onsdag 26 juni 2019

Felsteg


Bokens titel: Felsteg
Författare: Maria Adolfsson
Förlag: Månpocket efter en överenskommelse med Wahlström & Widstrand, 2018
Antal sidor: 440

Det räckte med att öppna boken, så var jag fast! På omslagets insida finns nämligen en fin karta som visar Doggerland, platsen där den här kriminalromanen utspelar sig; en liten ö-nation mittemellan Storbritannien och Danmark, inte alltför långt ifrån den europeiska kontinenten.

Där ute i den farliga Nordsjön ligger tre öar tätt intill varann; Noorö, Heimö och Frisel som tillsammans alltså bildar Doggerland. De har en egen regering och riksdag, egen krånglig valuta, eget domstolsväsende och förstås ett eget språk som låter som skandinaviska med tydliga drag av engelska och holländska.

De stormpiskade öarnas huvudstad, Dunker, har några problematiska förorter men i övrigt består riket mest av lantligt belägna små samhällen och avfolkningsbygder. I början av hösten firas den stora ostronfesten - oistra - med att folk går man ur huse för att dricka lokalbrygd öl och trycka i sig mängder av ostron. Författaren beskriver det här på ett så självklart sätt att jag genast tänker "ja, oistra ja, det är ju som jul och midsommar" - jag sväljer genast att det är en nationell helgdag som om den verkligen fanns.

Det är också då romanen tar sin början, när människorna festar och är glada och med berusningens dåliga omdöme gör vissa felsteg...

Vår "hjältinna", kriminalinspektör Karen Eiken Hornby, har visserligen en del av de för nordiska deckare typiska egenheterna (smådeppig, dricker för mycket, konstant röksugen, inte jätteduktig på samarbete och har dessutom personligt krångel i bagaget) men jag gillar henne ändå. Hon fyller femtio "nästa år" och bara det gör att jag tycker om henne. Naturligtvis bor hon ensligt och har en katt - vad annat hade ni väntat er?

Karen ger sig ut för att lösa ett mord som sker morgonen efter oistra, och där den döda har en knepig koppling till polisen: hon är exhustru till Karens chef, en arrogant jävel som älskar sin maktposition.

Mitt omdöme: Upplägget med denna halvt fiktiva plats, Doggerland, är så makalöst väl genomfört att jag nästan vill boka en biljett dit (det går tydligen färjor från Esbjerg!) och se allt med egna ögon. Spännande och välskriven intrig som inte är särskilt blodig eller brutal alls. En riktigt bra deckare, tack för det!

Länk till boken på Adlibris: POCKET
Länk till boken på Bokus: POCKET

torsdag 20 juni 2019

Lektioner i mord


Bokens titel: Lektioner i mord - 
Hur man skriver en svensk succédeckare utan att bli det minsta trött
Författare: Henrik Lange
Förlag: Kartago förlag, 2015
Antal sidor: 159

Varje sida i denna bok är till större delen en teckning - svartsmutsig och lite ruffig - och ovanför den ett ytterst kort textstycke där vi pedagogiskt presenteras konsten att skriva en bästsäljande svensk deckare från början till slut.

Det här ser lättviktigt ut, ger kanske intryck av att vara tramsig underhållning rent av, men är fantastiskt bra och mitt-i-prick. Jag småler hela boken igenom och tänker att jo, man kan faktiskt skriva en deckare med denna "lärobok" som utgångspunkt.

Alla ingredienser ingår: den deppige, småfete kriminalaren som är frånskild och klunkar i sig ohyggliga mängder kaffe. Han har en dotter som han glömmer att hämta på ridskolan när det är hans tur, ja, han glömmer henne nästan jämt eftersom han alltid måste jobba över. Hans far är dement och borde få komma till ålderdomshem, men det finns inte plats. Ute singlar höstlöven ner för att visa riktigt hur deprimerande allt är; vackert väder existerar inte i en äkta, svenska deckarsuccé. Rå kyla och uppvikta rockkragar är obligatoriskt.

Polisens chef är en oförstående besserwisser som givetvis kopplar bort honom från fallet just när han så behövs som mest - och kollegan är förstås hög på anabola, klipper till misstänkta (som självklart är oskyldiga) och är allmänt primitiv.

Vi får också lära oss precis hur man bäst fyller ut romanen så att den inte tar slut efter femtio sidor: relationstrassel för igenkänningsfaktorns skull och detaljerade miljöbeskrivningar där varje IKEA-möbel redogörs för.

Mitt foto: Kriminalkommissarier dricker alltid kopiöst med kaffe, gärna ur fula gamla muggar, gärna att det stått i bryggaren tills det blivit en besk, svart sörja också...

Mitt omdöme: Genast upp på favoritlistan!

Länk till boken på Adlibris: DANSKT BAND

onsdag 19 juni 2019

Deckare, kriminalroman, spänningsroman, thriller





Snart kommer ett roligare inlägg än bloggutmaningen - men jag brottas ännu med tidsbrist. Bokklubben har sammanträtt och snackat svenska deckare, vilket föranledde mig att gå igenom samtliga mordgåtor i hela min bokhylla. Hittade några riktiga guldkorn, som jag tänkte presentera snart. Ber om ursäkt för att bloggen är lite träig tills vidare.






tisdag 18 juni 2019

3-lista: Odrägligt präktiga ungar


När jag var liten störde det mig enormt att många barn var så förbannat goda i de böcker mina föräldrar läste högt. Minns ännu obehagskänslan vid högläsningen av flera gamla barnböcker där jag inte hade vett att hålla tyst, utan sa högt "Men varför gjorde hon så?" när huvudpersonen var sällsynt god, ädelmodig och empatisk - medan mina föräldrar torrt konstaterade "För att hon ville vara SNÄLL!" (underförstått: "som inte du är").

3-lista nr 7: Vilka fiktiva ungar anser du vara äckligt präktiga, onaturligt goda eller allmänt lillgamla på ett störande vis?

Svara i egen blogg eller här i kommentarerna (ta illustrationen om ni vill) - allt är helt fritt. Jag är nyfiken på era mer eller mindre (o-)seriösa svar på dagens utmaning!

--

Jag vill här också inflika att jag hade en fin barndom, så ni inte tolkar mig fel.

--

Boktankens förslag:

Många av Astrid Lindgrens litterära ungar ligger farligt till. De astråkiga barnen i Bullerbyn, till exempel. Jag kommer ihåg deras klämkäcka namn men i övrigt har jag inga minnen alls av denna samling sällsynt trista och välartade ungar som springer barbenta genom blomsterängar, dricker hallonsaft i bersåer och flaskmatar lammungar.

Präktiga Kulla-Gulla, som dragit en riktig nitlott (föräldralös, fattighjon, allmänt elände) i livets lotteri men glatt trallande tar sig an alla slitsamma bestyr ändå, ständigt med ett leende på läpparna.

Visserligen gillade jag teve- och bokserien "Lilla huset på prärien", men ofta blev jag provocerad av den fantastiska sammanhållningen, kärleken, gemenskapen, lojaliteten i den där familjen. Föräldrarna skrek aldrig åt varann, barnen bråkade inte (gnabbades lite rart bara) och alla var så sanslöst duktiga, händiga, kapabla och jämt redo att hugga i.


måndag 17 juni 2019

Den som lever stilla


Bokens titel: Den som lever stilla
Författare: Leonora Christina Skov
Originalets titel: Den, der lever stille
Översättare: Peter Stenson
Förlag: Bokförlaget Polaris, 2019
Antal sidor: 402

Istället för att trassla in mig i begrepp om autofiktion, självbiografi och romaner med verklighetsanknytning, konstaterar jag att det här är en sann berättelse där författaren till och med redogör för hur hon arbetar med texten under flera år och hur hon väljer vad som får vara med och inte.

Att det här har hänt ger helt klart en extra dimension till berättelsen. Hade det varit en renodlad roman hade man säkert kunnat "bre på" ännu värre, men nu är det illa nog.

Den danska flickan Christina lever i en kvävande familj; hon är enda barnet och det är hennes fel att mamman gråter, är ledsen och upprörd mest hela tiden. Hennes pappa försvarar sin hustru hela tiden och håller dottern ansvarig för allt jobbigt ända från hon är ett litet barn. Hela Christinas tillvaro handlar om att tassa på tå för föräldrarna, prestera sitt yttersta i skolan och i övrigt göra så lite väsen av sig som möjligt.

Hon är totalt kontrollerad och tillåts inte ha någon enda liten del av livet som är bara hennes. Saker ställs på sin spets då hon som tonåring begriper att hon är mer intresserad av tjejer än killar, och när hon sedan kommer ut som homosexuell visar föräldrarna öppet sin avsky och besvikelse.

Christina flyttar till Köpenhamn, bort från småstaden och barndomshemmet. Hon pluggar, möter många nya vänner och ser att livet går bra att leva även utan familjen. Hon byter namn till Leonora, gifter sig med en kvinna och har nästan ingen kontakt med sina föräldrar.

Men så blir mamman obotligt sjuk i cancer och Christina/Leonora närmar sig föräldrarna igen, för att få någon slags klarhet - innan det är försent - i varför hennes uppväxt blev som den blev. Då får hon höra att det är hon själv som orsakat mammans dödliga sjukdom...

Det här är en fantastiskt välskriven bok som sprudlar av hopp och visar på möjligheten att förändra sitt liv i den riktning man själv önskar. Hela texten är närmast ett stridsrop "Du duger som du är! Du kommer att klara dig bra!", alldeles enormt upplyftande med tanke på allt det tunga som författaren själv genomlevt. Att det här är i nutid och handlar om en människa född 1976 är svårt att ta in.

Mitt omdöme: En bok att sätta i händerna på vem som helst som behöver få känna att det är fullt möjligt att leva sitt liv så som man själv väljer, inte som andra förväntar sig av en.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN
Länk till boken på Bokus: INBUNDEN

Tack för recensions-exet, uppskattar det mycket!

måndag 10 juni 2019

3-lista: Sommar, sol, skrik, svartsjuka och stress


Jag har läst att flest skilsmässor inträffar i augusti, när man haft en lång semester tillsammans i en trång husvagn eller suttit i en möglig sommarstuga och ruttnat totalt på varann. Drömmen om lediga dagar förvandlades till storbråk, enerverande tjat, tristess och brist på något vettigt att säga till varann.

3-lista nr 6: När det hade varit bättre att jobba hela sommaren än att ha semester ihop! 
Även i romaner finns många trasiga sommarsemestrar, där man önskar att huvudpersonen hade fått sitta kvar på kontoret.

--

Förslag från Boktanken (tre väldigt bra böcker, denna gång!):

Klassikern "Bonjour tristesse" ("Ett moln på min himmel"), där huvudpersonen är en egotrippad ung kvinna som gör allt för att sabotera sin fars nya kärleksförhållande.

En svensk, modern klassiker är Kerstin Ekmans "Händelser vid vatten", som inleds en midsommarafton i norr då dagen aldrig tycks ta slut. Destruktiva relationer, ja, till och med mord.

"Min bästa väns fru" av Peo Bengtsson, där två par firar sommarn ihop på Österlen. men det finns flera känsliga hemligheter dem emellan - saker som nog aldrig borde ha sagts högt - som förstör hela den fina semestern.




söndag 9 juni 2019

3-lista: Gäng man inte vill hänga med


Lista nr 5: Kompisarna du helst vill vara utan.

Vänskap, lojalitet, gemenskap, närhet... Alla kompisgäng ser inte ut så; det finns vänner som inte vill dig väl. Översittare, mobbare, tyranner eller bara rena dumhuvuden. Vilka vänner från böckernas värld skulle du inte vilja umgås med på riktigt? Tre exempel, om du kan!

--

Boktankens förslag denna gång är:

Ungdomsgängen i Madeleine Bäcks hemska, övernaturliga trilogi om Bergslagen (Jorden vaknar, Vattnet drar, Berget offrar) där de inte gör annat än slår ihjäl varann, har våldsamt sex och krossar tidigare vänner.

Fiktive Juhas klasskamrater i Jonas Gardells böcker, där nästan ingen är snäll mot någon. Läs "Ett ufo gör entré" och "En komikers uppväxt", till exempel.

Donna Tartts "Den hemliga historien" är en av mina absoluta favoritböcker, men det sammansvetsade kamratgänget på det exklusiva universitet är smått dysfunktionellt...




lördag 8 juni 2019

Nedräkning till studenten


Verkar det som att jag inte läser? Verkar det kanske som att jag har fått dille på listor? Det KAN bero på att jag tycker det är lite avkopplande att hitta på teman till en bloggutmaning, jämfört med att städa hela huset, laga mat till 35 pers, baka en miljon tårtbitar och planera finkläder för sonens student....


Berlocken har jag ärvt efter min mamma.


Browniesarna är från ett annat år, men jag ska göra likadana i år 
- dock utan de hårda guldpärlorna.


Snart har jag lyckats baxa tre ungar genom grundskolan och gymnasiet. Puh! 
(Egentligen ett idiotiskt uttryck, för jag har inte behövt "baxa" dem; de har skött sin skolgång själva på ett föredömligt sätt och dessutom gått ut med fina betyg. All heder till dem!)

3-lista: Bokserier som är omotiverat långa


Lista nr 4: Bokserier som borde avslutats för lääääänge sedan

När man tycker väldigt mycket om en bok vill man ofta ha en fortsättning på den. Det är något skönt med bokserier, där man lär känna huvudpersonen och alla i dess omgivning.

Men så finns det ju författare som inte har vett att sluta skriva i tid! De vill spinna vidare på succén och begriper inte när det är dags att sluta.

Vilka bokserier började bra men spårade ur med tiden, tycker du? Nämn tre - i egen blogg eller här  kommentarerna.

--

Här är Boktankens förslag på tre bokserier som borde avslutats i tid:

Jag tyckte så mycket om norska Anne B. Ragdes trilogi - men varför fick hon för sig att skriva en fortsättning ett decennium senare, och inte ens göra det bra?!

Liftarens guide till galaxen-sviten av Douglas Adams. Jag läste dem allihop, men de sista böckerna gjorde inget intryck överhuvudtaget.

De mysiga böckerna om Mma Ramotswe i Botswana, de blev väldigt många till slut - och skilde sig bara obetydligt åt. Tror författaren Alexander McCall högg in på ytterligare en evighetsserie (men denna gång i Skottland) när han kört slut på sin klipska, trinda, rooibosdrickande afrikanska hjältinna.

fredag 7 juni 2019

3-lista: Livsvisdom som står dig upp i halsen


Det var tydligen inte så lätt att få med sig folk på att göra knasiga topplistor... (Men tack Sanna!) Vad tror ni om dagens tema då?

Lista nr 3: Möt-ditt-inre-jag och lev-i-nuet-flosklerna som står dig upp i halsen!

De där livsvisdomsböckerna som ska lära dig att carpe-diema och som man nästan kräks på, om man - som jag! - under hela läsningen tänker att någon har gett ut boken för att tjäna pengar. Alternativt faktiskt ÄR så flummig och känner att den måste missionera kring det (ett nästan ännu värre scenario).

Böcker som ska lära dig att leva livet eftersom du behöver hjälp med det och inte kan räkna ut själv hur du ska göra.

-

Boktankens förslag i denna kategori:

"Budskap från andra sidan" av Marlo Morgan är en tunn liten bok proppfylld med flum. Det handlar om en amerikansk kvinna som vandrar genom Australiens vildmark tillsammans med en klan aboriginer och lär sig att leva på riktigt; ni vet sådär genuint som bara ursprungsfolk med connections* till andevärlden och sina "inre jag" kan göra...

"Tao enligt Puh" av Benjamin Hoff var närmast obligatorisk läsning när jag var ung. Där får vi genom en ganska simpel barnsaga om en tjock och lallande nallebjörn lära oss taoism. (Eller inte, beror ju på hur man ser det.)

"Hedra mysteriet" av Klas Hallberg, med undertiteln "Mindfulness på värmländska". En grabb som förstått att man kan tjäna pengar på att ge ut en snygg, rolig och komplett intetsägande bok om arbetsliv och stress genom att slänga ner lösryckta stycken ur en stand-up komedi och paketera det som personlig utveckling.

* mycket medvetet ordval


torsdag 6 juni 2019

3-lista: Bilderböcker som du hatade


Lista nr 2: Småbarns- och bilderböcker som du skulle velat spola ner i toaletten eller gräva ner i sandlådan när du var liten.

Tänk vad många fula illustrationer, löjliga tilltal och fåniga historier som man matats med som barn. Nu fokuserar vi inte på pedagogik, lyrik, etik eller något djupsinnigt, utan bara vilka småbarnsböcker som vi avskydde.

-

Boktankens förslag till lista nr 2:

Precis allt som har med Barbro Lindgrens Max att göra. Pottor, bollar, bilar och nallar. Det här är mitt hatobjekt nummer ett på grund av det jollriga, larviga språket.
Mitt äldsta barn fick en Max-bok av någon "snäll" släkting och jag var hela tiden tvungen att göra egna texter till den, för ingen vettig vuxen läser väl högt sån smörja som "Titta vovven, klappa missen? Missen arg! Biter Max. Ajaj. Dumma vovven." Nej, på mitt bokbål hamnar Max-böckerna först av alla.

Kattresan av Ivar Arosenius. Katten sprack ju!!!

Vem ska trösta Knyttet? Ja, jag vet. Nu har jag just förstört hela min framtid som bokbloggare. Ingen av er andra kommer att vilja veta av mig mer. Det här är snudd på oförlåtligt i ett Muminälskande Sverige där Tove Jansson är helgonförklarad.
Vad ska jag säga? Jag avskydde boken och trots att mamma försökte läsa den hundrafyrtioelva gånger så slog jag undan den hela tiden.

onsdag 5 juni 2019

3-lista: Idiotiska huvudpersoner


Lista nr 1: 3 böcker där alla andra gillar huvudpersonen - utom du som tycker hen är en idiot

-

Sno min illustration om ni vill, eller låt bli.
Nämn tre böcker utan inbördes rangordning, som ni tycker stämmer på ovanstående påstående.
Länka hit eller dit eller inte alls, men surfa gärna runt och kolla vad andra svarat.

I slutet av sommaren kommer vi i bokbloggosfären förhoppningsvis att ha en komplett lista över de mest onödiga boklistorna. Och kom gärna med egna förslag på 3-i-topp-listor!

-

Boktankens förslag till lista nr 1:
Alla Karlsson på taket-böckerna. Avskyr den lille typen!
Italienska Ferrante-trilogin där jag höll på att storkna på både Elena och Lila.
Tjejen Sol i Anna Roos deckare "Spel", hon borde få en snyting.

tisdag 4 juni 2019

Läser ni Selma Stories-listorna?

Av någon anledning får jag ofta mejl från Selma Stories. Nyhetsbrevsmejl, alltså. De är väldigt lättlästa, väldigt "tjejiga" och väldigt klickvänligt utformade. Allt handlar om böcker, naturligtvis helt inspirerat av att Selma Stories ägs av gigantiska Bonnierförlagen.

Jag borde avsky de här nyhetsbreven. Reklam som ska kännas personlig och noga-utvalt-bara-för-dig ger mig rysningar. Det märkliga är, att jag gillar dem faktiskt!

Här har man insett att de flesta som är storkonsumenter av skönlitteratur är kvinnor, för annars skulle man nog inte valt att ha rosa, rosa, rosa eller använda sig av det bildspråk man gör: i 99 fall av 100 är det tjejer och kvinnor på bilderna. Fotona ser ut att vara köpta från en amerikansk bildbyrå.

Konceptet är vansinnigt enkelt: varva någon intressant intervju med en författare och något tips på bokklubbsläsning eller litterära priser med kopiösa mängder listor. Genialiskt eftersom man vet att folk älskar tio-i-topp-listor, och samtidigt helt sanslöst att det uttjatade konceptet fortfarande fungerar.





Listorna är inte alltid så väl sammansatta och jag misstänker att de enbart innehåller böcker som går att knyta till Bonnierbolagen, men inte desto mindre finns det en hel del inspiration där och jag har svårt att låta bli att kika på dem.

10 böcker om barn som är enögda, 9 vinterböcker du inte får missa, 8 romaner om pappor som sitter i fängelse, 7 böcker för dig som vill bli upptäcktsresande, 6 nya feelgood om starka sexiga kvinnor, 5 seriealbum som förändrade världshistorien... Ni fattar. Listor, listor, listor!

Nu funderar jag på om jag ska göra något liknande på bloggen. Vad tror ni om det? Mycket annat går ju ändå i viloläge under sommarmånaderna. Kanske ska Boktanken ha sin egen lite utflippade samling med listor? Där vi hjälps åt att komponera tipslistor under skruvade ämnen.