söndag 10 juni 2012

Dödens kemi



Bokens titel: Dödens kemi
Författare: Simon Beckett
Originalets titel: The Chemistry of Death
Översättare: Gösta Svenn och Helena Sjöstrand
Förlag: Minotaur, 2006
Antal sidor: 346

"Nyskapande och originell" står det på omslagets framsida. Det måste vara någon som fått betalt för att formulera sig så. Det här är inte alls nyskapande eller originellt.

Det här är en deckare som skulle passa ypperligt som tevefilm. Faktum är att det känns som om det var Becketts idé när han skrev boken. Eller så har Beckett - en fastighetsskötare från Sheffield som sadlat om till författare - sett alldeles på tok för många deckare på teve och skriver sitt bokmanus på samma sätt.

Här finns kvinnolik som smyckas med döda djur, lite makabert sådär... En mystisk doktor som man måste vara hjärndöd för att inte begripa att han inte är vad han utger sig för att vara. En ung läkare vars familj har dödats (naturligtvis!) och som ska hjälpa den lokala polisen i jakten på mördaren (naturligtvis!).

Här finns också tjuvskyttar, skvallrande grannar i den lilla byn på den engelska landsbygden, lite kärlek, någon efterbliven stackare, en läskig källare med hemska hemligheter (hemliga hemskheter!) och andra ingredienser som vi alla känner till. För att avsluta det hela riktigt traditionellt så har författaren valt att smälla till med ett rejält åskoväder i det sista kapitlet.

Betyg: Mja. Underhållning utan klass.

Rekommenderas: Till dem som gillar kriminalromaner med ovanstående ingredienser och längtar efter några kvällars spännande men ointellektuell läsning som knappast dröjer kvar.

Snackis: Jag skulle somna av tristess om vi skulle diskutera denna bok.

Lilla överlevnadsboken



Bokens titel: Lilla överlevnadsboken
Författare: Jo van de Vijver och Ina Hallemans
Originalets titel: Comment vivre et survivre dans la nature
Översättare: Johan Holmér
Förlag: Bonnier Carlsen Bokförlag, 1998
Antal sidor: 117

Man måste inte vara medlem i Scouterna eller Friluftsfrämjandet för att gilla den här lilla boken. En toppenbra present till alla ungar som är det minsta intresserade av friluftsliv!

Med enkel, tydlig, faktatät text och gulliga teckningar visas hur man packar en ryggsäck, hur man tänder en eld, hur man skyddar sig mot sol och vind, hur man håller sig varm i kyla, hur man hittar något ätbart i naturen, hur man tyder molnen och massor av annat. Boken innehåller även tips på lekar och tidsfördriv som passar i skogen eller på utflykten.


Tyvärr verkar det som att boken inte längre säljs i bokhandeln, men man kan hitta den begagnad på Blocket, Tradera, Bokbörsen samt förstås på biblioteket. Helt klart värt att hålla ögonen öppna efter den!

Betyg: Högt betyg för det lilla formatet, den rejäla inplastningen och det trevliga upplägget som tilltalar de flesta barn.

Rekommenderas: till alla ungar som tycker det är roligt att vara ute i naturen.

Snackis: Inte alls.

Far och jag. Fortsättningen



Bokens titel: Far och Jag. Fortsättningen
Författare: Jan och Maria Berglin
Förlag: Ordfront Galago, 2012
Antal sidor: 150

"Far och jag" kom ut 2005 och nu, många år senare, har fortsättningen släppts. Det här är serier som jag föreställer mig att folk klipper ut ur tidningen (jag antar att stripparna trycks i någon dagstidning?!) och sätter upp på kylskåpsdörren. Så träffsäkra iakttagelser och en underbart torr, krass humor!

I Berglins serier finns en pappa, född någon gång på 1960-talet, som försöker nå fram till sin son, född någon gång på 1990-talet. Här berättas i små seriestrippar delar av deras liv - oftast framför datorn eller över köksbordet - där de förhandlar om pengar, betyg, sommarjobb, flickvänner och killkompisar, läggtider och hushållsgöromål.

Ibland känns språket eller meningarna lite krystade men oftast tvärtom: det är precis så här det är att ha tonåringar i huset. Pappan menar bara väl men det blir rätt ofta fel i alla fall. Sonen är nog en rätt schysst kille egentligen, men ganska ofta framstår han som irriterande ignorant.



Betyg: Mycket gott betyg för en fin och humoristisk skildring av förhållandet mellan en far och son, de som egentligen älskar varann men alltsomoftast tjafsar, missförstår eller talar förbi varann.

Rekommenderas: Till alla tonåringar och deras föräldrar, kanske i synnerhet till alla oss som faktiskt är födda på 60-talet och har barn födda på 90-talet - vi lever mitt i den verklighet som serieskaparna gör.

Snackis: Skulle inte tro att det finns mycket att prata om, mer att skratta tillsammans och igenkännande åt.

Länk till boken på AdLibris: HÄR.

Dödergök



Bokens titel: Dödergök
Författare: Katarina Wennstam
Förlag: Bonnier Pocket, 2009
Antal sidor: 518 + extramaterial

"Våldtäkts-Wennstam" kallas hon tydligen och jag kan förstå varför. Hittills har alla böcker jag läst av Katarina Wennstam på något vis handlat om våldtäkter, kvinnoförnedring och utnyttjande av kvinnors kroppar. Makt och kön, sida upp och sida ner. Mäns våld mot kvinnor är vad hennes skönlitterära böcker likaväl som hennes reportage och dokumentärer handlar om.

Wennstam själv skriver i efterordet:
"Verkligheten är inte som i deckarna. Den handlar inte om kluriga gåtor där gärningsmannen döljer sig i skuggorna fram till sista sidan. Verkligheten är istället den grymmaste som finns. Den handlar om kvinnor, och barn, som misshandlas och terroriseras på den plats där de borde få känna sig som mest trygga - sina hem. Vi läser om det varje vecka. Ibland upprörs vi, oftast bläddrar vi vidare."

Boken lyckas med sin föresats att få folk att tänka till om kvinnomisshandel genom att skriva något som liknar en kriminalhistoria blandat med stort samhällsengagemang. Man kan kalla det överdriven ultrafeminism eller vad som helst, men faktum är att ämnet är viktigt och boken trovärdig och tankeväckande.

Journalisten Maria Allende som hittar det perfekta lilla radhuset för sig och sin familj. Här ska hon och maken ha det så fint ihop och dottern ska växa upp i idyllen. Men Maria hittar tecken på att familjen som bodde här innan dem hade problem - grannarna berättar om bråk och misshandel och om hur kvinnan som bodde i huset till slut tog livet av sig.

Maria blir som besatt av att ta reda på vad som egentligen hände. Hon letar efter fakta, hon läser domar, frågar ut folk och gör egna undersökningar. Till slut nystar hon upp en fasansfull verklighet som helt raserar hennes egna känslor för förortslivet och skakar om hennes syn på rättsväsendet.

Själva intrigen är mycket spännande och personbeskrivningarna utmärkta, inte bara av Maria Allende utan även andra personer i omgivningen.

Det råder ingen tvekan om vad Katarina Wennstam vill berätta och ibland blir det nästan för mycket; det är som att hon trycker ner i halsen på läsaren att vi inte begriper hur vanligt det är med kvinnomisshandel, hur hemskt det är, hur män har makten och hur kvinnor utnyttjas. Helt okej, tycker jag, eftersom boken är så bra skriven och ämnet så viktigt. Det här är en av få böcker som jag faktiskt minns väldigt mycket av även långt efter jag hade läst ut den.

Mitt foto: Ett skjutvapen var självklar rekvisita för bilden.

Betyg: Högt betyg för att blanda in viktiga samhällsfrågor i en spänningsroman på ett galant sätt.

Rekommenderas: Till alla, kanske allra mest till de män som aldrig skulle komma på tanken att läsa den...

Snackis: Ja, här har man en perfekt bok att snacka om en hel kväll och sannolikt avslöja oenigheter och orsaka gräl och upprörda känslor. Toppenbra snackis, med andra ord!

Länk till boken på AdLibris: HÄR.

Vi i villa



Bokens titel: Vi i villa
Författare: Hans Koppel (pseudonym)
Förlag: Månpocket efter överenskommelse med Wahlström & Widstrand, 2008
Antal sidor: 176

Den här boken är kort nog att slukas på en eftermiddag och den inbjuder även till att göra just det. Vilken liten pärla! Så otroligt träffsäkert, sorgligt och sjukt roligt skriven som den är.
Att köpa den var en chansning från min sida: jag såg boken på AdLibris och tyckte att omslaget var lite småknäppt. Det stod att handlingen var följande:

"Du ser ut som du mår och du mår inte bra. Långsamt börjar du sortera tankar, reda ut vad du har ställt till med, tänka igenom vad du riskerar.
Hon kommer att lämna dig. Nej, hon kastar ut dig. Du får flytta runt som en tonåring och slutligen nöja dig med en tvåa i ett miljonprojekt. ---
Anders bor i villa med fru och dotter. Han har en älskarinna och spelar innebandy. Allting borde vara bra."

Med en alldeles fantastiskt välskriven dialog visar Hans Koppel hur en familj går sönder. Ibland kan det vara lite knepigt att veta vem som säger vad, eftersom det varken finns talstreck eller någon markör för vem som pratar ("sa Anders", "frågade Filippa") men det är det helt klart värt besväret för att få läsa en så otroligt verklighetstrogen dialog.

Jag misstänker att Hans Koppel antingen skriver manus för film eller har suttit och läst högt för att få ett realistiskt vardagsspråk av idag, för det här är inte någon uppstyltad svenska utan nästan som att läsa en bandupptagning.

Anders och Filippa lever ett högst ordinärt förortsliv med sin dotter i en villa, i ett område där alla har koll på alla och ingen vill visa något annat än en perfekt fasad. Boken kanske skruvar till det mer än vad de flesta av oss får vara med om, men ändå är igenkänningsfaktorn skyhög. Läs den!

Betyg: Briljant skriven dialog och mycket underhållande berättelse.

Rekommenderas: Till alla unga och medelålders par - de allra flesta kommer garanterat att känna igen sig själva, vänner, grannar eller släktingar i denna berättelse.

Snackis: Ja, det här är en solklar snackis som skulle passa i bokcirkeln eller på tjejträffen.

Länk till boken på AdLibris: HÄR.

lördag 9 juni 2012

Sju jävligt långa dagar



Bokens titel: Sju jävligt långa dagar
Författare: Jonathan Tropper
Originalets titel: This is where I leave you
Översättare: Erik MacQueen
Förlag: Gilla Böcker, 2012
Antal sidor: 351

Snyggt, snyggt, snyggt! En snygg översättning till svenska, där man för en gångs skull inte hakar upp sig på de konstiga formuleringarna och önskar att man hade läst boken på engelska istället. Bra jobbat av översättaren! Snygg formgivning av omslaget, med läckert foto - där det utspillda vinet är partiellt lackat - och en rubrik som ritad med krita.

Snyggt skrivet också - inte minst! - för det här är en bok som man gladeligen sträckläser. Jonathan Tropper kan verkligen konsten att beskriva udda människor och dråpliga situationer på ett sätt som inte känns tillgjort utan helt naturligt och liksom "av bara farten".

"Sju jävligt långa dagar" är en bok om en dysfunktionell judisk familj som sitter shiva efter att fadern har dött. Under en lång och tålamodsprövande vecka ska de inte göra annat än umgås med varann, och det säger väl sig självt att massor av gamla oförrätter dyker upp, sanningar ska sägas, folk ska gråta och skratta om vartannat - och man ser sidor hos varann som man aldrig sett förut.

Huvudpersonen är Judd som i bokens inledning blir dramatiskt bedragen av sin fru. Berättelsen handlar i mycket om hur han ska hantera sveket, otroheten, skilsmässan och en mängd andra komplikationer som jag inte borde avslöja här.

Bland det bästa i boken är skildringarna av syskonrelationerna - Judd har två bröder och en syster - samt tankarna på livets förgänglighet, framtiden och döden. Vissa saker är lite väl förutsägbara, som åtminstone två hemliga förhållanden som jag listade ut så fort jag ens hörde talas om personerna, men på det hela taget är det en bok som väcker en del tankar och framför allt underhåller.

Var beredd på att ordet "sex" förekommer på varenda sida boken igenom. Jag överdriver inte! Det står, helt sant, något om sex på exakt varenda sida. Överhuvudtaget är Judd väldigt fixerad vid sex, tycker jag, och det tog inte lång stund innan jag tröttnade på att läsa om alla lena ben och putiga läppar och svettiga lakan och ohämmade stönanden.

Betyg: Mycket högt betyg till en bok om livet, döden, syskonrelationer och äktenskap. En kärleksbok, fylld med sex.

Rekommenderas: Till alla som vill läsa en rolig och välskriven bok om kärlek och känslor. Och det är inte en "tjejbok".

Snackis: Det känns som att man ganska snart skulle ha diskuterat färdigt, om man nu valde "Sju jävligt långa dagar" som diskussionsbok.

Länk till boken på AdLibris: HÄR.

Afrodites klinik för motvilliga älskande



Bokens titel: Afrodites klinik för motvilliga älskande
Författare: Marika Cobbold Hjörne
Originalets titel: Aphrodíte´s Workshop for Reluctant Lovers
Översättare: Anna B. Johansson
Förlag: Månpocket efter en överenskommelse med Albert Bonniers förlag, 2010
Antal sidor: 300

Det var så länge sedan jag läste "Guppy till kvällsmat" att jag har hunnit glömma vad den egentligen handlade om, men jag minns fortfarande att jag tyckte mycket om den och att den låg på flera topplistor. Av den anledningen tänkte jag att "Afrodites klinik för motvilliga älskande" skulle vara en bok helt i min smak.

Det börjar bra! Huvudpersonen Rebecca ska åka på kärlekssemester till Paris med sin pedantiske pojkvän som dock är så överdrivet petig med att packa resväskan att han missar tåget. Rebecca vinkar glatt genom tågfönstret och åker på semester alldeles själv - vilket naturligtvis gör pojkvännen smått galen och senare leder till att de bryter upp sitt långa förhållande.

Rebeccas guddotter ska snart gifta sig och frågar sin gudmor om goda råd inför äktenskapet. Till saken hör nämligen att Rebecca är en känd och firad författarinna vars bestsellerböcker handlar om just passionerad kärlek. Men hur ska man ge goda råd om livslång kärlek när man själv börjat tvivla på att något sådant existerar?

Marika Cobbold Hjörne skriver på ett sätt som gör att texten liksom bara rinner igenom en, så lättflytande är det. Ett fint språk, bra beskrivningar, en myspysig berättelse med rejäla portioner humor. Kanske skulle man kalla det feelgood nuförtiden. (Isåfall en feelgood av hög klass.)

Jag tror att boken skulle vara en riktig höjdare om författaren bara stannat vid Rebecca och hennes liv - men tyvärr blandar hon in två ingredienser som förstör en stor del av läsupplevelsen för mig:

En ilsken clown. När Rebecca kliver ut i singellivet och har sabbat alla relationer till f.d. män, älskare, väninnor, guddöttrar etc så bryter hon nästan ihop. In i hennes fantasi kommer en liten elak clown som försöker vägleda henne. Ytterst meningslös för hela historien.

En kärleksgudinna. Ett flertal av kapitlen handlar om Olympen och om hur Afrodite inser att hon har misslyckats med att visa människorna vad kärlek är. Till sin hjälp - nåja, han stjälper mer än hjälper - har hon Eros. Halvvägs in i boken stiger Afrodite ner på jorden och förvandlar sig till den terapeut som Rebecca går till. Jag har verkligen svårt för detta: att grekiska gudar vandrar omkring i London och försöker para ihop folk. Nej, usch, det var nästan så jag ville hoppa över de kapitlen.

Måste även passa på att nämna att omslaget är rysligt fult och illa genomtänkt: man kan inte sätta rubriken i ett kursivt och sirligt typsnitt färgat i magenta mot mörkgrön bakgrund och tro att någon med lätthet kan läsa vad där står. Det engelska omslaget är så otroligt mycket snyggare:





Betyg: Mycket lättläst och ganska mysigt, men ingen höjdare.

Rekommenderas: till alla som gillar underfundiga feelgood-romaner.

Snackis: Boken som sådan är kanske inte mycket att diskutera, men ämnet livslång kärlek och tanken på att hitta en förutbestämd mannen-i-mitt-liv kan väl vara något att prata om.

Länk till boken på AdLibris: HÄR.