onsdag 27 november 2019

Snart börjar bloggkalendern!


Jag har varit med i Sofies julkalender för bokbloggare i flera år nu. Det brukar vara väldigt kul; hon bestämmer ett tema som vi andra får tolka. Tjugofyra luckor (men inte tjugofyra böcker, för på adventssöndagarna sammanfattar Sofie själv allt som skrivits under veckan).

Här hittar du hennes inlägg. I år är temat "Jag minns när jag läste..."
Det är min tur på Lucia!

tisdag 26 november 2019

Tisdagstrion: Frestelser

Jag har inte engagerat mig i några bloggutmaningar på länge, men idag hugger jag in på Ugglan & Bokens Tisdagstrio. Tre böcker som handlar om frestelser!


Tjockdrottningen av Moa Herngren handlar om alla möjliga frestelser: fet och onyttig mat är bara en av alla - frestelsen att på sociala medier låtsas vara något man inte är, verkar vara ännu större.


Knutbykoden av Eva Lundgren beskriver en fördömande sekt, där mängder av saker är förbjudna. Inte konstigt då, att lockelsen och frestelsen blir så svår att kontrollera! Här frestas man med kött. Inte blodiga biffar då, utan köttsligt umgänge. Det kan också vara frestande att ta livet av sin hustru och diverse andra som kommer ivägen om man nu traktar efter det förbjudna. 


Heligt förbannad av Jonas Gudmunds är en deckare där mördaren drivs av något missriktat rättspatos: han ska lära folk att veta hut, skilja på rätt och fel, ge igen, hämnas. Frestelsen att tillrättavisa andra människor - exempelvis idioter som inte svarar på mejl - blir så stor att han helt tappar besinningen och börjar döda dem för att statuera exempel.


måndag 18 november 2019

Pälsjägare


Bokens titel: Pälsjägare
Författare: Boel Gerell
Förlag: Historiska Media, 2019
Antal sidor: 308

Där kom den; chansen att för en gångs skull klicka på "Favorit!" när jag ska sätta etiketter på boken jag just läst. Det är banne mig inte ofta jag bjussar på det epitetet - men denna gång är det givet.

Boel Gerell har jag aldrig hört talas om. "Fyra berättelser om kärlek" låter... nja. Men omslaget är underbart: målarpenseltypsnitt tvärs över en pälsklädd utsida med en kvinnohand, en barnhand och en fladdermus. Grymt bra design och dessutom exakt det boken faktiskt handlar om. Snyggt jobbat, Maria Sundberg, jag gillar när formgivaren har koll på bokens innehåll.

Det här är fyra noveller om kvinnor, ganska unga sådana, som på olika sätt söker bekräftelse, uppskattning, kärlek. Trygghet! De längtar efter ett barn, eller barnens kärlek, eller att hitta ett lugn i sin tillvaro tillsammans med barnen. De är sköra på ett sätt, lätta att såra, de är analyserande och grubblande och varenda en av dem övermannas ständigt av sina känslor. Längtan efter en man som älskar dem, längtan efter en trygg plats i livet.

Samtidigt är de oerhört starka, för - vilket inte känns givet när man ser de problem som kommer i deras väg - även om de fattar dumma beslut och råkar ut för människor som utnyttjar dem, är de kompetenta att ta sig ut på andra sidan. De bryter ihop men reser sig igen. De hittar en väg ut ur det tunga, de struntar i folks blickar, de biter ihop och vänder sig om - och de går stärkta därifrån.

Otroligt välskrivet och exakt formulerat. Man kan nästan ta på de här unga kvinnornas ångest, rädsla, osäkerhet och välvilja trots att författaren inte använder många ord eller långa beskrivningar.

Jag avskyr att använda uttjatade begrepp, men den här boken ÄR drabbande. Det är det bästa ordet att beskriva något som känns så rakt igenom genuint: vanliga människor, med fel och brister, som gör klantiga saker och fattar idiotiska beslut - men som menar väl och är fulla av kärlek.

Så himla bra.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN
Länk till boken på Historiska Media: INBUNDEN

söndag 17 november 2019

Dit vägen bär


Titel: Dit vägen bär
Författare: Marie Hedegård
Förlag: Lindelöws, 2019
Antal sidor: 305

Ellen är lärare, i 50-årsåldern, nyligen frånskild efter ett långt äktenskap, med två vuxna barn och några enstaka väninnor. Hon har varit en sväng i Ghana  - det fick vi följa i den förra boken, "Så nära barfota" - men är nu hemma i Sverige igen, i en liten lägenhet någonstans i Stockholm.

Att gå tillbaka till jobbet på skolan igen efter äventyret utomlands lockar inte alls, så Ellen söker till en folkhögskola i Småland och tar tjänstledigt för plugga sömnadskonstruktion där. Hon gör sig av med lägenheten hon bor i, samlar ihop sina få tillhörigheter och åker iväg på nya äventyr.

Jag gillar inte Ellen. Det gjorde jag inte i den förra romanen heller, utan även där tyckte jag hon var gnällig och ganska osympatisk. Tyvärr är Ellen fortfarande den sortens person som jag inte skulle försöka bli vän med. Jag förstår mig inte på henne, helt enkelt.

På folkhögskolan ute i ingenstans har eleverna kul bland tyger och symaskiner, men Ellen ojar sig över att hon är dubbelt så gammal som de andra. När de övriga eleverna åker hem över helgerna, stannar Ellen kvar på skolan - nästan ensam bortsett från en introvert ung kvinna som inte pratar med någon och en charmerande vaktmästare som kanske lägger an på henne. Hon går en långpromenad, råkar träffa en gammal tant som heter Ingrid, får fika hemma hos henne och säger att nu borde nog tanten storstäda sitt hem. Ungefär så. Nu är jag lite raljerande, men det går osannolikt snabbt för Ellen att släppa alla normala artighetsspärrar mot den äldre kvinnan, som hon blir vän med. Plötsligt tjatar hon på henne som man skulle kunna göra med sin mamma eller mormor, men knappast med en främmande kvinna.

Nåväl, Ellen och Ingrid umgås varje helg och röjer ur Ingrids hus. När skolåret är slut packar de ihop sig i en gammal buss tillsammans med två andra kvinnor från orten och drar på klassisk road trip ner till södra Europa. En av dem ska besöka sin far, en annan sin älskare, en tredje sin ungdomsdröm. Med sig har de en katt som ställer till mycket problem.

Jag får lite känsla av "Little miss Sunshine" (har ni inte sett den filmen så gör det!), tyvärr mixat med Scooby Doo (knasigt gäng i galen husbuss och med ett vrickat husdjur...). Bussens fyra kvinnor är maximalt olika och ständigt på kollisionskurs. Hur de kunnat sitta i Småland och enas om en långresa till Spanien tillsammans är obegripligt - de gillar ju knappt varann.

Jag har lite kluvna känslor kring den här boken, kanske beroende på att den skiftar så mycket: den starka biten är Ellens grubblerier kring ex-maken, väninnan hemma, dottern som anser att mamman har svikit, de karlar som hon raggar upp eller som flirtar med henne. Det känns äkta, ärligt, trovärdigt. Riktigt bra.

Den svaga biten (förutom korrektur och textredigering) är att Ellen minsann kan göra alla dessa äventyrliga och ovanliga livsval - och ändå ha den där självupptagna, gnälliga, väldigt osäkra attityden. Jag får inte ihop henne.

Jag tycker det är en trevlig roman. Och det räcker så. Underhållning, tidsfördriv och småmysig är tillräckligt för en god bok.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN.

Tack till författaren för recensions-exet!