tisdag 23 maj 2017

Sommarpocket - mina tips!






En bok som jag hoppas fortfarande går att köpa som pocket är "Mangon som sprängdes". Läs den, om ni inte har gjort det redan! Den har egentligen allt. Kul och tokig, blandat med ohyggligt sorglig och hemsk. Alltid extra roligt att läsa om länder man inte känner till så bra, tycker jag.


Hela Neshov-trilogin av norska Anne B. Ragde - för det ska komma en fjärde bok nu i sommar och då måste man ha läst de tre inledande först. Det är en så himla bra serie om några medelålders bröder och deras komplicerade inbördes relationer på en gård i Norge. Människorna framträder så tydligt att man skulle kunna tro att de har existerat på riktigt.


"Mississippi" är inget att läsa om man känner sig lite i obalans. Det räcker väl med att jag säger amerikanska södern, bomullsplockare, vit makt och häxjakt på svarta så fattar ni vad jag menar. Det är jobbig läsning men bländande skrivet!

Enkät: Sommarpocket!




Jag har aldrig vågat mig på att skapa en enkät förut, sådär som många andra bokbloggare gör. Så nu får ni vara snälla mot mig och inte låta inlägget bara passera! Jag fick inspiration av att se bokhandlarnas uppdukade bord med kampanjer på pocketböcker - och likadant är det på nätet där man just nu kan fynda pocket. (På Adlibris får man fyra pocket för 159:- och på Bokus heter det "4 för 3".)

Men vilka ska man välja? Har ni några tips om vilka tre pocketböcker som man ska passa på att läsa i sommar? (Ni får gärna svara i kommentarsfältet eller sno bannern och svara på egen blogg. Jag håller utkik!)



måndag 22 maj 2017

Tematrio: Mammor (som dör)

Jag har suttit och väntat på att Lyran skulle klämma ur sig temat för veckans tematrio - och sent omsider ser jag vad hon har valt: mammor. Minns så väl hur det var när Lyrans mamma dog och hur det berörde mig trots att jag inte träffat någon av dem. Tänkte väl också i förbifarten något i stil med "tur det inte var MIN mamma".

Men nu är det så. Så oväntat och plötsligt och helt från ingenstans. Trekvarts år har gått snart, men det känns som igår och det gör precis lika ont. Skillnaden är väl att jag sover lite bättre, orkar lite mer, gråter lite mindre.

Däremot kan jag inte säga att sorgen är mindre. Den är monumental. Förkrossande. Jag har svårt att fatta att det har hänt, svårt att acceptera det, svårt att begripa att det ska vara så här för resten av mitt liv.

Mammor i litteraturen, tja, jag vet inte. Det känns som att jag inte orkar tänka på lyckliga mor-dotter-förhållanden alls. Här är några mammor som dör och därmed skakar om sina döttrars liv rejält.


Tom Malmquists bok "I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv" om hur hans hustru Karin dör strax efter att hon fött parets första barn, är djupt gripande och märkligt osentimental. Mycket bra bok, inte tillrättalagd. Så fruktansvärt sorgligt att en ung mamma dör och lämnar sitt lilla barn; alla föräldrars mardröm. Att det inte är skönlitterärt gör det hela ännu mer drabbande.


Påhittad är däremot Joyce Carol Oates "Älskad, saknad", på engelska "Missing Mom", om en ung kvinna vars mamma hittas mördad - och hur dottern handskas med självförebråelser, sorg, saknad och nyvunna insikter om sin mammas liv.


I Majgull Axelssons fenomenala roman "Aprilhäxan" är det fyra systrar som inte är biologiska syskon som ska dela arvet efter sin mor och som spekulerar i varför hon egentligen fick en hjärnblödning och dog. Så minns jag det i alla fall, kan vara fel, men boken är hur som helst otroligt bra. Det är inte så stort fokus på den döda fostermamman, utan på de levande medelålders döttrarna och deras tämligen misslyckade liv.


Som bonus lägger jag till "Vad mina döttrar bör veta". Eller ska man säga "som minus", kanske? Tramsig bok som jag inte kan rekommendera, om man inte känner ett vansinnigt sug efter att läsa om en cancersjuk, döende 60-årings klyschiga brev till sina vuxna (mycket sexintresserade) döttrar. Inte det minsta sorglig. Inte det minsta lärorik heller, för den delen. Elisabeth Noble hamnade på min svarta lista efter denna läsning.









söndag 21 maj 2017

En vecka vid vattnet


Åkte till landet (västkusten), ägnade mig åt att slita hårt i trädgården, städa stugan, äta färsk fisk, prata med släkten, leka med hunden, umgås med maken, anlägga en liten plantering i en klippskreva - och LÄSA, förstås! Nu åter i storstaden och redo för fler recensioner.

lördag 13 maj 2017

Doftande romankaraktärer

För att få lite styrsel på bloggen igen, så utmanar jag er andra att fundera på hur ni tror att vissa fiktiva romankaraktärer luktar. Vilken parfym som skulle passa dem överlåter jag åt doft-proffs som Mrs B - men jag kan ju alltid ha en fundering kring andra lukter, både goda och läbbiga!


Hur luktar Alice?

Alma Svensson, mamma till Emil och Ida i Lönneberga, luktar nymanglade lakan och struken bomull. Det är jag säker på! Medan pigan Lina i samma hushåll antagligen luktar söt svett och färsk komjölk.

Den äckliga gubben i Torgny Lindgrens "Hummelhonung" luktar garanterat frän urin, fotsvett, flottigt hår och otvättad gammal farbror. Usch. Om det ens räcker...

I England går Barbara Havers omkring och luktar pommes frites och bränt kaffe, medan hennes chef kriminalkommissarie Thomas Lynley doftar gott av dyrt rakvatten och matchande deodorant.

Robin Hood luktar nog mossa, klorofyll och den där goda doften av rök från en öppen eld. Hans käresta Marian doftar antagligen av honung och mjöd, föreställer jag mig. Och lavendel, för det har väl vackra damer använt i alla tider.

Nå, vad har ni för förslag? Hur luktar några kända romanfigurer som ni tänker på?


Väldoftande favoriter!


"Venezia" från Laura Biagiotti hör till mina favoriter. Varm och kryddig, med doft av trä och frukter.
Tyvärr är flaskan gammal, hatten har nästan spruckit, av doften återstår ytterst lite -
jag har originalet från 90-talet men nu är parfymen reviderad och lite förändrad.


En annan favorit är "Prada Amber" från Prada, fräsch trots att den är lite söt,
med doft av bergamott, pomerans, patchouli och sandelträ.

Det finns åtskilliga grupper av parfymer på Fragrantica, som några riktiga doftnördar har klassificerat och satt ihop. När jag tittade på parfymer som jag vet att jag gillar - och såna jag inte gillar! - blev det tydligt vilka undergrupper som tilltalar mig.

Jag har alltid tyckt att sånt som cederträ, sandelträ, lavendel och liknande doftar gott, liksom kaprifolerna i kvällningen på västkusten om somrarna eller kardemumman när man bakar bullar. Böcker luktar gott och trycksvärta på offsettryckerier! Nytäljda eneknivar, läder och tobak. För att inte tala om bergamott i Earl Grey-teer!


The Body Shops "White Musk" må vara välkänd och välanvänd på gränsen till förbrukad, men jag tycker i alla fall om den. Trots att den är lite sötare än jag vanligen brukar gilla. När någon går förbi mig på stan och bär den här parfymen så har jag nästan lust att följa efter, så gott luktar den.


"Attraction" från Lancôme är en fantastisk doft som känns lyxig och ren, på något vis.
Nu har jag bara en liten slurk kvar, som synes.
Mina parfymer kvalar in i grupperna Oriental Woody och Floral Woody Musk. Lite intressant, tycker jag, att det var så tydligt att jag har preferenser i dessa grupper.

Mrs B, du undrade om jag kunde skriva vad jag kommit fram till - och nu har jag gjort de här tre inläggen som svar. Har också knåpat ihop en lista med tänkbara parfymer som jag faktiskt ska våga mig ut och testa i affärerna, för nu behöver jag inte komma till parfymdisken och se ut som ett fån utan kan självsäkert säga "Jag skulle vilja prova "Coco", tack!".

Varuhusens fasa

Jag tänkte att jag skulle unna mig en ny parfym eftersom min gamla är på upphällningen. Jag har en enda parfym åt gången, och snålar på den så den räcker länge. Mitt konto för parfym är minimalt, kan man lugnt säga! Det är dock roligt att ha en doft man verkligen gillar och känner passar en, tycker jag. Frågan är vilken parfym jag ska välja den här gången...?


Jag satt och funderade över hur omåttligt pinsamt jag tycker det är att gå in på NK eller Åhléns och stå framför de vackra, unga affärsbiträdena i vita rockar, sminkade till mänskliga robotar med perfekt lagda hårlockar och manikyrerade händer och säga "Jag letar efter en parfym men jag vet inte riktigt vilken..." och kanske få till svar "Jaha, vad tror du om den här? Den brukar kvinnor i din ålder uppskatta"  - och så kommer de med en flaska som min farmor kunde valt.

Farmors doft. (Jag har i hela mitt liv trott att produkten hette Oil of Ulay, men tydligen inte.
Alltid lär man sig något nytt...)

Det var då jag kom på att jag kanske kunde fråga Mrs B om råd. Hon verkar kunna det här! Sagt och gjort, jag skrev till henne och undrade om jag möjligen kunde få tips på hur man börjar välja bland det enorma utbudet. Genast fick jag ett svar: sök på Fragrantica! Där kan man nämligen lägga in alla möjliga parametrar och få se vilka parfymer som klassas i de olika grupperna, vilka ingredienser de har, vad andra har tyckt om dem, vilka parfymer som liknar de man gillar osv.

Jag kan säga att jag fastnade i timtal på den där sajten och fick slita loss mig själv med våld! När jag väl hade börjat luska bland tänkbara parfymer så var det nästan omöjligt att sluta. Tack, Mrs B! Det blev nämligen alldeles uppenbart vilken sorts doft jag var ute efter.

Så ett riktigt bra tips till er som gillar att botanisera bland dofter, oavsett om ni är noviser eller proffs, är sajten Fragrantica.

Lukta gott?


Bilden föreställer enligt uppgift parfymflaskor från IKEA.

Det här kommer inte att handla om böcker. Lite märkligt, eftersom jag bestämt att det här inte ska vara en kulturblogg, sådär lite allmänt, och än mindre en jag-vill-dela-med-mig-av-mitt-liv-blogg. Tanken med Boktanken är att den enbart ska handla om böcker, läsning och möjligen sånt som är nära förknippat med det.

Nu gör jag ett undantag och det kommer sig av att det finns en koppling till bokbloggar, om än en svag sådan.

Hos Mrs B som driver eminenta bloggen "Looking for Mr Goodbook" har jag nämligen sett en rad inlägg där hon fantiserar om vilken film- eller romankaraktär som skulle passa i en specifik parfym. Jag läste de där inläggen med gapande mun, för jag har svårt att förstå hur man kan kunna så mycket om olika parfymer.


Kardemummakärnor. Bild från Spicery Webshop.

Själv har jag haft ett bra luktsinne hela mitt liv och varit en sån som lätt kan plocka ut aromer och dofter exempelvis i matlagning, vilket är rätt kul när kocken försökt överraska och man glatt kan säga "det är lite kardemumma i den här grytan, va?". Jag kan också snabbt detektera sånt som mögel i hus (även när husägaren påstår att det absolut inte finns...) eller cigarettrök på långt håll.

Och så gillar jag parfym! Men det får man ju knappt säga. Därför ska jag inleda dessa mina avvikande parfyminlägg med att säga:

1. Ja, jag respekterar att det kryllar av folk som är överkänsliga.
2. Ja, jag tycker också det är vidrigt med kvinnor som dränker sig i tunga tantparfymer och män som häller en flaska rakvatten över sig.
3. Ja, jag anser också att det är oöverträffat med doften av solvarm hud eller lukten av en mjölkstinn bebis eller andra naturliga och goda människodofter.


Just detta ljus, Fireside, luktar så himla gott!

Med det sagt: jag gillar artificiella dofter också. Det här är så tabu så jag kunde lika gärna avslöjat något kinky, känns det som.

När jag någon gång sagt att jag älskar doften hos mina två löjligt dyra WoodWick-ljus så blir jag nedlusad av kommentarer som "jag kan inte andas!" eller "dålig stil mot alla oss som är allergiska!" eller "vad är det för fel på vanlig hederlig luft?" ungefär. Men måste det vara antingen eller? Kan man inte få gilla bådadera?

Här är länkar till några av Mrs B:s insatta inlägg om parfym som matchar fiktiva personer.
Thomas Crown passar i Acqua di Parma
Herba Fresca passar kvinnor i London på sommaren
Blasted Heath passar Jane Eyre
...och det finns fler om ni bläddrar runt på hennes blogg.


måndag 8 maj 2017

Tematrio: Starka tjejer!

Tematrion denna vecka ska handla om bra romaner med flickor i huvudrollen. Det finns ju massor att välja på men här kommer mina tre förslag:


Utrensning av Sofi Oksanen - om bondmoran Aliide och den flicka hon hittar på sin gamla gård i Estland. En mycket stark bok som involverar många flickor i olika tidsåldrar. Tung bok men helt oförglömlig!


Bonjour tristesse av Francoise Sagan - om den tämligen egotrippade och manipulativa unga Cécile och hennes kärleksäventyr på franska Rivieran, en kortroman som lyckas förmedla många känslor på få sidor.




Cirkeln, Eld, Nyckeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren är ett lysande exempel på ett helt gäng flickor som klarar av att stå på egna ben. Allt handlar inte bara om killar och smink - tvärtom är vänskapen dem emellan det allra viktigaste och i slutändan totalt avgörande. Till och med jag som har svårt för övernaturligheter tyckte väldigt mycket om de här böckerna!

Munkavle till midsommar?

Jag misstänker att jag sett en ny deckarstjärna tändas! Lina Bengtsdotter heter hon.

Fick en bok på den där bokfrukosten jag var på häromveckan och nu har jag slukat den hel. Tyvärr verkar det som att jag inte får skriva något mer om den, för efter lite detektivarbete har jag hittat att recensionsdag inte är förrän efter midsommar...

Jaja. Skönt i alla fall efter de massiva besvikelserna (se två inlägg längre ner) att jag hittat en uppslukande läsupplevelse.


Nu har jag börjat på Karin Bojs bok om svenskarnas fäder och den verkar riktigt lovande. Jag har läst att folk tyckte hon rafsade ihop den för fort och gott kunde lugnat sig lite, för att istället göra en mer genomarbetad bok, men jag gillar det jag läst så här långt.



fredag 5 maj 2017

Wrong Time, Wrong Place


Bokens titel: Wrong Time, Wrong Place
Författare: Simon Kernick
Förlag: Quick Reads, 2013
Antal sidor: 92

Jag är väldigt förtjust i de här små böckerna som inte kostar mycket, nästan alltid är välskrivna och ofta innehåller kända författares alster. Visserligen är de skrivna för folk som är dyslektiker eller inte kan engelska så bra - eller kanske är väldigt ovana vid att läsa! - men det stör mig ingenting. Ibland är det skönt med ultratunna böcker skrivna i 10 punkter.

Just den här boken har den mycket passande titeln om att vara på fel ställe vid fel tidpunkt. Det kan man lugnt säga att Ashleigh är! Hon är en ung lärarinna som åker med sin älskade man till Skottland för att vandra tillsammans med ett annat par. De har hyrt en stuga ute i ingenstans och där ska de sitta vid brasans sken på kvällarna och dricka gott vin och skratta och ha det mysigt.

Men det blir ju inte riktigt så...

Snarare är det som om Bruce Willis hoppar in i handlingen med svettig bringa och muskelrutig mage och lite blod på ena kinden, samtidigt som han skriker "det här är en amerikansk actionrulle, ta betäckning!" och svingar en machete mot en inkräktare i svart rånarluva. Magar sprättas upp, folk springer tills de nästan spyr, man dunkar knytnävar rakt i ansiktet på varann och naturligtvis slås hela mobiltelefonnätet ut så att ingen kan larma efter hjälp.

Ruggigt på alla sätt och vis är det. Och osannolikt så det stänker om det (det stänker för övrigt väldigt mycket blod också!).

Det bästa är att Ash, som hon kallas, är en modern hjältinna och hon klarar sig utan karlars inblandning eftersom hon a) är kvicktänkt och b) har tränat på gym.

Omdöme: Gillar! Nu fick jag tillbaka läslusten igen. Ingen större litteratur, om man säger så, men nagelbitarunderhållning där en ung kvinna äntligen får vara macho.

Tips: Läs inga fler recensioner och försök hoppa över baksidestexten, för ni vill inte veta vad som händer - då förstörs det roliga.

Länk till boken på Adlibris: ENGELSK STORPOCKET.

tisdag 2 maj 2017

Gillar inte böckerna jag sett fram emot

Anledningen till att det inte kommit några nya recensioner på ett tag, är att jag inte klarar av att läsa de böcker jag valt ut. Känner mig mest bara besviken.


Först började jag med Stuart MacBrides bok Hälsning från de döda som jag spanade in på engelska för många år sedan; den verkade spännande på det lite löjliga viset. När den i år kom på bokrean så passade jag på att köpa den.

"Medierna kallar honom Födelsedagsfiraren. Han har kidnappat flickor i många år alltid när de ska fylla tretton. Därefter skickar han födelsedagskort till deras familjer som visar hur han långsamt torterar flickorna till döds. För fem år sedan försvann kriminalinspektör Ash Hendersons dotter Rebecca. Ett år senare kom det första kortet. (---)"

Men det är sjukt dåligt, något annat kan jag inte säga efter ett par kapitel. Uselt. Rått, brutalt, grabbigt så man nästan spyr.


Sedan gav jag mig i kast med Swamplandia av Karen Russell, som jag sett att någon annan bokbloggare tipsat om. Omslagsbilden är så inbjudande!

Men guuuuuud vad segt. Ska det aldrig hända något? Underliga ungar och deras underliga föräldrar i ett underligt äventyrsland på dekis. Deprimerande och ohyggligt händelsefattigt.

Nej, kanske dags att hugga in på en av mina favoritförfattare? Då kan det ju inte bli fel. Jag har läst varenda bok av Maria Ernestam och även om jag inte fullkomligt älskat allt så har jag tyckt om det.


Suck. Pretentiöst, är allt jag tänker efter en tredjedel av Den sårade pianisten. Jag som högaktat Ernestam för hennes vackra språk och fina analyser av relationer. Jag borde ha dragit öronen åt mig när tidskriften Femina skrev:

”I Den sårade pianisten beskriver Maria Ernestam med finlitterär penna den vänskapliga tvåsamheten mellan barndomsvännerna Veronica och Marieke som det enda som verkligen betyder något ... Minsta skiftning i beteenden noteras. Varje mänsklig reaktion, varje enstaka händelse analyseras.”
Finlitterär penna! Och allt som noteras och analyseras. Jag håller med, så är det - och det drar ner mitt betyg drastiskt.

Suck. Vad ska jag läsa nu. Kalle Anka Pocket kanske?


fredag 28 april 2017

Vilka förlag läser jag?

Jag fick frågan "Vilket förlag läser du mest?" och svarade att jag trodde det var Norstedts. Då räknade jag inte in Månpocket, för de tycks ju ge ut böcker i samarbete med alla möjliga förlag, stora som små.






Bland bokbloggarna här på nätet figurerar frågan: "Vilka förlag föredrar du?". Vet man det, har man så bra koll? Vilken svår fråga! Är det inte risk att man svarar lite snobbigt, för att det är roligare att säga att man föredrar Pelle Plutts förlag AB än att man plöjer en massa böcker från Bonniers?

När jag började rota lite i förlagsdjungeln så insåg jag snabbt att många små förlag inte alltid är så små, utan kan ha ett gigantiskt moderbolag i ryggen.

Nu har jag gått igenom varenda bok jag har recenserat här på Boktanken. Det är inte ett representativt urval för mitt livs läsning eller ens för de böcker jag äger. Däremot visar det vilka svenska förlag som jag läst böcker av de senaste 4-5 åren och recenserat här.


Ohotad etta är Månpocket, som tydligen ägs av Bonnierförlagen och Norstedts förlagsgrupp ihop. Jag har läst och recenserat inte mindre än 110 (etthundratio) av deras böcker.

Överhuvudtaget läser jag många pocketböcker: Bonnier Pocket har jag läst 26 st av och Pocketförlaget 25 st av.

Om man tittar på min noggrant hopräknade lista i övrigt, så ligger Bonniers och Norstedts i topp, precis som man kan förmoda.
Albert Bonniers bokförlag - inklusive Bonniers, Bonniers boktryckeri, Bonniers Lettura och alla andra namnvarianter jag hittat i gamla böcker: 34 böcker.
Norstedts - inklusive P.A. Norstedt & Söner: 27 böcker.

Från Wahlström & Widstrand samt Natur & Kultur har jag läst 13 böcker vardera. Från Forum har jag läst 12 st, Lind & c:o 10 st, Novellix 9 st och från Brombergs och Ordfront har jag läst 8 st böcker vardera.

-


Sex böcker var från:
Bonnier Carlsen
Bra Böcker

Fem böcker var från:
B. Wahlströms
Historiska Media
Kartago
Printz Publishing
Rabén & Sjögren

Fyra böcker var från:
Gilla Böcker
Lava
Libris
Modernista
Ving-förlaget
Vulkan

Tre böcker var från:
Atlas
Bonnier Fakta
Damm förlag
En bok för alla
Lavender Lit
Piratförlaget
Sekwa
Weyler förlag

Endast två böcker var från:
Atlantis Bokförlag
Bazar förlag
Frank förlag
Hallberg Odabas
Ordberoende förlag
Ponto Pocket

En enda bok vardera från 43 olika förlag (!):
Aldus
AlfaBeta Pocket
Anamma Böcker
Andra rum
Askild & Kärnekull
Basil
Bio & Fokus
Bookmark Förlag
Daidalos
En & Ett
Eriksson & Lindgren
Ersatz
Federativ
FramSteget
Fredag Förlag
Fri Tanke
Förlaget Orda
Hammarström & Åberg
Isaberg
Kabusa Pocket
Kolik
Korpen
Leopard
Lindelöws förlag
Massolit
Minotaur
Offside Press
Ord & visor
Ordupplaget
Partners in Stories
Prisma
Roos & Tegnér
Recito Förlag
r.e reflektion erfarenhet
Riot Minds
Ruin
Salikon
Semic
Telegram förlag
Thoren & Lindskog
Vide förlag
Wiken
X Publishing

Det intressanta med alla dessa små förlag som jag läst en, två eller tre böcker av är att de tillsammans står för 79 av de böcker som figurerat på bloggen. En ansenlig mängd, tycker jag.


Vilka slutsatser man kan dra av mina val kring bokförlag, har jag ingen aning om. Helt ärligt så väljer jag de böcker jag längtar efter att läsa och struntar fullständigt i vilka som är ägare till förlagen som ger ut dem...

torsdag 27 april 2017

Helgfrågan: Bloggarnas betydelse

"Vad tror ni förlagen vinner på att ge oss bokbloggare recensionsexemplar? Tipsa gärna om en bok ni tror INTE fått så mycket uppmärksamhet om det inte vore för oss bokbloggare." skriver Mia på sin blogg.

Jag har funderat på det där. Det måste rimligen kosta dem en hel del att skicka böcker, ofta inbundna dessutom, inklusive emballage och porto. Ingen billig historia, skulle jag tippa. Å andra sidan kan de ju för den insatsen få jättefina omdömen som lever kvar länge på nätet - många av oss länkar till Bokus, Adlibris och andra inköpsställen. Våra recensioner hamnar inte i pappersinsamlingen.


Bild från SVT:s hemsida.

Jag är ju inte litteraturvetare, har inte pluggat någon litteraturkunskap på högskolan, kan sällan dra smarta slutsatser eller göra klipska jämförelser på det vis som en utbildad recensent kan. Det är med stor behållning jag läser dagstidningarnas recensioner eller lyssnar på Babel.

Men att se vad mina bokbloggande vänner har tyckt om en bok är väldigt givande, av andra anledningar. Kanske har man hittat några som man litar på, vet att de gillar samma böcker som man själv gör. Då väger deras omdömen tungt.

Jag har bra koll på vad det kostar att sätta in en liten kvartssidesannons i lokaltidningen här i våra Stockholmsförorter. Det är lite olika från kommun till kommun, men i runda slängar tiotusen kronor. (Jag vet, för jag gör de där annonserna och har alla prislistor.) Summorna för att annonsera i DN eller Svenskan ska vi inte tala om... För de flesta företag är det overkligt mycket pengar! Sett ur den synvinkeln är nog en inbunden bok en ganska modest investering.


Mia undrar om vi kan ge exempel på en bok som antagligen inte hade uppmärksammats så mycket om det inte vore för bokbloggarna. Jag misstänker att "Ordbrodösen" kvalar in där.

Jag har inte själv fått den eller läst den, men i stort sett varenda bloggare jag följer har ju läst den - och det är ingen hejd på hur översvallande de har varit i sina recensioner. En så bra bok kan förstås stå på egna ben, men jag misstänker att den enorma skjuts som debutanten fått i sin karriär till stor del kommer sig av bokbloggarnas enorma kärlek.


Att se fram emot


Först vill jag säga förlåt till dem som kommenterat mina inlägg om Malin Persson Giolitos respektive Therese Lindgrens böcker - och som jag inte gett någon som helst respons till. Jag har satt en ära i att svara alla som skriver till mig, som ett tack för att de tagit sig tid, men den senaste tiden har varit lite väl tuff. Misstänker att jag fått magkatarr av allt stressande på jobbet kombinerat med sorg och oro.



Sannas hund Tassa och min hund Frodo (som nu har efterträtts av hans systerdotter).

När det känns  tungt i övrigt, är det roligt att ha saker att se fram emot. Nödvändigt, rent av! En sån sak var att jag skulle få träffa den småhemliga Sanna på bokbloggen Sannas bokhylla (nu blev det inte av, eftersom snön vräkte ner över våra sommardäcksförsedda bilar... men vi tar nya tag snart igen). Förutom att vi delar intresset för böcker, har vi varsin hund av samma sort.

En annan var en bokfrukost i Stockholm, ordnad av Bonnierförlagen, där recensenter och bokbloggare skulle få träffa författare vars böcker kommer ut i höst. Jag var där först av alla, vilket kändes liiiiite jobbigt men förlagsfolket var schyssta och välkomnande, så jag slapp stå ute i blåsten och kylan.

Vi bjöds på en extraordinär frukost och ett mycket trevligt bokprat av Jenny Strömstedt (som överraskade mig med att vara väldigt påläst och personlig) tillsammans med ett stort gäng författare. Precis alla var underhållande att lyssna på, även om jag inte kommer att läsa deras böcker.

Jag gillar det här formatet - småskaligheten och de rappa bytena - där alla får komma till tals en stund. Det är givande att få en glimt av vilka människor författarna är.



Roligt att Caroline Eriksson kom fram och hälsade på mig och Boktokig-Eva. Jag har aldrig läst något hon har skrivit, vet ingenting om henne, hade inte ens noterat att hon skulle vara med på bokfrukosten. Däremot hade jag just lagt två av hennes böcker i min virtuella kundkorg på nätet!

Det var befriande att höra någon som blivit så framgångsrik i sitt skrivande att hon kan försörja sig på det och vars böcker sålts i stora upplagor utomlands. Jag gillar framgångssagor! Efter att ha hört henne berätta om höstens boksläpp blev jag verkligen nyfiken på de böcker jag tänkt beställa.



Soran Ismail och Nina Hemmingsson, båda bilderna har jag snott från SR.

En annan som gjorde intryck på mig var Soran Ismail, som gav ett så filosofisk intryck, uttryckte sig så välformulerat och genomtänkt om rasism och om hur man kan vara många personer i en och samma. Likaså Nina Hemmingson, som pratade om näthat och hur våra gränser har tänjts när det gäller vad vi "får" säga och skriva till varann. Jag skulle gärna velat prata mer med dem, men vågade inte. Böckerna kommer jag definitivt att hålla ögonen öppna efter i höst.

Och idag skiner solen!

måndag 24 april 2017

Tematrio: Europeiska romaner jag borde ha läst

Lyrans tematrio denna vecka har temat "europeiska favoritböcker" men hon tycker att man nog ska försöka undvika engelska och franska böcker och istället fokusera på att tipsa om böcker från andra länder på vår kontinent.

Det går inte så bra för mig! Jag kan inte komma på något att tipsa om. Har just dissat de italienska tjejerna i Ferrantes bokkvartett och dessförinnan "Pinneberg" i det deprimerande Berlin.

Här kommer mina förslag till mig själv: se nu till att läsa de här. Hur länge ska de ligga i bokhyllan och damma? Kanske mina bokbloggarkompisar kan peppa mig?


Haren med bärnstensögon av Edmund de Waal
Visserligen är de Waal engelsman men historien utspelar sig över hela Europa, vad jag begriper. Har bara orkat några kapitel in i boken, trots att "alla" har lovordat den. Jag tror nog egentligen att jag skulle gilla den - vet inte riktigt varför jag inte kom vidare.


Ängeln på sjunde trappsteget av Frank McCourt
Mitt exemplar ser inte ens ut som ovanstående pocket, av den enkla anledningen att jag köpte boken för sisådär hundra år sedan. Men jag har ännu inte läst den! Pinsamt nog har jag tagit med mig denna irländska bok på sommarsemestrarna de senaste två-tre åren och varje gång deklarerat högljutt att i år ska jag minsann läsa den här omtalade romanen. Jag tror faktiskt att jag skulle gilla den, så vad är mitt problem egentligen?


Väggen av Marlen Haushofer
Jag har inte köpt boken - och varför inte det, kan man med rätta undra. Har legat på min önskelista hur länge som helst. Alla som läst den verkar helt tagna av den. Jag vill ju verkligen läsa den, hur kan det då komma sig att jag inte tar tag i saken? Kan kanske bero på att jag känt mig lite ömtålig ett bra tag och att boken inte direkt verkar vara en värmande feelgood...