lördag 27 april 2019

Totalskada


Bokens titel: Totalskada
Författare: Helena von Zweigbergk
Förlag: Norstedts, 2018
Antal sidor: 311

Xavier flydde från Argentina tillsammans med sin lilla dotter Maria, efter att hans unga hustru Ana mördats av regimen. Här i Sverige träffade han Agneta och bildade familj med henne: de fick ett tvillingpar och köpte ett hus i en fin förort till Stockholm. Mamma, pappa, tre flickor och en hund i en trygg och lycklig tillvaro - så vill de nog alla tänka på de decennier som följer.

Ett litet moln är Ana. Hon finns ständigt närvarande. Ouppnåelig förstås, eftersom hon är död. Agneta känner ständigt att hennes man favoriserar sin första hustru och framför allt sin dotter Maria. Det är en obehaglig känsla att konkurrera om uppmärksamheten med ett barn.

Under flickornas uppväxt inreder Agneta hemmet med en kostsam blandning av konst, arvegods, antikviteter, loppisfynd och vanliga IKEA-möbler. För henne är prylarna verkligen viktiga: de säger så mycket om henne själv och det liv hon vill visa upp inför andra.

Nu är flickorna stora och har flyttat hemifrån. Kvar i det vackra huset är Agneta och Xavier - och en allt större tystnad dem emellan. Medan hon jobbar som lärare och är borta hela dagarna är han hemma med hunden, eftersom han gått i pension. Agneta tycker att maken glidit ifrån henne men begriper inte riktigt varför - förrän han börjar prata om att återvända till Argentina. En sista gång i livet, heter det, för att avsluta det han inte hann då han flydde.

På Agnetas skola finns en lärare som hon är lite intresserad av, ja kanske lite förälskad i? Hon tillåter sig att dagdrömma om en flirt med honom, trots att hon älskar sin man. Men nu är de inte unga längre och hon funderar på vad återstoden av livet ska innebära: vill Xavier hellre bo i Argentina, vill hon själv isåfall följa med, vill hon bryta upp och börja på nytt?

Så inträffar katastrofen då huset brinner ner till grunden och det är Agnetas fel. Vad finns kvar av hennes liv och äktenskap när känslorna svalnat och det inte längre finns några saker eller ett gemensamt hem som håller ihop paret?

Jag ville så gärna läsa om allt det här ovanstående - författaren är skicklig på att beskriva känslor, små meningsutbyten och vardagssituationer - men tycker att en för stor del av romanen handlade om Agnetas skuld och ånger. Det gjorde läsningen lite trög och jag ville raska på.

Det intressanta för mig är inledningen och avslutningen, att inte vara ung längre utan medelålders och ifrågasätta sitt liv och de val man gjort. Jag gillar att huvudpersonen Agneta utvecklas, likaså döttrarna, och att de alla lär sig något av svårigheterna.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN

tisdag 23 april 2019

Bränn alla mina brev


Bokens titel: Bränn alla mina brev
Författare: Alex Schulman
Förlag: Bookmark, 2019
Antal sidor: 276

Jag tyckte att Alex Schulman skrev alldeles fantastiskt bra i "Glöm mig", romanen som är snudd på självbiografisk och handlar om hur han växte upp med en berömd men alkoholiserad mamma. 

I den boken får vi veta en del om mamma Lisettes egna föräldrar, som sannolikt gav upphov till många av hennes problem. Lisette var yngsta dotter till Sven Stolpe och hans hustru Karin. Jag ska inte berätta mer om vilka de var - lätt att googla! - men vi kan väl konstatera att Alex Schulman har många välkända och högt ansedda personer i sin släkt i flera generationer bakåt.

Jag vågade knappt hoppas på att denna roman skulle gripa tag i mig lika mycket som "Glöm mig", men det gjorde den. Det är en vidunderligt vacker kärleksberättelse, där man plågas av att redan i förväg veta hur romansen kommer att sluta. Jag vill knappt ta in de uppoffringar Karin gjorde under sitt liv, utan hoppas på något mirakulöst sätt att historien ska ändra sig.

Med den här boken ger Alex Schulman sin mormor upprättelse; här får hon blomstra och leva, här målas en bild av henne upp som kompensation för att hon aldrig omnämns i några texter och att alla fotografier av henne är märkligt försvunna. Framför allt får både hennes nu levande släktingar och alla vi andra en förklaring till varför hon stannade i det äktenskap där hon var kuvad och förnedrad i årtionden.

Jag blir djupt tagen av skildringen av den unga, vackra och relativt nygifta Karin som reser till Sigtuna för att översätta några franska böcker medan hennes man skriver på ett teaterstycke - och hur hon möter den några år yngre Olof Lagercrantz som blir hennes livs stora kärlek. Den dagbok han skrev ligger till grund för romanen, tillsammans med Svens många böcker på temat äktenskapsförbrytare - och inte minst Karins och Olofs innerliga kärleksbrev till varandra.

Mitt omdöme: En bittert sorglig och ljuvlig kärlekshistoria som sträcker sig från 1930-talet och ett halvt sekel framåt men aldrig får ett lyckligt slut. Schulman är fenomenal på att växla mellan skildringar av hur han leker detektiv för att hitta sin mormors hemligheter, gamla dagboksanteckningar, utdrag ur brev, redogörelser för egna barndomsminnen och iscensättningar av vad som hände i triangeldramat mellan Karin, Sven och Olof.

(Å, om man kunde fått sitta med vid en släktmiddag hos paret Stolpes ättlingar! Jag undrar hur de tar emot böckerna om Lisette och Karin? )

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN
Länk till boken på Bokus: INBUNDEN

måndag 22 april 2019

Red Coconut


Bokens titel: Red Coconut
Författare: Jonas Gudmunds
Förlag: Stratex förlag, 2019
Antal sidor: 399

Politiker som inte håller vad de lovat, det är upprinnelsen till de mord som inleder den här spännande romanen. Genom att till fullo behärska datorer och den digitalisering som smugit sig in i vartenda skrymsle i våra liv, lyckas en person orsaka både död, skräck och stor oreda.

På NOA (Nationella Operativa Avdelningen) på polishuset i Stockholm sitter en småfet, medelålders Jerker Gudmundsson och försöker lösa gåtan med de tre kommunalråd som nyligen har omkommit; är det en märklig slump eller har något med flit tagit livet av dem? Jerker och hans grupp försöker hinna ikapp attentatsmannen samtidigt som rikspolischefen försöker dämpa paniken i riksdagshuset och bland allmänheten.

Storyn är riktigt smart, själva grundidén gillar jag verkligen. Vad händer om någon känner sig totalt sviken av politikerna - och har makten, pengarna och kunskapen att utföra terrordåd för att påverka myndigheterna att ändra sina beslut?

Det här skulle kunnat bli så himla bra! Jag menar det verkligen.

På baksidan sägs att författaren älskar att berätta historier. Det märks! Synd bara att man inte kan säga "Okej, okej, jag fattar. Kan du komma till saken?" som man skulle kunnat göra om man suttit bredvid honom och lyssnat.

Jag skulle föredragit att få höra mer om hur personerna känner, tänker, resonerar. Nu får vi istället veta vilka cigaretter de röker, vilken whiskey de dricker, vilket klädmärke de har på tröjan... Varenda taxichaffis och datahacker har sitt CV med i boken; utbildning, bostadsort, civilstånd, föräldrarnas yrken, examensår. Några sinnessjukt tråkiga sidor handlar om aktieportföljer och börsnoteringar!

Folk kör inte "en sportbil" eller ens "en sportig BMW" utan vi får veta vilken BMW, med årsmodell, bensinförbrukning, hästkrafter och allt om motorn. När smörgåsen är Skogaholmslimpa (istället för "en onyttig, degig limpmacka") med Felix-gurka blir jag trött. För många varumärken, för många bakgrunder, för många detaljer.

Jerker är en vänlig polis som dricker kopiösa mängder sprit även under arbetsveckorna, kollar efter smutsfläckar i kalsongerna, spanar in tjugo år yngre kvinnor, långbajsar efter att ha tryckt i sig massor av rött kött, samt älskar att lura sin kaffemaskin att brygga en kanna till när den egentligen behöver avkalkas.

Jag gillar Jerker och hans grabbiga stil och hans slanguttryck. Att han tänker och pratar sådär macho passar helt med den han ska vara! Synd bara att även ett kommunalråd och en lejd mördare använder identiska uttryck. De tar allihop "en kärra" istället för ett flyg, exempelvis. Alla uttrycker sig likadant trots att de sinsemellan är väldigt olika; mycket slang och slarvigt talspråk. Å, om det bara hade fått stanna vid huvudpersonen - då hade det varit jättebra! Nu tappar karaktärerna i trovärdighet.

Mitt omdöme: Jonas Gudmunds borde spotta ur sig såna här historier och ta åt sig äran för dem, men någon annan borde redigera stenhårt och hjälpa honom att strama upp berättelserna. Inte hans bästa kompis, utan någon som vågar säga "Stryk! Släng!". Eller så skulle man få en filmmakare att nappa på att skapa ett teveseriemanus istället, det vore minsann något.

Tack till förlaget för recensions-exet! Jag hade väldigt roligt under läsningen.

Länk till boken på Adlibris: HÄFTAD
Länk till boken på Bokus: HÄFTAD


torsdag 18 april 2019

Lyx-Merca, helrör och långbajs


Alltså, jag skrattar och läser upp särskilt dumma stycken högt och lite hånfullt för min familj - men faktum är att jag är helt fast i den här actionboken som är grabbigare än grabbigast: Red Coconut.

Vad ska man säga? Huvudpersonerna är polischefer, datasnubbar och hackers, rikspolischefer och partiledare, kommunalråd och rika Djursholmssnobbar.

De pissar och pinkar (aldrig kissar), de dricker mängder av sprit (som vi hela tiden får veta inte bara sorten på utan exakt vilket märke), de långbajsar (sitter länge på toa efter att ha glufsat massor av rött kött på krogen kvällen innan) och de har konstant bakfylla eftersom de aldrig sover ut och alltid fyller på med ännu en bärs.

De kör bilar där vi inte bara får läsa att de rattar en Volvo eller sjunker ner i baksätet på en BMW, utan exakt modell och tillverkningsår samt alla hästkrafter... För att inte tala om alla tekniska finesser och avslutningsvis prislappen på just den här Mercan.

De är så grabbiga så de blir parodier. Varenda en av dem snackar som Kjelle Bergkvist i någon roll som halvalkoholiserad, småkåt och gubbig polis skulle göra i en svensk tevefilm. Ni fattar!

Ingen jag känner använder sig av uttryck som att "det rycker i pain richen" (finns det NÅGON under femtio som ens vet att "pain riche" bisarrt nog är ett svenskt uttryck för baguette - och som känner till såna förlegade uttryck?!). Jag sitter och gapar.

Men ändå. Jag bara måste läsa hur det går för poliserna. Kommer de att lyckas förhindra ännu ett mord på något oskyldigt kommunalråd?


onsdag 17 april 2019

En underbar död


Bokens titel: En underbar död
Författare: Emma Ångström
Förlag: Piratförlaget, 2019
Antal sidor: 224

Journalisten Julia är van vid att skriva reportage om familjetragedier, men har aldrig själv behövt vara den som är i chock och samtidigt blir intervjuad av tidningen och utfrågad av polisen. Men nu, nu vet hon hur det känns.

När hon en helt vanlig arbetsdag vaknar i sitt vackra hem som hon delar med maken Henrik och de tre små barnen, är hennes man inte där. Någon gång under natten har han försvunnit. Av vilken anledning? Är han i fara? Har han råkat ut för en olycka? Är han självmordsbenägen?

Julia lämnar barnen på förskolan och försöker koncentrera sig på sitt arbete på nyhetsredaktionen, men ju mer hon rotar i Henriks försvinnande desto mer övertygad blir hon om att han inte är den person han utgett sig för att vara. Det är ju å andra sidan inte hon själv heller...

Boken kallas en psykologisk thriller och är oerhört lättläst, med ett bra flyt och många "cliff-hangers". En del förmodade överraskningar är förutsägbara men här finns också flera oväntade vändningar. En spännande roman där osannolika inslag bakas in i en nutida svensk småstadsmiljö på ett sånt sätt att de nästan kan tas för verkliga. Julias oro och ångest då hon går runt i ett vakuum och inte kan begripa hur Henrik försvunnit från familjen känns äkta.

Egentligen är det ju helt uppåt väggarna att bli rädd för en sån här roman. Det finns hemskheter som är mycket mer sannolika att man råkar ut för, än vad några i den här boken gör. Att någon dör i en bilolycka är ju inte helt otroligt, eller ens att någon ramlar ner för en klippa eller blir knivhuggen på stan eller nerknuffad framför ett tunnelbanetåg. Det mesta är faktiskt större risk att råka ut för än vad Julia och Henrik och några i deras omgivning är med om... Men ändå tycker jag att boken är läskig, och en natt hade jag till och med svårt att sova när jag hade släckt läslampan. Brrr.

Mitt omdöme: En spännande thriller med det klassiska dilemmat "vem kan man egentligen lita på?".

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN
Länk till boken på Bokus: INBUNDEN

Tack till Piratförlaget för recensions-exet!

tisdag 16 april 2019

En gammal Graham Green


"Den stillsamme amerikanen" ("The Quiet American") av Graham Greene har utkommit gång på gång. Jag har den andra upplagan, utgiven på Kungliga Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söners förlag (man kan ju fatta att de kortat ner det till Norstedts, kort och gott!) i Stockholm år 1959.
Boken kostade 15:50 kronor och det var väl mormor eller möjligen morfar som köpte den. I alla fall är det av dem jag ärvt den. Omslagsillustrationen - som fortsätter på baksidan - är gjord av konstnären Gösta Kriland.

Jag har faktiskt inte läst den här heller, trots att man väl borde ha gjort det... Men jag minns att jag sett en filmatisering för länge sedan. Kanske dags att plocka fram morföräldrarnas gamla bok? Greene brukar vara både fängslande och underhållande.

En gammal Pearl Buck


"Någon gång borde jag rensa i bokhyllan" tänkte jag en halv sekund imorse, men gav upp direkt. Plockade ner några böcker på måfå och fick lust att läsa dem alla (utom Strindberg...).

Bland annat fann jag denna bok, från Albert Bonniers boktryckeri i Stockholm. "Fränder" ("Kinfolk") av Pearl S. Buck, utgiven på svenska år 1950. Omslagsillustration av Stig Södersten. Boken kostade 13:50 kronor och det var min mormor som köpte den. Jag läste flera böcker av Pearl Buck då jag var tonåring, men nu är det väldigt länge sedan - och just den här har jag aldrig läst. Någon av er som har?

måndag 15 april 2019

Historiska kvinnor!


Jag prenumererar på Historiskan. Tycker det är värt att stödja såna tidningar - och dessutom lär jag mig en hel del på kuppen.

Tidningarna kommer med glesa mellanrum (jag har inte begripit hur ofta - eller sällan - utan blir överraskad varje gång) och är alltid fullproppade med intressanta reportage om viktiga kvinnor i historien.

Här är några rubriker ur de tre nummer jag fått hittills:

Läsande kvinnor i konsten (om västerlandets fäbless för att porträttera läsande kvinnor).
Lise Meitner och kärleken till kärnfysiken (om "kärnkraftens moder").
Ett växande yrke (om trädgårdsskolorna vid förra sekelskiftet).

Annemarie Schwarzenbach (om en homosexuell, antifascistisk journalist under mellankrigstiden).
Sveriges jazzdrottningar (om Alice Babs, Sonya Hedenbratt och Monica Z).
Systrarna Mirabal (om tre systrar i motståndsrörelsen i Dominikanska republiken).

Tatuering genom tiderna (om tatuerade kvinnor, förr i tiden).
Sápmis beskyddare (om samekvinnors roll i historien).
Handarbete - ett feminint kulturarv (om textilt skapande).

Revolutionerande monster (om Frankenstein och om kvinnor som skriver sci-fi).
Föräldralösa utvandrare (om portugisiska flickor som skeppades till fjärran kolonier).
Moderna kvinnor (om hur kvinnoidealen ändrades under 1920-talet).

Sophie Sager (om den första kvinnan att vinna ett våldtäktsmål i Sverige).
De skrev poesi och historia (om beatrörelsen i USA).
Ett liv i bilder (om Edith Södergrans fotografier).

Spännande, va? Jag brukar med flit låta tidningen ligga framme på soffbordet länge, så att mina söner ska läsa lite i den. Länk till Historiskan hittar du HÄR.


söndag 14 april 2019

Liten uppdatering, i all enkelhet

Jag har just läst klart den bok jag valt till nästa bokklubbsträff - och av den anledningen kan jag inte skriva om den (eftersom bokklubbsväninnorna möjligen läser här inne och vi har för vana att aldrig diskutera den valda boken i förväg).


Jag valde "Totalskada" eftersom det intresserar mig vad som händer i ett långt äktenskap. De slitningar som uppstår men även de starka band som knyts.

Om jag ska säga en enda sak om boken, så är det att jag nog gärna hade haft med Helena von Zweigbergk på träffen om några veckor, för jag tror nästan det skulle ge mer att prata med henne än att bara läsa hennes bok.


Jag har också läst klart en bok förra veckan men väntar tålmodigt på att det ska bli den 17 april så jag får skriva om den. Förlaget skickade ut recensions-exet i väldigt god tid!

"En underbar död" av Emma Ångström är en thriller som också utspelar sig inom ett äktenskap: kan man egentligen lita på den man delar sitt liv med? Jag är dock fullständigt säker på att MIN livskamrat inte är som någon i den boken, det lovar jag.


Just nu kopplar jag av med en sanslöst grabbig bok som heter "Red coconut" (den är på svenska, men det kan man inte tro av titeln) av Jonas Gudmunds. Den liknar inte min vanliga lektyr, kan man lugnt påstå.

Brukar regelmässigt slänga såna här machoböcker i väggen eller lite snyggt glömma dem på landet och hoppas på att någon sommargäst tar med sig dem... men måste ändå erkänna att jag sträckläste de första tretton kapitlen i ett svep. Ska bli spännande att se om det håller i sig!

torsdag 11 april 2019

Helgfråga om påskplaner

Inför varje helg kommer Mias bokhörna med en ny bokrelaterad fråga; denna gång handlar det om vad vi planerar att läsa under påskhelgen. Och bonusfrågan: vad ska vi laga för gott att äta?

Läsning: Ingen aning. Tror jag ska unna mig något lättläst som Keplers "Lazarus" - men det beror helt på min sinnesstämning.

Vi äter lax på påsk, en stor laxhalva tillagad i ugn. Gräddfilssås med löjrom, pressad potatis, gröna blad av något slag, lite sparris kanske och några ägghalvor. Det är påsk för mig! Och påskmust och gott påsköl, förstås.

Det är alltid pappa som fixar maten - jag får stå för snasket. Mina tårtor blir förstås inte så snygga som amerikanska sugar-paste-tårtor men å andra sidan är de nog godare: tårtbottnar med syrligt goda hallon (utan socker) och len äkta grädde mellan, täckta av marsipan och dekorerade i något våraktigt:


Vit prinsesstårta med marsipankyckling inuti riktigt äggskal.


Vit prinsesstårta med mängder av gröna blad och blommor. 
Observera vinbergssnäckan och daggmasken!


Mandelmassefigurer - nej, det är ingen dagisunge som gjort dessa utan jag själv! 
Från vänster: en påskkärring, tre påskharar och två...ährrrrm…. kycklingar.

Det är roligt att lära sig nytt!


Nejdå, jag har inte övergett bloggen. Och inte heller har jag slutat läsa böcker (även om det går långsamt just nu.) Däremot har jag suttit uppe till midnatt på kvällarna och pluggat, istället för att lägga mig i tid. Läsningen har fått stå tillbaka.

Det är så kul att lära sig nya saker! Så roligt när man kan skifta fokus lite från det invanda till något snarlikt men ändå nytt.

Jag har gått på föreläsningar, pluggat och framför allt experimenterat för att lära mig att göra videofilmer och bildspel åt mina kunder. Det är jättekul! Nu vet jag har man lägger in både rörlig film och stillbilder, hur man adderar ljud och musik, hur man fixar undertexter och hur man gör vissa enkla animeringar.

Idag testade jag för första gången att lägga ut något. Det funkade, men blev inte kvadratiskt (som passar Facebook och Instagram) så det var bara att läsa på lite till... Men nu har jag fått det så som jag vill. Voilà! Min premiärfilm för bloggen! Tretton sekunder, det hinner ni väl kolla på?