tisdag 30 oktober 2012

Parmiddag



Bokens titel: Parmiddag
Författare: Josefin Ahlström
Förlag: Frank förlag, 2012
Antal sidor: 250

Om jag skulle skriva en roman - och det är inte alldeles omöjligt att jag faktiskt gör det! - vad skulle den då handla om? Jag har ingen tragisk barndom eller ett exceptionellt spännande livsöde att berätta om. Jag är varken känd eller har gjort något märkvärdigt. Nej, det första som slår mig är att jag skulle skriva om vad jag lärt mig om föräldraskap och relationer efter att ha varit gift i 20 år och fött och uppfostrat tre barn.

Sådär lagom unikt.

Hur engagerar man läsarna i något som väldigt många andra själva varit med om? Man berättar att jämställdheten försvann när barnen kom, att man blir tokig på alla slängda skor i tamburen, att man hatar att gå på föräldramöten, att man undrar hur alla andra hinner göra små cupcakes med sina ungar. Man beskriver hur man ser sig själv och sin partner soffa till sig och försvinna in i någon medioker medelklassidyll där allt som räknas är om man har en välklippt gräsmatta, vita soffor med högar av vita kuddar i och att man bjuder på hembakt surdegsbröd när man får gäster.

Om jag skulle sammanfatta vad "Parmiddag" handlar om, så är det ungefär samma koncept som ovan. Många har skrivit om det redan, själv skulle jag också kunna göra det. Ändå sticker den här boken ut från mängden och det tror jag nästan uteslutande beror på Josefin Ahlströms pricksäkra sätt att beskriva yttepyttesmå detaljer som lockar till ett leende och en igenkännande nickning.

Storyn är ungefär så här: Vera är teveproducent för ett populärt familjeunderhållningsprogram och hennes man Richard är journalist på en dagstidning. De lever i ett fint hus i Bromma (naturligtvis!) med sina två små söner. Veras liv handlar mycket om yta: hon vill ha det perfekta hemmet och de mest fantastiska middagsbjudningar, hon skriver långa listor på allt som måste göras och hon avundas ständigt dem som är smala, snygga, vältränade och framgångsrika - och samtidigt hinner med sina barn och sitt Sköna Hem-tjusiga boende.

Richard däremot känner sig trampad på, han är Veras hantlangare och ställer upp på det mesta utan att tjafsa, även om han känner att missnöjet gror inom honom och över fasaden som de visar upp.

Man får intrycket att boken handlar om att Vera gör ett snedsteg efter en personalfest med för mycket vin, men det är verkligen inte hela historien.

Att Vera inte kommer hem en natt gör att Richard omvärderar sin livssituation. Relationen till pappan, änkemannen som uppfostrade Rickard alldeles själv och som nu tänker dra ut på sitt livs resa utan att berätta något för sonen. Barnen som han älskar men inte hinner med, och som han nu resolut bestämmer sig för att umgås mer med istället för att ägna sig åt Veras listor. Träningen som han försakat i så många år. Chefen som nedvärderar och förlöjligar honom. Veras bortanatt blir den där sparken i baken som får Richard att lägga om sitt liv.

Det låter så himla banalt på något vis och visst har berättelsen redan berättats tusentals gånger. Ser vi inte hela tiden små glimtar av "Parmiddag" i teveprogram som "Solsidan" och "Kvarteret Skatan"? Minus det hysteriskt överdrivna förstås. Det är lite "Bitterfittan" över den här boken - men inte hälften så dystert och handlingsförlamat! - och lite "Ur vulkanens mun" (Helena von Zweigbergk) samt inte alldeles olikt Martina Haags kåserier. En bra mix, som varken blir löjlig eller nattsvart.

Det är svenskt så det förslår! Här känner man igen bostadskvarteren och inredningsdetaljerna, maten de äter och affären de handlar i, gatorna i stan och fikat på jobbet - allt känns så extremt mycket som Stockholm år 2012!

Man skulle kunna tro att det här bara är en bok bland alla andra i genren, men jag tycker den höjer sig klart över genomsnittet och det beror på att författaren är mycket skicklig på att framställa sina karaktärer som trovärdiga (undantaget de rabiata förskolelärarna på dagis...). Allt från Richards vänliga och kloka far och Veras egocentriska mor till de två sönerna med sitt evinnerliga tjat om fredagsmys.

I synnerhet huvudpersonerna Vera och Richard är lysande beskrivna; otrevliga och osympatiska emellanåt, tjuriga och oförstående, men lika ofta kärleksfulla, resonerande och intelligenta.

Om jag får gnälla på något, så är det att jag hittade stavfel i boken ("förresten" har väl inte börjat stavas "föresten", som det står på flera ställen? - och det var tyvärr inte det enda exemplet). Det finns sånt som någon korrekturläsare eller redigerare borde tagit upp med författaren. Som det här, i en ganska avgörande scen efter en tacokväll:
"Han vände sig om och gick ut i hallen. Hon kunde inte förstå vart han skulle. Det var minusgrader och det blåste kallt." --- "Han smällde igen dörren. Luften var mild och dimman låg som ett täcke över himlen."
Nå, hur var det nu? Var det milt och fuktigt ute - eller var det bitande kallt?

Mitt foto: Inledningen handlar om hur Vera går ut i skogen med en gnällig son och i lera och regn försöker hitta vackra höstlöv att dekorera bordet med inför en middagsbjudning - och hur hon måste torka bladen med hårtork när hon kommer hem.

Betyg: Verkligt lyckat skrivet om något som kunde ha blivit en kliché om urholkade äktenskap men som istället är en fängslande nutidsroman om familjen och alla krav som ställs på den.

Rekommenderas: till de flesta, för det är en allmängiltig roman som borde tilltala många.

Snackis: Det här är en förstagradens snackis! Allt från otrohet till föräldra-barn-relationer, mobbing på arbetsplatser, jakten på perfektion och lycka - det finns massor att prata om i denna bok.

Recensions-ex: Det här är mitt livs första recensions-ex, och jag vill passa på att tacka Frank Förlag för boken som jag uppskattade mycket. Jag vill gärna skriva ut att jag fått denna bok av förlaget, så att ni bloggläsare vet om det. Jag tycker förstås att det är toppenkul att få en bok, men jag tänker i alla fall vara brutalt ärlig i min recension. Om jag inte är uppriktig så framstår ju hela bloggen som opålitlig. Så, recensionen ovan skulle varit likadan om jag hade lånat boken på bibblan!

Länk till boken på AdLibris: INBUNDEN.

onsdag 24 oktober 2012

Jorden sjunger i B-dur



Bokens titel: Jorden sjunger i B-dur
Författare: Mari Strachan
Originalets titel: The Earth Hums in B flat
Översättare: Lena Torndahl
Förlag: Bonnier Pocket, 2011
Antal sidor: 340

Jag blev så glad när jag hittade den här boken, för det lät som en annorlunda roman: en ung flicka som växer upp i en walesisk småstad strax efter andra världskriget. Bara titeln är ju lockande! Och dessutom utlovades spänning i form av att gamla hemligheter avslöjas då den lilla staden skakas av ett oväntat dödsfall.

På många sätt är "Jorden sjunger i B-dur" så fin som jag hade trott. Berättelsen om hur Gwennie lever med sin snälle pappa, sin galna mamma och sin rent ut sagt elaka storasyster Bethan samt den grabbiga faster Lol och den rejäla farmorn är väldigt finstämt skrivet, med vackra beskrivningar av både staden och landet, husen och gatorna och den omgivande naturen. Jag skulle tro att översättaren har gjort ett bra jobb, för det känns som att det är ett bra "flyt" i texten.

Mycket riktigt skakas småstaden av ett dödsfall som får mängder av följder för åtskilliga invånare. Det hela är skrivet på ett sånt sätt att vi vuxna läsare hela tiden ligger långt före Gwennie själv i slutsatserna och tidigt inser vem som gjort vad - medan flickan själv svävar i okunnighet. Vad gjorde till exempel den stora, elaka, svarta hunden? Det listade jag ut ungefär 200 sidor innan Gwennie förstod det.


Bokens stora behållning var de fina små detaljerna, anekdoterna och personbeskrivningarna. Allt från äcklig middagsmat, vilda blombuketter, åksjuka busspassagerare, skvallrande tanter, kärlekskranka tonåringar och klibbiga karameller till hur det gick till i söndagsskolan.

Det riktigt, riktigt tråkiga i boken är att jag från allra första början ända till slutet stör mig så kolossalt på att Gwennie ska föreställa vara 12½ år gammal. Mitt yngsta barn är just nu 12½ år och jag har två äldre barn som nyligen varit i den åldern. Ingen av de tre skulle kunna bete sig som Gwennie gör. Ingen av deras kompisar heller, vågar jag säga. Är hon efterbliven?!

Jag gillar inte när min läsupplevelse förstörs av sånt som känns orimligt. En sådan sak är hur Bethans och Gwennies mamma gradvis blir mer och mer galen - av en anledning som inte känns riktigt trolig (men okejdå, jag kan ta det). En annan är pappan som är så oändligt kärleksfull mot sin hustru, trots att hon är groteskt elak och otacksam tillbaka. Varför är han det? Vad driver honom? Hon har ju inte älskat honom på många, många år!

Men värst är alltså detta med Gwennies ålder. Det går inte att bortse ifrån: man kan inte tänka, resonera, agera och fungera som hon gör om man inte är i, säg, 8-årsåldern. Såvida man inte är enormt outvecklad för sin ålder - och det får vi veta att hon inte är, tvärtom ska hon tydligen vara intelligent och duktig och beläst.

Gwennie kan inte gå förbi köket för limfärgen på väggen har lossnat och hon ser på fullt allvar hur den har gapande munnar som pratar och skrattar. Hon vet att de stora burkarna i hyllan har ansikten och att de tittar på människorna i smyg. För övrigt tittar även Buddy Holly på henne från en plansch, så hon måste gömma sig för honom. Hon tror att hon kan flyga (det är nog ändå det minst otroliga, för alla har vi väl varit med om att vi får andra förmågor i drömmarna).

Hon kan inte ta i något som är dött - vilket även inkluderar maten på tallriken (det enda hon äter är äggsmörgås och jordgubbskräm hela boken igenom, allt annat är äckligt). Hon har konstant ont i magen av nervositet och stress men tror att det kommer sig av att hon har den dåliga "släktmagen" - hon verkar inte dra några egna slutsatser om hur hon mår.

Hon tycker att pojkar per definition är groteskt äckliga och förstår inte alls varför de jämnåriga flickorna flinar upp sig mot grabbarna. Socialt är hon totalt inkompetent, på gränsen till att jag smäller ihop boken.

Det är inte rimligt att en unge som får information inte klarar av att ta in den. Varför begriper hon inte enkla fakta? Eller att hon efter påminnelser inte kan komma ihåg. Varför är det så svårt att minnas vad folk sagt åt henne? Eller att hon trots förmaningar gör det hon är förbjuden att göra. Hur svårt kan det vara att låta bli?

Man hade inte kunnat göra om henne till en 8-åring för då är det annat som inte stämmer. Men om man vill att hon ska fungera som hon gör, så kan man inte skruva upp åldern lagom antal år och lägga in i handlingen att omgivningen kallar henne "konstig" - och tro att vi läsare skulle köpa det. Nej, Gwennie är mer än konstig och Mari Strachan tappar en hel del trovärdighet på att framställa huvudpersonen på det sätt hon gör.

Betyg: Vackert om en tid och plats som man sällan läser om (Wales på 1950-talet), lite sorglig och gripande också.

Rekommenderas: till dem som uppskattar aningens spänning och vemod i en fin roman.

Snackis: De olika karaktärerna skulle lätt kunna fylla en hel bokklubbskväll, utan tvekan!

Länk till boken på AdLibris: INBUNDEN eller POCKET.

tisdag 16 oktober 2012

Här ligger jag och blöder



Bokens titel: Här ligger jag och blöder
Författare: Jenny Jägerfeld
Förlag: Gilla böcker, 2010
Antal sidor: 252

Åtminstone en av mina väninnor skulle aldrig palla att läsa de första sidorna i boken, än mindre hela det första kapitlet. Själv är jag inte särskilt äckelmagad eller känslig, men kan inte låta bli att rysa åt den gruvliga beskrivningen av hur huvudpersonen sågar av sig halva tummen med en elektisk sticksåg på slöjdlektionen, så blodet sprutar och köttet trasas upp.

"Med träffsäker galghumor förkroppsligas Majas koketta och samtidigt oförställda utanförskap. En av misstag amputerad tumme kastar ut läsaren på en irrfärd i sökandet efter identitet. Ett psykologiskt porträtt med särskild trovärdighet i uttrycket." var juryns motivering då Jägerfeld vann Augustpriset i kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok.

Maja är 16 år och går första året på gymnasiet, i en skola där hon sticker ut som udda och där hon har få vänner. Föräldrarna skildes då Maja var 3-4 år och sedan dess har hon bott med sin pappa i Stockholm. Mamman bor i Norrköping och dit åker Maja varannan helg. Det är något märkligt med Majas mamma, hon är inte som andra, och i alla år har Maja längtat efter att känna sin mammas kärlek och omtanke. Visserligen får hon kärlek och uppmärksamhet av sin pappa, men det räcker liksom inte...

Här ligger jag och blöder är en riktig girlpower-bok där man får följa Majas olovliga hackande i pappans dator (där hon lämnar olämpliga meddelanden till faderns flickvänner), hennes fina kärlekshistoria med Justin som egentligen inte heter så, hennes extremt blodiga olyckor (den ena efter den andra), de starka vänskapsbanden till andra udda existenser, jakten på mamman och hennes kärlek, hur Maja mobbas hänsynslöst i skolan och hur hon slutligen konfronterar sina föräldrar med vad hon själv vill, tycker, tänker och önskar.

Extra plus för att man för en gångs skull får läsa en bok där huvudpersonen framträder så levande och där man kan känna med henne. Maja blir en människa av kött och blod.

Extra plus också för att Gilla Böcker alltid gör så grymt snygga omslag!

Betyg: En upplyftande och inlevelsefullt skriven ungdomsbok för alla åldrar, splatterblodig, spännande, kärleksfull.

Rekommenderas: till de flesta tonåringar, skulle jag tro, eller tja, de flesta överhuvudtaget.

Snackis: En bra snackis för både skolbarn och vuxna, om uppväxt och identitet.

Länk till boken på AdLibris: INBUNDEN eller POCKET.

måndag 15 oktober 2012

Ladies



Bokens titel: Ladies
Författare: Johan Hakelius
Förlag: Månpocket, efter en överenskommelse med Bokförlaget Atlantis, 2011
Antal sidor: 511

En tegelsten om engelska tanter!

Johan Hakelius måste vara närmast besatt om engelsk överklass, för annars begriper jag inte hur han har orkat ta fram ett sådant gigantiskt faktaunderlag inför skrivandet av denna bok. Drygt femhundra proppfulla sidor med de mest sanslösa levnadsöden. Bara personregistret i slutet av boken fyller nära 13 sidor med namnen på alla som förekommer i denna faktaspäckande bok.

Hakelius har skrivit underhållande om nio kvinnors fascinerande liv i (huvudsakligen) Storbritannien under (mestadels) 1800-tals slut och fram till 1900-talets mitt. Det här är överklassens berättelser om förlovningar och äktenskap, debutantbaler och utlandsresor kryddat med de mest osannolika detaljer.

DN har skrivit att boken Ladies är "oavlåtligt underhållande" och det är den faktiskt - men inte så till den milda grad att man inte kan lägga ifrån sig boken, utan bara just så mycket att den är underhållande hela tiden. Just då man tröttnat på att läsa om någons trassliga förlovningar så kommer en rolig anekdot insmygandes.

Norrbottens-Kuriren har enligt pocketbokens omslag skrivit att Ladies är "alldeles omöjlig att lägga ifrån sig" - men där tog de nog i så de storknade. Man undrar ju vem som orkar sträckläsa över femhundra tättskrivna sidor om egocentriska och numera döda damer. Inte jag i alla fall...

Hakelius skriver med humor och lätthet. Det är beundransvärt hur han har samlat ihop så många udda små historier att väva in i sina berättelser om dessa damer! Man får nästan känslan av att han var med på plats och gjorde små noteringar. Han skriver själv i sin inledning att folk alltid undrar "Varför valde du just det ämnet? Just de personerna? Just på det sättet?" och att svaret är att han tycker engelska damer är värda att uppmärksammas.

En annan värld öppnar sig för den som läser "Ladies" - tänk att för bara hundra år sedan så levde faktiskt brittiska hertiginnor i sina slott (ofta gamla, ruggiga och dåligt renoverade) med sina rika äkta män (eller fattiga äkta män, som kämpade för att upprätthålla skenet av rikedom och lyx). De for jorden runt i atlantångare, järnvägsvagnar eller nya automobiler. De ägde smycken för en smärre förmögenhet. De arrangerade äktenskap och planerade förlovningar som utstuderade krigsstrateger. De förskingrade pengar, blev bittra fiender, koketterade och intrigerade, levde omoraliskt och utsvävande.

Många av de omskrivna överklasskvinnorna är självupptagna, fixerade vid välstånd och materiella ting, bortskämda och beter sig som om de led av någon bokstavsdiagnos tänker jag när jag läser om den ena ladyn efter den andra. Deras osannolika liv, så nära i tiden och ändå så långt bort, är det som gör boken just "oavlåtligt underhållande".

Betyg: Välskrivet, detaljerat och underhållande - men mastigt!

Rekommenderas: till dem som gillar historia, i synnerhet kvinnohistoria och allra mest den kvinnohistoria som omfattar en minimal skärva av mänskligheten: den brittiska överklassen.

Snackis: Som tidigare sagt: klass är alltid något att diskutera. Frågan är om någon orkar prata efter att ha tuggat i sig denna tegelsten...

Länk till boken på AdLibris: INBUNDEN eller POCKET.
Passa gärna på att läsa Johan Hakelius brev till AdLibris-läsarna HÄR: detta hade jag mycket roligt åt!

onsdag 10 oktober 2012

Hjälp jag heter Zbigniew



Bokens titel: Hjälp jag heter Zbigniew
Författare: Zbigniew Kuklarz (pseudonym)
Förlag: Bonnier Pocket, 2006
Antal sidor: 238

För några år sedan läste jag denna underhållande och tankeväckande berättelse om hur det kan vara att växa upp i en stockholmsförort med sina polska föräldrar och försöka anpassa sig till ett liv i Sverige, när man egentligen är svensk men alltid ses som en polack med ett outtalbart namn och konstiga seder.

Zbigniew heter Kuklarz i efternamn och lider när han ska göra lumpen och får de tre första bokstäverna i sitt efternamn på namnbrickan, till alla andras stora nöje. Här berättar han om hur hela släkten samlas för att fira en 40-årsfest och hur hans stora, galna familj skrattar och skrålar, gråter och bråkar.

Det är en hysteriskt rolig och ändå vemodig bok. Minnen från författarens uppväxt varvas med dråpliga beskrivningar av en vansinnig födelsedagsfest. En mycket sympatisk bok med en rätt osympatisk huvudperson.

Mitt foto: Bilden ska symbolisera det konstanta drickandet av starksprit.

Betyg: Gott betyg.

Rekommenderas till: alla som gillar varma, vemodiga, roliga uppväxtskildringar.

Snackis: Det är alltid intressant att diskutera kulturkrockar!

Länk till boken på AdLibris: hittar den bara som E-BOK.

Ett sista livstecken

Bokens titel: Ett sista livstecken
Författare: Hannah Nyala
Originalets titel: Cry Last Heard
Översättare: Anna Sandberg
Förlag: Månpocket, 2006
Antal sidor: 249

Jag kan lika gärna säga det från början: På en femgradig skala skulle denna bok få en överkryssad dödskalle. Intrigen måste vara skapad på någon skrivarkurs där alla eleverna har fått tycka till om vilka ingredienser en hårdkokt äventyrsroman måste innehålla för att fånga läsarens intresse. Den svenska översättaren måste gjort översättningen på en kafferast (eller så är det så där illa skrivet även på engelska?).

En kvinnlig, professionell bergsklättrare vars man har dödats och lilla dotter har kidnappats är ute i några otillgängliga berg i Wyoming och jagas av ondsinta människor. Ska hon dö eller inte? (Man hoppas nästan det förstnämnda...) Ska hon ramla ner från klippavsatsen, frysa ihjäl, svälta till döds, bli dramatiskt räddad eller tvärtom - hinner elakingarna hitta henne däruppe i bergen och döda henne med?

Huvudpersonen heter Taleisin och kallar sig Tally eller Tally-ho men också för Pirli och Nowata om vartannat. Vad är vitsen med det? I en bok där det finns en Kristina kan man tänka sig att hon även refereras till som Tina men inte dessutom Stintan, Kriss, Gullegrisen, Eriksson och Fnuffsan. Det blir för rörigt. I synnerhet om författaren gör samma sak med diverse andra karaktärer - inklusive djur! - i samma bok.

Av någon anledning tjatas det om att Tally(-ho!) har varit med om fruktansvärda händelser i Australien, där hennes man har dödats. Antagligen är det här uppföljaren till en annan roman, men det framgick inte då jag köpte boken. Man borde nog nästan ha skrivit "del 1" på den första boken och "del 2" på denna, för det är konstant en massa referenser till händelser och personer som inte jag känner till.

Läs gärna "Ett sista livstecken" om du gillar litterära actionäventyr som påminner dig om sämsta möjliga tevefilm. Det gör inget om du missar lite av filmen efter reklampausen, för actionhjältinnan är nog kvar däruppe på berget och kämpar med blödande fingrar för att klamra sig fast vid bergskanten...



Så här ser den inbundna boken ut, som säljs nuförtiden. Boken har filmatiserats (oj, vilken överraskning...) och jag antar att omslaget är därifrån.



Så här ser däremot min pocketbok ut. Eller såg ut, innan den försvann. Antar att den förpassats till sommarstugan där jag lägger alla böcker som folk gladeligen kan få ta med sig hem efter en vistelse hos oss... Bilden snodde jag från Blogga-lugnt, en bokblogg som tydligen har en diametralt motsatt åsikt om boken! Kanske kan vara kul att jämföra.

P.S. Haha, nu när jag surfar runt lite på nätet efter att redan ha skrivit min egen recension hittar jag denna träffande beskrivning skriven av läsaren LenaL på Bokus:
"Obeskrivligt dålig bok, med en historia som inte har det minsta av trovärdighet i sig. Innehåller dessutom fullt med stycken när huvudpersonen pratar med sig själv - "Kom igen tjejen!", "Ge inte upp nu!". Att översättningen var under all kritik hjälpte inte precis till. Jag skulle ge den en överkorsad stjärna om det gick. Osannolik, rörig och dåligt översatt. Köp den inte! Läs hellre Eldfångaren av Nicholas Evans för vildmarksspänning, eller Poeten av Michael Connelly för mördarjaktsspänning!".
LenaL, jag håller helt med dig.

Betyg: Så uselt.

Rekommenderas till: alla som gillar vapenfyllda räddningsaktioner i kalla bergskedjor.

Snackis: Nej, nej.

Länk till boken på AdLibris: INBUNDEN.

Allt ligger samlat



Bokens titel: Allt ligger samlat
Författare: Hans Gunnarsson
Förlag: Månpocket, efter en överenskommelse med Albert Bonniers förlag, 2006
Antal sidor: 206

En fasansfullt katastrofalt vidrig parmiddag berättas ur de fyra deltagarnas olika synvinklar. Obeskrivligt deprimerande. Gripande, sorgligt, sant på något vis. Plågsamt lätt att leva sig in i. Otroligt realistiskt skriven dialog. Ja, dialogen är verkligen bokens stora behållning!

De två paren som träffas och äter middag tillsammans i en typisk lägenhet strax utanför Stockholm känner inte varann så bra - i själva verket har de nyligen träffats och vet inte alls mycket om varann. Värdparet, Tommy och Cilla, har stora relationsproblem och är på väg mot ett uppbrott. Gästerna Roger och Eva har en son som är så svårt sjuk att han kanske inte överlever.

Kvällen börjar inte så bra: gästerna kommer en halvtimme för tidigt, när inte allt är förberett ännu - och de har redan ätit middag eftersom de missförstått inbjudan. Bjudningen urartar när de fyra människorna fått i sig för mycket alkohol och sagt saker de aldrig tänkt säga högt, slängt ur sig elakheter och betett sig på ett vis som de nog aldrig hade planerat.

Det här är mästerligt skrivet, men kanske lite för jobbigt att läsa om man inte 1) är en sprudlande levnadsglad optimist som ruskar av sig allt så fort man slagit ihop bokens pärmar eller 2) är en deppig person som själv mår uselt i sitt förhållande och just nu behöver se filmer och läsa böcker som bekräftar att "det är normalt att känna som du gör"...

Betyg: Någonstans mittemellan: jag gillar den skarpt men alla jag försökt "pracka på den" på värjer sig när de får höra hur tungsinnig den är.

Rekommenderas: till dem som gillar verklighetstrogna dialoger och kanske helst inte själva är mitt uppe i en livskris...

Snackis: Ojoj, här finns mycket att snacka om!
Länk till boken på AdLibris: POCKET.

torsdag 4 oktober 2012

Monster



Bokens titel: Monster
Författare: Micael Dahlén
Förlag: Månpocket, 2011 efter en överenskommelse med bokförlaget Volante.
Antal sidor: 235
Not: Det står "översättning Fredrik Linde" men Micael Dahlén bor och undervisar i Stockholm så han borde rimligen ha skrivit på svenska. Ingenstans står heller vad boken skulle ha hetat på ett annat språk. Måste väl vara ett tryckfel?

Att det verkligen finns människor som är lika hemska som Hannibal Lecter i "När lammen tystnar" känns helt overkligt. I den här boken får man stifta bekantskap med mannen som inspirerade till just Hannibal, japanen Issei Sagawa, som kallblodigt mördade en ung kvinnlig studiekamrat och åt upp henne till middag.

Boken är inte alls ett frosseri i hemska mord, som man skulle kunna tro. Jag ser den mer som en lång redogörelse för tankar om människans godhet och ondska och vad som avhåller de flesta av oss från att mörda någon.

Vi får följa författaren på hans resor tvärs över jordklotet, då han besöker massmördare som han i hemlighet (dvs. hemligt för familj och arbetskamrater) brevväxlat med under en längre tid. Han skäms över sin fascination för dessa mördare och undrar hela tiden hur det kommer sig att han och så otroligt många andra vill vara i dessa mördares närhet.

Det är en mycket utlämnande berättelse, där Micael Dahlén frikostigt bjuder på sig själv. Det skulle ju vara logiskt för en ekonomiprofessor vid Handelshögskolan att vilja mörka dessa sidor av sig själv, kan man tycka...

Här presenteras Issei Sagawa som begick det bestialiska mordet på en ung holländska då de båda studerade konst i Paris. Han styckade omsorgsfullt hennes kropp och mumsade i sig den. Han lever sedan många år åter i Japan, som en fri man, och leder matlagningsprogram, teveshower och är en megakändis. Jag blev rätt äcklad av att läsa det här kapitlet, måste jag säga, men också intresserad av hur en så vidrig person kan attrahera så många människor.

Näste man är Peter Lundin, en dansk mördare som tros ha tagit livet av sin flickvän och hennes båda söner. Man har aldrig hittat liken och det förekommer inga hemska skildringar i detta kapitel. Istället fokuseras på mördarens enorma dragningskraft på kvinnor, som vill gifta sig med honom eller kommer till fängelset för att ha sex med honom. Är det alfahannen i honom som är så lockande?

Därefter följer ett kapitel om om Dorothea Puente som förgiftat ett oräkneligt antal hemlösa och psykiskt sjuka som hon tagit in i sitt hus mot betalning från socialen. Det här är en fascinerande historia om en mytoman som charmar alla och fortsätter att mörda i flera decennier. Jag har sett tevedokumentärer om henne men Dahlén beskriver henne ännu utförligare. Här är inte heller en massa snaskande i morden utan istället långa redogörelser för Dorotheas helt vansinniga liv och hur hon nu har Facebook-grupper med tusentals anhängare...

I fjärde kapitlet får vi lära känna amerikanen Wayne Lo som var en av de första att genomföra en skolskjutning - vilket han beklagar både av den anledningen att han önskar att han aldrig tagit livet av någon och av den anledningen att han önskar att han hade skjutit många fler (han lyckades bara döda två) och blivit känd för det som dagens skolskjutare. Nu är han inte den superstjärna som han skulle önska. Märklig berättelse, som mest känns sorglig ur alla synvinklar. Fokuset ligger inte på dödandet utan på Waynes sorgliga berättelse och att han numera försöker tjäna pengar till de dödades minnesfond.

Slutligen får vi möta massmördaren Charles Manson. Här tvekade jag att läsa, för jag ville inte höra mer om Helter Skelter och gravida Sharon Tate... Skönt nog så berättar författarens sakligt vad som hände och stannar inte kvar vid detta hemska. Kapitlet är långt och handlar mest om den enorma kult som vuxit fram kring Manson. Ett begrepp "mansonomics" har grundats som syftar på de fantasisummor som Manson och andra massmördare drar in.

Men så återstår ungefär halva boken, efter att dessa fem mördare har presenterats. Där kommer den intressantaste delen: författarens egna teorier kring etik, moral, normer och samhällets lagar. Varför är mord det mest förbjudna? Är vi alla kapabla till mord? Varför beundras massmördare och ses som framgångsrika, lyckade, starka individer?

Dahlén gör flera häpnadsväckande studier som även presenteras i facktidskrifter tillsammans med andra forskare. Han ser hur en majoritet av alla män och kvinnor funderat på att döda någon och hur de allra flesta ser upp till mördare. Den senare halvan av boken är klart tankeväckande och intressant.

Betyg: Välskriven med stort flyt i texten, fakta om såväl massmördare som människans psykologi varvas med personliga reflektioner.

Rekommenderas: till dem som intresserar sig för människans natur.

Snackis: Perfekt att diskutera kring, för här finns många tankar om den civiliserade människans normer och vad som gör mord till det mest förbjudna man kan göra.

Länk till boken på AdLibris: INBUNDEN eller POCKET.