Visar inlägg med etikett Parrelationer-sex-samlevnad. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Parrelationer-sex-samlevnad. Visa alla inlägg

måndag 19 september 2022

Det tomma boet


Bokens titel: Det tomma boet - om livet när barnen flyttar ut
Författare: Lena Katarina Swanberg
Förlag: Saga Egmont, 2017
Antal minuter: 6 tim 53 min

Tanken med att läsa denna tio år gamla bok (den utkom redan 2012 och känns i ärlighetens namn ännu mycket äldre) var att få ta del av författarens tankar kring just "det tomma boet", vakuumet som uppstår då ens barn är vuxna och flyttar hemifrån.

Jag blev besviken. Dels för att det handlar förhållandevis lite om just detta att återigen bli ett par utan barn; istället avhandlas författarens förhållande till sin dementa mor, till sitt eget åldrande och mycket, mycket mer. Dels för att tonen är... beskäftig. Mästrande. Inte tillräckligt inkännande.

Lena Katarina Swanberg blandar dessutom in små historier i sitt berättande; hela boken är som en samling essäer, men tydligen ska den luckras upp med hjälp av obegripligt löjliga bilder ur vardagslivet, instuckna mitt i texten (utan förvarning, vilket gör det hela komplett obegripligt om man lyssnar på ljudboken). Dessa berättelser handlar om att man inte vill dela säng längre, eller att man oroar sig för att ens barn inte ska vilja komma hem på besök. Fånig ton, jag retar mig enormt på hur personerna pratar i dessa inskjutna texter. 

Jag känner inte igen mig i hennes skildringar och upplever inte heller att jag lärt mig hur andra ställer sig till den fas i livet då man ska leva utan barn efter att ha varit förälder i kanske 20-30 år. 

Författaren gör klart att vi som ej har några döttrar har gått miste om mycket. Det kan aldrig vara samma sak att ha söner, sådetså. För övrigt speglar sig alla döttrar likt Snövit i en spegel som måste visa att dottern är vackrare än modern. (Fråga mig inte vad Swanberg vill ha sagt med detta.)

Den mästrande tonen löper rakt igenom hela boken. Tänk inte si, tänk inte så - det kommer ändå att bli på det här viset. Säg inte det där och inte heller det här, för det är dumt. Grubbla inte över det där, jag vet redan att det ändå slutar på det här viset. Små gliringar: Vilka är de där idiotiska människorna som försöker uppfostra sin partner? Ingen vuxen GÖR väl sånt?! (Jo, jag. Och jättemånga andra jag känner.) 

Vad Lena Katarina tycker om att hennes fem (?) ungar flyttar ut har jag ingen aning om, efter den här boken. Inte heller vad DE tyckte om att flytta hemifrån. Eller vad hennes make tyckte om att behöva umgås hela dagarna med Lena Katarina utan att ungarna fanns där som gemensamt intresse.

Att författaren är jämngammal med min egen mamma gör också att det känns lite märkligt att läsa: är det så här 40-talisterna ser på sin barn, 70-talisterna? Och sina barnbarn, millennieskiftets ungar? Mycket känns förlegat, men visst finns det kvicka formuleringar, igenkänning och tänkvärda fraser här och där.


torsdag 2 juli 2020

Relationsbibeln


Bokens titel: Relationsbibeln - för er som vill hålla ihop länge
Författare: Klara Doktorow och Veronika Palm
Förlag: Bookmark förlag, 2020
Antal sidor: 189 + några faktasidor såsom "bråkregister"

Jag är garanterat inte bokens målgrupp, det begrep jag redan på förhand. Det är jag aldrig i de här sammanhangen.

De flesta av mina vänner träffade sin partner när de var kanske 26-27 år gamla. De levde sedan tillsammans i många år, gjorde bostadskarriär, fick barn, pluggade klart, bytte jobb flera gånger. Påfallande många av dem bröt upp efter tio år eller så. 

Att då starta om med en ny partner när man kanske är 40 år och båda har barn och ett ex, det är en helt annan sak än att leva med samma människa hela sitt vuxna liv, som jag har gjort.

Nu är det här en bokblogg, inte en dagbok, men jag tror att det är viktigt att ha den bakgrundsinfon om man ska förstå varför jag har svårt att ta till mig mycket av det som står i boken. Jag skrattade högt när jag läste författarnas definition av ett långt äktenskap - något som varit sedan Birgit Friggebo sjöng "We shall overcome" i Tensta-Rinkeby 1992 - men sedan fick jag nästan en klump i halsen av det faktum att nu har jag och min man varit tillsammans så länge så inte ens relationsböcker inkluderar oss. 

Veronika Palm är psykolog, Klara Doktorow är programledare på radio, de kallar sig relationsexperter och är strax över trettio. Nej, jag har inte sagt att man inte kan ha stor erfarenhet av relationer bara för att man är ung. Jag har inte heller sagt att boken skulle varit bättre om den varit skriven av en 75-åring. Inte alls. Givetvis har författarna i sina yrken träffat massor av män och kvinnor som har både välfungerande och katastrofala förhållanden, alldeles oavsett om de är yngre, äldre eller jämnåriga. Såklart! Jag betvivlar inte en sekund att de är kompetenta, utbildade, pålästa och har hört det mesta.

Jag har ändå svårt att ta till mig råd som mest riktar sig till slitna småbarnsföräldrar som bråkar om städning. När man varit tillsammans i trettio år så är det jobbigare att det gemensamma livet är så förutsägbart och ospännande. Det kunde jag inte se eller förutse när jag var 25 eller 35 men när jag var 45. Livet och förutsättningarna ändrar sig så mycket.

Relationsbibeln, riktar sig helt klart till människor som hunnit förbi den första förälskelsen och börjar se realistiskt på varann. De som bott ihop i några år och älskar varann men märker att det också är mycket som skaver och irriterar. För dem tror jag boken kan vara väldigt bra; den skuldbelägger inte och handlar inte ett dyft om varför vi är som vi är utan fokuserar helt på problemlösning. Klara och Veronika bjuder frikostigt på egna exempel och illustrerar situationer där man kan hamna i jobbiga konflikter. 

Otrohet, ekonomi, sex, hushållsarbete, känslor... de kommer med konkreta råd på hur man kan tackla det som är slitsamt. Hur kompromissar man, hur lyssnar man på varann? Ska man bråka, ska man dela allt? Jag tycker de är vettiga och prestigelösa i sina förslag på hur man kommer vidare i sitt förhållande. De är lite som en peppande kompis: kom igen, det här fixar ni!

Mitt foto: Att ens partner kommer hem och går raka vägen till soffan för att där sätta sig och ta av sig strumporna är tydligen jobbigt att hantera. Jag kunde inte låta bli att illustrera det med att placera boken och min mans hopknycklade strumpor i vår soffa.

Mitt omdöme: Jag skulle varit glad för denna bok när jag själv var 32 och mamma till tre små barn, med en man som jobbade mycket och ett hushåll jag inte hade lust och ork att ta hand om alla gånger och ett jobb som krävde mycket av mig.

lördag 19 januari 2019

Nuckan


Bokens titel: Nuckan
Författare: Malin Lindroth
Förlag: Norstedts, 2018
Antal sidor: 117

Den illgröna lilla boken i danskt band kallas för "en essäistisk berättelse" och det är nog en bra beskrivning. Malin Lindroth berättar på ett väldigt krasst och utlämnande sätt om hur det är att vara den ratade. Hon som aldrig hittar en livskamrat, trots att hon längtar och försöker så förtvivlat. Hon som alltid blir vald sist, som aldrig klarar konkurrensen. Hon som ofrivilligt får leva ensam, trots att hon verkligen vill leva med någon.

Det är ingen lång text, men den är stark och mycket berörande. Jag fastnar särskilt för det där med att vi lär redan våra små barn att man förväntas leva i par, att "det finns någon för alla", att det är skamligt att inte vara vald till hustru, flickvän, partner.

Att vara "nucka" är inte att vara singel, det är författaren noga med. Den som är singel tenderar ofta att ha avslutat ett förhållande och njuter av ensamlivet innan det är dags för nästa relation. Inte ens änkor är nuckor, de har ofta haft ett långt liv tillsammans med någon.

Men det finns ju en massa kvinnor - för nu är det just ensamma kvinnor det handlar om, inte män så mycket - som faktiskt aldrig har haft ett längre förhållande, varit gifta, levt ihop med någon. De är den där trevliga kompisen, snälla mostern, schyssta tjejen, kanske någon man har sex med - men ingen man delar livet med.

Jag blev väldigt berörd av Lindroths lilla essä, det är en sorglig bok men med stor revanschlusta!

Länk till boken på Adlibris: DANSKT BAND
Länk till boken på Bokus: DANSKT BAND

söndag 19 mars 2017

Hela kakan


Bokens titel: Hela kakan
Författare: Kakan Hermansson
Förlag: Månpocket, efter en överenskommelse med Bokförlaget Forum, 2017
Antal sidor: 143

Jag vet inte egentligen vem Kakan är. Om någon hade sagt Kakan till mig innan jag läste den här boken, så skulle jag nog gjort associationerna "knallrött läppstift" och "högljudd typ", dock inte nödvändigtvis i den ordningen.

På Wikipedia får jag lära mig att hon är en person som varit med i teveprogrammet Jills veranda (där hon tydligen skakat om Jills konservativa, amerikanska gäster), Morgonpasset i P3 (det måste väl vara där jag har hört henne?), långköraren På spåret (tillsammans med sin far, som jag för övrigt inte heller känner till.. och man får inte veta hur det gick för dem), pratat i Sommar i P1 (brukar vara en stor grej!), agerat som någon sorts sidekick i Idol (ett program jag aldrig frivilligt skulle titta på) och miljoner andra grejer. Och så är hon DJ, keramiker, ståuppkomiker och radikalfeminist.

Jisses, vad en del människor hinner med mycket! Men det är inte allt.

I boken får vi veta att hon också är lesbisk och tjock och har ADHD, alla tre egenskaperna (okej, inte egenskaper, men ni fattar vad jag menar) är väl var och en för sig tillräcklig för att bli mobbad i skolan eller konstant uppmärksammad eller alltid ifrågasatt eller något annat negativt. Människor är inte alltid snälla mot dem som sticker ut - och Kakan är nog en sån som det är tacksamt att vända sina primitiva aggressioner mot om man är typen som gillar att "hata" folk man inte ens känner.

Själv bryr jag mig inte ett dyft om vem Kakan Hermansson ligger med, hur många kilo hon väger, vilka kändisar hon jobbat med, om hon har koncentrationssvårigheter eller vad. Det som är intressant med henne som offentlig person och som författare är att hon är radikalfeminist.

Jag kallar mig själv för feminist och är stolt över min ringa insats för alla människors lika värde; jag försöker så gott jag kan att inkludera alla och kämpa i det lilla för min övertygelse. Jämfört med Kakan framstår jag dock som så... bla-ha. På något vis väger det nog lite tyngre att vara ung och arg. Och gärna homosexuell (och jag föreställer mig att det är närmast obligatoriskt att vara kommunist eller rösta på FI) och någon som syns.

Jag är bara en blek kopia, det ser jag också, men jag gör vad jag kan för att förändra världen, även om det bara är i min omedelbara närhet.

Men vilken usel bokrecension! Åter till ämnet: "Hela kakan" är en lättläst, grymt feministisk bok som lyfter fram viktiga sidor av tjejers och kvinnors vardagsliv i skuggan av männen. Det är också en berättelse om Kakans uppväxt, vilket gör det hela så mycket mer personligt och begripligt än om det bara varit en pamflett, ett stridsrop.

Jag gillar det här! Det är ganska så spretigt och dåligt sammanhållet, det borde ha redigerats bättre och man skulle ha rensat ut alla underliga och felaktiga stavningar - men om vi bortser från det, så är det intressant läsning. Om kvinnors rädsla för mäns våld, om patriarkatet förstås, om hur behagsjuka vi kvinnor fostras till att vara, om våra tuktade röster och kroppar, om hur vi tacksamt nöjer oss med att Sverige är mer jämställt än andra länder.

Mitt omdöme: Du kanske inte vill bli radikalfeminist, men vill lära dig mer om feminism i dagens Sverige? Då är det här en bra och lättläst bok som förklarar varför kampen ännu inte är över.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN och POCKET

Tack Kakan för den fina hälsningen och tack förlaget för recensions-exet!

torsdag 8 oktober 2015

Prinsessan och grodan


Bokens titel: Prinsessan och grodan - om kärlek, parförhållanden och utveckling
Författare: Hanne Hostrup
Originalets titel: Kaereste-billeder. Parforhold og udvikling.
Översättare: Christina Zaar
Förlag: Månpocket efter en överenskommelse med Rabén Prisma, 1998
Antal sidor: 185

Den danska psykologen Hanne Hostrup kategoriserar såväl människor som förhållanden och skriver därefter underhållande, humoristiskt och insatt om parrelationer.

Hennes teorier bygger på objektrelationsteorierna, som har sin grund i den nyare psykoanalytiska forskningen kring hur vi skapar våra förhållanden utifrån vad vi varit med om som barn. "Vi är alla underkastade detta upprepningstvång, som innebär att vi med hjälp av de kärleksrelationer vi har i nuet, spontant försöker läka de sår vi fick i barndomen."

Boken är som sagt underhållande, med sin beskrivningar av olika typer av människor (prinsessor, grodor, bulldozrar, torn osv) som krockar med varann i sina försök att leva tillsammans. Men jag har väldigt svårt för att acceptera det här med motpoler och ytterligheter; för mig ser inte världen ut på det viset. Det är inte yin och yang, svart eller vitt, bulldozrar mot torn. Därför värjer jag mig också mot alla dessa personlighetstester som företag tenderar att göra - både vid nyanställningar och vid intern fortbildning - där man klassas som gul, röd, grön eller blå och blir tillskriven en mängd egenskaper efter det. Eller där man får epitet som emotionell eller rationell, reaktiv eller proaktiv. Nej, jag gillar det inte.

Omdöme: Boken fyller sitt syfte som förströelse och kanske får man upp ögonen för något, men på det hela taget krävs nog att man sväljer grundkonceptet med psykoanalys för att kunna tillämpa teorierna.

Att älska med samma person livet ut


Bokens titel: Att älska med samma person livet ut - och tycka om det
Författare: Dagmar Almquist-O´Connor
Originalets titel: How to make love to the same person for the rest of your life - and still love it
(Är det inte typiskt amerikanskt att hitta på så bisarrt långa boktitlar?!)
Översättare: Ewa Rappe
Förlag: Wahlström & Widstrand, 1988
Antal sidor: 240

Detta är den enda boken jag äger där författaren faktiskt helt hoppar över alla analyser av varför man är som man är, hur man blev sån, vad man känner för varann och allt det andra som inkluderas i en parrelation. Det här handlar enbart om avsaknaden av sex. Jag fattade inte det när jag köpte boken. (Jag var uppenbarligen helt fel målgrupp, för jag trodde den skulle handla om att vara kär i och hängiven en annan person ett helt långt liv.) Ärligt talat tror jag att jag snabbläste den och sedan tryckte in den i bokhyllan, för jag har knappt några minnen av den och sannolikt har den inte bidragit något alls till mitt äktenskap.

Omslaget är utstuderat kvinnligt på ett sätt jag inte gillar: rosa, högblankt silver, snirklig skrivstil samt ett kyssande par. Ska inte män kunna ta ansvar för sina havererade sexliv?

Dagmar Almquist-O´Connor har jag inte lyckats hitta något om, mer än att det står på baksidan av boken att hon är en svenskfödd sexterapeut i New York. Hennes råd är mycket handfasta och boken är full av exempel på par som kommer till henne med sina problem - i stort sett alltid att de inte har tid eller lust att ligga med varann - och vad hon råder dem att göra.

Omdöme: Om man känner att man väljer föräldramöten eller evighetslånga teveserier framför att "hinna" ligga med sin partner så kanske denna bok kan ge tips och inspiration.

Vad händer när det tänder?


Bokens titel: Vad händer när det tänder? Om förälskelse, kärlek, samliv.
Författare: Sören Buus Jensen
Originalets titel: Fyr og flamme - og hvad så?
Översättare: Margareta Edgardh
Förlag: Månpocket efter en överenskommelse med Bokförlaget Prisma, 1991
Antal sidor: 192

Omslaget är så fult så jag skulle skämmas för att synas med denna bok. Två oskarpa, gultonade, gryniga bilder av köttiga läppar. Boken handlar inte det minsta om kyssar, som man skulle kunna tro, utan om långa förhållanden.

Sören Buus Jensen är sexualrådgivare och psykiater. "Vad händer när det tänder?" innehåller massvis med övningar, där man ska få större förståelse för varandra. Den innehåller även mängder av litteraturreferenser - så många att det känns som att författaren inte tror att vi kan fästa någon vikt vid hans idéer om han inte berättar hur otroligt många forskningsrapporter han läst.

Jag bläddrar i boken och häpnar över att jag ens köpt den en gång i tiden.
"Övning: Välj en av följande fyra sjukdomar: diabetes, blodpropp i hjärtat, cancer i underlivet och en tarmsjukdom som medför att avföringen samlas i en påse på magen. Föreställ dig nu i fantasin att du har fått denna sjukdom och försök leva dig in i följande: Hur skulle det påverka mitt liv sådant det ser ut idag, mitt arbetsliv, mitt familjeliv, min parrelation, mitt sexualliv och min självbild? Sitt tillsammans med slutna ögon och gå var för sig igenom övningen. Berätta sedan i jagform hur ni tror att det skulle vara."

Man får också lära sig "Masters och Johnsons klämteknik", den får ni googla på för jag tänker inte recensera den. Eller skapa en "lustkalender" som man ska bära med sig fysiskt i en vecka ("i väskan eller innerfickan") och göra ständiga anteckningar i: datum, klockslag, plats då man kände lust samt vad man upplevde vid tillfället, vad man tänkte och vad man gjorde. Sedan ska man jämföra och prata ihop sig med sin partner.

Omdöme: Som konkret självhjälpsbok är den kanske bra men den passar inte mig och har aldrig gjort det att döma av hur dammig den är. Åker i soptunnan. Jag vill inte se det fula omslaget eller läsa meningar som "Mansmyterna är ibland hårda mot männen. Kvinnomyterna är mindre skoningslösa. Det kan vara bra att se efter hur de båda parterna bidrar till myternas bevarande generellt. I realiteten härrör myterna kanske från barnkammaren."

Om otrohet


Bokens titel: Om otrohet
Författare: Tomas Böhm
Förlag: Månpocket efter en överenskommelse med Natur och Kultur, 1989
Antal sidor: 174

Den här boken får stå kvar i bokhyllan och slipper slängas tillsammans med de andra så-här-får-du-ditt-förhållande-att-överleva-böckerna. Inte för att jag tror att jag eller maken skulle få en släng av otrohet inom den närmast överskådliga framtiden, men för att boken faktiskt har något att säga.

"Om otrohet" skrevs 1987 men känns inte omodern för det. Tomas Böhm (1945-2013) var en svensk psykiater och psykoanalytiker, men i den här boken slipper man allt ältande om att ens föräldrar har förstört en eller att man ständigt kompenserar för barndomen.

På omslaget står att läsa:
"Ska jag inte få ligga med någon annan i hela mitt liv? 
Ett litet äventyr är väl bara berikande! 
Min fru förstår mig inte, men det här är en riktig människa!
Vi kan nästan inte tänka oss kärleksrelationen utan att ana möjligheten till otrohet också. Den är så förbunden med våra villkor att den verkar närmast universell."

Det är en mycket bra sammanfattning av en tunn liten bok om ett stort ämne, som de allra flesta som lever i en kärleksrelation någon gång kommer att konfronteras med.

Omdöme: Inga övningar, inga frågor och svar, ingen allvetande professor som dikterar hur man ska utveckla sin relation - men analytiska och intelligenta tankegångar som är intressanta att ta del av.

Kärlek och ensamhet


Bokens titel: Kärlek och ensamhet
Författare: Dag Notini
Förlag: Natur och Kultur, 1990
Antal sidor: 242

På den tiden man inte kunde läsa allt om (okända) personers privatliv, kärleksbekymmer och sexproblem på nätet var det spännande att läsa insändarna i dags- och veckotidningarna där samlevnadsexperter kom med goda råd. Jag läste ofta de där frågespalterna, både hos farmor som köpte husmorstidningar som Allers och Hemmets Journal och i mitt eget hem där vi prenumererade på Dagens Nyheter.

En av dem som gav expertsvar var Dag Notini, läkare och psykoanalytiker, född 1937. En gång i tiden tyckte jag alltså att det var uppriktigt intressant att läsa hans svar, men nu inser jag att för mig är det oändligt mycket mer givande att läsa helt okända människors bloggar eller gå in på olika forum på nätet. Där har jag möjlighet att ta del av en problemställning och många människors mer eller mindre välformulerade svar, men också att interagera genom att själv ställa motfrågor.

Notinis bok utkom 1990 och bygger på läsarbrev som han fått under sina femton år på DN. Jag skulle tro att de är skrivna från 1975 och framåt. Visserligen är väl folk lika kära och lika otrogna som de var 1915 eller är 2015, men faktum är att man ändå kan se att levnadsförhållanden och värderingar har förändrats sedan jag var ung på 1990-talet. Det är en lättläst bok med genomtänkta svar, men rakt igenom kan man säga att den inte klarat av att åldras - den känns daterad, helt enkelt.

Omdöme: Som frågespalt i en morgontidning var detta säkert mycket bra. Som bok är det lite begränsande att man bara har ett litet urval att välja bland. Som 25 år gammal bok är den tämligen ointressant. Åker i soptunnan.

Förälskelse och kärlek


Bokens titel: Förälskelse och kärlek
Författare: Fransesco Alberoni
Originalets titel: Innamoramento e amore
Översättare: Barbro Andersson
Förlag: Bokförlaget Korpen, 1988
Antal sidor: 133

Vad fick mig att köpa denna bok? Den är visserligen bara på 133 sidor, men de är tättskrivna och inbjuder inte till någon nöjesläsning.

Boken inleds med en definition av ordet förälskelse och sedan följer:
"Förälskelse är inget vardagligt fenomen, en sublimering av sexualiteten eller en fantasins nyck. Men det är heller inte sui generis något ofattbart, gudomligt eller diaboliskt. Det är ett fenomen som kan hänföras till en redan känd kategori av fenomen, nämligen de kollektiva rörelserna."
Vad i all världen fick mig att känna att jag kunde få ut något av denna text?

Boken är tungt skriven, högtravande, med ett stelt språk, svår att överhuvudtaget engagera sig i. Den är först utgiven 1979 och känns väldigt omodern. Jag kommer aldrig att läsa den igen.

"Vad är förresten vardagens trivialitet om inte just misslyckandet av de förändrings- och omvälvningsprocesser som begynnelsestadiet hade som mål? Förälskelsen är ett utforskande av det möjliga, den person vi förälskar oss i är för oss ett redskap som vi hoppas skall hjälpa oss att radikalt förändra vardagen."

Omdöme: Tillför ingenting till mitt liv. Åker i soptunnan.

lördag 17 december 2011

Jag gifte mig med en bigamist


Bokens titel: Jag gifte mig med en bigamist
Författare: Mary Turner Thomson
Originalets titel: The Other Mrs Jordan
Översättare: Helena Prytz
Förlag: Bra Böcker AB, 2008
Antal sidor: 286

På omslaget finns en liten symbol med ett öga och texten "En sann historia". Jag antar att det ska locka fler läsare då man inser att någon faktiskt upplevt den här märkliga historien, att den inte är påhittad utan självupplevd. Och visst fascineras man av att en kvinna, Mary Turner Thomson själv, kan bli så totalt lurad av sin man att hon på allvar tror att han är en CIA-agent med hemliga uppdrag - när han i själva verket är en lurare, en bedragare, en charmerande sol-och-vårare.

En spännande berättelse rullas upp, där man får följa hur skotska Mary Turner Thomson blir kär i amerikanske Will Jordan via internet och hur hon successivt dras in i hans lögner allt mer. Hon lånar ut pengar, pantsätter sin bostad, gifter sig med honom, föder ensam hans barn. Alltför sent inser hon att han redan är gift och bara utnyttjar henne.

För de flesta av oss är det väl obegripligt att någon kan bli så duperad, så förd bakom ljuset och under så lång tid tro på de mest idiotiska lögner och undanflykter. Men Mary Turner Thomson beskriver skickligt i boken hur en kärlekstörstande, ensamstående mamma faller för en smickrande man och sedan inte förmår tänka klart. Sömnbrist, småbarn, stress och förnekelse gör att hon inte klarar av att ta in sanningen. Inte förrän den dagen "den andra" fru Jordan ringer henne och raserar hela hennes värld.

Helt klart en läsvärd bok - även om man ibland får lust att ge författaren en örfil och skrika "skärp dig!" när man kan se hur Will Jordan utnyttjar henne men hon själv inte ännu begriper ett dugg.

Betyg: Helt okej, i synnerhet om man är intresserad av människans outgrundliga val i livet...

Rekommenderas: Till såna som gillar böcker om udda relationer och annorlunda livsöden.

Snackis: Ja, det här är en bok som man lätt kan prata en hel del om.

Länk till boken på AdLibris: HÄR.
Länk till boken på Bokus: HÄR.