Det lider mot jul

Bokens titel: Det lider mot jul 
Författare: Sara Önnebo
Uppläsare: Gunilla Leining
Förlag: Word Audio Publishing, 2022
Antal minuter: totalt 11 tim 28 min (alla fyra avsnitten)

Det här är en adventskalender i dess rätta bemärkelse eftersom den utkom i fyra delar: varje adventssöndag innan julen 2022. Jag gillade den! Det passar mig mycket, mycket bättre att lyssna på fyra långa avsnitt än tjugofyra snuttar. Ja, alltså, jag borde har skrivit något om den redan i december men det har inte blivit av. Nåväl, man kan väl lyssna på julberättelser lagom till midsommar också?

Vi är någonstans i Finland, där en kriminalkommissarie får lösa en rörig deckargåta i juletid. Ett bud ska leverera pizzor, men möts av en lapp på ytterdörren där det står något i stil med "Ring polisen, vi är döda". Ingen har sett något, alla svävar i livsfara, galningar smyger omkring och den ansvariga polisen Gisela är såklart dödstrött, tokstressad och snart överhopad med döingar.

Mysryslig juldeckare i ett vintrigt Finland. God underhållning!

När underbart inte är nog

Bokens titel: När underbart inte är nog
Författare: Marit Danielsson
Förlag: Romanus & Selling, 2022
Antal sidor: 320

Boken kallas "En medelåldersroman". Jag har inte hört det uttrycket förut, är det etablerat? Kvinna i 50-årsåldern funderar över kärleken och vad livet har att erbjuda, den tid som återstår. Kan bli banalt - och det är det också ibland! - men även om det är lite sött så bjuder läsningen på en hel del igenkänning också. 

Marit Danielsson skulle passa som manusförfattare till en påkostad, svensk kvalitetsserie på teve. Det är små detaljer och realistiska repliker som skickligt vävs in. Jojo är en sorts Amelia Adamo, chefredaktör på ett glassigt magasin för kvinnor 50+, och hon lever med Danne sedan många år. De har barn sedan tidigare förhållanden men också en numera vuxen dotter tillsammans. De bor i ett hus i utkanten av Stockholm, äger en sommarstuga, funderar på att flytta till Italien när de går i pension. De är friska, har trygga inkomster från givande jobb och allt materiellt man kan önska sig. Men passionen... vad hände med den? 

Både Jojo och Danne trillar dit, på olika vis. De ljuger för sig själva och för andra. De letar kärlek men är samtidigt inte särskilt rädda om den. Det finns något desperat hos dem båda två: det här är sista chansen! Älska mig! Jag vill inte leva mitt liv utan het kärlek! Såklart blir det rörigt och komplicerat, bråk och gråt och väldigt mycket tvivel. Vem ska man leva med, stanna hos eller gå ifrån?

Lite söt, lite ytligt och lättsamt - men också existentiella grubblerier. Jag gillade den för att den satte igång tankar om mitt eget liv och mina väninnors. Den skulle göra sig väldigt bra som film, som sagt.

Nya människor i fel ordning

Bokens titel: Nya människor i fel ordning
Författare: Jonas Karlsson
Uppläsare: Jonas Karlsson
Förlag: Wahlström & Widstrand, 2021
Antal minuter: 6 tim 50 min

Antal sidor: 227

(Jag både läste och lyssnade på boken.)

Det svider att säga att detta inte är Jonas Karlssons bästa bok, eller ens näst bästa. Jag som fullkomligt älskat allt han skrivit och tidigare har öst lovord över honom! 

"Nya människor i fel ordning" är en klurig historia där vi möter ett stort gäng personer i nedre medelåldern i kapitel som närmast liknar noveller. Det visar sig snart, att alla de här människorna hänger ihop och egentligen bara är en handfull. Jag noterar prydligt på en tom sida längst bak: "storebror till Z", "före detta man till Y", "morbror till X" och ser snabbt att det handlar om några få vänner, syskon, älskare som berättar fragment ur sina liv - som snillrika pusselbitar i varandras liv.

Det är klurigt, det är skickligt komponerat, det är snyggt berättat som alltid med Karlsson. Men det är lite för skruvat på sina ställen och jag tappar intresset. Lever mig inte riktigt in, tycker att de är lite för skumma och konstiga för att jag ska känna igen mig själv eller mina vänner i dem. 

Dock: Den avslutande novellen - eller kapitlet om man så önskar - är genialiskt uttänkt och vackert berättad om vår utmätta tid. Skulle kunna plocka loss den och använda i en antologi eller samlingsvolym, så himla fin!

Skriften i vattnet

Bokens titel: Skriften i vattnet

Författare: John Ajvide Lindqvist

Uppläsare: Johan Ajvide Lindqvist
Förlag: Ordfront, 2022
Antal minuter: 11 tim 43 min.

Jag måste börja med att berätta att jag aldrig har läst Millennium-böckerna eller sett filmerna. (Det är sant.) 

Jag har såklart fattat att det finns en huvudperson som heter Lisbeth Salander och att hon är otroligt tuff. Det hör väl till allmänbildningen. Men vad böckerna handlar om, har jag faktiskt ingen aning om. Har aldrig känt ens en mild fläkt av intresse för att läsa Stieg Larssons böcker och än mindre uppföljarna av David Lagercrantz och Karin Smirnoff.

Däremot är jag ju ett stort fan av John Ajvide Lindqvist och har läst varenda bok han gett ut. Alltså måste jag spana in hans version av Millennium, som skrevs när han skulle få det uppdrag som Smirnoff sedan fick - men där hans version ratades och han i något raserianfall (?) skrev om boken så att den blev en hämnd på förlaget, en parodi på Millennium och samtidigt något nytt i hans egen utgivning: en actionthriller.

Här är Salander en ung androgyn man (Kim, såklart) med anemisk uppsyn, obefintliga muskler, übersmart hjärna, långt svart hår och med huden full av ärr. Och sinnessjukt mycket pengar, som gör att han kan ägna sig åt att vara ljusskygg hacker på heltid. 

Motparten, som i originalböckerna är journalisten Mikael Blomqvist, är här författaren Julia som skrivit en uppföljare till Millennium-serien men fått den refuserad. Hon är väldigt bitter, men kastas snart in i spännande äventyr om norska oljepengar, skummisar i Kina och knarkkarteller i Sydamerika. 

(Jag tänker att det knappast är en tillfällighet att Julia heter J-ohn A-jvide Li-ndqvist lite omkastat - men har inte sett det nämnas någonstans.)

Tillsammans har de sex (på Julias villkor), svävar i konstant livsfara samt löser mysteriet med de rika skärgårdssemesterfirarna som mejas ned med automatvapen. 

Jag lyssnade på författarens uppläsning - han har ju en ytterst märklig intonation (meningarna går "upp" i slutet på amerikanskt vis istället för "ned" som vi svenskar vanligen pratar), men om man kan överse med det så är det riktigt, riktigt bra inläst. 

Historien är ohyggligt brutal och extremt osannolik - men jag kommer på mig själv med att ha roligt under lyssningen och tycker mycket om boken. Här finns inga vampyrer, zombier eller spöken, utan osannolikt elaka människor istället. Men det är smart, klurigt och ofta komiskt! 

Om ni vet vem den fiktiva actionhjälten Jack Reacher är (två meter lång snygging med Hulken-kropp; kan bli skjuten, överkörd, innebränd och knivhuggen inom loppet av några minuter men ändå vrider han nacken av skurken och springer helskinnad därifrån...) så är det här lite åt det hållet, men klipskare och roligare skrivet. 

En hamn i stormen

Bokens titel: En hamn i stormen

Författare: Birgitta Bergin
Förlag: Piratförlaget, 2022
Antal sidor: 372

Jag vet inte vad som hände här - den här boken har jag läst för länge sedan och TROTT att jag har lagt ut en recension för. Ber om ursäkt till både författaren och förlaget för den tabben.

Jag har tidigare läst "Det enda jag vill är att leva" av Bergin och det roliga med "En hamn i stormen" är att vi får återse en av personerna som figurerade där. Sånt tycker jag är kul: när författaren bygger upp ett eget litet universum och befolkar det. 

Det är såklart ett klassiskt grepp att sätta en grupp människor på en ö (som i denna roman) eller på annat vis isolera dem genom att låta dem bo på en enslig kursgård i snöstorm eller en sommarstuga när elektriciteten slutar funka eller inlåsta i en skola medan någon ondskefull har tillgång till nyckeln. 

"En hamn i stormen" skeppar iväg en ribbåt med vuxna människor - lika delar män och kvinnor - för att tillbringa en hösthelg på en karg klippö på västkusten, där de ska övernatta i den mysiga fyrvaktarbostaden. För att isolera gruppen ännu mer så låter författaren en storm dra in över havet vilket omöjliggör för deltagarna att lämna ön eller för någon annan att ta sig dit.

Man kan tycka att Bergin därmed gör det enkelt för sig, men hon är så duktig på att göra miljön trovärdig och människorna älskansvärda så det är lätt att ha överseende med spänningsboksreceptet. Dialogerna känns rimliga, människornas ageranden likaså (på det stora hela taget). 

Under några dygn vrålar stormen runt fyren och boningshuset, regnet piskar, mörkret ligger tätt när stället blir strömlöst. Människorna hamnar i något sorts krisläge när de inte når omvärlden utan tvingas ta itu med sina egna tankar och sina krånglande relationer. Det är en underhållande roman, välskriven men inte överraskande. Helt enkelt vad jag skulle kalla "en god bok".

Tack till Piratförlaget för recensions-ex och till författaren för vänlig hälsning inuti boken!

Blodspakten

Bokens titel: Blodspakten
Författare: Johan Rundberg
Förlag: Natur & Kultur, 2022
Antal sidor: 220

Det här är fortsättningen som egentligen inte skulle funnits! Efter tre böcker om den unga barnhemsflickan Mika Månvind och hennes vän den åldrande kommissarien Valdemar Hoff och deras spännande äventyr i Stockholm under 1880-talet skulle serien vara slut. Nu kom ändå en fjärde, efterlängtad bok!

Jag har ruggigt dåligt samvete för den här sena recensionen. Det har varit så himla svårt att skriva den. Jag borde varit klar för ett halvår sedan, allra minst.

Jag älskar de tre första böckerna i serien, men inte den här fjärde, och då blev det plötsligt omöjligt att skriva något om den eftersom jag är rädd att det verkar som att jag isåfall inte uppskattar serien. Men det gör jag! Månvind & Hoff bjuder på en underbar historisk Stockholmsskildring i barnversion med spänningsmoment som duger för vilken vuxen som helst.

I "Blodspakten" åker Mika och Valdemar till ett gods i Uppland. (Det är just det som är mitt problem. Jag vill läsa om den verkliga storstaden, inte om en påhittad herrgård i Maria Gripe-stil.) Det udda paret är på jakt efter Mikas mamma, en person flickan vet ytterst lite om och aldrig känt. Men när de kommer fram stöter de på många problem: Valdemar är dödssjuk och Mika blir inte särskilt väl mottagen. Det fina godset har fått förfalla och de som bor där har många hemligheter som inte får röjas. 

En isolerad herrgård med stor prakt, skumma godsherrar, dyrbara pärlhalsband och frasande siden, alléer med döda träd, grå åkrar och leriga vägar ute i en gudsförgäten obygd. För mycket saga, för att jag riktigt ska uppskatta det. Men jag vet att jag skulle älskat det när jag var 10-11 år. Antagligen skulle jag läst boken flera gånger om! 

Så därför ger jag "Blodspakten" högsta betyg ändå, även om den medelålders versionen av mig föredrar de tre första böckerna. 

Jag hoppas Mika och Valdemar återvänder till Stockholm igen, så vi hellre får en barnvariant av Per Anders Fogelström än en saga som Agnes Cecilia. Just nu läser jag den vidrigt läskiga "1795" av Niklas Natt och Dag - och kommer på mig med att hitta delar av det Stockholm som Mika och Valdemar befolkar (även om de kom nästan hundra år senare...) i den skrämmande romanen. Ser fram emot en femte bok!

Problemet med får och getter

Bokens titel: Problemet med får och getter

Författare: Joanna Cannon
Originalets titel: The trouble with goats and sheep
Översättare: Klara Lindell
Förlag: Louise Bäckelin förlag, 2016
Antal sidor: 350

En finurlig roman där vi läsare sakta serveras allt fler delar av helheten, innan vi klart kan se vad som egentligen hänt och varför.

Jag tyckte mycket om denna roman, berättad ur en liten flickas synvinkel. Hon observerar hur de stora människorna beter sig, hur motsägelsefulla de är, hur de påstår något fast det inte är sant eller hur de ler fast de är sorgsna eller låtsas vänliga trots att de ogillar varann. 

Allt utspelar sig utmed en gata i England i slutet av 1960-talet. Det är en varm sommar och barnen är lediga från skolan. En av granntanterna är försvunnen, hennes man är förtvivlad och några av de vuxna är mycket oroliga - medan andra tisslar, skvallrar eller bara fnyser åt det hela. Mitt i historien är vår huvudperson, den lilla Grace som smyger omkring och snokar, frågar alldeles för mycket, lägger sig i, funderar och drar sina egna (inte helt korrekta...) slutsatser.

Det här var en bokklubbsbok som jag fastnade mycket för, kanske främst för det skickliga sättet att skriva så att vi läsare fattar mer än vad Grace själv gör. Om den försvunna kvinnan, om alla grannarna, om Grace och hennes uppväxt. Om den skumma enslingen som blir anklagad för allt ont som sker på gatan och därför aldrig visar sig utanför huset. Och om Jesus Kristus som borde övervaka allt - kanske gör han till och med det?

Nästan ett år sedan jag läste boken lever den fortfarande kvar i mig. Något av det bästa jag läste under 2022!

Anledningen till att jag inte har ett eget foto av boken, är för att jag gav bort den till min pappa och glömde att jag borde fotat den först. 

Skilsmässan

Bokens titel: Skilsmässan

Författare: Moa Herngren
Uppläsare: Charlotta Jonsson
Förlag: Norstedts, 2022
Antal minuter: 11 tim 1 min
Antal sidor: 347

Jag har aldrig genomgått en skilsmässa men det innebär ju inte att jag är helt ovetande om hur slitsamt det kan vara att leva i ett långt förhållande och hur olika man kan se på situationer som uppstår. 

I den nyaste romanen av Moa Herngren - hon är för övrigt suverän på att skildra vardagens slitningar, sorger och små glädjeämnen - möter vi en kärnfamilj i obalans. Det är Niklas och Bea och deras två döttrar som bor i en fin våning på Östermalm och lever ett gott liv. På skolloven åker de till Niklas släktgård på Gotland. 

Nu är det sommar och dags för en resa till ön, men efter ett bråk försvinner Niklas ut i sommarnatten och kommer inte tillbaka. Bea tar döttrarna och åker till svärföräldrarna på Gotland i alla fall, hon tänker inte låta maken sabotera hela den noggrant inplanerade semestern. Huset på ön betyder enormt mycket för Bea. Det gör för övrigt den fina lägenheten också, med det påkostade köket och den vackra inredningen. 

Hur kan Niklas riskera hela sin familj på det här viset? Varför vägrar han komma hem? Varför hävdar han att han håller på att kvävas av Beas förväntningar?

"Skilsmässan" skildrar det brutala uppbrottet, först ur Beas synvinkel och sedan ur Niklas. Jag har förstått att många känner starkt med Bea - i synnerhet Niklas eventuella otrohetshistoria, som (om den ens skett) ger henne frikort att göra och säga vad som helst. 

Själv blir jag oerhört provocerad av Beas omogna beteende, hennes självupptagenhet, hennes besatthet vid det ytliga. Jag har svårt att tycka synd om henne för att maken (kanske) legat med någon annan. Hon är en person jag inte skulle vilja vara vän med. Niklas är lättare att begripa, men han är usel på att berätta hur han egentligen vill leva sitt liv. Tror han att hustrun är telepatisk? Han kör sitt race, nu när han bestämt sig, och är förskräckligt dålig på kommunikation.

Boken nominerades till Årets bok 2022. Den hamnar inte överst på min lista, men är en underhållande roman om ett ordinärt, trassligt kärleksförhållande som kraschlandar liksom så många andra. Vi får även glimtar av hur svärföräldrar, barn, kompisar, bekanta och andra uppfattar äktenskapet och skilsmässan. 

Jag ömsom lyssnade, ömsom läste, båda delarna var lika bra.

En djupfryst man i gula byxor

Bokens titel: En djupfryst man i gula byxor

Författare: Kalle Löfqvist

Inläsare: Fredde Granberg
Förlag: Word Audio Publishing Int., 2022
Antal minuter: 9 tim 49 min

Jag har under hösten påbörjat sex-sju omtalade böcker, där jag inte orkat läsa mer än 100 sidor eller pallat att lyssna mer än några timmar. Det är ändå böcker som fått bra kritik. Livet är för kort för att ödslas på historier som inte engagerar mig ett dugg.

Att jag då lyssnade klart på "En djupfryst man i gula byxor" är obegripligt. Vad drev mig till detta?! Boken är så dum så det liknar ingenting. Den kallas för deckare, men det är verkligen ingen deckare - låt er inte luras! Det är snarare romanens motsvarighet till utomhusteatrarnas olidliga folklustspel, de där outhärdliga farserna där man ska skratta på befallning åt att folk ramlar över (!) soffor och smäller i fyrtioelva dörrar medan de skriker sina imbecilla repliker. 

Det börjar bra med att resebyråägaren Oskar dels räddar livet på den förmögne gubben som äger affären vägg-i-vägg och dels får en fantastiskt driftig tonårstjej som prao. Men direkt havererar historien; Oskar är 30-någonting och egenföretagare, men vet inte ens att man kan annonsera på sociala medier, kan inget om bokföring och har en resebyrå som inte erbjuder några resor. Han är så enfaldig och lättledd så jag undrar om han är lobotomerad. 

Historien utspelar sig i Lund, som verkar vara en mysig stad, men eftersom Oskar och den där gubben måste fly ner till kontinenten i en gammal Volvo så tvingas vi snart besöka Otto von Bismarcks slott och någon medeltida stad (Prag?) där den 14-åriga praon ensam ansvarar för Oskars resesällskap av fylleskrålande svenskar på shoppingresa medan hennes chef kryper ut genom restaurangens toafönster eftersom han är jagad av Interpol. Ja, och så ska de ordna en resa till Golanhöjderna för att studera syrianska marsvin eller något sånt, jag orkade inte lyssna så noga. Exakt så här rörig är hela boken. Släng in en korkad svensk (manlig) polis också, som är gift med en lättskrämd (kvinnlig) journalist, där båda i paret tävlar om vem som kommer först till en brottsplats... 

Det förekommer ett lik - en djupfryst man i gula byxor, som ni begriper - och det liket behandlas så respektlöst och äckligt, så det kryper i mig. Det ska väl vara kul men jag skrattar inte. Att den döde mannen överhuvudtaget KAN skyfflas omkring som en frostskadad kycklingfilé beror på Oskar, som inte klarar att tänka en enda rationell tanke. 

Jag lyssnade dock klart på hela. Bra tidsfördriv medan jag bakade pepparkakor. Att författaren planerar att göra en hel bokserie av detta är beundransvärt. Grattis till unisont, femstjärnigt betyg på Bokus och fyrstjärnigt dito på Adlibris! Wow! Jag måste vara totalt humorbefriad.

Mysteriet med de sju julkorten

Bokens titel: Mysteriet med de sju julkorten
Författare: Anthony Horowitz
Originalets titel: The Adventure of the Seven Christmas Cards
Översättare: Henrik Karlsson
Inläsare: Ludvig Josephson
Förlag: Storyside, 2022

Antal minuter: 1 tim 3 min

Den här lilla Sherlock-novellen publicerades i Daily Mail för några år sedan, nyskriven av Horowitz och utan koppling till sir Arthur Conan Doyle. Jag är helt allergisk mot att etablerade författare tar över någon annans skapelse; tänker inte bara på Millennium-serien utan i ännu högre grad på Christies Miss Marple och Hercule Poirot. Hitta på något eget istället för att snylta på andra!

Men ljudboken är så himla härligt inläst av Ludvig Josephson (oklart för mig vem han är, men skön berättarröst har han!) och förmedlar sån engelsk julstämning att den är värd att lyssna på i en timme. 

Egentligen händer absolut ingenting på de här 63 minuterna, men texten gör att jag lätt kan föreställa mig London på 1800-talet - en decemberdag då mängder av snö oväntat faller över England. Här är springpojkar, hästdroskor, sprakande eld i öppna spisar, tjocka mattor på golven i dragiga lägenheter, fladdrande ytterrockar, koppar med värmande te, eleganta rökrockar, spatserkäppar - och radarparet Holmes och Watson.

En klient kommer till detektiven: hans dyrbara klocka har stulits. Några obehagliga julkort cirkulerar i staden; de tycks dyka upp precis innan någon ska mördas. Vem får nästa livsfarliga julkort? Vem är klocktjuven? Hänger det ens ihop?! Helt ointressant handling - det är den mysiga engelska julstämningen som är hela behållningen.

Ludvig Josephson skulle jag för övrigt gärna lyssna mer till, föreställer mig att han är perfekt till att läsa Dr Jekyll och Mr Hyde, något av Dickens, en av de gamla äventyrsklassikerna eller kanske Frankensteins monster...

Gränslös

Bokens titel: Gränslös

Författare: Jörn Lier Horst
Originalets titel: Grenselös

Översättare: Marianne Mattsson
Förlag: Wahlström & Widstrand, 2022
Antal sidor: 350 enligt Bokus

När man följt en hel, lång deckarserie är det så trevligt och välbekant att läsa ännu en bok i serien. Nästan så det inte spelar någon roll vad som händer - det är bara så roligt att få återse favoritpolisen och hans eller hennes arbetskompisar och familjemedlemmar. 

jag har köpt och läst varenda bok om William Wisting, skriven av Jörn Lier Horst, och gillar verkligen att det inte "bara" handlar om mord, utan en hel del om droger, trafficking, ensamhet, utsatthet, övergrepp, grooming, pengatvätt, mental ohälsa, mobbing, utanförskap, stress (dock inte allt på en gång, tack och lov!).

Men i somras bjöd Dagens Nyheter oss på den senaste boken, "Gränslös", i form av femtio upphackade delar i en sommarföljetong. Och det här är tyvärr inte en bra bok. Platt och ointressant story, inte ens spännande. Värst av allt är nog att vi knappt får träffa den där favoritpolisen, han är en skuggfigur denna gång, och mordoffren engagerar mig ingenting. Det enda bra jag kan komma på, är själva titeln: tvetydig och fyndig.

Den trista berättelsen kretsar kring en digital nätverksgrupp som gillar att lösa verkliga mordgåtor, bara genom att de är så duktiga hackers, nördiga på kriminologi, kan spåra folk eller dechiffrera meddelanden eller glo på övervakningskamerors videofilmer. Gänget är en mördare på spåren när en av amatördetektiverna själv försvinner och förmodas vara dödad. 

Allt utspelar sig dessutom i Spanien (eller är det Portugal, jag minns inte?) vilket är urtrist, tycker jag. Också trist att mordoffren är kvinnor som skändats - känns inte hela den grejen uttjatad? Måste påhittade mord så ofta kretsa kring vackra unga kvinnor som en monstruös mördare stoppar in fjärilar, stenar eller USB-stickor eller annat konstigt i - inuti svalget eller slidan?

Jörn Lier Horst är vanligen en bra deckarförfattare men det här var segt, oinspirerat och helt olikt honom. Ni kan lugnt hoppa över att läsa den.

Alla ljuger

Bokens titel: Alla ljuger

Författare: Camilla Grebe
Serie: Flickorna och mörkret del 5

Förlag: Wahlström & Widstrand, 2022
Antal sidor: 416

Grebes kriminalromaner är verkligen just kriminalromaner (i den snåriga djungeln av olika slags deckare) - oftast ett fruktansvärt brott som mord eller kidnappning kombinerat med ingående beskrivningar av brottsoffren, deras anhöriga, folk runt omkring dem och poliserna som ska utreda det hela. 

Jag fick tips av andra bokbloggare om hennes böcker och har slukat dem: "Älskaren från huvudkontoret", "Husdjuret", "Dvalan" och "Skuggjägaren" - de är väldigt bra på så många sätt. Spännande, välskrivna, med intressanta porträtt av både utredare och drabbade. Det här är den femte boken i serien men så skriven att man kan läsa den helt fristående från de övriga. Jag ska dock inte hymla med att det här är den jag tycker sämst om. Om jag nu rekommenderar de fyra första så måste jag samtidigt säga att "Alla ljuger" är den svagaste länken. Det beror dels på att polisen Gunnar är så jädrans otrevlig och äcklig så jag har svårt att alls känna med honom, och dels på att själva historien känns så osannolikt hoptråcklad så jag köper den inte riktigt.

Samir är en snygg och charmerande fransman med rötter i Marocko. Han bor i Sverige sedan en tid, tillsammans med sin tonårsdotter Yasmin. De båda har hastigt lämnat Frankrike sedan Samirs hustru och andra dotter omkommit i en våldsam bilolycka. Nu ska Samir och Yasmin börja om i en ny omgivning. Han är forskare på Karolinska och under en fest hos gemensamma bekanta blir han förälskad i svenska Maria, en ensamstående mamma med en liten son som har Downs syndrom. Maria är lärare, bohemisk och rätt präktig. 

Samir sveper in som en virvelvind i Marias liv. Han flyttar snart in i hennes stora hus på en halvö i Stockholms utkant. Samir blir som en far för lille Vincent, men Maria blir inte som en mor för Yasmin - deras relation är mycket krångligare. 

Så försvinner Yasmin. Hon har varit nedstämd en längre tid, dragit sig undan. Nu står hennes kängor på klippan ovanför stupet och förmodligen ligger hennes döda kropp nere i vattnet. Har hon tagit livet av sig och isåfall varför? Eller är det Samir som mördat sin egen dotter? Kan man ens det? Fast det skulle förstås kunna vara någon annan som gjort sig skyldig till mord...

Så långt är historien bra. Sedan kommer polisen Gunnar in och han är en sån slemmig typ så urrrk. Kladdar, tafsar, flirtar och ligger runt på ett maniskt sätt. Och historien på halvön blir alltmer av kioskdeckare: med rika grannar som har saker att dölja, med väninnor som intrigerar, med möjliga hedersmord och omöjliga kärleksrelationer. 

Jag ser fram emot nästa bok i serien, men just den här lägger jag åt sidan som något som mest får passera.

Spökläraren

Bokens titel: Bims värld - Spökläraren

Författare: Kristina Sigunsdotter
Illustratör: Jenny Jordahl
Förlag: Natur & Kultur, 2022
Antal sidor: 154

Härlig kapitelbok för lågstadiebarn! Jag är så fel i målgrupp som man kan bli, men just den här uppskattade jag. Gulliga, glada illustrationer på exakt vartenda uppslag. Snygg, luftig och lättläst layout. Själva storyn är också bra, inte alltför inriktad på enbart en enda händelse. Det finns en första bok i serien om Bim, men det är inte nödvändigt att läsa den för att fatta handlingen i den här. 

Vi får följa kompisarna Emon och Bim som smyger på ett spöke som påstås vara en gammal lärare som spökar i gympasalen, vara med om kärlekspirr och ett akut sjukhusbesök och ett födelsedagskalas där det gäller att inte göra bort sig. En massa annat också, ser jag nu när jag snabbläser igenom den för recensionen (det var några månader sedan jag först läste den). 

Som jag minns min egen lågstadietids böcker så var de helt fokuserade på en enda grej. Här vävs så många bitar samman och vi får en mer heltäckande bild av Bims liv både i skolan och hemma. Glada bus, pinsamheter, avundsjuka, vänskap och lite barnsligheter. Mycket bra kapitelbok, skulle jag säga! Både text och illustrationer.

Hidden Winter

Bokens titel: Hidden Winter - kreativitet och inspiration inför vintern
Författare: Sofia Vusir Jansson
Förlag: Bookmark förlag, 2022
Antal sidor: 190

Allt är vackert i den här boken, precis allt. Det är helt underbart inspirerande och estetiskt tilltalande att bläddra i "Hidden Winter", stanna upp på vart och vartannat uppslag och tänka att "det där skulle man nog göra!". 

Samtidigt är det lite som att bläddra i inredningsmagasin där formsäkra, förmögna människor köpt en gammal skola i Hälsingland och inrett den med linoljemålad pärlspont, handtryckta tapeter, hemmagjorda trasmattor som perfekt matchar de olikfärgade pinnstolarna med vackert broderade sittdynor och de loppisköpta spetsgardinerna i de spröjsade fönstren. Ni fattar. I den här boken är barnen vackra, deras kläder är otroligt vackra, omgivningarna är vackra - och de huserar i byggnader som är så vackra att man dreglar.

När jag pysslade med mina tre barn satt de vid ett kladdigt köksbord och klippte i färgglada papper med sina grällt färgade plastsaxar, limmade med fula limstift och hällde sedan glitter över allt. Aldrig någonsin att de fick ha fina kläder på sig utan snarare förkläden... 

Därför är jag lite kluven till en så otroligt tjusig bok: skrämmer den iväg eller lockar den? Det är dubbelt. För vem vill inte ha det som på storgodset Julita gård eller det makalösa sommarnöjet Svindersvik från 1700-talet (båda två nu i Nordiska Museets ägo och förvaltning)? Barn som är söta som dockor, klädda i något som ser ut som en av stadsteatrarnas kostymförråd.

Men ändå: hur osannolikt långt från verkligheten detta än är, så ÄR det en inspirerande pysselbok med riktigt fina grejer i gammaldags hantverkstradition. Vika papper är det som fångar mig mest: stjärnor, blommor, girlanger. Ingående beskrivningar av hur man gör, vad man behöver för verktyg, goda råd, lite bakgrundshistoria.

Jag är väldigt glad för den här boken. Tack Bookmark förlag för fint recensions-ex! Denna bok skulle vara perfekt för jullovslediga ungar på besök hos pyssliga mor- och farföräldrar som har tid, ork och lust att knåpa med barnbarnen, tror jag.

Stargate - en julberättelse

Bokens titel: Stargate - en julberättelse

Författare: Ingvild H. Rishöi
Originalets titel: Stargate - en julefortelling
Översättare: Marie Lundquist
Uppläsare: Philomène Grandin
Förlag: Flo förlag, 2022

Antal minuter: 2 tim 33 min

En alldeles underbar julsaga - vacker, hemsk och sorglig, men ändå med värme och ljus mitt i allt det ledsamma. "Stargate" är en kortroman, eller kanske en lång saga, och jag lyssnade på ljudboken som är inläst av Philomène Grandin, helt perfekt för detta uppdrag. Hon läser klart, tydligt och stillsamt som en äkta sagoberätterska.

Här finns tydliga blinkningar till H.C. Andersens "Flickan med svavelstickorna", en saga som bokens huvudperson refererar till flera gånger. Hon är en liten tjej som heter Ronja - kallad Rövardotter av sin far - och på många vis är hon och sagan lik Astrid Lindgrens "Kajsa Kavat" som ju också handlar om en modig liten flicka som ger sig ut för att sälja på torget när det annars inte kommer in några pengar.

Ronja och hennes storasyster Melissa växer upp i Oslo med en kärleksfull men gravt alkoholiserad pappa. Det här inträffar just den decembermånad då stormen Gudrun drar in, och flickorna - som knappt har mat på bordet - bestämmer sig för att jobba ihop pengar genom att sälja julgranar nere vid macken.

Ja, vad kan jag säga? Det är så otroligt fint skildrat ur den utsatta Ronjas synvinkel, men hon är så liten än - nio, tror jag - och ser saker på ett annat sätt än vad de vuxna gör. Hon ursäktar och förlåter, hon drömmer sig bort och hon blir gång på gång sviken. Vi förstår genom hur författaren planterar små kommentarer, att både skolpersonal och grannar ser hur illa flickorna far - men särskilt mycket hjälp får de inte, även om flera personer gör vad de kan.

Det här är en otroligt fin liten saga som griper tag. Toppbetyg, får den av mig!

Räkna hjärtslag

Bokens titel: Räkna hjärtslag
Författare: Katarina Widholm
Förlag: Historiska Media, 2021
Antal sidor: 413

Historien om den unga Betty som reser från Hudiksvall för att vara hembiträde hos en rik familj i Stockholm är inte unik på något vis. Faktum är att den är både förutsägbar och välkänd. De flesta av oss har nog någon liknande berättelse i vår egen familj! Eller så känns 17-åriga Bettys öde igen från teveserier och böcker. Fattig och ung, men flitig och med framtidstro. Naiv och ett lätt offer för de mer slipade storstadsbor och förmögna herrskap som hon möter.

Men ändå. Den här romanen fångar mig från första sidan och jag kan inte annat än säga att jag tycker den är jättebra! Litteraturvetare och kulturskribenter skulle säkert formulera det bättre och förklara varför, men jag nöjer mig med att konstatera: jag gillar Betty och jag gillar de fantastiskt verklighetstrogna skildringarna av Östermalm och centrala Stockholm år 1937. Författaren har gjort imponerande research och det märks tydligt i varenda detalj.

Betty får slita väldigt hårt i sin tjusiga men dysfunktionella doktorsfamilj; hon ska vara uppe före alla andra, jobba hela dagen, lägga sig sist och hon har bara ledigt en eftermiddag varannan vecka. Det är helt omänskligt och jag blir rent förbannad över arbetsvillkoren och överklassens syn på pigor, hembiträden, städerskor, springpojkar och annat tjänstefolk. 

Kan inte låta bli att undra hur det var för min mormor, som växte upp i just en doktorsfamilj (om än på Kungsholmen) och hade egen jungfru - det var så mormor benämnde henne - som ordnade ungefär allt i familjen. Jag skulle bra gärna vilja veta hur det var att tjänstgöra för min mormors mor och mormors far och deras tre döttrar under 1920- och 30-talet, men det finns ingen kvar att fråga.

Hur som helst: läs den här boken om du tycker om nutidshistoria och älskar att förflyttas i tid och rum. Det är lätt att leva sig in i Bettys och hennes vänners liv och ger en inblick i en bit modern historia som inte ligger alltför långt tillbaka. Du kommer inte att bli överraskad av handlingen, men sannolikt av författarens skicklighet.

De kapabla

Bokens titel: De kapabla
Författare: Klas Ekman
Förlag: Bookmark förlag, 2021
Antal sidor: 362

Nominerad till "Årets bok 2021" är ändå någon sorts kvalitetsstämpel, tycker jag. Och att min man, som fick låna boken efter att jag läst ut den, svor högt och muttrade att han blev galen på huvudpersonerna är ett ännu bättre betyg. Kan man reta upp läsaren så till den milda grad, då har man lyckats engagera!

Det här är en roman där man inte behöver vara en luttrad läsare för att inse redan i första kapitlet att det kommer att gå käpprätt åt helvete. Ett par i 35-årsåldern har tillbringat en kärleksnatt på ett avlägset beläget hotell och nu är det dags att köra hem. Hon, Anna, ska hem till två jobbiga ungar och en minst lika jobbig man. Han, Johan, ska hem till sitt utplockade hus, där knappt något finns kvar efter att hustrun gått ifrån honom. Deras otrohetshistoria är det ingen som känner till. Så ska det förbli, tänker Anna som vill göra slut. Hennes älskare däremot, tror att de ska starta ett liv tillsammans.

Men inget går som någon av dem planerat. En olycka sker och de fattar katastrofala beslut som bara leder till sorg, död, elände och galenskap. De idiotiska val de gör förstör inte bara för dem själva utan för alla i deras närhet.

En bisarr, äcklig och faktiskt lite rolig historia tar sin början och sedan är det inte en lugn minut. Boken bara gasar sig igenom de mest vansinniga vändningar och komplikationer innan slutet (äntligen) kommer. Mycket spännande, ohyggligt enerverande (Johan och Anna är sympatiska och man lider med dem samtidigt som man nog gärna skulle se att de oskadliggjordes innan de började gå bärsärkagång) och skickligt skrivet. 

Hela historien är totalt flippad, men ändå någonstans trovärdig eftersom den utspelar sig i nutid bland småbarnsfamiljer i förorten. Titeln avslöjar en hel del om innehållet: vad vi är kapabla att göra för att skydda oss själva eller våra älskade.

Jag sträckläste med stor behållning. Anna och Johan måste vara de värsta huvudpersonerna jag läst om detta år, utan konkurrens.

-

För övrigt: För några år sedan läste jag en novell av Anna Jansson: "Farlig sanning". Den har en hel del likheter med Klas Ekmans roman, initialt. Någon mer som tänkt samma sak?

Var inte rädd för mörkret

Bokens titel: Var inte rädd för mörkret

Författare: Kristina Agnér
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2021
Antal minuter: 9 tim 29 min

Den här boken valde jag på Storytel, bara för att jag sett andra bloggare tipsa om den. Ibland är det riktigt skönt att inte ha den blekaste aning om vem författaren är, vad boken handlar om eller vilken litterär kvalitet man kan förvänta sig! Bara att hugga in, utan några som helst förutfattade meningar.

"Var inte rädd för mörkret" startar med att unga Alva flyr storstan efter att hennes pojkvän varit otrogen. Väldigt dålig tajming, för Alvas mamma har nyss dött. Nog borde Alva snarare ha blivit extra ompysslad, kan jag tycka. 

I Småland finns ett litet torp som Alva ärvt efter sin mamma, som i sin tur ärvt det efter sin mor - den mystiskt försvunna Evy. Dit åker Alva, med intentionen att röja ur stugan och lägga ut den till försäljning så snart det bara går.

Bland djup granskog och små undangömda sjöar ligger en by, Tosseboda, där Alva har sitt ursprung men inte känner någon. Här försvann hennes mormor under oklara omständigheter och har aldrig återfunnits. Här dog hennes mamma - och inte heller det verkar vara en naturlig död. Inte undra på att Alva blir lite skraj då någon klampar in i stugan för att sabotera. Skrämma iväg henne, kanske?

Det är en klassisk, mysig pusseldeckare förlagd i ett bedövande vackert Småland. Persongalleriet är nästan som i ett Cluedo-spel, med lika många män som kvinnor, lika många unga som gamla, lika många vänliga och välmenande som elaka och skumma. Alla ingredienser man kan önska sig i den här genren: lojala hundar, nya vänner, mängder av småkakor, fullmåne, höststorm, beckmörker, olåsta dörrar och låsta dagböcker. 

Det är välskrivet och inte på något vis unikt, men en riktigt trevlig lyssning medan man ägnar sig åt tråkiga hushållssysslor. God och välformulerad underhållning, tack för det!

Det tomma boet

Bokens titel: Det tomma boet - om livet när barnen flyttar ut

Författare: Lena Katarina Swanberg
Förlag: Saga Egmont, 2017
Antal minuter: 6 tim 53 min

Tanken med att läsa denna tio år gamla bok (den utkom redan 2012 och känns i ärlighetens namn ännu mycket äldre) var att få ta del av författarens tankar kring just "det tomma boet", vakuumet som uppstår då ens barn är vuxna och flyttar hemifrån.

Jag blev besviken. Dels för att det handlar förhållandevis lite om just detta att återigen bli ett par utan barn; istället avhandlas författarens förhållande till sin dementa mor, till sitt eget åldrande och mycket, mycket mer. Dels för att tonen är... beskäftig. Mästrande. Inte tillräckligt inkännande.

Lena Katarina Swanberg blandar dessutom in små historier i sitt berättande; hela boken är som en samling essäer, men tydligen ska den luckras upp med hjälp av obegripligt löjliga bilder ur vardagslivet, instuckna mitt i texten (utan förvarning, vilket gör det hela komplett obegripligt om man lyssnar på ljudboken). Dessa berättelser handlar om att man inte vill dela säng längre, eller att man oroar sig för att ens barn inte ska vilja komma hem på besök. Fånig ton, jag retar mig enormt på hur personerna pratar i dessa inskjutna texter. 

Jag känner inte igen mig i hennes skildringar och upplever inte heller att jag lärt mig hur andra ställer sig till den fas i livet då man ska leva utan barn efter att ha varit förälder i kanske 20-30 år. 

Författaren gör klart att vi som ej har några döttrar har gått miste om mycket. Det kan aldrig vara samma sak att ha söner, sådetså. För övrigt speglar sig alla döttrar likt Snövit i en spegel som måste visa att dottern är vackrare än modern. (Fråga mig inte vad Swanberg vill ha sagt med detta.)

Den mästrande tonen löper rakt igenom hela boken. Tänk inte si, tänk inte så - det kommer ändå att bli på det här viset. Säg inte det där och inte heller det här, för det är dumt. Grubbla inte över det där, jag vet redan att det ändå slutar på det här viset. Små gliringar: Vilka är de där idiotiska människorna som försöker uppfostra sin partner? Ingen vuxen GÖR väl sånt?! (Jo, jag. Och jättemånga andra jag känner.) 

Vad Lena Katarina tycker om att hennes fem (?) ungar flyttar ut har jag ingen aning om, efter den här boken. Inte heller vad DE tyckte om att flytta hemifrån. Eller vad hennes make tyckte om att behöva umgås hela dagarna med Lena Katarina utan att ungarna fanns där som gemensamt intresse.

Att författaren är jämngammal med min egen mamma gör också att det känns lite märkligt att läsa: är det så här 40-talisterna ser på sin barn, 70-talisterna? Och sina barnbarn, millennieskiftets ungar? Mycket känns förlegat, men visst finns det kvicka formuleringar, igenkänning och tänkvärda fraser här och där.

Slukhål

Bokens titel: Slukhål
Författare: Tove Alsterdal
Serie: Ådalen del 2

Förlag: Lind & co, 2022
Antal sidor: 333

Boken "Rotvälta" slutade så att man nästan var tvungen att läsa "Slukhål", och nu slutar även den så att vi måste läsa den tredje boken i serien ("Djuphamn", utkommer i maj 2023). Spännande!

Polisen Eira kör bil fram och tillbaka mellan Härnösand, Kramfors, Malmberget, Myckelgensjö, Gällivare, Bureå, Umeå, ja, jag minns inte alla namnen, men jag blir helt vilsen, vet knappt vart alla de här städerna ligger. Att Eira kör bil långt, mycket, ofta och fort för att överhuvudtaget kunna hinna med att se alla brottsplatser och hålla förhör med alla vittnen, det är solklart. Däremellan verkar hon äta förvånansvärt lite och bara sova när det finns möjlighet. Undrar hur hon orkar...?

Det är ingen större action i dessa böcker om kriminalarna i de tysta, vidsträckta, ångermanländska skogarna. Men det behövs inte heller: det går faktiskt utmärkt bra med en deckare där det sparas på blod, snask, biljakter och bomber som tickar ner. Jag gillar det! 

Ett mycket stort plus för att Eira ständigt kontaktar chefen, arbetskamraterna, åklagaren och de andra som hon jobbar med. Det är verkligen så långt man kan komma från tevedeckarnas alla smarta snutar som minsann klarar sig själva och aldrig frågar om tillåtelse eller väntar på hjälp. Eira ingår i ett team av utredare och det märks tydligt; hon är en viktig kugge men hon klarar sig inte utan de andra.

I den här boken hittas en man i en källare, död, uttorkad, hopkrupen. Har han lämnats där att dö? Av vem isåfall? Och varför i ett ödehus mitt ute i ingenstans? Han verkar inte heller vara den förste som gått detta öde till mötes - frågan är bara om det är ryska gangsters, en svensk seriemördare eller om dödsfallen har helt naturliga förklaringar.

Det är en bra bok, visserligen inget extraordinärt men för mig dög det bra med en välskriven berättelse som lockade till sträckläsning.