. Sissela är dotter till en stenhuggare och lär sig hans yrke, blir utomordentligt duktig och får tjänst hos konungen. Väl i Stockholm får hon agera frilla mer än stenhuggare. Hon föder tvillingdöttrarna Ingrid och Ylva, vars far är en kyrkans man. Sissela verkar tämligen promiskuös och i övrigt får jag ingen känsla för henne eftersom hela berättelsen har så bråttom.



Bok nr 8: Falkens döttrar av Elvira Birgitta Holm
Slutet av 1200-talet, början av 1300-talet. Ingrid och Ylva är tvillingar men inte alls lika. Ylva är kvinnan som älskar både kvinnor och män, klär sig som kvinna men oftare som man, lever ett förtryckt kvinnoliv på gården eller ett utagerande mansliv på kungliga slottet. Ganska platt historia där det är svårt att sympatisera med huvudpersonerna Disa, Ingrid och Ylva.



Bok nr 9: Skuggornas tid av Agneta Arnesson Westerdahl
Mitten av 1300-talet. Ylvas dotterdotter Elin går ensam på sin gård i Uppland efter att maken och barnen dött i pesten. Men hennes liv förändras för alltid då hon hittar en övergiven flicka i skogen - och förälskar sig i Arvid, som tar henne med till Östergötland, Västergötland och slutligen Gotland för att undkomma striderna mellan kungen och hans söner. En av de allra bästa böckerna i serien!



Bok nr 10: Midsommarbrud av Elisabeth Östnäs
Denna bok har inte kommit ut i pocket än, så jag får avvakta till sommaren 2019.

fredag 3 maj 2019

Jag kollar inte på teve. Jag binge-tittar!

Vem bor här? från SVT Play

Ni kan fråga vem som helst i min familj: alla kommer att säga "Hon kollar inte på teve". Och det är helt sant.

Jag har ingen teveapparat längre, den är undanstuvad på övervåningen och inte ens inkopplad. Förut kollade jag åtminstone nyhetssändningarna och lite annat, som Uppdrag granskning, Dokument utifrån, Antikrundan, kanske lite Solsidan och något Simpsons-avsnitt och Morden i Midsomer.

Nu senast såg jag "Vem bor här?", det var underhållande, men trist att kolla framför datorn istället för att som förr sitta i soffan med familjen och käka popcorn och heja på gladiatorerna på fredagskvällarna.

När folk som ser mycket på teve undrar hur jag hinner läsa så många böcker så är det givna svaret att "jag läser istället för att kolla på teve". Men det är ju inte helt sant, för jag läste mycket även på den tiden då jag hade teven framme. Och ännu mer på den tiden då jag åkte pendeltåg, för då ägnade jag jobbdagens resor åt att läsa.

Lite snorkigt låter det allt, att säga att man inte ser på teve, som om det är ett ställningstagande för att man vill verka intellektuell och lite märkvärdig. Jag har förstått det på folk när jag säger "Jag har inte sett den serien". För min del handlar det mest om koncentration: jag somnar lätt framför teven och orkar inte engagera mig i långfilmer när jag jobbat en hel dag.

Det trista är att jag inte kan ha en åsikt om det som vänner pratar om. Det började med "Orange is the new black" och sedan någon berömd serie om en mattelärare som kokar meth. Sedan kom Game of Thrones, som jag inte sett ett enda avsnitt av. Den ena mastodontserien efter den andra.

Jag har inte ens Netflix. Man blir lite udda i bekantskapskretsen när man inte kan något alls om de där serierna som "alla andra" verkar kolla på. "Den är jättebra, en riktig kvalitetsserie!" får jag ofta höra.

Bonusfamiljen från SVT Play

Men så var jag sjuk förra veckan och fick för mig att kanske titta lite på SVT Play på min jobbdator. Började se "Bonusfamiljen" och sedan såg jag snabbt hela första säsongen. Intressant fenomen, det där. Plötsligt fattade jag lockelsen med att bli matad med något riktigt välspelat och underhållande - utan att läsa ett enda ord. Det är inte ofta jag känner så!

Bonusfamiljen är långt över förväntan. Kul! Men nu vet ni varför jag inte skriver så mycket: jag har fastnat i en teveserie.

lördag 27 april 2019

Totalskada


Bokens titel: Totalskada
Författare: Helena von Zweigbergk
Förlag: Norstedts, 2018
Antal sidor: 311

Xavier flydde från Argentina tillsammans med sin lilla dotter Maria, efter att hans unga hustru Ana mördats av regimen. Här i Sverige träffade han Agneta och bildade familj med henne: de fick ett tvillingpar och köpte ett hus i en fin förort till Stockholm. Mamma, pappa, tre flickor och en hund i en trygg och lycklig tillvaro - så vill de nog alla tänka på de decennier som följer.

Ett litet moln är Ana. Hon finns ständigt närvarande. Ouppnåelig förstås, eftersom hon är död. Agneta känner ständigt att hennes man favoriserar sin första hustru och framför allt sin dotter Maria. Det är en obehaglig känsla att konkurrera om uppmärksamheten med ett barn.

Under flickornas uppväxt inreder Agneta hemmet med en kostsam blandning av konst, arvegods, antikviteter, loppisfynd och vanliga IKEA-möbler. För henne är prylarna verkligen viktiga: de säger så mycket om henne själv och det liv hon vill visa upp inför andra.

Nu är flickorna stora och har flyttat hemifrån. Kvar i det vackra huset är Agneta och Xavier - och en allt större tystnad dem emellan. Medan hon jobbar som lärare och är borta hela dagarna är han hemma med hunden, eftersom han gått i pension. Agneta tycker att maken glidit ifrån henne men begriper inte riktigt varför - förrän han börjar prata om att återvända till Argentina. En sista gång i livet, heter det, för att avsluta det han inte hann då han flydde.

På Agnetas skola finns en lärare som hon är lite intresserad av, ja kanske lite förälskad i? Hon tillåter sig att dagdrömma om en flirt med honom, trots att hon älskar sin man. Men nu är de inte unga längre och hon funderar på vad återstoden av livet ska innebära: vill Xavier hellre bo i Argentina, vill hon själv isåfall följa med, vill hon bryta upp och börja på nytt?

Så inträffar katastrofen då huset brinner ner till grunden och det är Agnetas fel. Vad finns kvar av hennes liv och äktenskap när känslorna svalnat och det inte längre finns några saker eller ett gemensamt hem som håller ihop paret?

Jag ville så gärna läsa om allt det här ovanstående - författaren är skicklig på att beskriva känslor, små meningsutbyten och vardagssituationer - men tycker att en för stor del av romanen handlade om Agnetas skuld och ånger. Det gjorde läsningen lite trög och jag ville raska på.

Det intressanta för mig är inledningen och avslutningen, att inte vara ung längre utan medelålders och ifrågasätta sitt liv och de val man gjort. Jag gillar att huvudpersonen Agneta utvecklas, likaså döttrarna, och att de alla lär sig något av svårigheterna.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN

tisdag 23 april 2019

Bränn alla mina brev


Bokens titel: Bränn alla mina brev
Författare: Alex Schulman
Förlag: Bookmark, 2019
Antal sidor: 276

Jag tyckte att Alex Schulman skrev alldeles fantastiskt bra i "Glöm mig", romanen som är snudd på självbiografisk och handlar om hur han växte upp med en berömd men alkoholiserad mamma. 

I den boken får vi veta en del om mamma Lisettes egna föräldrar, som sannolikt gav upphov till många av hennes problem. Lisette var yngsta dotter till Sven Stolpe och hans hustru Karin. Jag ska inte berätta mer om vilka de var - lätt att googla! - men vi kan väl konstatera att Alex Schulman har många välkända och högt ansedda personer i sin släkt i flera generationer bakåt.

Jag vågade knappt hoppas på att denna roman skulle gripa tag i mig lika mycket som "Glöm mig", men det gjorde den. Det är en vidunderligt vacker kärleksberättelse, där man plågas av att redan i förväg veta hur romansen kommer att sluta. Jag vill knappt ta in de uppoffringar Karin gjorde under sitt liv, utan hoppas på något mirakulöst sätt att historien ska ändra sig.

Med den här boken ger Alex Schulman sin mormor upprättelse; här får hon blomstra och leva, här målas en bild av henne upp som kompensation för att hon aldrig omnämns i några texter och att alla fotografier av henne är märkligt försvunna. Framför allt får både hennes nu levande släktingar och alla vi andra en förklaring till varför hon stannade i det äktenskap där hon var kuvad och förnedrad i årtionden.

Jag blir djupt tagen av skildringen av den unga, vackra och relativt nygifta Karin som reser till Sigtuna för att översätta några franska böcker medan hennes man skriver på ett teaterstycke - och hur hon möter den några år yngre Olof Lagercrantz som blir hennes livs stora kärlek. Den dagbok han skrev ligger till grund för romanen, tillsammans med Svens många böcker på temat äktenskapsförbrytare - och inte minst Karins och Olofs innerliga kärleksbrev till varandra.

Mitt omdöme: En bittert sorglig och ljuvlig kärlekshistoria som sträcker sig från 1930-talet och ett halvt sekel framåt men aldrig får ett lyckligt slut. Schulman är fenomenal på att växla mellan skildringar av hur han leker detektiv för att hitta sin mormors hemligheter, gamla dagboksanteckningar, utdrag ur brev, redogörelser för egna barndomsminnen och iscensättningar av vad som hände i triangeldramat mellan Karin, Sven och Olof.

(Å, om man kunde fått sitta med vid en släktmiddag hos paret Stolpes ättlingar! Jag undrar hur de tar emot böckerna om Lisette och Karin? )

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN
Länk till boken på Bokus: INBUNDEN