måndag 30 juli 2018

Pocket vackra nog att rama in






Ibland ramlar man ju över omslag som är så snygga att man nästan "måste" ha boken, trots att man kanske redan äger den. Eller ännu värre: trots att man inte ens har några planer på att läsa den! Vissa omslag är så otroligt snygga att jag får ett begär att köpa böckerna för att slakta dem och rama in.

Norstedts har gett ut fyra Haruki Murakami som pocket, designad av några som kallar sig Noma Bar/Dutch Uncle och de är just sådär supersnygga.

I synnerhet omslaget till "Vad jag pratar om när jag pratar om löpning" är ju genialiskt - och katten i "Kafka på stranden" är otroligt snitsigt ritad. Dreglar litegrann över så här fina bilder! Och gläds åt det fina hantverket.


Rätt signaler för en chiclit

Jag sitter i åskmuller, tryckande värme och klibbig luft och slösurfar på nätbokhandlarnas sidor för att se vad som ska komma ut i höst.

Inser att jag just sett samma bok - eller typ samma bok! - i fem olika upplagor intill varann. Vad är det här? Kollar lite noggrannare och ser:
  • Det är böcker som utkommit nu under 2018, helt nya alltså.
  • Det är böcker skrivna av kvinnor och sannolikt FÖR kvinnor (eller åtminstone förväntas dessa böcker mestadels köpas av kvinnor).
  • Det är skönlitterärt, lite feelgood, lite chiclit, lite trevlig trassliga-relationer-som-löser-sig-till-slut.
  • Det är lätt pastellfärgat och rart.
  • Det är en bortvänd kvinna på varenda en, varav flertalet dessutom vandrar ut ur bilden.
  • Det är inte en serie skriven av samma författare, utan helt olika romaner skrivna av helt olika människor och utgivna på olika förlag.
  • Det är väldigt snarlika kursiva typsnitt på samtliga omslag. Gaaaaah!
Jag har sorterat bort ett gäng andra böcker där omslagen också var söta och hade titlar i kursiv stil, behöll dessa för att de är så ruggigt lika varann så man lätt kan tro att de hänger ihop. 

Ett perfekt exempel på hur man nischar en bok för att sälja den till den tänkta målgruppen. Lätt att känna igen, när ögonen snabbt scannar av nyheter i såväl virtuella som verkliga bokhandlar.











Bingobricka nr 8, 9 och 10


Bingobricka nr 8, 9 och 10 kommer här:

"En bok med vanliga kvinns" får representeras av Tjänarinnans berättelse, där helt vanliga moderna kvinnor tvingas in i en absurd men inte helt otänkbar situation.

"En bok med skolmiljö i" - där placerar jag De förlorade, som beskriver hur den intelligenta men väldigt udda högstadieeleven Adam råkar ut för hallucinationer i skolan och blir förlöjligad av klasskamrater och lärare.

"En bok om något smutsigt" är lite långsökt, men jag lägger in Fördelarna med en kollaps där, eftersom huvudpersonen lever i en vidrig ungkarlslya med odiskade tallrikar, lakan som aldrig tvättats och själv är så grisig att han får tvingas in i duschen av sin åldrige far...

Jag har alltså sex böcker kvar att läsa innan sommaren är slut, om jag ska pricka in alla rutorna. Men HUR hittar man en bok om något Brighton-likt? Ska jag tvingas läsa en av alla dessa "lilla caféet på stranden"-böckerna?

söndag 29 juli 2018

De förlorade - Den sista illusionen


Bokens titel: De förlorade - Den sista illusionen.
Författare: Henrik Fexeus
Förlag: Rabén & Sjögren, 2017
Antal sidor: 335

Lagom till förra sommaren kom ett recensions-ex i min brevlåda, utan att jag ens hintat att jag önskade läsa boken. Det var "De förlorade" av Henrik Fexeus, tillsammans med ett brev där han berättar hur han som barn "slukade allt som stod på den "konstiga" hyllan på det lokala biblioteket". Liksom att recensions-exet är en "skönlitterär bok för unga vuxna: fantasythrillern De förlorade".

Ledsen, men jag gillar inte fantasy och konstiga böcker. Och inte böcker som sägs vara för unga vuxna (eller ännu värre: young adults).
Och inte en roman vars huvudperson heter Ky, eftersom jag (av någon anledning som sannolikt borde sökas terapi för) gillar att begripa hur namnet ska uttalas och om det är en tjej eller kille.
Och absolut inte baksidestexter som avslutas med "Ky dras in i en kamp för att försöka rädda staden - och världen - från undergång".

Så boken hamnade i en dammig hög. Ett helt år blev den liggande, och sannolikt skulle jag aldrig någonsin läst den om det inte vore för den där bokbloggarfrukosten på Rabén & Sjögren under försommaren.

Då var Henrik Fexeus där och pratade så vansinnigt inlevelsefullt och tokengagerat om del två i serien, boken "De ihåliga". Jag tänkte att den måste jag ju läsa! Något om en hemlig gång under Riddarholmskyrkan och att Henrik själv kravlat omkring därnere på prov, tja, det lät ju jättespännande!

Nu har jag alltså läst den första delen och kan säga att jag tar tillbaka allt jag skrivit här ovan.

Handlingen inleds redan på första sidorna med ett moment som jag fullkomligt älskar - vanlig hiss fortsätter upp till ett våningsplan som inte finns, blommig tapet vattnas så rosorna får liv, stort klädskåp med malätna pälskappor rymmer en helt annan värld (tre av mina favoritböcker!) - och i det här fallet är det en tavla som bankas fast lite väl bryskt i gipsväggen, så att det blir ett stort hål som blottar ett hemligt utrymme...

Där var jag fast! Jag är barnsligt förtjust i sånt.

Huvudpersonen Ky är en mjuk-tuff tjej som bor med sin deprimerade alkisfarsa i en liten lägenhet. Hon är snitsig på att dyrka upp lås och hennes idol är Houdini. Det är också han som är motivet på den tavla hon tänker sätta upp i sitt rum, då hon råkar göra hål i väggen och hittar en smal gång där bakom. Såklart kryper hon in och utforskar de trånga, vindlande gångarna som leder till väldigt spännande äventyr under Stockholms gator. Ky får både goda vänner, möter kärleken och blir utsatt för en elak ledartyp.

Jag väljer att blunda för att "monstren" är löjliga och att det är lite svårt att begripa vad som egentligen är deras syfte. Världen under stan, med tunnlar och schakt, kulvertar och kloaker, är bra beskriven. Jag gillar det skarpt och nu måste jag försöka få tag på uppföljaren!

Extra bonus: till Henrik Fexeus för att inte trilla i en enda genusfälla. Tjejerna är smarta, starka, kompetenta, jävliga mot varann, griniga, kärlekstörstande och lättlurade samtidigt som de är kvicktänkta och logiska. Killarna är tuffa, känslokalla, hårda, gråtmilda, svaga, ömsinta, stukade och analytiska. Det är vanliga människor som skildras, just så komplexa som vi alla är. Pluspoäng på sånt!

Mitt omdöme: En handfull ungdomar på gränsen till vuxenlivet träffas när de är på flykt undan märkliga, intelligenta monster under storstaden. En bok som passar allt från läshungriga elvaåringar via fantasytokiga tonåringar och upp till sagoälskande mammor i 50-årsåldern.

Länk till boken på Adlibris: POCKET.

lördag 28 juli 2018

Fördelarna med en kollaps


Bokens titel: Fördelarna med en kollaps
Författare: Jonathan Tropper
Originalets titel: One Last Thing Before I Go
Översättare: Erik MacQueen
Förlag: Gilla Böcker, 2013
Antal sidor: 319

För första gången - tror jag - har jag känt ett engagemang med en boks huvudpersoner och tänkt att författaren själv inte gör det.

De har något att säga, något potentiellt intressant att berätta, de tänker på livet och döden och kärleken och försöker reda ut sina trassliga relationer. Men författaren, han som faktiskt skapat dem, sumpar precis allt för han verkar inte höra sina egna figurers intressanta tankar om livet.

Jag har läst det mesta av Jonathan Tropper, inte för att jag på något vis beundrar honom men ändå. Den här romanen var den sista.

Det är som att läsa en Adam Sandler-film fast utan Sandlers charmiga leende. Erigerade penisar och tankar på allt vad de kan göra, sida upp och sida ner. Jag står inte ut! Tropper får män att verka lågintelligenta, hormonstyrda och oförmögna att sätta sig upp mot trista mansroller.

Jag läste ut boken eftersom jag hela tiden tyckte att det låg och lurade viktigare saker under ytan, men trots att de fyra huvudpersonerna kämpar för att få uttrycka sig så fokuserar författaren enbart på pubertalt trams.

Om ni inte redan slutat läsa recensionen så följer här en kort summering av romanens handling: Rich är en snäll, godhjärtad, omtänksam kirurg som ställer upp på allt och alla. Han ska snart gifta sig med Denise. De är båda medelålders och Denise har en 18-årig dotter - Casey - tillsammans med sin ex-man Silver. Casey har inte mycket kontakt med sin far, eftersom han är en skitstövel som mest bryr sig om sig själv och aldrig anstränger sig för någon annan.

Men så får Silver en stroke och hans dotter och ex-fru med blivande make skyndar sig till sjukhuset, där även hans mycket judiska familj vakar. Silver kommer att dö om han inte genast genomgår en operation - vilket han dock motsätter sig. Istället börjar han interagera med alla dessa släktingar och vänner som han struntat i under så många år. Och vad värre är: han pratar rakt ut om allt han tänker, utan filter.

Det skulle kunna vara bra, men det är det inte. Det är väldigt mycket "knulla" och "runka" och tusen andra redogörelser för kroppar som köttsligt sugs mot varann. Silver tycker också att kvinnor är obegripliga (men det gör alla män i alla Jonathan-Tropper-romaner).

Omdöme: Du ska dö eftersom du avstår från en livräddande operation. Du drabbas av underliga effekter som att du säger högt allt du tänker, samtidigt som det enda som du kan tänka på är hur du ska få ligga med din ex-fru. Nej, det är inte värt att lägga tid på den här läsningen.

Länk till boken på Adlibris: DANSKT BAND och POCKET.

torsdag 26 juli 2018

Tjänarinnans berättelse


Bokens titel: Tjänarinnans berättelse
Författare: Margaret Atwood
Originalets titel: The Handmaid´s Tale
Översättare: Maria Ekman
Förlag: Bokförlaget Prisma, 1987
Antal sidor: 350

Det här måste vara bland det bästa jag läst i år!

För något år sedan plockade jag fram "Tjänarinnans berättelse" ur bokhyllan och tänkte att den måste jag läsa. Men så hände inget förrän det blev ett himla surr om teveserien "The Handmaid´s Tale" som ungefär varenda människa tydligen såg (inte jag dock).

Men nu, nu har jag läst boken som utkom 1985 i USA och 1986 i Sverige och där jag alltså har en av de allra första upplagorna.

Vilken fantastisk roman! Den har verkligen allt. Ohyggligt skrämmande, nervkittlande, kärleksfull och sorglig - och samhällskritisk! - i något som närmast liknar dystopisk science fiction.

Jag tänker på bilder jag sett från Iran på 1970-talet, Egypten på 1990-talet, från Syrien, Jordanien, Libanon, Turkiet, Tunisien... där kvinnor går i jeans eller korta kjolar, röker, skrattar, slänger med håret, bär solglasögon men inte sjal, pluggar på universitetet, tjänar pengar, kör bil, dansar, reser utomlands. Och sedan tänker jag på bilder av idag.

I "Tjänarinnans berättelse" berättar en kvinna - som vi aldrig får veta namnet på - fragment av sitt bevakade och hårt styrda liv som barnaföderska. Hon är drygt trettio år och utkommenderad till ett hushåll där hon förväntas bli gravid med husets herre, Anföraren, under en ceremoni som är bisarr men syftar på Bibelns historia om Rakel och Lea.

Hon får inte lämna huset annat än för att handla mat och då alltid i sällskap av en annan tjänstekvinna. Hennes familj och alla hennes vänner har dödats eller tagits ifrån henne. Hon sitter instängd i ett rum utan att få äga en enda sak eller bestämma något över sitt liv och sin framtid.

Hela staden är strängt bevakad och man kan bli straffad eller dödad för minsta förseelse mot de nya, strikta regler som påbjuder separata liv för män och kvinnor. Vi får i tillbakablickar se kvinnans liv under 1980-talet, med pojkvänner, festande, jobb och plugg. Hon lever ett utåtriktat och modernt liv i USA, men bokstavligt talat över en natt förändras livet. Hon blir uppsagd från jobbet, får sina pengar konfiskerade, tillåts inte klä sig hur som helst och kan inte prata med vem hon vill.


Omslaget var så trasigt att jag klippte ut det och klistrade in på pärmens insida. Så här såg det ut!

Mitt foto: Repet syftar på en fruktansvärt obehaglig scen vid en offentlig avrättning, där alla tjänarinnor måste delta.

Mitt omdöme: En välskriven bok med ett brännande aktuellt ämne. Svår att lägga ifrån sig och svår att sluta tänka på.

Länk till boken på Adlibris: POCKET.


torsdag 19 juli 2018

Rörelsen


Bokens titel: Rörelsen - den andra platsen
Författare: John Ajvide Lindqvist
Förlag: Ordfront pocket, 2016
Antal sidor: 274

Beröringspunkterna är många mellan "Himmelstrand" och "Rörelsen", mycket känns igen. Ändå skulle jag tro att det går alldeles utmärkt att läsa dem var för sig i vilken ordning som helst eller bara den ena av dem.

"Rörelsen" har inte alls de fantastiska personbeskrivningarna som jag hittade i "Himmelstrand". Här är fokus på författaren själv, en 19-årig John, och det är väldigt intressant på många vis. De andra figurerna är dock mer av statister och jag har svårt att alls känna något för dem. Det är nästan så jag tänker på Mary Poppins eller Alice i Underlandet, där man träffar en galning, en tjockis, en gamling, ett talande djur och så vidare - men att de bara finns där i utkanten egentligen.

Stockholmsbeskrivningarna är underbara, även om bokens John säger att han inte tänker lägga ner tid på att beskriva gator och torg för det kan andra göra bättre. För mig som gått igenom tunneln under Brunkebergsåsen varenda dag som 19-åring är det otroligt roligt och jag tänker att jag mycket väl skulle kunnat träffa på författarens yngre jag - vi är jämngamla och vistades uppenbarligen på samma ställen! Tunneln ser inte alls likadan ut längre och inte heller omgivningarna, så jag njuter av att läsa om platser som är levande för mig men som är helt annorlunda nuförtiden.

Författaren talar direkt till oss vid ett flertal tillfällen, refererar till sina utgivna böcker och figurer som förekommer i dem, konstaterar att även han var ung och kåt och kärlekstörstande men att det kryllar av beskrivningar av sådana unga män så han tänker inte uppehålla sig vid just den biten. Han nämner sina föräldrar, sin uppväxt och sina romaner så ofta och ingående att hela "Rörelsen" framstår som en autentisk dagbok från mitten av 80-talet (även om jag begriper att det inte är så och för Ajvide Lindqvists skull hoppas att han inte varit så ensam, utelämnad och vilsen).

I den här boken får vi alltså följa John som bor i ett gårdshus på Luntmakargatan och får de mest besynnerliga grannar. För att inte tala om vad som gömmer sig i badrummet som ligger innanför den gemensamma tvättstugan... Deras längtan efter att bli sedda, älskade, bekräftade och att ingå i en stor varm gemenskap är så stark att den driver dem till blodspillan, våld, kriminalitet och fruktansvärda handlingar.

Den här boken är långt mycket mer begriplig än "Himmelstrand", och jag tycker om den även om jag också tycker att personerna kring John är som pappfigurer och även om jag får god lust att krama om författaren och fråga "inte var du väl med om allt det där hemska?!", för jag känner så med honom.

(Länkar kommer senare, har för dålig uppkoppling för tillfället.)

Boken blir nominerad till Augustpriset 2015.

Bingobricka nr 7


En bok om att sticka iväg - ja, där passar "Rörelsen" in! Allt handlar om att fly från vardagen, depressionerna, saknaden och ta sig till en annan plats i en annan dimension.

Himmelstrand


Bokens titel: Himmelstrand - den första platsen
Författare: John Ajvide Lindqvist
Förlag: Ordfront pocket, 2015
Antal sidor: 411

Jag är så kluven, så jag vet knappt vad jag ska tycka - än mindre skriva. Det är ett fantastiskt persongalleri, otroligt fina beskrivningar av människor och deras inbördes relationer, men det är väldigt väldigt väldigt konstigt och svårbegripligt.

Fotbollsproffset Peter kommer till campingen med sin undersköna hustru Isabelle och deras monstruösa dotter Molly. Peter och Isabelle är utåt sett ett framgångsrikt, lyckat och vackert par men deras äktenskap är en total katastrof - och det är ändå ingenting mot hurdan deras lilla dotter i femårsåldern är... Hon är förskräcklig, ett monster i en docksöt kropp.

På campingen finns även lanthandlaren Stefan, en mesig tönt med stort hjärta, och hans riviga hustru Carina. De har med sig sin älskade son Emil, som är i lilla monster-Mollys ålder. Det här är en familj där man visserligen inte vet allt om varandra, men där det spelar mindre roll eftersom kärleken är stor och lojaliteten med familjen är ännu större.

En morgon när familjerna vaknar på campingen finns alls inget kvar - mer än perfekt klippt grönt gräs så långt ögat når. Utan slut, i all oändlighet. Och över det en blå himmel utan sol. Vad hände med resten av världen? Alla andra på campingen? Människorna? Solen?! Kontakten med omvärlden är bruten.

Det finns ytterligare några som är strandade på samma ställe: ett förmöget pensionärspar och två bönder som har en udda och underbart beskriven vänskaps- och kärleksrelation. Ett dussin människor som är märkta - bokstavligt talat - och som tvingas möta sin värsta skräck.

Det är blodigt och snaskigt och läskigt som i en splatterfilm. Det är kärleksfullt och vackert och ömsint. Det är stundtals larvigt också, med konstiga vita människovarelser à la marshmallows...

Jag gillar boken, men begriper mig inte på den. Vacker och skrämmande och mycket märklig.

(Länkar kommer senare, när jag har bättre uppkoppling.)

lördag 14 juli 2018

Att läsa i sommar

Det där med att planera läsningen är inte min grej. Jag väljer efter vad jag känner för i stunden. Men den här sommaren tror jag att det bland annat blir...


…en bok om Gamla Uppsala, verkar otroligt spännande!


...en bok jag köpte på bokrean och har sett fram emot men inte riktigt orkat med.


...ett recensions-ex som jag inte alls hade lust att läsa (ungdomsbok som jag inte hade bett om) 
förrän jag var på bokbloggarfrukost och hörde Henrik Fexeus berätta om den - och framför allt 
om fortsättningen. Nu känner jag tvärtom att den här måste jag ju läsa!


...fortsättningen på boken jag nyss avslutade.

En hel drös med böcker ligger i en trave i arbetsrummet och skriker "ta mig först, MIG!" men det är ju omöjligt att hinna allt.


fredag 13 juli 2018

Bingobricka nr 6

"Himmelstrand" får hamna på rutan som handlar om uppenbarelser, för i denna läskiga skräck- och kärleksroman får varenda en av de tio huvudpersonerna en uppenbarelse. Det är en stor del av bokens berättelse, till och med.

Detta är John Ajvide Lindqvists första bok i en trilogi. Jättekonstig, förskräcklig och underbar på samma gång... Jag hugger direkt in på uppföljaren som visar sig vara en "prequel" och hoppas att jag kan begripa liiiiite mer av "Himmelstrand" efter den.

måndag 9 juli 2018

Bingobricka nr 5


Det är väl inte att avslöja för mycket, att en feelgood-roman kan betecknas som "varm"? Därför får "Vi möts på museet" av Anne Youngson hamna på bingobrickan för böcker om eller med värme. 

Boken jag just börjat på är däremot förskräckligt långt ifrån feelgood… Hu! En ryslig John Ajvide Lindqvist, som verkar otroligt bra men också otroligt läskig.

söndag 8 juli 2018

Myspysig brevroman


På bokfrukosten hos Sekwa häromveckan fick vi romanen "Vi möts på museet" av Anne Youngson, en brevväxling mellan en medelålders engelsk kvinna och en ungefär lika gammal dansk man. Recension kommer i augusti, när boken släpps!

onsdag 4 juli 2018

Dagbok från ditt försvinnande


Bokens titel: Dagbok från ditt förvinnande
Författare: Malin Lagerlöf
Förlag: Månpocket efter en överenskommelse med Wahlström & Widstrand, 2016
Antal sidor: 217

Den här boken griper tag i mig så mycket att jag faktiskt har svårt att skriva något vettigt om den, det blir ofta så med de böcker jag gillar allra bäst. Jag har läst många böcker om sorg och sorgebearbetning men "Dagbok från ditt försvinnande" är den jag gillat mest. Ska skriva ett eget inlägg sedan på det här temat, har jag tänkt.

Regissören Daniel Lind Lagerlöf har jag ingen relation till och inte heller till hans fru Malin. Den tragiska historien känner nog de flesta av oss till; hur Daniel rekade inför en filminspelning på västkusten och (sannolikt) tog ett felkliv på de hala klipporna, sögs ner i de starka strömmarna och drunknade. Detta var hösten 2011 och jag minns att det stod mycket om händelsen i tidningarna.

Jag har sett foton av dem båda, var för sig, och ska ärligen erkänna att jag tycker att de ser ganska tuffa, lite hårda, kaxiga ut. Men vad rör sig inne i en människa? En varmare, mjukare och vackrare kärleksbeskrivning än Malins är svår att hitta!

Det är inte sötsliskigt gulligt, det är inte ett dugg romantiserande. Det är inte heller fullständigt tårdrypande även om jag blir väldigt blank i ögonen vid flera tillfällen. Nej, berättelsen känns helt rimlig och sanningsenlig. Inte förskönande men ändå så sprängfylld av kärlek.

Mest av allt handlar det om att gradvis ta sig igenom chock, blytung sorg, handlingsförlamning och initiativlöshet och sakta men säkert återerövra livet - nu som en annan version av Malin, en ny som inte har Daniel att luta sig mot men inser att hon klarar mycket ändå och att hon är lycklig som är den som får fortsätta leva.

Det finns så mycket jag skulle vilja stryka under i den här boken! Massor av meningar som jag tänker "Det HÄR måste jag komma ihåg!" eller "Det här borde jag skriva upp!".

"Jag har ingen som helst föreställning om att vakar över mig eller att vi kommer att ses igen. Döden är tystnad, kontakten är bruten. Det som finns kvar av dig här på jorden är det avtryck du gjorde i mig och i andra. Kastanjerna du planterat. Allting du byggt."

Jag känner så väl igen många av känslorna, ja, mycket av det andra också. För mig blev mycket av det hon upplever och delar med sig av sånt som går att applicera i mitt eget liv, min egen sorg, mina egna erfarenheter. Det är inte bara gripande, det är också oerhört välskrivet - långt mycket bättre än vad ordet "dagbok" brukar signalera i en titel. Malin Lagerlöf är en skicklig författare och här har hon varvat dagboksanteckningar med sin berättelse på ett mycket välformulerat och genomtänkt sätt.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN eller POCKET.

måndag 2 juli 2018

Bingobricka nr 4


"Dagbok från ditt försvinnande" är en bok om sorg och saknad - och att komma ut på andra sidan när den mest förlamande sorgen släppt sitt grepp. Om att börja känna glädje och lycka, att hitta sig själv i en ny version och balansen mellan saknad och framtidshopp. En fantastiskt bra bok! Jag känner för att skriva både en recension och ett särskilt inlägg bara om sorg, efter att ha läst den här.

Boken är drygt tvåhundra sidor, så jag klassar den som "en bok som inte är så lång" på sommarens bokbingo.

söndag 1 juli 2018

Ormen i Essex


Bokens titel: Ormen i Essex
Författare: Sarah Perry
Originalets titel: The Essex Serpent
Översättare: Eva Johansson
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2018
Antal sidor: 426

Det är alltid en risk med att läsa en bok som kritiker höjt till skyarna, som bokhandlare överträffar varann i att lyfta fram, som bibliotekarier gärna skyltar med och som bloggare kollektivt älskar. Till exempel tror jag ofta - insåg jag under läsningen av "Ormen i Essex"  - att en sådan bok inte bara ska underhålla utan på något vis sticka ut, vilja säga något, engagera, ha en avsikt. Vara lite förmer än andra böcker, kanske.

Men "Ormen i Essex" är för mig bara njutningsfylld läsning. Sarah Perry är en skicklig författare, jag tycker om hennes språk, gillar hennes liknelser trots att jag i vanliga fall är lätt allergisk mot just sånt. Gillar även att hon inte berättar övertydligt vad vi bör tycka om de olika personerna i boken - och de är många! - utan överlåter på läsaren att se vad som händer och hurdana de olika karaktärerna är.

Det ska föreställa en viktoriansk era men den är påtagligt modern, i efterordet berättar författaren också att hon velat visa att människor då och nu är desamma. Jag tycker hon flyter lite väl generöst mellan tidsepokerna, det är svårt att avgöra om det är verklighetstroget.

Huvudpersonen Cora, en mycket ung änka, är rik och ganska vacker och otroligt trött på att plågas av sin numera döde make och av konventioner. Hon överlåter sin autistiske son till hushållerskan (som även är något av en väninna och kanske möjligen älskarinna) och ger sig ut för att leva livet. Cora iklär sig manskläder, går milslånga promenader, lortar ner sig, blir svettig, pratar med vem hon har lust, slösar pengar på vad hon känner för, skaffar sig vänner och ovänner. Hon tar sig till Essex - med sonen och hushållerskan - för att samla information om sjömonstret som sägs finnas där, men möter istället en präst som hon både förälskar sig i och retar sig kopiöst på.

Det här är ingen gullig kärlekshistoria utan främst en berättelse om vänskap och kärlek och hur den växlar över tid. Någon du inte trodde betydde så mycket i ditt liv kan vara den som gör att du vill fortsätta leva. Någon du trodde att du inte älskade kan vara ditt livs kärlek. Någon du bara sett som en bekant kan vara din bästa kamrat.

I myllret av andra berättelser om social misär och trångboddhet i Londons fattiga kvarter och drakliknande ormar som sväljer småflickor och prästhustrur som tynar bort i tuberkulos och kirurger som experimenterar med levande patienter är den stora behållningen för mig att människorna utvecklas.

De ändrar åsikter, de ändrar livsstil, de ifrågasätter sina val, de växer och mognar. De flyttar ihop eller går ifrån varann. Hela boken visar att livet är bra nu, men det kan vara bra i framtiden också i en helt ny konstellation och med andra människor. Livet är föränderligt.

Mitt omdöme: En fin berättelse om att se och uppskatta vänskap, och våga acceptera att livet ständigt skiftar. Glöm alla liknelser med Dickens "David Copperfield", med Mantels "Wolf Hall" och med Stokers "Dracula". Strunta i alla utmärkelser och priser. Bara läs och uppskatta en riktigt god bok!

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN