Visar inlägg med etikett Historiska romaner. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Historiska romaner. Visa alla inlägg

onsdag 9 oktober 2024

De förlorade ordens bok



Bokens titel: De förlorade ordens bok
Författare: Pip Williams
Originalets titel: The Dictionary of Lost Words
Översättare: Annika Sundberg
Förlag: Historiska Media, 2023
Antal sidor: 430

1800-talets iver att samla in alla engelska ord (!) för att skapa världens mest heltäckande ordbok, är vad denna roman ytterst handlar om. 

Esmes far sitter med i den lilla klick män som tar emot, värderar och sorterar de ord som skickas in på identiska lika stora papperslappar från hela Storbritannien till Skriptoriet i Oxford. Lilla Esme är moderlös och har just inget annat att göra än att sitta under det väldiga ekbordet och lyssna på männens dämpade prat om ords betydelser. Hon får helst varken synas, höras eller märkas. Med åren börjar hon såklart skolan, men tillbringar ändå all tid i Skriptoriet och är en uppskattad hjälpreda.

Men Esme börjar fundera på vilka ord som väljs ut för denna omfattande ordbok och vilka som sorteras bort. Står de kvinnligt laddade orden med; om barnafödande och graviditet, om våra kroppar och dess funktioner? Och hur är det med orden som beskriver de - på den tiden - kvinnliga sysslorna att laga mat, baka, ta hand om hushållet, uppfostra barn, sy och sticka, lappa och laga? 

För att inte tala om de ord som används bland tandlösa försäljare i marknadsstånden, bland prostituerade och skådespelerskor, bland hamnarbetare och springpojkar? Hur är det med svordomar, slanguttryck och könsord?

Esme börjar misstänka att Oxfords ordbok kommer att sakna den kvinnliga aspekten. Och vad gör det med oss människor om vårt språk inte anses värt att sparas och användas? När våra uttryck inte räknas? När de ord vi använder dagligen inte anses fina nog att få vara med i en ordbok?

Det här är en roman, rätt gullig och ytlig sådan, men den är helt baserad på det enormt intressanta arbetet med Oxfords engelska ordboks första utgåva. Mycket spännande att författaren gjort sådan research och lyckats få fram så mycket av fakta i sin tämliga söta skönlitteratur. 

Jag gillade boken, i synnerhet filosoferandet kring orden och deras betydelse men även de fina historiska skildringarna av England i början av det nya seklet med suffragetternas kamp och första världskrigets hot. 

Min bild: Lite extra kul att mormor gav mig sitt ex av The Concise Oxford Dictionary, "third edition, reprinted" från 1938 - en bok jag alltid uppskattat och varit rädd om. Så roligt att få veta mer om den fantastiska historien bakom den!

tisdag 1 oktober 2024

1794


Bokens titel: 1794
Författare: Niklas Natt och Dag
Serie: Bellman Noir del 2
Förlag: Bokförlaget Forum, 2019
Antal sidor: 503

Ledsen att det gått över ett år sedan jag läste ut boken, utan att jag kunnat formulera en vettig recension om den. Nu blir det svårt, för att inte säga omöjligt. 

Handlingen inleds med en äcklig och fasansfull beskrivning av ett mord - eller snarare en bestialisk slakt - av en ung kvinna på hennes bröllopsnatt. Hennes unge make, Erik av ätten Tre Rosor, misshandlas svårt men får skulden för det hemska och spärras in på mentalsjukhuset Danvikens hospital.

Dessutom får vi träffa Mickel Cardell igen, palten som slåss med sin träklubba till arm och super sig redlöst berusad, drömmer om sin vän som nyss hostat sig till döds och om den rara Anna Stina som serverar gäster på en smutsig krog och väntar tvillingar som hon inte kan ta hand om. Jag ska inte berätta vad som händer med Anna Stinas barn, men inte är det något hoppfullt och fint... Eländes elände, det är hela handlingen. Så mycket lidande, sån misär, så mycket elakheter och så djup sorg. Serien passar verkligen i namnet Bellman Noir.

Precis som "1793" är "1794" en hemsk bok på alla vis, men jag älskar ju Niklas Natt och Dags sätt att mana fram ett sjuttonhundratals-Stockholm, så jag slukar boken i alla fall. Och rekommenderar vidare den till alla som älskar historieskildringar och klarar av att någorlunda avskärma sig från mänskliga vidrigheter.

torsdag 15 februari 2024

1795



Bokens titel: 1795
Författare: Niklas Natt och Dag
Förlag: Bokförlaget Forum, 2022
Antal sidor: 459

De unga männen Albrecht och Wilhelm, hantverkare och djupt kristna, har sökt sig till Stockholm för att komma bort från sin släkt i Tyskland (om jag minns rätt, det är nästan ett år sedan jag läste boken). De älskar varann på ett sätt som de knappt vill erkänna för sig själva och definitivt inte för sina familjer. 

Albrecht och Wilhelm blir lätta byten för rovdjuret Tycho Ceton, de vidrige mannen som vi mött tidigare i romanserien. Ceton är utstött och utfattig, men ser sin chans att återfå statusen bland Stockholms adel och borgare om han bara åstadkommer något alldeles spektakulärt. Han bokar Nya Dramatiska Teatern, slottet Makalös i Kungsträdgården, där han ska uppföra en så ohygglig scen så jag orkar inte ens skriva om den. De rika fyllbultarna i hans ordenssällskap måste inse att han är enastående som... tja, eventkoordinator kanske man skulle säga idag? Det är vidrigt.

Mycket i serien är vidrigt. Jag brukar kunna formulera mig utan upprepningar, men när jag ska beskriva 1793, 1794 och 1795 så är ordet "vidrig" det jag tänker på mest hela tiden. 

I den första boken var det lemlästade kroppar som torterats, i den andra är det en nygift brud som massakreras på ett sätt som nästan får mig att kräkas, i den här tredje boken är det de homosexuella pojkarna som plågas fasansfullt. Jag står faktiskt nästan inte ut.
 
I övrigt är den avslutande delen i trilogin på många vis tilltalande, trots att barn rostas levande, flickor tvingas prostituera sig, lättledda förståndshandikappade begår fruktansvärda övergrepp, ädlingar hängs och halshuggs, krymplingar misshandlas och mammor som mist sina barn blir som galna av sorg. Det är misär och elände på en nivå som inga andra böcker jag läst når upp till. 

Men! Här finns också spännande kopplingar till den svenska historien och underbara skildringar av staden Stockholm strax innan 1800-talet. Det är fascinerande att få en inblick i hur staden såg ut och fungerade, vilka yrken befolkningen hade och hur landets styre påverkade hela deras liv. 

Jag äcklas och älskar böckerna på samma gång. Tror aldrig jag kommer att läsa om dem igen, men är samtidigt så glad att jag har läst dem.

torsdag 8 februari 2024

Ödet och hoppet



Bokens titel: Ödet och hoppet
Författare: Niklas Natt och Dag
Uppläsare: Martin Wallström
Serie: Ödet och hoppet del 2
Förlag: Bokförlaget Forum, 2023
Antal minuter: 17 tim 48 min

För min del hade den här ljudboken kunnat få vara 27 timmar istället för 17. Jag älskade den! Språket, handlingen, historiebeskrivningen. Allt! 

Om du har läst någon av Natt och Dags 1700-talsböcker och tänker att du aldrig mer vill konfronteras med allt äckel, övervåld, tortyr, skräck och fasa - då kan du ändå läsa "Ödet och hoppet" för den liknar inte alls de tre Stockholm Noir-böckerna. Här förflyttas vi ännu längre bak i tiden, ända till början av 1400-talet.

Det handlar om unge ädlingen Måns Bengtsson som inte vill sitta och ruttna på familjen slott, utan lämnar sina curlingföräldrar för att dra ut på äventyr. Han träffar den beryktade Engelbrekt som leder ett (spännande) uppror och som tar Måns som sin stalledräng - väl medveten om att det är en ung adelsman han behandlar så. Dessa två blir oskiljaktiga. Hemma väntar föräldrarna oroligt och undrar varför inte Måns kommer hem, utan är ute i åratal på sina strategiska resor genom Sverige. 

Jag fastnar totalt i det här, sugs helt in i berättelsen, känner kylan från borgarnas stenväggar och doften av de varma hästarna, hör de sprakande lägereldarna och skäms över de maktgalna männens tölpaktiga beteenden. Och så gillar jag att kvinnorna lyfts fram som starka individer, inte bara något vackert att se på eller göra barn med.

Att så många av namnen är personer jag redan känner och så många av händelserna är bekanta i vår svenska historia borde kanske göra romanen mindre spännande; det är bara att googla så får vi veta slutet. Men nej, det är helt egalt för mig. Snarare är det än mer tilltalande att de här personerna som bevisligen har levt och satt sitt avtryck i historien, får liv igen genom Niklas Natt och Dag. Han broderar ut historiska fakta så mästerligt så man kan tro att han hittat någons dagbok från 1400-talet. 

Hurra, vilken bok! Toppbetyg för "Ödet och hoppet" från mig.

lördag 7 oktober 2023

Värma händer


Bokens titel: Värma händer
Författare: Katarina Widholm
Förlag: Historiska media, 2023
Antal sidor: 426

Det är lätt att förstå varför böckerna om hembiträdet Betty har blivit så kolossalt populära! Jag fastnade direkt för den första boken i serien, "Räkna hjärtslag", framför allt för att Stockholmsmiljöerna och vardagslivet var så fantastiskt väl beskrivna. 

Handlingen kretsar alltså kring den unga Betty som kommer till huvudstaden för att tjäna som hembiträde men råkar ut för giriga män och griniga kvinnor. Ingen tar hänsyn till vad en ung, fattig och outbildad kvinna från landet tycker. Lite väl naiv och oerfaren är hon också, så det är lätt att utnyttja henne. 

Om vi snabbt hoppar till handlingen i bok två utan att avslöja för mycket, så är Betty numera rikt men olyckligt gift. Lilla dottern Martina har ännu inte fått träffa sin riktige far - och mycket av Bettys liv kretsar kring hur hon ska kunna nå den mannen. Förutsatt att han alls är vid liv, vill säga! Att andra män uppvaktar henne, bryr hon sig inte mycket om. Hoppet om en framtid ihop med Martinas pappa är vad som ständigt snurrar i hennes tankar. 

Det är mer kärleksbekymmer i denna bok än den förra, där även maktstrukturer och klasskamp spelade en stor roll. Nog för att vi fattar hur det hela kommer att utveckla sig, men vägen dit är lagom kringelikrokig och underhållande för läsaren. 

Jag tror att väldigt många av oss har en mormor, farmor, gammal faster eller bekant som var hårt arbetande, underbetald arbeterska och småbarnsmor i ett myllrande Stockholm under 1930-, 40-, och 50-talen. Den stora behållningen för mig är att läsa om hur det kunde vara att leva som en av dem. 

Jag vet att jag och många andra sagt det förut, men jag säger det igen: Katarina Widholm har gjort ett fantastiskt arbete med research och det märks!

Mitt foto: Min mormor - som inte var hembiträde men växte upp i ett hem där det faktiskt fanns en jungfru! - har sparat de fina plåtburkarna. Det är fortfarande kvar underbart doftande vanilj i den ena burken.

torsdag 22 juni 2023

Ormsaltaren



Bokens titel: Ormsaltaren
Författare: Johan Rundberg
Antal sidor: 224
Förlag: Natur & Kultur, 2023

Ni som följt mig ett tag vet hur mycket jag lovordat den här underbara bokserien om barnhemsbarnet Mika Månvind och hennes udda kompis, poliskommissarie Valdemar Hoff. Detta är den femte boken och den är minst lika bra som de första tre (vi hoppar över den fjärde tycker jag, den avviker så från de övriga). En riktig fullträff !

Johan Rundberg drar sig inte för att skriva på ett språk som rimligen är lite ovant för de allra flesta barn och ungdomar. Många av orden är antagligen ålderdomliga även för mina egna barn som alla är i 20-årsåldern, även om de är självklara för mig. Här görs inga övertydliga förklaringar, utan barnen lär förstå av sammanhanget och beskrivningarna - i mitt tycke det absolut bästa sättet att lära sig nya ord och begrepp! 

Tillbaka i Stockholm trängs nu Mika med sin unga mamma, 28-åriga Annie och två inneboende i en sjavig lägenhet i innerstan. Hon jobbar kvar på barnhemmet, men hör inte längre till de bortlämnade och oönskade ungarna. Hur fattigt hon än har det, så har hon åtminstone en mamma!

Men en dag när Mika skurar golvet på barnhemmet, kommer en grabb in från gatan och lämnar snabbt över ett kort och dramatiskt besked: Vi är ute efter dina vänner Flickorna. Nu är ju Flickorna inte vilka tjejer som helst, utan ett tufft gäng med halvkriminella mursmäckor som inte drar sig för att slåss. Ändå blir Mika rädd; hennes vänner svävar i fara.

En mycket spännande och välskriven ungdomsbok om Stockholm på 1880-talet, med allt det dammiga, stökiga, larmande stadslivet i fattigkvarteren, hamnarna, ölsjappen, tvätterierna och de ständigt pågående byggena. Rundberg lyckas dessutom få in mängder av hintar till dagens barn om vikten av att försöka leva sitt eget liv till fullo, även om man fötts in i misär och brottslighet, även om ens föräldrar inte finns där för att uppmuntra en, även om ens arv är tungt. Det går att bryta sig fri och starta ett nytt och bättre liv, både för den som har en mamma i fängelse och en pappa som rånat - eller den som väljer att börja om helt från början i ett annat land. Väldigt fint invävt genom hela berättelsen.

Sammanfattningsvis: Strösslar ännu en handfull guldglitter över den här fantastiska boken och dess föregångare. Köp eller låna till era barn eller er själva!

Tack till författaren för ett recensions-ex med hälsning i. Jag tror du visste att jag skulle gilla det här!

torsdag 16 februari 2023

Problemet med får och getter



Bokens titel: Problemet med får och getter
Författare: Joanna Cannon
Originalets titel: The trouble with goats and sheep
Översättare: Klara Lindell
Förlag: Louise Bäckelin förlag, 2016
Antal sidor: 350

En finurlig roman där vi läsare sakta serveras allt fler delar av helheten, innan vi klart kan se vad som egentligen hänt och varför.

Jag tyckte mycket om denna roman, berättad ur en liten flickas synvinkel. Hon observerar hur de stora människorna beter sig, hur motsägelsefulla de är, hur de påstår något fast det inte är sant eller hur de ler fast de är sorgsna eller låtsas vänliga trots att de ogillar varann. 

Allt utspelar sig utmed en gata i England i slutet av 1960-talet. Det är en varm sommar och barnen är lediga från skolan. En av granntanterna är försvunnen, hennes man är förtvivlad och några av de vuxna är mycket oroliga - medan andra tisslar, skvallrar eller bara fnyser åt det hela. Mitt i historien är vår huvudperson, den lilla Grace som smyger omkring och snokar, frågar alldeles för mycket, lägger sig i, funderar och drar sina egna (inte helt korrekta...) slutsatser.

Det här var en bokklubbsbok som jag fastnade mycket för, kanske främst för det skickliga sättet att skriva så att vi läsare fattar mer än vad Grace själv gör. Om den försvunna kvinnan, om alla grannarna, om Grace och hennes uppväxt. Om den skumma enslingen som blir anklagad för allt ont som sker på gatan och därför aldrig visar sig utanför huset. Och om Jesus Kristus som borde övervaka allt - kanske gör han till och med det?

Nästan ett år sedan jag läste boken lever den fortfarande kvar i mig. Något av det bästa jag läste under 2022!

Anledningen till att jag inte har ett eget foto av boken, är för att jag gav bort den till min pappa och glömde att jag borde fotat den först. 

onsdag 11 januari 2023

Giftmakerskan


Bokens titel: Giftmakerskan
Författare: Sarah Penner
Uppläsare: Sofia Berntsson
Översättare: Helena Tusås
Förlag: Harper Collins Nordic, 2021
Antal minuter och sidor: 9 tim 28 min eller 289 sidor

Jag blev nog lite förförd av det vackra omslaget, måste erkännas. Och tanken på att hitta en blå glasflaska på Themsens leriga botten, och nysta i dessa historia för att sedan (orimligt snabbt) hitta att den kommer från ett hemligt apotek som i slutet av 1700-talet försåg Londons kvinnor med gift avsett att döda män med.
 
Tyvärr lever inte romanen upp till vare sig omslaget eller baksidestexten. Främst för att den varvar de historiska delarna med nutida som är helt ointressanta, för att inte säga löjliga och klichéartade. Kvinna som försakat alla sina drömmar bryter sig fri från sin egoistiske man för att förverkliga sig själv. Jag har plöjt ett stort antal recensioner av "Giftmakerskan" och skulle säga att ungefär 99% av alla läsarna känner detsamma: varför i hela friden var vi tvungna att läsa om huvudpersonen som flyr ett tråkigt, tryggt liv i USA för att bli engagerad filosofie doktor på Cambridge?!

Kopplingen mellan nutiden och 1700-talshistorien är däremot fullständigt underbar, en dröm! Amerikanskan (hon som har en otrogen skitstövel till man och åker till London för att slicka sina sår) ramlar över en blå glasflaska, hittar med några knapptryckningar dess kopplingar till den giftframställande apotekaren tvåhundra år tidigare, snokar i en handvändning upp detta apotek som - hör och häpna! - står orört kvar i en bortglömd gränd mitt i centrala London och som INGEN ANNAN har hittat! 

Inga knarkare har hittat apotekets lönnrum. Inga hemlösa uteliggare. Ingen girig fastighetsägare, trots bostadspriserna i London. Inte ens några uttråkade ungar som snokar i sitt eget kvarter. Vem skulle inte öppna en gammal trasig trädörr som leder till något outforskat? Och hur kan allt finnas kvar trots andra världskrigets bombningar och efterkrigstidens explosionsartade byggande?

Nåväl. Historien om hur den ensamma Nella förser kvinnor med gift, när deras makar eller fästmän är elaka mot dem är rätt underhållande. Inte mer än så. 

Jag började lyssna på ljudboken, men gav upp efter några kapitel då jag fick nog av att uppläsaren uttalat fyra-fem ord helt fel. Läste resten av romanen på min mobil, inte optimalt men fullt görligt.


tisdag 20 december 2022

Mysteriet med de sju julkorten


Bokens titel: Mysteriet med de sju julkorten
Författare: Anthony Horowitz
Originalets titel: The Adventure of the Seven Christmas Cards
Översättare: Henrik Karlsson
Inläsare: Ludvig Josephson
Förlag: Storyside, 2022
Antal minuter: 1 tim 3 min

Den här lilla Sherlock-novellen publicerades i Daily Mail för några år sedan, nyskriven av Horowitz och utan koppling till sir Arthur Conan Doyle. Jag är helt allergisk mot att etablerade författare tar över någon annans skapelse; tänker inte bara på Millennium-serien utan i ännu högre grad på Christies Miss Marple och Hercule Poirot. Hitta på något eget istället för att snylta på andra!

Men ljudboken är så himla härligt inläst av Ludvig Josephson (oklart för mig vem han är, men skön berättarröst har han!) och förmedlar sån engelsk julstämning att den är värd att lyssna på i en timme. 

Egentligen händer absolut ingenting på de här 63 minuterna, men texten gör att jag lätt kan föreställa mig London på 1800-talet - en decemberdag då mängder av snö oväntat faller över England. Här är springpojkar, hästdroskor, sprakande eld i öppna spisar, tjocka mattor på golven i dragiga lägenheter, fladdrande ytterrockar, koppar med värmande te, eleganta rökrockar, spatserkäppar - och radarparet Holmes och Watson.

En klient kommer till detektiven: hans dyrbara klocka har stulits. Några obehagliga julkort cirkulerar i staden; de tycks dyka upp precis innan någon ska mördas. Vem får nästa livsfarliga julkort? Vem är klocktjuven? Hänger det ens ihop?! Helt ointressant handling - det är den mysiga engelska julstämningen som är hela behållningen.

Ludvig Josephson skulle jag för övrigt gärna lyssna mer till, föreställer mig att han är perfekt till att läsa Dr Jekyll och Mr Hyde, något av Dickens, en av de gamla äventyrsklassikerna eller kanske Frankensteins monster...

söndag 9 oktober 2022

Räkna hjärtslag


Bokens titel: Räkna hjärtslag
Författare: Katarina Widholm
Förlag: Historiska Media, 2021
Antal sidor: 413

Historien om den unga Betty som reser från Hudiksvall för att vara hembiträde hos en rik familj i Stockholm är inte unik på något vis. Faktum är att den är både förutsägbar och välkänd. De flesta av oss har nog någon liknande berättelse i vår egen familj! Eller så känns 17-åriga Bettys öde igen från teveserier och böcker. Fattig och ung, men flitig och med framtidstro. Naiv och ett lätt offer för de mer slipade storstadsbor och förmögna herrskap som hon möter.

Men ändå. Den här romanen fångar mig från första sidan och jag kan inte annat än säga att jag tycker den är jättebra! Litteraturvetare och kulturskribenter skulle säkert formulera det bättre och förklara varför, men jag nöjer mig med att konstatera: jag gillar Betty och jag gillar de fantastiskt verklighetstrogna skildringarna av Östermalm och centrala Stockholm år 1937. Författaren har gjort imponerande research och det märks tydligt i varenda detalj.

Betty får slita väldigt hårt i sin tjusiga men dysfunktionella doktorsfamilj; hon ska vara uppe före alla andra, jobba hela dagen, lägga sig sist och hon har bara ledigt en eftermiddag varannan vecka. Det är helt omänskligt och jag blir rent förbannad över arbetsvillkoren och överklassens syn på pigor, hembiträden, städerskor, springpojkar och annat tjänstefolk. 

Kan inte låta bli att undra hur det var för min mormor, som växte upp i just en doktorsfamilj (om än på Kungsholmen) och hade egen jungfru - det var så mormor benämnde henne - som ordnade ungefär allt i familjen. Jag skulle bra gärna vilja veta hur det var att tjänstgöra för min mormors mor och mormors far och deras tre döttrar under 1920- och 30-talet, men det finns ingen kvar att fråga.

Hur som helst: läs den här boken om du tycker om nutidshistoria och älskar att förflyttas i tid och rum. Det är lätt att leva sig in i Bettys och hennes vänners liv och ger en inblick i en bit modern historia som inte ligger alltför långt tillbaka. Du kommer inte att bli överraskad av handlingen, men sannolikt av författarens skicklighet.

fredag 8 april 2022

1959


Bokens titel: 1959 Ingrid och Georg, en kärlekshistoria
Författare: Helena von Zweigbergk
Förlag: Norstedts, 2022
Antal sidor: 436

Ingrid har vuxit upp i Småland, men känner sig kvävd där och vill bort. Se något annat, träffa spännande människor, komma upp sig i den lite finare världen. Andra världskriget är över, Europa byggs upp på nytt, nu ska nya tider råda! 

Den mystiske, mörke Istvan kommer in i hennes liv - en 14 år äldre ungrare som först gör henne till sin hustru och sedan till ung mor innan han tragiskt omkommer i en bilolycka. Ingrid är nu ensam kvar i Stockholm, en änka på kanske 25 år, som på egen hand måste försörja sig och sin lille son Tom. Hon ordnar det genom att ta anställning som lärarinna på en flickskola. Och hon stortrivs! Hon och barnet bor i en minimal kokvrå och de äger inte mycket, men de har varann och Ingrid är nöjd med sitt nya, fria liv där hon bestämmer helt över sig själv.

Genom bästa väninnan Britt och hennes man, den framgångsrike filmregissören Ingvar, möter Ingrid skådespelare, hemmafruar - och journalisten Georg som hon blir förälskad i. Han är inte alls lika imponerad av sekelskiftesvåningar i innerstan, rika bekanta, fina kläder. Nej, han vill vara den moderne mannen som delar lika med sin hustru, bor i en bekväm förort, tar del i sina barns uppväxt och inte fjäskar för överklassen. Men först måste Ingrid lova hon trohet, gifta sig, säga upp sin anställning och flytta ihop med honom...

Det blir en hel del krockar när det unga paret ska försöka leva ihop, och här är nog berättelsen som bäst: i skildringarna av hur man presenterar varandra för sina respektive familjer och vänner, i det gemensamma vardagslivet och i drömmarna om framtiden.

I ett av kapitlen stoppar Ingrid i vredesmod ner handen i kakburken och äter upp den ena hallongrottan efter den andra, trots att hon bakat för att det ska räcka i några veckor. Hon glufsar i sig så många kakor  hon vill och det blir så tydligt: man kan inte båda ha kakan och äta upp den, men nog är det just vad Ingrid önskar (och jag med, rätt ofta).

Jag har läst varenda en av Helena von Zweigbergks böcker och tycker att hon är skicklig på att föra fram åsikter från båda sidor - många gånger handlar ju hennes böcker om havererade äktenskap eller uttjatade parförhållanden. Man kan lätt sympatisera med båda sidor och se förhållandet ur flera vinklar. Det uppskattar jag. Skulle jag och min man berätta om vårt äktenskap för någon utomstående så skulle vi garanterat lyfta fram helt olika sidor och inte alls ha samma syn på varför saker blivit som de blivit (eller vems fel det är...).

Mitt omdöme: En roman som många kommer att kunna igen sig och sina familjer i. Välskrivet och spännande trots att det egentligen inte händer särskilt mycket. Tyckte mycket om denna.

Tack för recensions-exet, en glad överraskning!


--
--
--

För den som orkar läsa lite till, mer privat:

Mina egna föräldrar var för unga 1959 för att kunna vara Ingrid och Georg. Mina mor-, far- och svärföräldrar däremot: år 1959 var de en bra bit äldre än bokens huvudpersoner men levde säkerligen med deras erfarenheter och värderingar. 

Jag känner igen en hel del och ryser åt det. Det hårdhänta sättet mot barnen, de arga greppen runt ens smala överarm, de ilskna blickarna. Ingrid gör det mot Tom; hon knuffar undan, hon bänder loss fingrar, hon är brysk, hon svarar inte på hans frågor, hon mutar honom att hålla tyst, hon tröstar inte utan tänker att han måste härdas. Georgs föräldrar är ännu värre, men tyvärr är de inte bara en författares påhitt, utan såna vuxna fanns det gott om... 

Det konstanta hånandet har även jag tidiga minnen av från den äldre generationen. Det var nog inte meningen som hån, utan som en rak uppmaning som skulle ge en god karaktär och fin uppfostran, men jag minns hur hånfullt det kändes när jag var liten, rädd, arg, ledsen, förtvivlad eller bara inte begrep att jag återigen hade gjort fel. "Sluta lipa, vad gnäller du för? Upp och hoppa, du är väl inget småbarn heller? Tyst med dig, nu får du låta mig vara ifred, sluta kläng, sådär gör man inte. Du är stor flicka nu! Gå ordentligt, dra inte i mig, hälsa fint på tanten! Sitt ordentligt, ät ordentligt, sparka inte med skorna! Har du sagt tack? Sluta med det där genast, var inte så besvärlig, låt maten tysta mun." Vad jag önskar att de bara kunde ha trott att jag skulle bli en bra människa även utan alla dessa gliringar och förmaningar. 

Jag var väldigt mycket hos min farmor och farfar och hos min mormor och morfar när jag var liten. Det fanns mycket som var bra med det, men det dåliga var just känslan av att man måste passa sig hela tiden. Akta sig för att göra fel. 

Och morfars vrål om man störde nyheterna på P1 eller sjöväderrapporten, herregud. Helena von Zweigbergk kanske har haft en sån morfar hon också, för i boken är det Georg som blir tokig om han inte får höra radionyheterna i tystnad, vilket gör att Ingrid och Tom tvingas tassa tyst och knappt andas förrän sändningen är över.

Jag har svårt att tro att min mormor eller farmor själva gjorde en abort, men däremot måste de rimligen ha känt flera unga kvinnor som gjorde det. Jag önskar jag hade fått veta mer om sånt, men det var svårt att prata med den generationen om sex, graviditeter, kärlek - annat än det sagoskimrande romantiska. När jag väntade mitt första barn tyckte min farmor att jag visade upp magen i för åtsmitande kläder (på 1990-talet), nu kunde ju alla se att jag var havande och därmed begripa vad jag hade gjort... Hon var tydlig med att hon tyckte att det var närmast genant att se på mig. 

Då är det inte så lätt att prata om djupt privata saker som om människor gifter sig av kärlek eller konvention, om de är glada för sina barn eller önskar att de sluppit dem, att de arbetar med det de vill eller får ge upp sina drömmar.

I "1959" ser jag drag av många av mina släktingar. Tänk att vi gärna föreställer oss att vi är unika, när vi i själva verket delar så ofantligt många erfarenheter. Någon annans berättelse kan kännas som en variant på ens egen släkthistoria. Visst är det fascinerande?


söndag 2 januari 2022

Matrix


Bokens titel: Matrix
Författare: Lauren Groff
Originalets titel: Matrix
Översättare: Bogg Johanna Karlsson
Förlag: Bookmark förlag, 2021
Antal sidor: 281

En internationell storsäljare, som förlaget levererade tillsammans med en uppsättning diskussionsfrågor för bokcirklar. Mängder av betydande kulturskribenter och fina dagstidningar har lovordat romanen (och författaren). Själv är jag lite ambivalent.

Handlingen utspelar sig under medeltiden och tar sin början år 1158. Den unga Marie, som är en oäkting i kungafamiljen, har vuxit upp i Frankrike med sin mor och hennes sex systrar - ett gäng amasoner, bländande vackra och skickliga krigare - men är numera föräldra- och mosterlös. 

Hon bor i drottningens slott och umgås enbart med hovdamer och kungligheter, tills den dag det bestäms att hon ska föras till ett kloster. Hon är nämligen för ful för att ha några chanser att giftas bort. Marie är stor; lång, muskulös, rejäl, med starka armar och stadiga fötter och huvudet högre än de flesta män. Hon är också djupt förälskad i självaste drottning Eleanor, som är den som beslutat att kasta ut Marie från hovet. 

När Marie kommer till klostret i England (jag tog för givet att det var i Frankrike men efter ett tag begrep jag att vi tydligen var på slottet i Westminster och senare i ett lantligt kloster) är hon inte ens troende. Det kommer dock att ändras: hon stiger i graderna och blir till slut den abbedissa som leder klostret från svält, sjukdomar och svår fattigdom till ett lugnt liv i lyx. 

Eleonora av Aqvitanien har verkligen funnits, och kanske har även Marie det - och säkerligen mycket annat i boken - men det är ändå en uppdiktad roman om livet i ett kloster. Vi får följa nunnorna i deras vardag med bön, bön och ännu mera bön, men även djurhållning, handarbete, studier, matlagning och lantbruk. Marie skapar sitt eget lilla kungarike, skulle man kunna säga, där hon bestämmer över nunnorna, fattar alla beslut och är den som omvärlden ska förhålla sig till.

Detta är en mycket välskriven bok och jag sträckläste den för att få veta vad som skulle hända. Att den utspelar sig under medeltiden gjorde det hela extra intressant. 

Jag har alltid haft lite svårt för skildringar av nunneliv. Jo, jag har läst ett stort antal sådana eftersom jag älskar historiska romaner; det är förvånansvärt ofta som författare slänger in sina huvudpersoner i ett kloster! För att inte tala om pilgrimsfärder, men det slapp man i den här boken... 

För mig är det helt enkelt inte tillräckligt intressant att läsa om Maries hela liv - från tonåring till död i hög ålder - i detta kloster. Visst är det ett sätt att fly undan män och skapa en kvinnodominerad, trygg värld. Visst är det en smart sak att luta sig mot Gud och låta ortsbefolkningen förstå att nunnorna är utvalda och måste skyddas. Men så ohyggligt enformigt och meningslöst, ändå. Att sova, be, äta, be, jobba, be, äta, be, läsa, be, sova... 

För mig är det komplett obegripligt - men jag accepterar att Marie just inte hade något val och att det här antagligen var det bästa för henne: här finns kamratskap, kärlek och sex bland alla nunnesystrarna och såklart en känsla av tillhörighet, sammanhang och mening.

Vackert, välskrivet, men kanske lite av "jaha?" i de avslutande kapitlen.

--

Tack till Bookmark för recensions-exemplaret, uppskattar det mycket!

torsdag 18 november 2021

Dödsängeln


Bokens titel:
Dödsängeln
Författare: Johan Rundberg
Förlag: Natur & Kultur, 2021
Antal sidor: 207

Så kom då den efterlängtade tredje boken om barnhemsflickan Mika och hennes kompis, den gamla polisen Valdemar. Jag är själv lite förvånad över hur jag har slukat de här tre ungdomsromanerna, nästan som om jag var tillbaka på mellanstadiet.

Handlingen är fullt logisk, faktiskt var jag inne på att författaren skulle välja just det temat innan jag ens sett baksidestexten. En tonårsflicka försvinner, hennes förmögna familj efterlyser henne men vill samtidigt att polisen ska vara ytterst diskreta i sina efterforskningar.

Mika drar i några trådar - hon känner ju alla möjliga människor i samhällets bottenskikt - och plötsligt har hon satt sig i en fullständigt livsfarlig situation. Igen!

Bäst med den här fina bokserien är de realistiska Stockholmsskildringarna, beskrivningarna av de fattiga, av livet som barnhusbarn, av fabriksarbetarnas ändlösa slit, av orättvisorna - och av vänskapen och lojaliteten mellan många av människorna.

En annan mycket bra sak är att Johan Rundberg inte undviker ord och uttryck som kräver ett ordförråd som vanligtvis mest vuxna har. Det berikar historieberättandet och tillför säkert mycket till de läsande barnen samtidigt.

Dödsängeln är den avslutande delen - sägs det, men man kan ju undra... - och jag ger den extra bonuspoäng för att INTE alla trådar nystas upp, inte alla saker läggs till rätta, inte allt förklaras. Och att inte allt slutar lyckligt, nödvändigtvis.

Superhärliga ungdomsböcker, något annat kan jag inte säga!

-

Tack till förlaget för recensions-exet och till författaren för hälsningen!

måndag 20 september 2021

Skärvornas drottning


Bokens titel: Skärvornas drottning
Författare: Johanna Nilsson
Förlag: Historiska Media, 2020
Antal sidor: 284

Som jag skrivit förr: den här serien är väldigt ojämn. Det är förstås charmen med den - att samla ett dussin författare och be dem skriva en romanserie i stafettform. 

En del kommer att grotta in sig i våld, andra i kärlek. En del har ett språk jag knappt klarar av medan andra skrivit otroligt vackert. De flesta diktar ihop oerhört starka kvinnor. Alltid i svåra tider - det var aldrig någonsin enkelt att leva som en av våra anmödrar! - och mycket sorg och längtan. Vissa författare har gjort enormt mycket research innan, medan andra broderar ut en historisk händelse med fantasin. 

Jag har läst allt och gillat mycket. Men den här boken? Den platsar liksom inte i serien. Den känns så markant avvikande att jag upplever mig lite lurad. Det bisarra är: den är välkomponerad, vacker, poetisk, nästan filosofisk i sina resonemang. 

Men stilen bryter så kapitalt mot de tio tidigare böckerna att jag har svårt att ge ett vettigt omdöme om "Skärvornas drottning": är den genialisk eller helt obegriplig? Medan de tidigare romanerna har fokuserat på kvinnornas faktiska liv: deras giftermål och kärleksliv, deras korståg och flykter, deras barnafödslar och bekymmer, deras vardagsslit och drömmar, handlar den här boken mest om Hedvigs konstiga själsliv. 

Hon blir brutalt våldtagen av en grupp män (varav en aspirerar på att gifta sig med henne) och flyr därefter hemmet för att slippa leva i dessa mäns närhet. De första kapitlen fattar jag knappt alls: vem är hon, vilken är hennes plats i släktträdet, och vems röst flikas in i händelserna? Jag läser på i förhoppningen att jag ska fatta mer och även om det klarnar så kommer man aldrig nära vare sig Hedvig eller hennes dotter som ska överta ringen. 

Tyvärr har huvudpersonen en av de egenskaper jag tröttnar på mest i litteraturen: hon är kär i en enda man och endast honom. Hela sitt liv. Hon har träffat honom några få dygn och sedan finns ingen annan för henne. Suck.

Jag är inte överförtjust i hur 1500-talets första årtionden gestaltas här. Hedvig är så nedbruten och konstig, hallucinerar, irrar omkring, blir fruktansvärt utnyttjad, kommer aldrig till ro, lever ett hårt liv med vanföreställningar. (Och varför i hela fridens namn är hennes mamma förståndshandikappad, utvecklingsstörd, funktionsvarierad eller vad det kan tänkas kallas?! Vad är det för en man som skaffar fyra barn med en kvinna som inte kan prata, inte förstår vad andra säger, bara lever i sin egen värld?)

Det har gått ett bra tag sedan denna roman kom ut i pocket och det borde redan funnits en ny bok i serien - men inte ens på förlagets hemsida annonseras om detta. Orkar de inte fullfölja projektet?


söndag 19 september 2021

Midsommarbrud


Bokens titel: Midsommarbrud
Författare: Elisabeth Östnäs
Förlag: Historiska Media, 2019
Antal sidor: 315

En av de bättre böckerna i denna mycket varierande serie om en ring som ärvs från mor till dotter i generationer genom Sveriges historia. Jag har följt hela serien, från järnåldern till Gustav Vasa, och detta är alltså del 10. 

Den unga Karin på Ransta är djurälskare av rang, hon och hennes far föder upp hundar och hästar med mycket lyckat resultat. 

Karin är förälskad i Folke, grannpojken, som även är kär i henne. Men det här är en roman och då måste det givetvis blandas in dramatik och olycklig kärlek. Alltså får Karin se sig bortgift med en bergsman, då hennes far vill åt gruvans rikedomar. 

Inte så himla kul att komma till den rike bergsmannens hus som 17-åring och inse att ens nye man - som man inte vill ha - redan har en frilla, som hatar en över allt annat på jorden!

Karin och hennes Engelbrekt spelar en mycket viktig del i Sveriges historia, och det är sympatiskt att läsa om hur även ett arrangerat äktenskap på många vis kan vara lyckligt och givande. 

Men det finns stora sorger i Karins liv: att hon inte fick Folke och att hon aldrig födde ett levande barn. Jag kommer på mig själv med att tänka: men det här går ju inte, hur ska då romanserien kunna fortsätta? Ge Karin en dotter!

Sammanfattningsvis: välskriven, bra fortsättning i serien. 

Liten reflektion utanför recensionen: 
Och om jag hade varit någon sorts övergripande redaktör på Historiska Media så hade jag skrivit ner en tydlig beskrivning av det förbannade arvegodset en gång för alla. Är så trött på hur författarna ändrar hit och dit lite hur de vill. 

Silver och lite lätt magisk, så långt verkar de överens. Men ibland har ringen underliga tecken, svårtydda runor, märkliga mönster på sig - ibland nämns inget sånt alls. Den har en bärnsten infattad, det vet jag, men det verkar en del författare inte känna till utan tycks tro att den är slät. Några hävdar att den pulserar, blir varm, dunkar, glöder. Andra säger att den blir iskall. Många påstår att den tar fram superkrafter i bäraren. Andra att den inte passar förrän den är "rätt". 

Alltså, vad är det här?! Rimligen skulle någon ha bestämt innan bok ett: det här är vad som gäller. Fabulera inte så vilt kring själva ringen.

Men men, jag sväljer det. Ringen har i denna bok hunnit fram till 1400-talets början. Undrar om de ännu har hittat en författare till de kommande böckerna eller om jag skulle kunna få skriva fortsättningen - det vore kul!

lördag 24 juli 2021

Hamnet


Bokens titel: Hamnet
Författare: Maggie O´Farrell
Originalets titel: Hamnet
Översättare: Malin Bylund Westfelt
Förlag: Sekwa förlag, 2021
Antal sidor: 387 (inbunden - jag läste e-boken)

Agnes, den kloka, varma, inkännande och starka unga kvinnan som blir William Shakespeares hustru, är huvudperson i denna roman.

Hon växer upp tillsammans med sin bror på den lantliga gård där hennes far och nya styvmor härskar - och det är också där hon träffar den unge latinläraren som kommit för att utbilda hennes halvbröder men som istället blir djupt förälskad i henne. 

Tillsammans får de dottern Susanna och några år senare föds tvillingarna Hamnet och Judith. Den unga familjen bor i Stratford-upon-Avon där William kämpar för att leva på sitt författande och Agnes förser stadens invånare med läkemedel hon framställer av växter. Men så kommer pesten och paret mister ett av sina älskade barn. William flyr sorgen och tar sig till London där han skriver det ena uppskattade teaterstycket efter det andra. Agnes går ensam kvar hemma och förtärs av saknad.

Det här är en alldeles underbar bok. Jag tyckte om precis allting med den: de målande beskrivningarna, det vackra språket, de fina miljöskildringarna, den eftertänksamma tonen. Personernas känslor spelar stor roll och även om berättelsen är sorglig och engagerande så är detta mest av allt en roman om relationer och känslor. 

Det är ett tag sedan jag läste boken nu, och jag vet att "alla" redan har tipsat om hur fin den är. Men ändå: läs den! I ett slag förflyttas man till 1500-talets England, till ett liv långt ifrån vårt men ändå med samma känslor som vi hyser än idag: avund, oro, ångest, ilska, glädje, längtan och den djupaste kärlek.

Den här åker in på listan över favoriter!



torsdag 8 juli 2021

Offergudar



Bokens titel: Offergudar
Författare: Agneta Arnesson Westerdahl
Förlag: Historiska Media, 2021
Antal sidor: 368

Vikingatiden har alltid fascinerat mig, ja, all historia egentligen - och därför slukar jag gärna böcker som denna. "Offergudar" är sista delen i en trilogi, där jag läst den första boken men inte den andra. Kan säga att det var inga som helst problem att hoppa över tvåan - allt var fullt begripligt ändå. 

Huvudpersonerna Saga och Rhani från den första boken har nu hunnit bli medelålders och det är främst deras unga, vackra dotter Rindi vi får följa. Hon har lovat bort sig till den före detta slavhandlaren Ormika, med vilken hon tycks ha delat äventyr och farliga strapatser i bok nr 2. Nu färdas Ormika och Rindi tillsammans med hennes föräldrar och en handfull trälar upp mot Järnrikeland (Dalarna) där de ska köpa järnmalm för kung Anunds räkning. De räknar med att tjäna en bra hacka på detta.
 
Vad de däremot inte har räknat med är att kung Anund blir förälskad i Rindi och får henne att stanna kvar på kungsgården i Uppsala medan resten av gänget drar vidare - och att kungen har en bror som hatar honom och gör allt för att komma över hans rikedomar (trots att han själv faktiskt också är kung på Birka). Mellan de båda bröderna skickas såväl sändebud som spioner och man vet aldrig riktigt vem man kan lita på.

Och den överjordiskt vackra Rindi då? Hon som ska välja mellan ungdomskärleken Ormika och den underbare kung Anund? Hon kan inte välja, visar det sig, så boken igenom väljer andra åt henne: hennes föräldrar, hennes båda "pojkvänner", ödet och diverse omständigheter. 

Den här biten gör mig lätt gråhårig. Rindi vill ha dem båda. Hon får dem båda. Hon förlorar dem och återfår dem, och förlorar igen... och hela tiden åtrår hon båda två. Samtidigt som de båda unga männen hatar varann så djupt att de slåss, manipulerar och gör allt för att ta kål på varann. Hela livet igenom. Fanns det verkligen inga andra sexiga och charmiga tjejer i hela Sverige vid denna tid?!

På många vis återupprepas mor Sagas liv: hon var också ofantligt vacker, hittade en Thorstein som hon älskade, hittade en Rhani som hon också älskade, killarna slogs om henne, båda fick henne, en av dem dödade den andre lite halvt av misstag... och just så blir sedan dotterns liv också.

Den stora behållningen med denna bok - som jag tyckte mycket om även om jag inte alls gillar det tramsiga triangeldramat - är skildringen av det vardagliga livet under vikingatiden. Det är levande beskrivet och detaljerat, så att jag lätt kan känna att jag är med dem i skeppet, på hästryggen, i vävstugan, i blotsalen eller ute på tunet. 

Och bokens titel, "Offergudar", anspelar just på det stora skiftet mellan Vite Krist och asagudarna, på folket som blotade och de som vägrade blodsoffer. Författaren är skicklig på att leva sig in i livet för såväl trälar som fria män, och berättar trovärdigt om deras liv. Det är kärlekshistorierna som jag har svårt för och i mitt tycke tar de upp för stor plats. Jag hade hellre läst mer om livet på gårdarna och ute på haven!

Tack till förlaget för recensions-exet.

lördag 22 maj 2021

Tjuvdrottningen


Bokens titel: Tjuvdrottningen
Författare: Johan Rundberg
Förlag: Natur & Kultur, 2021
Antal sidor: 192

Det här är inte en fristående bok, utan man bör helt klart ha läst seriens inledande bok först: "Nattkorpen". Det har inte gått långt mellan avslutet i den boken och början i denna; lagom för den kalla och tärande vintern att tina upp och den vackra ljusa Stockholmsvåren att träda i dess ställe. 

För barnhemsbarnen är livet lite lättare: det finns mer mat på bordet och de slipper den svåra kölden. Slitet för att dra in pengar, skaffa sig en försörjning och en plats i livet är dock detsamma. Huvudpersonen, den knappt tonåriga Mika, tar hand om de yngre barnen på barnhemmet men jobbar även extra som servitris på en sylta i stan. 

När några av storbarnen - i tioårsåldern - kommer hem med fina saker blir Mika misstänksam. Hon följer efter Rufus, Kristina och de andra som smiter iväg på underliga tidpunkter, för att se vad de har för sig. Det hon får se är något hon måste rädda dem undan ifrån. De fattiga föräldralösa barnen är ett lätt villebråd!

Vi får återse konstapel Valdemar Hoff, men han spelar en mindre roll i denna bok. Utan honom skulle dock inte Mika klara sig i den hårda världen hon befinner sig i. De är ett härligt par; den kluriga och snabbtänkta flickan och den trygge, erfarne polisen.

Jag har sett fram emot den här boken och blev inte besviken: det är högt tempo, underbara miljöbeskrivningar av ett svunnet Stockholm, lagom rysliga och Mission-Impossible-liknande äventyr kombinerat med en älskvärd huvudperson och hennes fina vänner. Det här är barn- och ungdomsböcker av hög kvalitet! 

Johan Rundberg vågar sticka in obehagligheter som att barnen på barnhemmet går hungriga, har löss, saknar hela kläder, aldrig får nya föräldrar. De blir slagna av patrullerande poliser, slängda i korrektionsanstalter, satta i arbete på livsfarliga platser, utnyttjade som gratis arbetskraft. 

För mig är det värsta att läsa om spädbarnen som ligger ensamma i sina korgar, svultna eftersom ammorna inte ger dem tillräckligt med bröstmjölk - att flera av dem dör är svinn man får räkna med. Att Amelia, barnhemmets föreståndarinna, tvingas svepa de små döda barnen - men att Mika slipper det görat. 

Jag tror det är nyttigt för dagens barn att läsa om de umbäranden och det hårda liv som var vardag för många - och det ligger inte alltför långt tillbaka i tiden. 

Det finns de som säger att böckerna är läskiga, och det är de kanske men på ett bra sätt. Det är rimligt att vi alla vet vilka uppoffringar som gjordes av mormors morfar och farfars farmor. Det läskiga är inte mord och blod, det verkligt skrämmande är hur hårt livet var för väldigt många.

Tusen tack till förlaget för recensions-exet och till författaren för hälsningen i boken! Uppskattade verkligen denna bok och ser fram emot den tredje i serien.

fredag 8 januari 2021

Nattkorpen


Bokens titel: Nattkorpen
Författare: Johan Rundberg
Förlag: Natur & Kultur, 2020
Antal sidor: 184

Kölden förlamar huvudstaden, det finns inte ved till att värma upp bostäderna och uteliggarna fryser ihjäl. Det är mitt i smällkalla vintern i Stockholm år 1880. Tullarna är stängda, gatorna fyllda av snö och is, maten börjar sina och bränslet är nästan slut. 

På barnhemmet sitter elvaåriga Mika och försöker trösta de yngre barnen när det enda de får till middag är vattnig grynvälling och någon gammal sill. De föräldralösa barnen är alltid hungriga och magra, ofta har de löss, kläderna är tunna och ärvda.

En natt knackar det på porten till barnhemmet och Mika öppnar. Där ute står en pojke med ett bylte som han räcker fram: en nyfödd bebis. 
-Den svarta ängeln vet att jag tog henne, säger han innan han rusar därifrån.

Det här är upptakten till "Nattkorpen", som handlar om unga Mikas jakt på en mördare tillsammans med polisen Valdemar Hoff. De letar efter en mördare som har kopplingar till "den svarta ängeln" och barnhemmet...

Valdemar har sina yrkeskunskaper, men Mika har något annat värdefullt: hon är en mästare på detaljer! Hon ser saker och drar slutsatser som övertrumfar den mest erfarne detektiv. 

Jakten på mördaren går genom Söders sjabbiga skjul, i tunnlar under Kungliga slottet, genom Gamla stans gränder och i en ungkarlslya i Klara-kvarteren. De letar efter både mördare och offer på Lindängens tvålfabrik på Söder (misstänkt likt en blandning av Barnängens tekniska fabrik och Liljeholmens Stearinfabrik) och gör ett givande studiebesök på det sprillans nya fängelset Långholmen.

Boken vänder sig till barn i åldern 9-12 år, men jag tror att den kan upplevas som lite läskig. Det är en hel del lidande och hemskheter: obduktion, halshuggning, knivskärning, barnaga, svält, misär och en sorgligt svart framtidssyn bland de små barnhemsbarnen. 

Jag uppskattar att författaren inte väjer för krångliga ord eller målande beskrivningar; barn som läser denna trilogi kommer inte att kunna alla orden men får väl hellre lära sig en massa nytt än att texten förenklas. Sånt gillar jag!

Jag fick boken som recensions-ex och blev helt uppslukad av den. Nästan löjligt, för att vara en femtioplussare. Läste hela kvällen innan jag lade mig, gick upp tidigt nästa morgon innan de andra vaknat för att läsa klart andra halvan av boken. Nu vill jag genast ha de två kompletterande delarna som utlovats! Bums! 

"Nattkorpen" kommer nu under vårvintern, "Tjuvdrottningen" under sommaren och "Dödsängeln" senare i höst.

Mitt omdöme: Idag är första dagen man får recensera denna bok, men jag är säker på att det här kommer att bli en av årets mer omtalade ungdomsböcker. Det är helt omöjligt att inte sugas in i den spännande och rysliga historien i ett 1880-talets Stockholm!


torsdag 7 maj 2020

Nordiska myter


Vacker bok med bronstryck - och mina vackra bronssmycken intill. 
Replikor av gravfynd. Hängsmycket är en brakteat från Vadstena. 
Det treflikiga dräktspännet ska hålla ihop min mantel (när jag väl sytt klart den...)

Bokens titel. Nordiska myter från Yggdrasil till Ragnarök
Författare: Neil Gaiman
Originalets titel: Norse Mythology
Översättare: Kristoffer Leandoer
Förlag: Bonnier Carlsen, 2019
Antal sidor: 238 + ordlista

Det är oerhört fascinerande med de gamla sagorna om asagudarna, tycker jag. Mytologin är överhuvudtaget intressant, med sina förklaringar kring hur världen uppstått och hur allting fungerar. Det är en spännande tanke, att människor suttit vid elden i ett vikingatida långhus och lyssnat på en god berättare som återgav historierna.

Neil Gaiman är jag väldigt förtjust i. Just den här boken är väl inte så utpräglat hans, för han var varit varsam med materialet och inte broderat ut särskilt mycket utan hållit sig till källorna.

Det som gör "Nordiska myter" så speciell, är Gaimans lättsamma sätt att berätta om de nordiska gudarnas äventyr; han använder inga ålderdomliga ord, han förklarar tydligt vem som är vem och hans gudar har ett modernt språk när de pratar med varann eller tänker för sig själva. Boken blir på så vis lättläst även för yngre, och jag kan tänka mig att den passar även barn som vanligen inte gillar att läsa.

Vi får veta hur världen skapades, hur gudarna och människorna kom till - och i slutet hur jorden går under och alla dör. (Nästan alla, åtminstone.) Där emellan bjuds vi på den ena historien efter den andra om den busige Loke som stjäl, förstör, intrigerar och ändå charmar så många. Den allvetande Oden, den ganska arge Tor som gärna slungar sin hammare, den vackre Balder som alla älskar.

Gudarna tävlar i vem som kan äta mest, dricka mest, slåss bäst. De har kapplöpningar och stora gillen, de fiskar stora fiskar och slaktar gigantiska oxar. De förälskar sig i frodiga jättinnor, de ger bort sina dyrgripar för att vinna en vacker gudinnas kärlek, de överlistar sluga dvärgar och elaka jättar.

De är fåfänga också, vill alltid vara ungdomliga och friska och vackra! Äter av gudinnan Iduns äpplen, tills dessa försvinner (tillsammans med henne) eftersom Loke lurat iväg henne ut i skogen...

De är på många vis mänskliga: rädda för sina föräldrar, saknar sina familjer, blir kära, är avundsjuka på den som har något finare, känner sig ensamma, längtar efter lediga dagar men sliter hårt när de arbetar. De skrattar åt den som gör bort sig och de gråter när de saknar någon. Det är lätt att tycka om asagudarna, för de är svaga och starka så som vi alla är.

Mitt omdöme: Jag har läst en hel del böcker om fornnordiska gudar och asatro. Det här är en av de bättre! Omfångsrik och detaljerad utan att vara det minsta svårtillgänglig. Underhållande. Inga illustrationer men lättläst, tydlig text som passar såväl barn som vuxna. Det är verkligen ingen utpräglad ungdomsbok - många hemskheter händer! - utan allmänbildande och givande läsning även för oss äldre.