Din tid kommer

Bokens titel: Din tid kommer

Författare: Carl-Johan Vallgren
Uppläsare: Ludvig Josephson
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2024
Antal minuter: 

Jag vet inte hur jag ska beskriva den här boken. Det är den spänningsroman, den innehåller mord och våldsamheter, tortyr och grova brott. Den är nominerad till Årets bästa kriminalroman 2024 av Svenska Deckarakademin - vi får veta om någon vecka om den vunnit. "Din tid kommer" har det välkända upplägget med en smart karriärist från Rikskrim som återvänder till sin hembygd för att utreda ett mord trots att hon som ung vuxen ville fly därifrån för att undkomma barndomens trauma, samt en av sorg nedbruten kommissarie som ska hantera sin hustrus död i cancer samtidigt som hans tonårsdotter försvinner efter en skogsutflykt och förmodas vara i fara. Så långt är det en dussindeckare.

Men egentligen är det ju en roman om existensen, om att älska någon som dör ifrån en, om att sakna någon som inte finns kvar. Om att på något vis hitta en gnutta hopp och dra sig upp till ytan för att själv överleva när de älskade är borta.

Vissa delar var rätt trista på det lite sega sättet, för att tempot saknades och mitt engagemang i polisen Johanna var svagt. Andra delar hade tvärtom actionfilmstempo och var oerhört obehagliga, där människor plågas. Men större delen av romanen var ren njutning, för Vallgren har ett så vackert språk, så poetiskt och fullständigt genomtänkt. Kanske njöt jag lite extra av att handlingen är förlagd till början av 90-talet, precis lagom långt bort i tiden. Det spelar också in att uppläsaren Ludvig Josephson har en så fin röst som perfekt förmedlar huvudpersonens sorg och smärta.

För mig var den stora behållningen att läsa om det vakuum som uppstår efter en hustrus plågsamma död i cancer och en dotters obegripliga försvinnande - hur orkar man med all den oro, längtan, ångest och sorg som gör livet nästan outhärdligt? Mitt i allt brutalt och hemskt så finns en stor glädje över att få leva och finnas kvar och en spirande känsla av "jag klarar det här".

Levande och döda

Bokens titel: Levande och döda

Författare: Christoffer Carlsson
Albert Bonniers förlag, 2023

Antal sidor: 412

Som jag skrev i förra inlägget, så köpte jag denna bok i oktober 2023 då författaren var på besök i vårt förortsbibliotek tillsammans med Niklas Turner Olovzon. Jag har läst några böcker av Carlsson tidigare och tycker om hans sätt att berätta om de små halländska samhällena under 80-, 90-, 00-talet och med en parallell historia i nutid. 

Det handlar mer om människors känslor av att vara ensamma, utsatta, ofria, kvävda och osynliga än om de mord och våldsdåd som är själva grunden för romanerna. Känslan av skuld ligger tung över hela boken; både den som man bär själv inuti och den som andra vill att man ska känna.

Här är det en tonårsfest som spårar ur - många av grabbarna och tjejerna som är med på den visste redan från början att det skulle sluta illa; där finns folk som avskyr varann - ibland för något de själva varit med om, ibland för något deras föräldrar bråkar om. Utöver gamla såriga grannfejder finns de vanliga rivaliteterna mellan en söt tjej och två killar som vill ha henne. Men också vänner som vuxit upp tillsammans, delat allt, verkligen älskar varandra och ändå sviker på värsta sätt. 

En av killarna vill vidare, står inte ut i det lilla samhället längre. Han måste bort från det här. Men han hinner inte ens ut ur byn innan han möter döden. En olycka? Ett självmord? Eller någon annan som ville se honom död?

Nu har det gått ett år sedan jag läste boken men kan varmt rekommendera den ändå, för den är så mycket mer än en spännings- eller kriminalroman. 

Isberg

Bokens titel: Isberg

Författare: Turner Olovzon
Förlag: Harper Collins, 2023
Antal sidor: 535

När Niklas Turner Olovzon var bjuden till vårt lilla bibliotek för ett år sedan (!), var jag där och lyssnade på honom och Christoffer Carlsson. Ett så otroligt bra samtal! Jag köpte deras böcker efteråt och fick dem signerade - och passade på att ställa en massa frågor. Till slut var det bara jag, de två författarna och en bibliotekarie kvar innan jag insåg att jag måste sluta fråga så mycket och ta mina nyköpta böcker och gå hem. Det var bara så himla roligt att få höra mer om hur man släpper sitt reklambyråjobb för att skriva en spänningsroman (Niklas) och hur man vågar vara såpass djup i sina kriminalromaner (Christoffer) utan att gå sönder av oro inför vad kompisar, släktingar och andra ska säga. 

Nåväl. Jag slukade förstås böckerna direkt men skrev aldrig om dem. Här kommer nu, 13 månader senare, en kort sammanfattning av mina tankar kring "Isberg". För det första: man kan omöjligt tro att detta är en debutroman, den är alldeles för välskriven, slipad, smart uppbyggd, skickligt komponerad för det. Jag tänker att det är en lång erfarenhet som copywriter som lagt den grunden. För det andra: det är oerhört spännande men på det där vemodigt sorgliga viset som moderna, engelska kriminalserier tenderar att vara (har just sett flera, bland annat "Sherwood" och "The Responder" som jag får ont i magen av). Så många trasiga livsöden! Så lite vi lyssnar på varann och bryr oss om andras känslor!

I en liten by i Dalarna händer flera hemska saker på kort tid: någon försvinner i den täta granskogen men man vet inte riktigt vem, ett barn kommer bort och befaras ha gått genom isen, en ensam man som få pratar med sedan hans hustru övergav honom, och ett ödehus där det plötsligt lyser i fönstren. Det är som sagt sorgligt och spännande på samma gång - och som upplagt för att bli en tevefilm.

Begravningar är farliga

Bokens titel: Begravningar är farliga
Författare: Agatha Christie
Originalets titel: After the Funeral
Översättare: Torsten Blomkvist
Förlag: Albert Bonniers förlag, 1958
Antal sidor: 247

Ibland är det skönt att läsa något lättsmält som Agatha Christie, bara för att få njuta av lite engelsk landsbygd, te och kakor, överklassfolk med betjänter, lömska trädgårdsmästare, korkade poliser och förvirrade doktorer. Det här är en riktigt dum historia där upplösningen är exakt så orealistisk som man kan förvänta sig. 

En gammal man dör på sin ålders höst (observera att han är jämngammal med mig, en femtioplussare!) och hans ofantliga rikedom och stora herrgård borde övergå till något av hans syskon. Dock är flera av dem redan döda (ja, vad annat kan man vänta sig av 50-åringar?) så arvet lär hamna hos syskonbarnen. Dessa är oseriösa skojare som slösar med pengar och har usla värderingar så den rike farbrodern har noga utvärderat vem han ska skänka allt till.

Hoppsan, nu dog visst en nära släkting: ihjälhackad med en yxa! Här finns absolut inget av dagens beskrivningar av hur blod har stänkt och runnit samt vad detta splattermönster indikerar. Ingen hjärnsubstans, inget slaskande. Nej, personen har mördats lite snyggt och det kan ha kommit liiite blod på kuppen. Inte värre än att man kan sova i samma rum kvällen därpå...

Hercule Poirot snokar bland unga och gamla släktingar för att se om inte bara den yxmördade har dött onaturligt, utan även den döde herrgårdsägaren. Vem tjänar på att de är ute ur leken? En förgiftad tårtbit, stora spelskulder och ett blomsterarrangemang som placerats fel spelar stor roll för gåtans lösning.

Sämst i boken är den jobbiga synen på könen: kvinnorna är ruggugglor som inte tagit hand om sin figur medan männen i samma ålder inte beskrivs som tjockmagade, rynkiga och tunnhåriga utan istället hur de är till sättet: loja, ilska, maktfullkomliga, noggranna. Kvinnorna definieras efter sina utseenden. Hela boken känns verkligen just så gammal som den är, där fruntimmer pladdrar på om en massa nonsens, medan karlar har strukturerade och vettiga tankar. 

Jaja, jag fick underhållning för stunden.

Fyra famnar under marken

Bokens titel: Fyra famnar under marken
Författare: Christina Larsson
Förlag: Romanus & Selling, 2024
Antal minuter: 14 tim 18 min.

Jag fattade ju inte att det här är del fyra i en serie. (Är så trött på att det knappt går att hitta en spänningsroman utan att det antingen är del fyrtioelva eller att det utlovas en fortsättning.) Storstädade hemma en hel dag så jag lyssnade på boken, inläst av Jonas Malmsjö. Han är himla bra.

Klickade på boken bara för att det var en snygg framsida, ärligt talat. Larsson har tydligen sålt i miljonupplagor, men sån marknadsföring faller jag inte för. Ett snyggt omslag, däremot!

Handlingen är banal och förutsägbar, persongalleriet likaså. Men visst, jag fattar mycket väl varför folk gillar det här. Annars skulle jag knappast lyssnat i 14 timmar! Lite vibbar av forna tiders tevedeckare på fredagskvällarna, där gentlemannatjuvar försvann med pengar och där mördare hade spännande alibin och invecklade procedurer för att inte bli ertappade. Helst någon uppenbar otrohetsaffär som krydda! 

Det mest uppseendeväckande och moderna inslaget i denna bok är något som aldrig skulle förekommit i Helgonet, Magnum, Kojak och allt vad de hette: en rik, handlingskraftig, uppkäftig dam i 80-90-årsåldern som leker detektiv och vägrar ta skit. Hon är tuff, fräser ifrån och ifrågasätter. Gillrar fällor och driver på handlingen.

Romanen i korthet är väl så här: sjukskriven, skadad polis och hennes privatspanare till make hjälper sagda gamla kvinna att hitta en av Sveriges mest efterlysta män: en person som blåst folk på miljoners miljoner. Kruxet är bara att även om några påstår sig ha sett honom, så är han de facto död och begraven. Eller?

Tiga som muren

Titel: Tiga som muren

Författare: Maria Adolfsson
Serie: Doggerland del 7

Förlag: Wahlström & Widstrand, 2024
Antal sidor: 344

Jag älskar ju den här serien och har skrivit många gånger om hur fantastiskt jag tycker det är att kunna förflytta sig till en ö som är helt fiktiv men känns fullständigt verklig. 

Får sjukt dåligt samvete över att förlaget var snälla och gav mig ett recensions-ex och så skriver jag inte förrän nu, nio långa månader senare. Känns otacksamt, med tanke på att jag fick en bok som jag sett fram emot - och min blogg är varken stor eller särskilt välbesökt. Ledsen, men livet kom emellan.

Jag var enormt skeptisk till att Karen - allas vår doggerska kriminalinspektör - skulle åka till Stockholm i denna bok. Vad ska hon här att göra?! Håll dig i Doggerland, det finns tillräckligt med svenska deckare! Men jag hade fel, såklart. Maria Adolfsson vet vad hon gör. Resan till Sverige är både befogad och lyckad. Som stockholmare i många generationer tillbaka kan jag ändå sympatisera med hur Karen och hennes halvsyster, den jagade journalisten Helena, känner inför att komma till Sveriges huvudstad. Deras kommentarer om vår stad och dess befolkning känns rimliga. Det är också roligt att få besök av dem här, när de ramlar omkring i Gamla stan och springer i högklackat över kullerstenarna. Tur nog utspelar sig det mesta på den karga ön i Nordsjön; de har minsann korrupta politiker, maktgalna män, kriminella ligor, tjuvar, lögnare och mördare även där.

Spännande som vanligt! Det här måste höra till mina favoritdeckare, alla kategorier. Karen Eiken Friis är inte alltid trevlig, men hon är mänsklig och mångfacetterad.

Käraste Lena

Bokens titel: Käraste Lena
Författare: Ninni Schulman
Uppläsare: Mirja Turestedt
Förlag: Bazar förlag, 2024
Antal minuter: 11 tim 40 min

Man bör definitivt ha läst "Som vi lekte" innan man hugger in på "Käraste Lena", det är närmast en förutsättning. Den första boken i serien, som utspelar sig på 1980-talet, berättar hela bakgrundshistorien till varför polisen Ingrid hamnar i Dalarna, varför hennes dotter inte är med henne, varför hon är förtvivlat rädd för sin ex-man och varför hon får idén att starta Siljans Spaningsbyrå. Där får vi också följa Ingrid när hon försöker lösa sitt första fall.

I "Käraste Lena" kallas hon ut till en familj på landsbygden, där den unga bondhustrun Lena tagit livet av sig - helt utan förvarning. Ett mycket tragiskt fall, men hennes föräldrar anar oråd. De nöjer sig inte med polisens prat om självmord utan vill ha en second opinion - som kanske Ingrid kan ge dem. Inte helt enkelt dock, då Lena gift in sig i en stor släkt där alla bor på samma ställe och håller stenhård koll på allt som sker.

För några år sedan kände jag knappt till Ninni Schulman; nu kastar jag mig över de här deckarna! De är spännande, välskrivna, har fantastiska 80-talsvibbar och riktigt trovärdiga människoporträtt. Inga fåniga övernaturligheter, inga deppiga alkis-poliser som älskar opera, inga löjligt tillkrånglade intriger som aldrig skulle kunna hända. Här är det kusliga snarast allt elakt som folk gör, tänker, planerar, önskar... All missunnsamhet, allt hämndbegär, all girighet.

Kan varmt rekommendera Ninni Schulman (säger jag, utan att ha läst hennes fyrtioelva tidigare böcker - men ändå!) till den som gillar dramatik och spänning i ett modernt Sverige som samtidigt är eoner från idag.

Djuphamn

Bokens titel: Djuphamn

Författare: Tove Alsterdal
Förlag: Lind & c:o, 2024
Antal sidor: 347

Den tredje boken om polisen Eira ska tydligen vara den sista, men egentligen finns det väl viktiga politiska händelser så det räcker för en fjärde och femte bok också? Alsterdal väver nämligen in historiska skeenden i alla sina böcker, där vi får lära oss om allt från framväxande industrier, stora bruk, avfolkningsbygder, proteströrelser och politik parallellt med någon mordgåta.

Den här gången ska Eira snart föda sitt barn - vem som är fadern är rätt oklart för både henne och oss läsare - och borde inte sylta in sig i livsfarliga situationer. Men inte kan det vara så farligt att utreda vad som hänt med den människa vars skelett hittas ute i älven, helt renätet av fiskar och genomspolat av vatten under decennier? Jodå, vissa saker är inte över bara för att det gått många år - och Eira utreder något som kanske inte alls är en drunkningsdöd utan ett mord.

Behållningen med Alsterdals böcker är alltid samhällskritiken, historiska rörelser som ställs mot dagens samhällsproblem, politik förd nu och för hundra år sedan. Jag föreställer mig att större delen av hennes skrivande är ren research, för allt är så vansinnigt väl underbyggt och påläst. 

Kanske kommer jag inte att sakna just Eira och hennes kriminelle brorsa så mycket, men däremot Ångermanland och folket där. Platser jag aldrig besökt men ändå ser framför mig. Nu ska det bli spännande att se vad Tove Alsterdal har planerat för nästa bok, med eller utan Eira!

Änkan

Bokens titel: Änkan

Författare: Helene Flood

Uppläsare: Marie Richardson
Förlag: Bokförlaget Polaris, 2024
Antal minuter: 9 tim 8 min

Det är något riktigt skumt i familjen! Pensionären Erling faller död ner under en cykeltur. Hans änka Evy märker den ena underliga grejen efter den andra: dörrar som står öppna, saker som försvinner, och framför allt att de tre vuxna barnen helt klart döljer något för henne. De kommer med motstridiga besked, de lyssnar inte på Evy, de förstår inte att det är något onaturligt med Erlings död. Dessutom tjafsar de sinsemellan och verkar mest bara tänka på arvet.

Men Evy försöker luska på egen hand. Kontaktar Erlings gamla arbetsplats, möter hans barndomsvän, pratar med sina barn en-och-en för att få en bättre bild av vad som händer. Hon upptäcker trassliga trådar tillbaka till tiden när hon själv var ung, ambitiös och söt student som blev kär i sin brors bästa kompis: Erling. Så mycket som hänt sedan dess! Under tiden fortsätter den obehagliga känslan av att någon vistas i huset och försöker röja bort spår.

Som läsare tänker jag att Evy måste vara dement. Då framstår nog omvärlden så där obegriplig, trots att den är så välbekant. Helene Flood har skrivit en kuslig, oblodig deckare där alla är misstänkta.

Marie Richardson är som vanligt otroligt bra till den här sortens uppläsningar! 

Lova mig tystnad

Bokens titel: Lova mig tystnad

Författare: Mattias Edvardsson
Förlag: Bokförlaget Forum, 2024
Antal sidor: 336

Systrarna Isabella och Amanda är varandras bästa vänner och rivaler; de är båda två duktiga i skolan och otroligt bra på sport, den ena är söt och den andra är sexig, den ena har stadig pojkvän  och den andra är ständigt uppvaktad. Deras föräldrar driver på med tävlingar, träningar och pluggande. 

Men lillasyster Amanda mår inte bra - det har hänt grejer som hon har svårt att skaka av sig, sånt hon skäms för och skulle vilja glömma men inte tillåts fly ifrån eftersom andra påminner henne. Isabella och hennes snygge Sixten försöker ta hand om henne men det blir bara värre. Allt eskalerar snabbt och blir en mardröm efter att Amanda skämtsamt flirtat med syrrans pojkvän.

Och vad fattar mamma och pappa egentligen? Ingenting. De stressar på om skolan, om träningarna, om framtiden. Amandas stora kärlek Niko är tydligen totalt förbjuden, det är något med Nikos föräldrar och hennes egna, en ful gammal historia som inte får sippra ut. Hur kan det som hände för decennier sedan spela någon roll för det unga kärleksparet? Nikos föräldrar vill inte att deras begåvade son ska umgås med vilda Amanda och ber honom göra slut med henne. Se där, ännu ett föräldrakrav som blir en knuff rakt ner mot avgrunden.

Titelns "Lova mig tystnad" gäller för de flesta av de inblandade; föräldrar, barn, grannar, gamla kompisar och fiender. Vilka har hållit tyst genom åren, vilka känner till vad som hände, vilka kan man lita på? För Amanda tycks det inte finnas någon räddning, ingen som vill lyssna, trösta eller förklara.

Som vanligt en tät relationsroman från Mattias Edvardsson, där man som läsare nästan måste öppna fönstret och dra ett djupt andetag frisk luft emellanåt för att inte bli helt galen på alla människor som håller tyst, tiger ihjäl, slätar över, låtsas som ingenting.

Botgöraren

Bokens titel: Botgöraren
Författare: Viveca Sten
Serie: Åremorden del 3
Förlag: Bokförlaget Forum, 2023
Antal sidor: 468

Tillbaka i Åre, där en framgångsrik affärskvinna hittas dödad i en svit på ett lyxhotell. Hon var ägare till ett högfjällshotell i Storlien, nedgånget och övergivet men med stor potential att återställas till sin forna storhet. Här finns dock folk som helst skulle se att rucklet fick stå ifred - men också andra som satsat stora pengar på att få igång renoveringarna. 

Den mördade affärskvinnan har såklart fiender, så som alla som trampat på andra i sin iver att göra karriär och tjäna pengar. Var hon en trevlig person eller någon som många ville röja ur vägen?

 
Poliserna Hanna och Daniel ska lösa gåtan med mordet tillsammans med kollegan Anton (bra tillskott till historien), och samtidigt hantera att den döda kvinnans tonårsson plötsligt försvinner. Har han gett sig av frivilligt, eller är han kidnappad, bortförd, dödad eller kanske tänker ta sitt liv?

Gillade den här boken och sträckläste den. Bättre än del 2, för här slipper vi de religiösa fanatikerna och kan frossa i traditionella skräckfilmstyper av Norman Bates-modell. 

Dalskuggan

Bokens titel: Dalskuggan
Författare: Viveca Sten
Serie: Åremorden del 2

Förlag: Bokförlaget Forum, 2021
Antal sidor: 447

Poliserna Hanna och Daniel jobbar vidare med mordfall i Åre; nu handlar det om en djupt kristen kvinna - Rebecka (vad annars, de heter väl alltid Rebecka, Sara eller Miriam?!) som inte kan röra sig fritt; hennes far och hennes make bestämmer precis hur hennes liv ska se ut och vad hon tillåts göra. Rebecka är nöjd till en början, men sakta inser hon att det finns annat i livet än att lyda männen i församlingen, ägna sig åt hushållsarbete och bön. Vi följer Rebecka i tillbakablickar genom åren fram till nu. 

Samtidigt hittas liket av en man - en elektriker, om jag minns rätt - och poliserna måste luska i om han har några fiender. Den skumma kompanjonen på firman, han som inte sköter sitt jobb? Den tyska flickvännen som är en bra bit äldre och som inte känns riktigt äkta i sin sorg? Folk ljuger för att skydda både sig själva och andra, så det blir inte alldeles lätt att reda ut. Och den döde hantverkaren tycks ju ha varit en omtyckt person, så varför skulle någon vilja ta hans liv?

Jag gillade den här boken, framför allt för mysfaktorn. Däremot är jag lite less på fundamentalistkristna som sådana och även på att läsa om dem, ärligt talat. Men det duger bra som utgångspunkt för ett mord i Åre, får jag nog säga.

Offermakaren

Bokens titel: Offermakaren
Författare: Viveca Sten

Serie: Åremorden del 1
Förlag: Bokförlaget Forum, 2020
Antal sidor: 471

Som synes av bilden, läste jag ut den förra vintern... men bloggen har ju blivit svårt lidande av min tidsbrist så här kommer recensionen nästan ett år försent.

"Offermakaren" är en helt underbar spänningsroman när man söker välskriven underhållning utan att vilja vara alltför intellektuell och komplicerad. Här samsas lite polisarbete, lite deckarkänsla, en hel del relationer och lagom med spänning. 

Detta är första delen i serien som kallas Åremorden, och som kretsar kring poliserna Daniel och Hanna, som är riktigt fina karaktärer med både bra och dåliga sidor, rimligt beteende och sannolika repliker. Jag gillar dem! 

Har inte läst mycket av Viveca Sten tidigare, men förstår nu varför hon är så populär. Mysiga böcker att försvinna in i. Givetvis känns handlingen som upplagd för en rafflande teveserie, helst lanserad under julledigheten så man kan njuta av en svensk deckare medan man dricker varmt te och mumsar lussebullar i decembermörkret.

Handlingen i "Offermakaren" är en försvunnen tonårstjej, en slemmig gymnasielärare, en korrupt kommunalpolitiker, skräckslagna städerskor - och ett mord som skakar hela bygden. Jag fastnade så pass i den här boken, att jag genast läste de övriga delarna också.

Dagen är kommen

Bokens titel: Dagen är kommen
Författare: Ninni Schulman
Serie: Hagforsserien del 7

Förlag: Bokförlaget Forum, 2022
Antal sidor: 563

Blev så himla imponerad av Ninni Schulmans deckare "Som vi lekte", så jag tänkte att jag nog borde läsa något mer av henne. Valde "Dagen är kommen", helt omedveten om att det är del sju i en serie - och den avslutande boken, till råga på allt. Det spelade dock ingen större roll, även om jag begriper att många av hänvisningarna handlade om relationsdramer och jobbförhållanden som utspelat sig i tidigare böcker.

En trevlig liten deckare som inte gjorde något större intryck på mig, men var god förströelse - och det duger gott. 

I huvudrollerna finns en våghalsig och fattig journalist, en polis som ska bli pappa vilken dag som helst, en annan polis som försöker börja ett nytt liv utan ex-make och ex-älskare, en tonårsmamma med en relation till en halvkriminell - och mordgåtans alla inblandade, såklart. 

Intrigen kretsar kring ett mördat, äldre par ute på värmländska landsbygden och parets tre vuxna barn. De ska fira jul tillsammans, men när de kommer hem till föräldrarna möts de av en fruktansvärd syn. Resten av jul- och nyårshelgen lever de under stor press att förstå vem som har mördat deras föräldrar och av vilken anledning.

Liiiite bättre korrläsning hade jag väntat mig av ett stort förlag. Min gissning är att exempelvis den yngsta dottern till det mördade paret fördes in i handlingen rätt sent - åldrarna stämmer ingenstans och ändras gång på gång - och det stör mig kopiöst att en släktgård värd fyra miljoner skulle ge barnen två miljoner vardera, vilket måste innebära att de är TVÅ, inte tre. Likaså att en person säger i ett telefonsamtal mitt i natten den 25 december (alltså strax innan den 26:e) att hen inte är tillbaka i civilisationen förrän "på annandagen". Okej? Annandagen är några minuter bort, är det inte rimligt att säga "Ja, jag fixar det - jag är tillbaka imorgon bitti!"?

Jag längtar efter fortsättningen på "Som vi lekte" men skippar resten av den här så kallade Hagforsserien.

Jag kommer att hitta nyckeln

Bokens titel: Jag kommer att hitta nyckeln
Författare: Alex Ahndoril 
Uppläsare: Julia Dufvenius
Serie: Nyckelserien del 1

Förlag: Albert Bonniers förlag, 2023
Antal minuter: 6 tim 45 min

Eftersom jag läst varenda bok paret Ahndoril skrivit hittills - under pseudonymen Lars Kepler - så ville jag ju höra den här. En klassisk pusseldeckare i Agatha Christie-anda utlovades, och det är precis vad man får! Eleganta damer, bryska herrar, vacker herrgård, hembiträden och trädgårdsmästare, dyra bilar och klirrande konjakskupor. 

Det är snyggt ihopvävt, en riktigt bra mordgåta, inget blod utan bara finess. Till och med den obligatoriska samlingen i biblioteket, där de inblandade serveras gåtans lösning! Tyvärr är det också ganska stelt, korrekt - och blodfattigt i den andra bemärkelsen: här finns inget liv i bokens huvudpersoner. Det är rätt och slätt en snyggt producerad Christie-deckare från 2020-talet.

Handlingen är enkel: En godsherre kommer till privatdetektiven Julia och visar en bild han har i sin mobil. Den är minst sagt något som han istället borde visa polisen... Det är godsherren villig att göra, men först vill han fatta hur bilden har hamnat i hans mobiltelefon för det är banne mig inte han som tagit den! 

Vem är mannen på den skrämmande bilden? Vilket hemskt öde har han råkat ut för? Vem vill honom illa? Och varför jävlas någon med godsherren och vill klämma dit honom för något han - kanske - inte gjort?

Mord i falsett

Bokens titel: Mord i falsett
Författare: Madeleine Gustafsson
Uppläsare: Katarina Ewerlöf
Förlag: Storytel Original, 2023
Antal minuter: 8 tim 47 min

Jag önskar jag kunde recensera så att ingen inblandad tar illa upp, men ändå så att mina läsare fattar när jag inte gillar en bok. Svårt.

"Mord i falsett" handlar om bitchiga tonårstjejen Tilda som intrigerar och saboterar för en klasskompis när det visar sig att Tilda inte valts till Lucia, utan en annan tjej i klassen får den rollen. Hoppsan: Tilda försvinner strax därpå. Några år går men hon hittas inte.

Föräldrarna är förtvivlade. Storasystern är bortglömd och deprimerad. Pojkvännens liv faller i spillror eftersom han misstänks ha mördat Tilda. Hela samhället letar. Alla är misstänkta. Ingen vet något, men alla har ändå varsin pusselbit. Inkompetenta poliser lyckas inte lösa mysteriet. 

Så långt är allt okej. Sedan kommer deckarförfattaren Henny till byn och plötsligt händer allt på en och samma gång, hela tiden med "Scream"-vibbar à la "ung dum tjej går ensam in i stort mörkt hus trots blodspår i snön". Precis varenda en av karaktärerna beter sig skumt. De är snyggt uppdelade i perfekta fack där det finns lika många av varje: tant och farbror, kvinna och man, flicka och pojke. Snygg och ful. Dum och schysst. Smart och korkad. Bitter och förlåtande. Otrogen och extremt lojal. 

När jag tänker på det, är det faktiskt som i sällskapsspelet Cluedo.

Passar nog bra om man sitter i bilen under en långresa och måste kunna koncentrera sig på körningen och trafiken, men ändå vill lyssna på något som snuddar vid spännande.

Undervattensgåtan

Bokens titel: Undervattensgåtan
Författare: Jörn Lier Horst
Originalets titel: Undervannsgåten
Översättare: Barbro Lagergren
Förlag: Bonnier Carlsen, 2021
Antal sidor: 133

Eftersom jag gillar William Wisting-deckarna av denna författare, passade jag på att låna barndeckaren "Undervattensgåtan" till min bokklubb för barn. De skiljer sig mycket åt, det finns inga större likheter med vuxenböckerna. 

Texten är onödigt repetitiv i mina ögon: något som slås fast i en mening behöver inte upprepas ett par stycken senare. Orimligt frånvarande vuxna också, ungefär som i gamla Fem-böckerna eller alla andra detektivromaner där barn är huvudpersoner. Fasen, jag skulle gå bärsärkagång om något av mina barn fridök ute i havet och letade skelett! 

De tre barnen som löser kriminalfall i Norge är tämligen platta figurer, jag tycker inte att man lära känna dem alls. Exempelvis har det ena barnet mist sin mamma i en hemsk olycka nyligen, men det betraktas mer med nyfikna deckarögon än med existentiell sorg. Utan att säga något mer om bokens slut, vill jag bara nämna att det sista kapitlet är rätt magstarkt...

Med det sagt så är boken riktigt spännande och väjer inte för äckliga detaljer som skelettbitar i gympaskor eller vrickade fågelskådare och inkompetenta poliser. Det rivstartar med en actionspäckad inledningsscen och fortsätter i allt högre tempo.

Jag tror jag skulle ha sträckläst boken om jag var åtta-nio år! 

Spindeln

Bokens titel: Spindeln
Författare: Lars Kepler
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2022
Antal sidor: 543

Man vet precis vad man får när man öppnar en bok av Kepler! De "levererar", som det brukar heta. 

Hemliga Säpo-agenter, genialiska kriminalkommissarier och nördiga hobbydetektiver. Biljakter och en kamp mot klockan. Eldhav, explosioner och skjutningar. Det är alltid förlagt till Stockholm och "mina" förorter, vilket jag har extra nöje av. Och varenda kotte har som vanligt så konstiga namn att det nästan förstör läsningen.

Framför allt är det alltid übersmarta mördare som inte nöjer sig med att skjuta någon kriminell knarkare i en sunkig miljonprogramslägenhet, utan som givetvis måste mörda på bestialiska sätt och enligt ett intrikat mönster som övergår normala människors förstånd. Helst med kluriga ledtrådar som utmanar polisen! Helst också genom att "förgifta" och manipulera någons tankar, för de här mördarna är skickliga psykologer till råga på allt. Och ingenjörer, det glömde jag nästan! 

När jag öppnar boken så vet jag det här. Jag vet också att jag tyckte så mycket om de första böckerna att jag fastnade för serien, men att jag har suckat djupt över de senaste som varit för snaskiga, för tillkrånglade och innehållit för lite av Joona Linna. Varför köper jag de här böckerna, för surt förvärvade egna pengar?! 

Men den här gången blir jag inte besviken. "Spindeln" hör till de bästa i serien, som numera består av nio tjocka romaner. Det är action och spänning, det är skoningslösa mord och våldsamheter, det är galningar bland såväl poliser som läkare och mördare. Och det är snyggt ihopvävt och mycket underhållande! 

Den som säger "jag gillar deckare men inte om det är en massa blod" ska nog låta bli att läsa Kepler. Vi andra kan förfasas och roas av hur smarta mördarna alltid är i den här serien. 

Djävulens advokat

Bokens titel: Djävulens advokat

Författare: Katarina Wennstam
Serie: Justitia-serien del 11

Förlag: Albert Bonniers förlag, 2022
Antal sidor: 364

Alexandra är en ny bekantskap i den här (numera långa) bokserien, men det visar sig att den unga journalisten inte är vem som helst utan dotter till åklagaren Madeleine som vi känner sedan förut. Det gör också att Alexandra har en stor insyn i hur rättsväsendet fungerar, och hur jurister resonerar kring straff och bevisbörda.

"Djävulens advokat" handlar om ett styckmord där förövaren Thomas bara döms för brott mot griftefriden då han påstår att hans sambo Annika "ramlat och slagit huvudet i ett bord". Och det vet ju alla, att om ens älskade olyckligtvis dör av att slå sönder huvudet mot ett bord, så får man ta fram sågen och dela liket i tio bitar och slänga ut dessa i skogen.

Många år senare möts den unga journalisten slash åklagardottern Alexandra och Annikas nu vuxna dotter Matilda på en privat fest. Det har varit svårt för Matilda att tackla mammans ouppklarade död samtidigt som hon skulle växa upp med en pappa som kanske var mördare. När nu ytterligare en kvinna försvinner, som har koppling till pappan, är det många som blir oroliga för att historien upprepar sig.

Det är mycket tydligt att detta snarast är ett brandtal från Katarina Wennstam, om idiotin med de ålderdomliga lagarna kring griftefrid. Hon skriver även detta i efterordet - men det hade hon inte behövt, för det lyser igenom så starkt ändå. 

På många vis tycker jag att det här är en av de svagaste böckerna i serien om kriminalkommissarie Charlotta Lugn och advokaten Shirin Nouri. Den är lite platt och oengagerad själva berättandet, även om ämnet är ytterst angeläget. Däremot har jag alltid tyckt att det är intressant att, som Wennstam gör, lyfta en specifik samhällsfråga eller propagera för något som är orättvist eller diskriminerande. 

För mig är den här elfte boken en av de mindre drabbande, även om jag uppskattar själva intentionen.

Välkommen till Evigheten

Bokens titel: Välkommen till Evigheten
Författare: Camilla Grebe
Serie: Flickorna och mörkret del 6

Förlag: Wahlström & Widstrand, 2023
Antal sidor: 451

Ibland bjuder kriminalromaner på djupare känslor, större människokännedom och starkare igenkänning än en vanlig (relations-)roman. Grebe är just en sån författare som klarar att skriva spännande deckare men hålla fokus på det som rör sig i varje människas inre. Sorg och hat, besvikelse och saknad, glädje och åtrå, hämndlystnad och medkänsla. Den här boken är inte ett undantag!

Lykke arbetar på förlag; hon är redaktör men även spökskrivare. Dessutom är hon sedan länge gift med en av förlagets mest upphöjda (manliga) författare, Gabriel. Han är en bra bit äldre än vad hon är, omsvärmad och beundrad. De har ett tvillingpar tillsammans, pojkarna David och Harry. Familjen bor på en ensligt belägen gård som kallas Evigheten, med egen strandtomt och ett fantastiskt boningshus med plats för stora fester. På tomten finns även ett litet hus där de tonåriga sönerna bor för att få vara ifred. 

Under en alkoholstinn midsommarfest där Lykke och Gabriel firar med några förlagsvänner samtidigt som sönerna har kompisen Bonnie över, inträffar en stor tragedi i pojkarnas stuga. Polisen kallas dit, förhör hålls bland de chockade festdeltagarna och sedan börjar en fullständigt helvete för Lykke, hennes man och deras barn. 

I en pressad situation känner sig föräldrarna tvingade att välja vilken av de båda sönerna de ska tro på, vem de ska stötta. Familjen slits i bitar och såren kan aldrig läka - inte ens efter många år.

Det är en mordgåta, en variant på "det låsta rummet", men det intressanta är väl resonerandet kring hur föräldrarna måste förhålla sig till gästerna, sönerna, sig själva. Vem är skyldig, vem är det inte? Vad har lett fram till detta? Kunde det förhindrats? Kan det gottgöras?

Grebe är en kriminalromansförfattare med en förmåga att vrida och vända på människors beteenden och anledningarna till att de agerar som de gör. Ännu en mycket bra bok i serien. Gillar att hon skriver såpass tjocka böcker, då hinner man verkligen komma in i historien och lära känna alla figurerna.