torsdag 19 juli 2018

Rörelsen


Bokens titel: Rörelsen - den andra platsen
Författare: John Ajvide Lindqvist
Förlag: Ordfront pocket, 2016
Antal sidor: 274

Beröringspunkterna är många mellan "Himmelstrand" och "Rörelsen", mycket känns igen. Ändå skulle jag tro att det går alldeles utmärkt att läsa dem var för sig i vilken ordning som helst eller bara den ena av dem.

"Rörelsen" har inte alls de fantastiska personbeskrivningarna som jag hittade i "Himmelstrand". Här är fokus på författaren själv, en 19-årig John, och det är väldigt intressant på många vis. De andra figurerna är dock mer av statister och jag har svårt att alls känna något för dem. Det är nästan så jag tänker på Mary Poppins eller Alice i Underlandet, där man träffar en galning, en tjockis, en gamling, ett talande djur och så vidare - men att de bara finns där i utkanten egentligen.

Stockholmsbeskrivningarna är underbara, även om bokens John säger att han inte tänker lägga ner tid på att beskriva gator och torg för det kan andra göra bättre. För mig som gått igenom tunneln under Brunkebergsåsen varenda dag som 19-åring är det otroligt roligt och jag tänker att jag mycket väl skulle kunnat träffa på författarens yngre jag - vi är jämngamla och vistades uppenbarligen på samma ställen! Tunneln ser inte alls likadan ut längre och inte heller omgivningarna, så jag njuter av att läsa om platser som är levande för mig men som är helt annorlunda nuförtiden.

Författaren talar direkt till oss vid ett flertal tillfällen, refererar till sina utgivna böcker och figurer som förekommer i dem, konstaterar att även han var ung och kåt och kärlekstörstande men att det kryllar av beskrivningar av sådana unga män så han tänker inte uppehålla sig vid just den biten. Han nämner sina föräldrar, sin uppväxt och sina romaner så ofta och ingående att hela "Rörelsen" framstår som en autentisk dagbok från mitten av 80-talet (även om jag begriper att det inte är så och för Ajvide Lindqvists skull hoppas att han inte varit så ensam, utelämnad och vilsen).

I den här boken får vi alltså följa John som bor i ett gårdshus på Luntmakargatan och får de mest besynnerliga grannar. För att inte tala om vad som gömmer sig i badrummet som ligger innanför den gemensamma tvättstugan... Deras längtan efter att bli sedda, älskade, bekräftade och att ingå i en stor varm gemenskap är så stark att den driver dem till blodspillan, våld, kriminalitet och fruktansvärda handlingar.

Den här boken är långt mycket mer begriplig än "Himmelstrand", och jag tycker om den även om jag också tycker att personerna kring John är som pappfigurer och även om jag får god lust att krama om författaren och fråga "inte var du väl med om allt det där hemska?!", för jag känner så med honom.

(Länkar kommer senare, har för dålig uppkoppling för tillfället.)

Boken blir nominerad till Augustpriset 2015.

Bingobricka nr 7


En bok om att sticka iväg - ja, där passar "Rörelsen" in! Allt handlar om att fly från vardagen, depressionerna, saknaden och ta sig till en annan plats i en annan dimension.

Himmelstrand


Bokens titel: Himmelstrand - den första platsen
Författare: John Ajvide Lindqvist
Förlag: Ordfront pocket, 2015
Antal sidor: 411

Jag är så kluven, så jag vet knappt vad jag ska tycka - än mindre skriva. Det är ett fantastiskt persongalleri, otroligt fina beskrivningar av människor och deras inbördes relationer, men det är väldigt väldigt väldigt konstigt och svårbegripligt.

Fotbollsproffset Peter kommer till campingen med sin undersköna hustru Isabelle och deras monstruösa dotter Molly. Peter och Isabelle är utåt sett ett framgångsrikt, lyckat och vackert par men deras äktenskap är en total katastrof - och det är ändå ingenting mot hurdan deras lilla dotter i femårsåldern är... Hon är förskräcklig, ett monster i en docksöt kropp.

På campingen finns även lanthandlaren Stefan, en mesig tönt med stort hjärta, och hans riviga hustru Carina. De har med sig sin älskade son Emil, som är i lilla monster-Mollys ålder. Det här är en familj där man visserligen inte vet allt om varandra, men där det spelar mindre roll eftersom kärleken är stor och lojaliteten med familjen är ännu större.

En morgon när familjerna vaknar på campingen finns alls inget kvar - mer än perfekt klippt grönt gräs så långt ögat når. Utan slut, i all oändlighet. Och över det en blå himmel utan sol. Vad hände med resten av världen? Alla andra på campingen? Människorna? Solen?! Kontakten med omvärlden är bruten.

Det finns ytterligare några som är strandade på samma ställe: ett förmöget pensionärspar och två bönder som har en udda och underbart beskriven vänskaps- och kärleksrelation. Ett dussin människor som är märkta - bokstavligt talat - och som tvingas möta sin värsta skräck.

Det är blodigt och snaskigt och läskigt som i en splatterfilm. Det är kärleksfullt och vackert och ömsint. Det är stundtals larvigt också, med konstiga vita människovarelser à la marshmallows...

Jag gillar boken, men begriper mig inte på den. Vacker och skrämmande och mycket märklig.

(Länkar kommer senare, när jag har bättre uppkoppling.)

lördag 14 juli 2018

Att läsa i sommar

Det där med att planera läsningen är inte min grej. Jag väljer efter vad jag känner för i stunden. Men den här sommaren tror jag att det bland annat blir...


…en bok om Gamla Uppsala, verkar otroligt spännande!


...en bok jag köpte på bokrean och har sett fram emot men inte riktigt orkat med.


...ett recensions-ex som jag inte alls hade lust att läsa (ungdomsbok som jag inte hade bett om) 
förrän jag var på bokbloggarfrukost och hörde Henrik Fexeus berätta om den - och framför allt 
om fortsättningen. Nu känner jag tvärtom att den här måste jag ju läsa!


...fortsättningen på boken jag nyss avslutade.

En hel drös med böcker ligger i en trave i arbetsrummet och skriker "ta mig först, MIG!" men det är ju omöjligt att hinna allt.


fredag 13 juli 2018

Bingobricka nr 6

"Himmelstrand" får hamna på rutan som handlar om uppenbarelser, för i denna läskiga skräck- och kärleksroman får varenda en av de tio huvudpersonerna en uppenbarelse. Det är en stor del av bokens berättelse, till och med.

Detta är John Ajvide Lindqvists första bok i en trilogi. Jättekonstig, förskräcklig och underbar på samma gång... Jag hugger direkt in på uppföljaren som visar sig vara en "prequel" och hoppas att jag kan begripa liiiiite mer av "Himmelstrand" efter den.

måndag 9 juli 2018

Bingobricka nr 5


Det är väl inte att avslöja för mycket, att en feelgood-roman kan betecknas som "varm"? Därför får "Vi möts på museet" av Anne Youngson hamna på bingobrickan för böcker om eller med värme. 

Boken jag just börjat på är däremot förskräckligt långt ifrån feelgood… Hu! En ryslig John Ajvide Lindqvist, som verkar otroligt bra men också otroligt läskig.

söndag 8 juli 2018

Myspysig brevroman


På bokfrukosten hos Sekwa häromveckan fick vi romanen "Vi möts på museet" av Anne Youngson, en brevväxling mellan en medelålders engelsk kvinna och en ungefär lika gammal dansk man. Recension kommer i augusti, när boken släpps!

onsdag 4 juli 2018

Dagbok från ditt försvinnande


Bokens titel: Dagbok från ditt förvinnande
Författare: Malin Lagerlöf
Förlag: Månpocket efter en överenskommelse med Wahlström & Widstrand, 2016
Antal sidor: 217

Den här boken griper tag i mig så mycket att jag faktiskt har svårt att skriva något vettigt om den, det blir ofta så med de böcker jag gillar allra bäst. Jag har läst många böcker om sorg och sorgebearbetning men "Dagbok från ditt försvinnande" är den jag gillat mest. Ska skriva ett eget inlägg sedan på det här temat, har jag tänkt.

Regissören Daniel Lind Lagerlöf har jag ingen relation till och inte heller till hans fru Malin. Den tragiska historien känner nog de flesta av oss till; hur Daniel rekade inför en filminspelning på västkusten och (sannolikt) tog ett felkliv på de hala klipporna, sögs ner i de starka strömmarna och drunknade. Detta var hösten 2011 och jag minns att det stod mycket om händelsen i tidningarna.

Jag har sett foton av dem båda, var för sig, och ska ärligen erkänna att jag tycker att de ser ganska tuffa, lite hårda, kaxiga ut. Men vad rör sig inne i en människa? En varmare, mjukare och vackrare kärleksbeskrivning än Malins är svår att hitta!

Det är inte sötsliskigt gulligt, det är inte ett dugg romantiserande. Det är inte heller fullständigt tårdrypande även om jag blir väldigt blank i ögonen vid flera tillfällen. Nej, berättelsen känns helt rimlig och sanningsenlig. Inte förskönande men ändå så sprängfylld av kärlek.

Mest av allt handlar det om att gradvis ta sig igenom chock, blytung sorg, handlingsförlamning och initiativlöshet och sakta men säkert återerövra livet - nu som en annan version av Malin, en ny som inte har Daniel att luta sig mot men inser att hon klarar mycket ändå och att hon är lycklig som är den som får fortsätta leva.

Det finns så mycket jag skulle vilja stryka under i den här boken! Massor av meningar som jag tänker "Det HÄR måste jag komma ihåg!" eller "Det här borde jag skriva upp!".

"Jag har ingen som helst föreställning om att vakar över mig eller att vi kommer att ses igen. Döden är tystnad, kontakten är bruten. Det som finns kvar av dig här på jorden är det avtryck du gjorde i mig och i andra. Kastanjerna du planterat. Allting du byggt."

Jag känner så väl igen många av känslorna, ja, mycket av det andra också. För mig blev mycket av det hon upplever och delar med sig av sånt som går att applicera i mitt eget liv, min egen sorg, mina egna erfarenheter. Det är inte bara gripande, det är också oerhört välskrivet - långt mycket bättre än vad ordet "dagbok" brukar signalera i en titel. Malin Lagerlöf är en skicklig författare och här har hon varvat dagboksanteckningar med sin berättelse på ett mycket välformulerat och genomtänkt sätt.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN eller POCKET.

måndag 2 juli 2018

Bingobricka nr 4


"Dagbok från ditt försvinnande" är en bok om sorg och saknad - och att komma ut på andra sidan när den mest förlamande sorgen släppt sitt grepp. Om att börja känna glädje och lycka, att hitta sig själv i en ny version och balansen mellan saknad och framtidshopp. En fantastiskt bra bok! Jag känner för att skriva både en recension och ett särskilt inlägg bara om sorg, efter att ha läst den här.

Boken är drygt tvåhundra sidor, så jag klassar den som "en bok som inte är så lång" på sommarens bokbingo.

söndag 1 juli 2018

Ormen i Essex


Bokens titel: Ormen i Essex
Författare: Sarah Perry
Originalets titel: The Essex Serpent
Översättare: Eva Johansson
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2018
Antal sidor: 426

Det är alltid en risk med att läsa en bok som kritiker höjt till skyarna, som bokhandlare överträffar varann i att lyfta fram, som bibliotekarier gärna skyltar med och som bloggare kollektivt älskar. Till exempel tror jag ofta - insåg jag under läsningen av "Ormen i Essex"  - att en sådan bok inte bara ska underhålla utan på något vis sticka ut, vilja säga något, engagera, ha en avsikt. Vara lite förmer än andra böcker, kanske.

Men "Ormen i Essex" är för mig bara njutningsfylld läsning. Sarah Perry är en skicklig författare, jag tycker om hennes språk, gillar hennes liknelser trots att jag i vanliga fall är lätt allergisk mot just sånt. Gillar även att hon inte berättar övertydligt vad vi bör tycka om de olika personerna i boken - och de är många! - utan överlåter på läsaren att se vad som händer och hurdana de olika karaktärerna är.

Det ska föreställa en viktoriansk era men den är påtagligt modern, i efterordet berättar författaren också att hon velat visa att människor då och nu är desamma. Jag tycker hon flyter lite väl generöst mellan tidsepokerna, det är svårt att avgöra om det är verklighetstroget.

Huvudpersonen Cora, en mycket ung änka, är rik och ganska vacker och otroligt trött på att plågas av sin numera döde make och av konventioner. Hon överlåter sin autistiske son till hushållerskan (som även är något av en väninna och kanske möjligen älskarinna) och ger sig ut för att leva livet. Cora iklär sig manskläder, går milslånga promenader, lortar ner sig, blir svettig, pratar med vem hon har lust, slösar pengar på vad hon känner för, skaffar sig vänner och ovänner. Hon tar sig till Essex - med sonen och hushållerskan - för att samla information om sjömonstret som sägs finnas där, men möter istället en präst som hon både förälskar sig i och retar sig kopiöst på.

Det här är ingen gullig kärlekshistoria utan främst en berättelse om vänskap och kärlek och hur den växlar över tid. Någon du inte trodde betydde så mycket i ditt liv kan vara den som gör att du vill fortsätta leva. Någon du trodde att du inte älskade kan vara ditt livs kärlek. Någon du bara sett som en bekant kan vara din bästa kamrat.

I myllret av andra berättelser om social misär och trångboddhet i Londons fattiga kvarter och drakliknande ormar som sväljer småflickor och prästhustrur som tynar bort i tuberkulos och kirurger som experimenterar med levande patienter är den stora behållningen för mig att människorna utvecklas.

De ändrar åsikter, de ändrar livsstil, de ifrågasätter sina val, de växer och mognar. De flyttar ihop eller går ifrån varann. Hela boken visar att livet är bra nu, men det kan vara bra i framtiden också i en helt ny konstellation och med andra människor. Livet är föränderligt.

Mitt omdöme: En fin berättelse om att se och uppskatta vänskap, och våga acceptera att livet ständigt skiftar. Glöm alla liknelser med Dickens "David Copperfield", med Mantels "Wolf Hall" och med Stokers "Dracula". Strunta i alla utmärkelser och priser. Bara läs och uppskatta en riktigt god bok!

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN