Den sovande och sländan

Bokens titel: Den sovande och sländan
Författare: Neil Gaiman
Illustratör: Chris Riddell
Originalets titel: The Sleeper and the Spindle
Översättare: Kristoffer Leandoer
Förlag: Bonnier Carlsen, 2015
Antal sidor: 69

Det var en gång en saga... och den var alldeles, alldeles underbar!

Jag passar mig noga för att säga för mycket - om jag själv fått glädjen att på var och varannan sida tänka "men va?" eller "å, är det HON!" eller "ahaaa, är det SÅ det hänger ihop!" så ska jag inte förstöra för någon annan. Historien är genialiskt sammansatt och ingenstans är den övertydlig.

Noterar att andra bokbloggare som recenserat har gjort likadant, medan dagstidningarna vräker på och berättar på tok för mycket. Till och med en så enkel sak som vilka som figurerar i boken är onödigt att berätta, det är nämligen inte alldeles självklart först utan blir en härlig upptäckt.

Så mycket kan jag säga, som att man bör läsa in sig på bröderna Grimms sagor om man inte redan kan dem utantill - de gamla, hemska, råa folksagorna som inte har några större likheter med pastellfärgade sagoprinsessor av idag.

Det här är makalöst bra! Jag kunde inte släppa boken när jag väl börjat läsa den. Den riktar sig till ungdomar men passar precis lika bra till vuxna (däremot verkligen inte till barn...)

Framsida - utan skyddsomslag.

Baksida - utan skyddsomslag.

Baksida - med det jättefina skyddsomslaget.

Ett av uppslagen.

Gruvligt hemsk, med oväntade och överraskande vändningar hela tiden. Ljuvliga illustrationer - titta noga på alla dödskallar, spindelnät, hemska troll och kavata dvärgar! Här är härliga sammankopplingar mellan kända sagofigurer, sånt fullkomligt älskar jag. Prinsessorna är unga, vackra, slanka och har midjelångt hår men de är också tuffa, bestämda, orädda och handlingskraftiga. Girl Power! Trånsjuka prinsar avfärdas med en trött suck.

Omdöme: "Den sovande och sländan" har allt för den som kan sina folksagor och tycker det är extra kul när de vrids om några varv. Om man dessutom uppskattar illustrationer så är den här ett måste. I just den här sagan förekommer dessutom inte en enda man som ska ställa allt till rätta eller som rider på en vit häst eller räddar några damer i nöd - tjejerna klarar sig själva. Jag kommer att läsa den igen!

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN med ett superfint omslag.

Eligible

Bokens titel: Eligible
Författare: Curtis Sittenfeld
Förlag: The Borough Press/Harper Collins Publishers, 2016
Antal sidor: 514

Jag är smått allergisk mot såna där "blurpar", citat som förlagen smaskar fast på omslagen för att sälja bättre, men den här gången får jag instämma i vad Jessie Burton (hon som skrev "Miniatyrmakaren", ni vet) har blurpat ur sig: "Sheer joy... Giddy and glam and a hearty update of Pride and Prejudice".

Precis så! Ren läsglädje, sprudlande glad och varm. En smart feelgood-bok baserad på Jane Austens berömda "Stolthet och fördom", men nu med handlingen förlagd till Cincinnati, USA, på 2010-talet. Gillar verkligen!

Curtis Sittenfeld är rasande skicklig på att återanvända den gamla originalhistorien och på ett trovärdigt vis förlägga den i modern tid. Det känns inte alls konstruerat, utan är en berättelse som hade kunnat stå på egna ben - även om jag måste säga att en stor del av behållningen är att ha originalet i bakhuvudet medan man läser! Alltså: ni som läst "Stolthet och fördom" kommer att gilla det här, det tror jag alldeles säkert.

Jane närmar sig 40 och Liz är 38 år, de har båda flyttat till New York och har varsin lyckad karriär som yogainstruktör respektive skribent på ett flashigt magasin, men ingen av dem är gift eller har barn - vilket förstås stressar deras mamma ordentligt. Vad hon inte vet, är att Jane planerar att skaffa barn via inseminering och att Liz har ett förhållande med en (oseriös) äkta man.

De flamstramsiga och vilda småsystrarna Kitty och Lydia bor fortfarande hemma, parasiterar på föräldrarna, ägnar sig åt hektiskt tonårsliv trots att de är en bra bit över tjugo och vägrar växa upp. Mellersta systern Mary är en trumpen och avig ung kvinna som påstår att hon inte är lesbisk, men det är det ingen som tror på.

Fru Bennet ser med fasa hur hennes fem döttrar inte har någon tryggad framtid - ingen av dem har ens en partner! - och inte verkar det bli några barnbarn heller... Precis som i originalet är mamman en person som är lätt att irritera sig på, men Sittenfeld har gjort henne ännu värre: nu är hon inte bara egocentrisk utan rent av elak, till råga på allt har hon ett tvångsmässigt behov av att beställa handduksset och porslinsprydnader ur en katalog, vilket hotar både familjens ekonomi och fyller upp deras redan sjaskiga hus.

Och in i handlingen kliver den charmerande allmänläkaren Chip Bingley som varit huvudperson i teveserien "Eligible" (alltså: valbar, en kopia på programmet "Bachelor") och hans vän - den supersnygge, stenrike och dryge hjärtkirurgen Darcy...

Omdöme: Det här var äkta läsglädje för mig och jag slukade de femhundra sidorna. Äldste sonen sa med en fnysning "mamma, läser du tjejböcker nuförtiden?" och visst är det här chic-lit men det är så himla roligt när man kan originalhistorien. Ren underhållning och jäkligt snyggt hopknåpat av författaren!

Länk till boken på Adlibris: ENGELSK STORPOCKET


---

Andra böcker jag kan rekommendera, om man först ser filmen "Stolthet och fördom" för att friska upp minnet: Pride and Prejudice and Zombies samt Longbourn. Klicka på länkarna så hamnar ni på mina recensioner av dem. Jag har läst alla dessa tre böcker på engelska, men de finns säkert på svenska också.

Sargassohavet

Bokens titel: Sargassohavet
Författare: Jean Rhys (pseudonym)
Originalets titel: Wide Sargasso Sea
Översättare: Ingegärd Martinell
Förlag: Modernista, 2011
Antal sidor: 151, varav 5 är ett förord av Carin Franzén

Alldeles underbar! Läs den! Om inte annat, så bara för att världens alla recensenter faktiskt har rätt: det här är ett mästerverk. Och har du någon gång läst "Jane Eyre" så är det ett måste att läsa "Sargassohavet". Men om du aldrig har läst eller sett en filmatisering av den klassikern, så klarar denna lilla roman att stå för sig själv.

Jean Rhys hette egentligen Ella Gwendolen Rees Williams. Hon föddes i Karibien 1890 och jag tror hon dog i England 1979. Boken "Wide Sargasso Sea" skrevs 1966 och berättar om Charlotte Brontës klassiker "Jane Eyre" från 1847, men börjar innan den boken (trots att den skrevs 119 år senare).

Jag kan inte minnas hela klassikern "Jane Eyre" såhär i detta nu, men de stora dragen kommer jag ihåg:
Det är berättelsen om Jane Eyre som har en rätt hemsk uppväxt, lite som Askungen. Senare arbetar hon i Thornfield Hall i norra England, ett gods som ägs av den förmögne herr Edward Rochester. Tycke uppstår och Rochester friar till Jane, som svarar ja. Under vigselceremonin får hon veta att hennes tillkommande redan är gift - hans hustru Bertha är i själva verket den spritt språngande galna kvinna som Jane sett irra omkring inne i det stora huset vid några tillfällen - och därför kan inte Jane och Edward gifta sig.

Det kan väl inte räknas som en spoiler när man avslöjar slutet på en bok som är nästan tvåhundra år gammal? Nej, jag tror inte det. För i slutet av "Jane Eyre" tänder den galna första hustrun Bertha eld på Thornfield Hall och begår självmord, jag tror hon kastar sig ut från taket eller något sånt. Praktiskt - för nu slipper Edward sin tokiga hustru och kan gifta om sig.

I "Sargassohavet" får vi veta upprinnelsen till det hela. Helt lysande ihoptråcklat, där det tydligt framkommer - precis som i originalet - att Rochester har lurats av sin far att gifta sig med västindiska Antoinette (med andranamnet Bertha) eftersom hon är mycket rik. Hustrun drivs till vansinne och fraktas hem till England, där hon låses in och göms undan.

Alltså, ni måste läsa den här boken! Den är bara på 151 sidor, ser ut som en novell men rymmer lika mycket som en fullmatad roman. Beskrivningarna av de kreolska familjerna, de "vita negrerna", slavägarna, plantageägarna, det svarta tjänstefolket på de förtrollande öarna i Karibien. Naturen, den fuktiga värmen, de starka färgerna, de praktfulla blommorna - det är som att själv befinna sig där.

Det är dramatiskt, hemskt och sorgligt om vartannat. Världen är närmast magisk, dofterna tunga, här flödar rom och frodas ockultism, vegetationen lever sitt eget liv och det känns som att vi tillsammans med den gråbleke Edward Rochester har seglat till det färggranna och farliga Västindien för att möta den vackra och bräckliga Antoinette som ska ska komma att bli hans galna unga hustru...

Omslag / mitt foto: Otroligt fantasilöst, blekt och trist omslag - med ett svårläst typsnitt dessutom. Mina bananer fick i uppgift att liva upp och ge lite karibisk känsla till boken.

Betyg: En ny favorit, så fantastiska beskrivningar av en värld jag knappt känner till!

Rekommenderas till: fans av systrarna Brontë, Austen och c:o - samt alla som tycker om en kort och oerhört gripande bok om klasskamp, rasmotsättningar och skeva genusperspektiv.

Snackis: En snackis med stort "S".

Länk till boken på Adlibris: POCKET.

Pride and Prejudice and Zombies

Bokens titel: Pride and Prejudice and Zombies
Författare: Seth Grahame-Smith (och Jane Austen...)
Förlag: Quirk Books, 2009
Antal sidor: 317

Lizzie och Jane Bennet och deras tre yngre systrar är inga mesiga unga damer - de är tränade av shaolinmunkar, kan hantera japanska svärd och kastknivar, dödar zombies på löpande band och går på bal för att snärja de eftertraktade ungkarlarna mr Bingley, mr Darcy och mr Wickham.

Jane Austens klassiker "Stolthet och fördom" har följts närapå slaviskt, utspelar sig i samma tid (slutet av 1700-talet) och här är fotsida klänningar och hästdroskor helt normalt. Att det kommer zombies ur kyrkogårdens gravar när det regnar och marken blir mjuk, det är inget underligt alls. Det ses närmast som en svår sjukdom som måste bekämpas.

Att originalet följs så tätt är faktiskt ett minus, för boken blir långrandig och skulle hellre ha kortats ner drastiskt. Författaren Seth Grahame-Smith må ha tänkt att om han valde att följa den klassiska boken så strikt, så skulle inte folk uppleva att han tagit sig för stora friheter. För vad ska man annars säga om att hela England befolkas av odöda, som går omkring i horder och mumsar i sig folk som inte hinner undan? Eller att pappa Bennet har uppfostrat alla sina döttrar till att bli förstklassiga ninjor som utan tvekan hugger huvudet av en zombie?

Det kan låta som att hela idén är för skruvad för att kunna fullföljas, men faktum är att just biten med splattereffekter, våldsam död, lik som reser sig ur gravarna - är rätt rolig och underhållande. Boken har också legat högt på New York Times lista och fått genomgående bättre kritik än vad man kanske skulle kunna tro. Språket är en gammalmodig engelska men helt okomplicerat att följa med i, tyckte jag.

Många av de kända huvudpersonerna får också gå ett lite annat öde till mötes än vad vi är vana vid och jag har väldigt skoj åt att läsa vad författaren har gjort med charmören Wickham (stackarn, honom går författaren lös på...), spånet Lydia, grannflickan Charlotte och hennes olidlige make mr Collins. För att inte tala om den sistnämndes mecenat lady de Bourgh, som i denna bok är känd i hela kungariket för sin utmärkta stridskonst.

Hemskt nog så finns det ganska många sidor som jag skumläser. Det gör jag aldrig i vanliga fall! Skulle velat ha en hälften så tjock bok och istället varit oavlåtligt engagerad i handlingen, men nu tappar jag intresset flera gånger och skummar eftersom jag ändå kan grundhistorien utantill vid det här laget.

Omslaget: Man bara måste ju älska det underbara omslaget!

Kommentar 1: Jag gillar påskriften på baksidan: "Jane Austen is the author of Sense and Sensibility, Persuasion, Mansfield Park and other masterpieces of English literature. Seth Grahame-Smith once took a class in English literature." Hahaha!

Kommentar 2: I slutet av boken följer en rad ganska fåniga och roande bokcirkelfrågor. Jag gillar särskilt fråga 7: " Does Mrs Bennet have a single redeeming quality?". Tja, man kan ju undra. Mamma Bennet är verkligen extremt påfrestande...

Betyg: Riktigt rolig periodvis, men skulle mått bra av att kortas kraftigt.

Rekommenderas till: Jane Austen-fans förstås, och zombie-älskare som har läst "Stolthet och fördom" tidigare.

Snackis: Inte alls.

Länkar till boken på Adlibris: ENGELSK STORPOCKET och ENGELSK INBUNDEN och  SVENSK STORPOCKET.

Longbourn

Bokens titel: Longbourn
Författare: Jo Baker
Förlag: Black Swan, 2014
Antal sidor: 443

Som jag skrev i ett inlägg nyss, så valde jag "Longbourn" till min engelska afton, där vi skulle prata om hur en klassiker som "Pride and Prejudice" (Stolthet och fördom) står sig efter flera hundra år och hur en uppföljare klarar sig i jämförelse.

Alldeles strax ska denna bok för övrigt ges ut på svensk pocket, det är Månpocket som kommer med "Huset Longbourn" nu i veckan. Vi läste den alltså på engelska, efter att vi först antingen läst Jane Austens bok eller sett filmatiseringen (för att bättre på minnet, alla har väl läst boken vid något tillfälle tidigare).

Jag var så glad när jag hittade den här boken och tyckte det lät så vansinnigt spännande att se familjen Bennet, mr Darcy och mr Bingley ur tjänstefolkets synvinkel. Bland det första man får läsa är hur pigan Sarah får stå ute i kylan och skrubba tvätt och hänga på tork i blåsten, händerna nariga och stela.

Hon som ser de fem flickorna Bennets smutsiga underkläder, vet det mesta om dem, känner till de mest privata delarna av deras liv. Hon funderar på hur försiktiga Elizabeth, Jane och deras småsystrar skulle vara om de tvingades ta hand om sin egen tvätt, istället för att släpa kjolarna i lera och låta någon annan skrubba ren kläderna mot tvättbrädan och skölja i iskallt vatten. Eller gå ut med kisspottan på morgonen. Eller raka askan ur eldstaden, städa och sopa golven, utfodra djuren, ta ut matresterna till svinstian.

Visst glittrar det till ibland och visst är boken underhållande, men nja... Jag har många invändningar också. Främst att det helt enkelt blir lite för sött, lite för ordnat. Jag kommer att tänka på "Lilla huset på prärien". Är smått allergisk mot hur bra allt löser sig för kökspersonalen, pigorna, drängarna och det övriga tjänstefolket i slutet.

Den andra invändningen är att Jo Baker har fabulerat lite väl fritt kring personalen. Nu kan jag inte säga vad jag menar med det, för då förstör jag massor för blivande läsare. Om jag säger så här har jag inte avslöjat något: de allra flesta av personerna i boken har en sida man inte kände till om dem, en bakgrundshistoria som är rätt anmärkningsvärd. Det blir för många såna spektakulära avslöjanden.

Den tredje invändningen är att jag inte alls gillar att Sarahs älskade - man skulle nog kunna säga fästman - berättar en lång historia om hur han lever i Spanien på flykt undan den engelska kungens armé. Flera av tjejerna i bokklubben tyckte att detta var den bästa delen av boken, men jag skyndade mig förbi de kapitlen och uppskattade dem inte alls. Håll dig till saken, Jo Baker! Nu var det minsann engelska herrgårdar under sekelskiftet 1700/1800-tal, deras herrskap och tjänstefolk som det handlade om.

Ovan ser ni de svenska omslagen. Nedan de engelska. Jag gillar särskilt det omslaget som min egen bok har, för där ser man ju Sarah i bakgrunden och någon av de vackra flickorna Bennet i förgrunden.

På plussidan är att Jo Baker har läst sin "Stolthet och fördom" fyrtioelva gånger, kan den utantill och använder dess händelser som en sorts tidslinje i sin egen bok. Om herrskapet har middag på Longbourn så får vi i den nya boken läsa om köksans slit med att tillaga höns och baka bröd. Om den giftaslystna Elizabeth åker till mr Bingley på visit så får vi se det hela ur drängens synvinkel då han selar hästarna och skjutsar den unga damen dit.

Betyg: God idé som inte fullföljs så som man kunde ha önskat.

Rekommenderas till: andra som vill se Jane Austen-klassikern på ett nytt sätt.

Snackis: Vi hade en bra diskussion om boken och om sannolikheten i de olika skeendena, men jag kan inte påstå att det någonsin hettade till. Snarare var vi nog rätt överens om att detta var ganska jolmigt.

Länk till boken på Adlibris: ENGELSK POCKET eller SVENSK POCKET

En parafras, parodi, pastisch?

Jag har ju läst "Gregorius" (Bengt Ohlsson) och "Doktor Glas" (Hjalmar Söderberg) - eller skulle jag kanske sagt dem i omvänd ordning? - och tyckte det var givande att läsa samma historia sedd ur två perspektiv, till och med författad under olika livstider, den ena som en utveckling av den andra. Tydligen finns huvudpersonerna även med i "Mordets praktik" (Kerstin Ekman), men den har jag inte läst.

För något år sedan satt jag och letade intressanta böcker att köpa, då jag insåg att "För Lydia" är en utveckling av "Den allvarsamma leken". Spännande! Det visste jag inte om innan dess. Började hålla ögonen öppna efter liknande. Lagom till vår förra bokklubbsträff ville jag köpa "Longbourn" ("Huset Longbourn" på svenska), som är en variant på "Stolthet och fördom", skriven ur tjänstefolkets synvinkel. Vad jag har hittat på nätet så finns många fler versioner av den sistnämnda, bland annat "Pemberley" (Emma Tennant) som tar vid där "Stolthet och fördom" slutar, och naturligtvis storsäljande chic-lit:en "Bridget Jones dagbok" (Helen Fielding)

När jag bjöd in väninnorna till min engelska afton för att prata dels om "Longbourns" egna kvaliteter och dels hur den står sig mot originalet, hittade jag att ordet parafras används om genren. Okej, alltid lär man sig något nytt... för mig var parafras inte riktigt av den betydelsen, men jag kan ju inte veta allt.

Nu har jag letat lite på nätet och hittat en del spännande om dessa omskrivningar - eller ska man kalla dem tillskrivningar kanske, för de tillför ju något ovanpå den ursprungliga berättelsen? - och känner återigen att parafras nog inte riktigt är det ord jag vill använda.

"En pastisch är något som i stil eller utförande är följsamt eller tydligt inspirerat av en äldre stil eller av ett specifikt äldre verk. En pastisch kan också långa detaljer från olika konstverk och ställa samman dem på ett nytt sätt."
Källa: svenska Wikipedia

"En parafras är en omarbetning av innebörden i en text. Parafrasen kan liknas vid det modernare ordet remix." 
Källa: svenska Wikipedia

"En parafras är en sorts härmning av ett konstverk. Man gör om konstverket på sitt eget sätt, inte exakt som förebilden (då är det ett plagiat man gjort). Parafraser är ofta kärleksfullt gjorda och humoristiska. Om härmningen driver med originalet kallas det parodi istället. Pastisch är ordet man använder om att härma en stil man gillar."
Källa: Veckans bild, wikispaces.com

Jag har hittat ytterligare böcker som är en sorts modern omskrivning av klassiker: "Siri" av Lena Einhorn ska vara en variant på August Strindbergs "En dåres försvarstal", till exempel. "Timmarna" har jag sett på bio, det var en parafras (om man nu verkligen ska använda det ordet?) på "Mrs Dalloway" (Virginia Woolf). En bok jag länge velat läsa är "Mary Jones historia" (Elin Broady) som handlar om en skeppsflicka i klassikern "Skattkammarön" (Robert Luis Stevenson), om jag förstått rätt.

Nästa bok jag ska läsa, som är en modern omskrivning av en riktig klassiker är "Sargassohavet" som berättar historien om den första mrs Rochester i "Jane Eyre" (Charlotte Brontë). Den boken blev i sig en klassiker!

//Joelinda