tisdag 13 februari 2024
En resa till Doggerland väntar
söndag 4 februari 2024
Dra på trissor! Bloggen lever.
Jönköping förrförra veckan.
Nä, jag finns kvar här. Antagligen utan följare men ändå. I viss mån har jag prioriterat Instagram-kontot, för det är helt enkelt så mycket smidigare än det här bloggandet. Men till stor del kan jag inte skylla på det, utan helt andra grejer. Jobbet, som vanligt. Det tidskonsumerande jobbet. I alla år jag har bloggat, så är det hela tiden jobbet som sätter krokben för mig.
Men jag fortsätter för det är så fantastiskt kul att få respons på de små recensioner jag knåpar ihop. Eller tyckanden, ska jag väl säga, så ingen utbildad litteraturvetare och äkta recensent på kultursidorna tar illa upp. Mina små obildade men ärliga åsikter, är väl vad det är.
Tolv boktyckanden ligger nu färdiga och väntar på att slussas ut på bloggen. Ska bara fixa bilder till dem först! Ses snart.
fredag 6 oktober 2023
Skaffa dig en personlighet!!!
Det här är anonymt. Kanske väldigt otrevligt, det är svårt att säga, eller kanske ett råd i all vänskaplighet? "Skaffa en personlighet". Inget utropstecken. Inget kommatecken efter mitt alias "Joelinda". VEM lämnar ett sånt här meddelande?!
Om det är någon som händelsevis läser här, kan inte den personen bara skriva och berätta vad den menade? Snälla? Jag undrar uppriktigt.
Om svar anhålles.
torsdag 29 december 2022
Bästa läsupplevelserna 2022
Nu när året ska sammanfattas så kan jag väl konstatera att jag inte hunnit läsa alls lika mycket som vanligt och - hemskt nog! - inte heller uppskattat böckerna lika mycket som jag brukar.
Det gäller i synnerhet några storsäljande böcker som jag försökt lyssna på som ljudbok men storknat på redan efter några kapitel, ibland på grund av uppläsaren men oftare för att jag tycker själva kärnan i boken är så konstruerad, tillgjord, overklig, osannolik, rent irriterande.
Där finns också tryckta böcker som legat etta på bestsellerlistorna men som jag inte klarat av att läsa klart, för att de är så tråkiga.
När det händer brukar jag undra hur jag egentligen är funtad. Bokklubbsväninnan M har tröstat mig med att det sannolikt beror på att jag läst så ohyggligt mycket i mitt liv så det inte längre går att överraska mig. En del av böckerna höjs till skyarna, men själv känner jag ingenting. Ändå ser jag mig som någon med massor av fantasi, så jag BORDE kunna leva mig in i det hur uppdiktat och otroligt det än är.
Nåväl. Det finns också böcker som är helt makalöst bra! Den allra bästa läsningen under 2022 är för min egen del, utan inbördes ordning:
Ann Helen Laestadius "Stöld"
Ella-Maria Nutti "Kaffe med mjölk"
Ingvild H. Rishöi "Stargate"
John Ajvide Lindqvist "Vänligheten"
Bengt-Erik Engholm och Lina Blixt "Korpen - fakta och myter"
Kristina Sandberg "En ensam plats"
Fantasiska böcker som jag varmt rekommenderar!
torsdag 15 december 2022
Hämta andan, börja om igen
onsdag 18 maj 2022
Lite lättare liv?
fredag 25 februari 2022
Usel ersättning för ljudböcker
Min kompis - här i bloggen ofta kallad bokklubbsväninnan, eftersom hon är det också - valde till en av våra träffar att vi skulle lyssna på en ljudbok. Jag har konsekvent valt bort alla ljudböcker, kan nämligen inte gå runt med hörlurar eller såna där ploppar man stoppar in i öronen (det är så obehagligt så jag tänker inte ens överväga det). För mig funkar det alltså inte att lyssna på en ljudbok på väg till jobbet (som jag bedriver i mitt hem...) eller medan jag städar, diskar, dammsuger eller joggar.
Lösningen har blivit att jag stänger in mig i köket, lagar någon gryta som tar lång tid eller bakar ett stort bröd. Då hinner jag lyssna på ljudbok - i högtalare - under tiden!
Bokklubbsväninnan valde att vi skulle lyssna på Christina Lindströms "Finns det björkar i Sarajevo?". Jag tog ett gratisabonnemang på Storytel för att kunna höra den. En himla bra bok som helt förändrade min syn på ljudböcker. Och vilken fantastisk skatt att plötsligt ha tillgång till så otroligt många böcker i mobilen!
Sedan dess har jag betalat Storytel varje månad för ett abonnemang. Ganska mycket pengar (vilket inte är samma sak som att det är dyrt!) så jag tänker att jag bör konsumera tre böcker per månad för att det ska vara värt det.
Men så såg jag ett inlägg av barnboksförfattaren Tobias Söderlund, som berättade om de helt horribla ersättningsnivåer författarna får. Det är sinnessjukt dåligt betalt!
Plötsligt får jag jättedåligt samvete. För 179 kronor i månaden lyssnar jag på mängder av författare, mestadels svenska. Vad får de för det? Ingenting! Ändå skriver många av dem på mitt Instagramkonto - den här traditionella bloggen är det nog knappt någon som känner till längre - och tackar för att jag lyssnat, skickar hjärtan och high-five-emojisar och är glada över recensionen.
Det är ju bedrövligt! Ska de behöva vara glada för att någon liten bokbloggarskutt har skrivit att deras bok är otroligt bra, men de kan inte räkna med att jag har råd att köpa den inbundna boken och jag snyltar på deras årslånga arbete genom att lyssna på en ljudbok?!
Det finns indiska internetbyråer som gör mitt jobb (grafisk formgivning) för en tiondel av vad jag måste ta för att alls överleva; de massproducerar logotyper för en femhundring och jag mår jättedåligt av den konstanta stressen av att behöva konkurrera med låglöneländer. Detta är lite samma sak: fina förlagens vackra inbundna böcker à 200 kronor konkurrerar med Storytels inlästa romaner där författaren får några spänn per lyssnare.
Usch. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Är det rimligt att författarna får så liten del av pengarna för en ljudbok? Går det att ordna så att de kan tjäna lite mer? Jag undrar uppriktigt. För jag vill verkligen att de ska ha en vettig inkomst av sitt arbete.
onsdag 9 februari 2022
Doggerland-release
Jag är otroligt förtjust i Doggerland och dess miljö, kultur, traditioner, mat och språk. Önskar att det var jag själv som hade hittat på det här fiktiva landet och gjort det så genombra som Maria Adolfsson gjort; där man helt slukar konceptet och uppriktigt tror att öriket i Nordsjön mellan Storbritannien, Skandinavien och Nederländerna faktiskt existerar.
Jättespännande att lyssna på Maria och höra hennes tankar om både hur man bygger upp en ny värld i en befintlig och hur man skapar mordgåtor och spänning.
tisdag 11 januari 2022
Hjälp, jag blir mördad av min kompis, min fru, min mormor!
De fyra böcker jag tyckte var sämst förra året var dels "Det straff hon förtjänar" av Elizabeth George, en extremt urvattnad del i serien om Lynley och Havers. Den kan vi lägga åt sidan, den är dålig för att den är snackig och ordrik utan substans - inte för att storyn är värdelös. Men så var det också tre till:
onsdag 29 december 2021
Mina bästa läsupplevelser i år
Svårt att välja vad jag gillar bäst - måste man ens kora en vinnare? - men här är det gångna årets bästa skönlitterära romaner. Obs att det inte finns någon rangordning mellan dem.
- Ljudet av fötter - Första Monikabok av Sara Lövestam
- Bära och brista - Andra Monikabok av Sara Lövestam
- Inte död än av Johan Ehn
- En familjetragedi av Mattias Edvardsson
- Rotvälta av Tove Alsterdal
- Hamnet av Maggie O´Farrell
- Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson
- Kvinnor jag tänker på om natten av Mia Kankimäki
- Havsboken av Morten A. Ströksnes
- Konsten att skära i kroppar av Lindsey Fitzharris
- Det står ett rum här och väntar på dig av Ingrid Carlberg
- Ålevangeliet av Patrik Svensson
- Nattkorpen, Tjuvdrottningen, Dödsängeln av Johan Rundberg
- Terapeuten av B. A. Paris
- Det straff hon förtjänar av Elizabeth George
- Arvtagaren av Camilla Sten
- En främling i mitt hus av Shari Lapena
onsdag 4 augusti 2021
Tack för tips, alla andra bokbloggare!
onsdag 2 juni 2021
Sju skäl till att satsa på Instagram
torsdag 31 december 2020
Vi överlevde det här
tisdag 6 oktober 2020
Reserverat för ....vissa?
tisdag 29 september 2020
Jonglerar fyra böcker samtidigt
söndag 23 augusti 2020
Because I´m not worth it?!
Självhjälpsmänniskor, terapeuter och alla dessa coacher (som det tycks gå tretton på dussinet av...) säger gärna att det inte finns något sånt som "ont om tid". Alla har vi 24 timmar om dygnet. Det gäller bara att prioritera. PRIORITERA RÄTT! Om du inte hinner allt du tänkt dig så har du planerat taskigt.
En jävla käftsmäll, det är vad jag anser om sånt.
Vet du, coachen, jag har aldrig sett på Netflix i hela mitt liv, har ingen teve inkopplad, glor inte orimligt mycket på datorn om jag kan undvika det. Jag sover inte bort mitt liv och inte heller ägnar jag mig (längre) åt en massa städning. Jag slipper skjutsa ungarna till alla deras aktiviteter, för de är inte ungar längre utan klarar sig utmärkt själva.
Men tiden räcker ändå inte.
Jag måste ha prioriterat uselt. Givetvis.
"Vi har bara ETT liv, klart du ska hänga med ut och gå på den här restaurangen, bion, teatern, resan, spa:et. Man måste unna sig!" Så kan man bara säga om man faktiskt KAN unna sig.
Jag är övertygad om att det är många som skulle vilja jobba mindre och istället unna sig att umgås med vänner, resa med familjen, äta fin mat och gå på allehanda roliga aktiviteter. Men unna sig har knappast att göra med om man är förtjänt av det eller inte. Att unna sig är inget man gör bara för att man insett att livet är ändligt och därför måste utnyttjas till max i varje sekund, carpe diem! Det är något man gör för att man KAN.
Jag har garanterat sagt det själv. Okej, inte "fånga dagen", men antagligen något liknande: vi lever bara en gång och det gäller att ta vara på det.
Mitt liv nu och de senaste åren: Jobb. Jobb måndag till söndag, jobb i nattlinne på morgonen och finkläder på kvällen och vanliga kläder däremellan, jobb på lördagseftermiddagar och söndagsmornar eller på natten när onsdagen övergår till torsdag. Ingen semester en Corona-sommar.
Inte för att jag är dum i huvudet. Inte för att jag är dålig på att planera eller prioritera. Inte för att jag är arbetsnarkoman. För att jag ska få ihop till något som kan försörja mig och min familj i den sits vi sitter i nu.
Det är inte synd om mig. Jag unnar mig! Blåbärsplockning, långa vardagsvandringar med hunden, hårda cykelträningar runt skogen, bokläsning i trädgården, småprat med vänner i telefon, många koppar te och DN:s svåraste korsord för att briljera inför mig själv.
Jag tänker: jag var naiv som hade det gott ställt och trodde att jag på något vis FÖRTJÄNADE det. Because I´m worth it, liksom - men isåfall finns det ju andra som inte är värda det, inte förtjänar bättre, inte borde unna sig? Så idiotiskt!
Bloggen lever med konstgjord andning, men så får det vara. Såklart går ingen in och läser detta. Såklart kommer inga förlag att skicka mig recensions-ex mer. Såklart kommer jag att tappa följare på Instagram (om jag inte börjar visa gulliga kattbilder!). Men så får det vara, för jag måste göra som jag inledde; med att prioritera.
Det tar lite för mycket tid att läsa en 400-sidorsbok, skriva en vettig och genomtänkt recension, fotografera snyggt, och sedan lägga upp TVÅ versioner på nätet: en nedkortad som ska knappas in på mobilen och en lång här på bloggen.
Ni som har Instagram: kolla på Boktanken där. Ni som inte har: det är faktiskt otroligt mycket trevligare än jag trodde. Lätt sätt att kolla igenom massor av bokbloggar och författare. Alla ni andra lojala och underbara bloggarvänner som jag lärt känna: snälla häng kvar, för jag kommer tillbaka!
måndag 29 juni 2020
Göteborgs-Posten om bokbloggare
Emellanåt skriver jag ju ner mina tankar kring detta med att blogga och alla saker som jag inte kände till kring det innan jag började. Som hur man interagerar med andra bloggar för att synas mer, hur man arrangerar bokutmaningar eller utlottningar, hur man får recensions-ex från förlagen och hur man ser till att ständigt synas: på releasefester, på bokmässor, på Instagram.
Eller inte alls särskilt mycket av ovanstående, som jag. Min bokblogg är från början en sorts publik läsdagbok, där jag recenserar det jag läst och hoppas att det inspirerar någon annan.
Jag har ett jobb som är alltför krävande för att jag ska kunna lägga mer tid på bloggen, men det är inte heller så att den är obetydlig för mig. Jag har faktiskt fått nya vänner genom att skriva här och jag har blivit inbjuden till boksamtal, förlagsfrukostar och Augustpris som jag aldrig annars skulle fått chansen att vara med på.
Idag skriver Celia Svedhem en text om oss bokbloggare i Göteborgs-Posten, där hon bland annat citerar mig. Läs gärna: en kort och intressant text om ifall bokbloggare är förlagens reklampelare.
Jag är ärlig i mina tyckanden, men jag ska villigt erkänna att jag är extra noggrann med orden när jag skriver om en levande svensk författare som kan gå in här och se precis vad jag tycker om hans eller hennes bok.
Måste också säga, i ärlighetens namn, att det har varit fantastiskt kul att få direktkontakt med många svenska författare också. Hur häftigt är inte det, att man som totalt okänd och obetydlig läsare får en hälsning på bloggen eller en glad smiley på Instagram från de författare som läst ens recension och faktiskt tar den för vad den är.
onsdag 24 juni 2020
Blogger gör det ju inte direkt lätt för oss...
söndag 21 juni 2020
Bäst - detta första halvår
No waste, just taste av Karin Sundgren
fredag 17 april 2020
No waste, just taste - del 3
Mina bästa tips för att vara ekonomisk med maten - och då menar jag inte: köpa billigt, utan maximera vad man får ut av det man köpt - är nog att tänka efter före. Behöver jag verkligen köpa det här? Hinner vi äta upp det innan det går ut? Har vi inte redan en massa hemma?
Om man kollar igenom skafferi och kyl innan man handlar så kommer man inte hem med för mycket.
Jag gillar inte att göra upp veckomenyer, men däremot vill jag ha lite koll på vad vi har hemma så jag inte står där med tio kilo morötter och fem mjölkpaket.
Samtidigt ska jag säga: jag har ett sanslöst kök. Det är inte särskilt mycket som är standard med det. Jag har stora ytor och möjlighet att köpa på mig storpack av mat och förvara den tills vi behöver den.
Vi har två fullhöjds kylskåp och två lika stora frysskåp. Ja, jag vet att det är lite galet, men det funkar toppen för oss. Det ena paret används som hemma hos vilken familj som helst. Det andra paret är en kyl som hålls lite varmare och där förvarar jag all hemkokt sylt och marmelad samt en massa grönsaker och frukter. Den frysen som står intill, används på samma sätt: där finns sånt som ett halvt lamm (köpt från en gård där jag själv känner ägarna och har klappat djuren), bär från trädgården, hembakt bröd osv.
Dessutom har jag ett skafferi i ena hörnet av köket. Jag älskar det där skafferiet! Där kan man proppa in hur mycket som helst. Såklart är det väldigt fördelaktigt om man vill vara ekonomisk, att ha möjlighet att förvara stora säckar med ris och pasta, massor av konserver osv. Vi klarar oss bra i Corona-tider utan att hamstra, för vi har ett så stort skafferi med mat sedan tidigare...
Men tillbaka till temat smart hushållning med maten.
Frukt till smoothie
Bananer som inte är jättekul att mumsa i sig, kan man skiva och lägga in i frysen för att senare använda i en smoothie. (För i ärlighetens namn: vem gillar bananbröd?!)
Godaste juicen
Citrusfrukter som är lite för mjuka kan man såklart göra juice på. Det låter självklart, men jag har insett att folk slänger apelsiner och clementiner som är lite på gränsen. Själv brukar jag pressa allt över en sån där billig, gammaldags citruspress: apelsiner, grapefrukt, citron, satsumas, lime, blodapelsiner - rubbet. Så himla gott!
Bär och frukt i överflöd
Allt man kan plocka om sommaren går bra att frysa, men gör det enkelt för dig att använda det senare: skär rabarbern i bitar innan du fryser den, fyll småpåsar med vinbär, hallon, blåbär osv. Inte kul att försöka hacka loss bär från jättestora förpackningar!
Jag kokar mycket sylt, men man kan ju inte äta hur mycket sylt som helst... Bra då att spara undan bär till annat. Kanske en smulpaj i november?
Äpplen till kommande pajer
Äpplen som är lite skrumpna eller sega i skalet, kan man kärna ur och klyfta och lägga i frysen. Supersmidigt att göra äppelpaj på mitt i vintern!
Äppelringar
En annan favorit jag gör med äpplen är klassiska äppelringar. Använd svenska äpplen, skala dem inte men använd ett särskilt urkärningsverktyg för att ta bort hela kärnhuset. Skiva sedan tunt med vass kniv och torka på svag värme i ugn i några timmar. Gott att ha på lite farinsocker (supertunt) eller kanel över innan ringarna läggs i ugnen.
Allt-möjligt-soppa
Vi äter ofta soppa i det här huset. Rotfrukter i synnerhet, men ofta slängs det ner lite allt möjligt. Jordärtskockor, potatis, morötter, palsternacka, purjolök, all möjlig annan lök. Om man vill få en sån här soppa att bli lyxig så kan man passera de kokta grönsakerna, röra ut soppan med creme fraiche och smaka av med lite vitt vin. Plötsligt känns soppan som något smaskigt man kunde fått på restaurang!
Hackade örter
När jag köper små krukor med örter så är det inte alltid jag hinner göra av med dem innan de vissnar. Sedan några år tillbaka har jag en lufttät burk i frysen där jag slänger ner finhackade örter. Jag bryr mig inte om att sortera dem. I den där byttan finns oregano, timjan, massor av gräslök, en hel del persilja och basilika men även lite rosmarin, tror jag.
Någon gång när jag hade hackat för mycket vitlök - inte pressat, utan finhackat med kniv - så hamnade vitlöken i den där burken också. Det är superbra! Som fransk smaksättning i just såna där grönsakssoppor: finhackade gröna örter med vitlök.
Krutonger
Ungarna älskar brödkrutonger på soppan. Såna gör man lätt genom att ta bröd som blivit lite torrt - helst vetesurdegsbröd, vitt och lite syrligt! - och skära i fyrkanter som steks i rejält med smör och lite salt. Hur gott som helst! Du slipper slänga torrt bröd och samtidigt är soppan roligare med de där smakrika brödkuberna.
Äppelmust
Vi har flera musterier i närheten. Ett utmärkt sätt om man får många äpplen ett år att ta tillvara på all frukten. Musten pastöriseras och sägs hålla ett år, men i själva verket håller den i minst 1,5 år innan den börjar bli grumlig och få en tråkigare färg.
För många ägg
Jag gillar inte kokt eller stekt ägg sådär jättemycket. Det händer att vi har en hel kartong ägg i kylen, där bäst-före-datum passerats. Men dels håller ägg i flera månader (!) efter det där datumet, dels kan man lätt göra av med dem utan att behöva klämma i sig maränger eller omelett. Jag brukar göra smet som räcker till två eller tre stora ugnspannkakor (utan fläsk, såklart!) och när familjen sedan har ätit det de vill så brukar det finnas gott om pannkaka kvar. Man kan skära stora kvadrater och lägga i frysen. Perfekt att ta fram en-och-en som mellanmål med rårörda lingon någon annan dag!
//Mona