torsdag 21 juni 2018

Vikten av att känna sig välkommen

Jag har inte läst så många böcker från Sekwa förlag, men de jag har läst har jag gillat väldigt mycket. "Att hela de levande" av Maylis de Kerengal, "Olyckan" av Valérie Tong Cuong, "Igelkottens elegans" av Muriel Barbery, "Ät mig" och "Jaktturen" av Agnès Desarthe - och kanske någon till.




Eftersom min blogg inte har Facebook- och Instagram-konton och inte heller är särskilt stor jämfört med en del andra (även om JAG är otroligt nöjd med de fina besökssiffrorna!) så trodde jag aldrig att jag skulle hamna i Sekwas register över bokbloggare som bjuds in till förlaget.

Men ibland har man fel! 

Jag fick en inbjudan till deras charmiga kontor i Gamla stan i Stockholm och tackade genast ja, trots att jag aldrig varit där och knappt känner en kotte. Och vilken morgon det var! Här ser man vikten av att få folk att känna sig välkomna, hälsa när man kommer, ta i hand, visa runt, presentera sig. Basalt, kan tyckas, men i många sammanhang glöms det bort - kanske för att man är för många och eventet för stort. 

Både förlagsfolket och bloggarna var genomtrevliga och minglade runt, pratade och var uppriktigt intresserade av att lära känna varann. Vi var inte så många, vilket bara var bra. Nu vet jag hur flera andra bloggare ser ut och vilka de är. God frukost, underbara lokaler (ett 1600-talshus, vem vill inte ha ett sånt kontor?!) - och en mycket engagerande förhandstitt på höstens utgivning.

Det är lite spännande att se hur man kan få nya vinklingar av att prata om böcker: exempelvis har jag avfärdat Tatiana de Rosnay (hon med "Sarahs nyckel") som tårdrypande slisk - men när jag hade lyssnat till vad hennes senaste roman handlar om ville jag tvärtom läsa den direkt. 

En bok som jag ser fram emot är "När isarna smälter" av Joël Baqué - som tydligen är polis och författare men inte skriver deckare, hör och häpna - eftersom jag tror den kan vara en perfekt bokklubbsbok för bra diskussioner. En roman som verkar blanda humor och allvar med syftet att lyfta fram miljöförstöringens fruktansvärda konsekvenser.



måndag 18 juni 2018

Tematrio: Mums!

Grattis Lyran som fyller år just idag - och firar med en tematrio som ska handla om kakor, tårtor och andra godsaker.

Jag inleder med att fresta med kakbakarkvinnorna i Minnesota, som tävlar med prisbelönta bitar i kyrkans kaktävling:


"Mat och kärlek i Minnesota" - en trevlig bok, men inte mer än så. MEN! Ett stort men! Jag som bott i Minnesota kan intyga att recepten är autentiska och att man faktiskt bakar rutor och bitar som man tävlar med i särskilda tävlingar (ofta genom kyrkan eller på stora marknader).


Själv föredrar jag saltlakrits framför choklad, men visst är det gott även med smaskig choklad, det erkänner jag. "Choklad" av Joanne Harris är en perfekt bok för denna tematrio!

Önskar jag kunde dra till med någon sån här sötsliskig bok, men tyvärr har jag inte läst dem så det vore fusk...


Istället får min tematrio avslutas med en bok jag läst för mina barn hundrafyrtioelva gånger: Ilon Wiklands otroligt vackra skildring av sin egen barndom i Estland innan kriget. "Sammeli, Epp och jag" heter den. Där går de två små flickorna som är huvudpersoner på konditori efter skolan och hela bokuppslaget fullkomligt dignar av läckerheter.



--

P.S. Minnesota-kakboken läste jag på engelska och i original heter den "Kitchens of the Great Midwest".





torsdag 14 juni 2018

Vi mot er


Bokens titel: Vi mot er
Författare: Fredrik Backman
Förlag: Bokförlaget Forum, 2017
Antal sidor: 519

Fortsättningen på "Björnstad" är verkligen just en fortsättning: händelserna i den första boken får efterverkningar och konsekvenser som det berättas om i "Vi mot er". Personerna är i stort sett desamma, några nya tillkommer och fokuset har skiftat från några huvudpersoner till andra.

Jag ska försöka sammanfatta en tjock bok som jag tyckte var riktigt bra och underhållande när jag läste den, men det enda jag kan tänka nu efteråt är "Men egentligen, vad gav det här mig?!". Antagligen är det för att även stora händelser passerar tämligen snabbt och beskrivs flyktigt. Det biter sig inte riktigt fast.

Jag älskar ju hockey och är väl insatt i det mesta som Backman beskriver om hockeykulturen (noterar särskilt att han tackar vårt bibliotek och spelarna i Väsby hockey som hade bokcirkel med honom - det är ju vår gamla klubb så det gör det hela extra roligt). Den biten, med matcher, träningar och alla intriger tycker jag verkligen om. Likaså de krångliga kärlekshistorierna som tonåringarna har och äktenskapsproblemen några av huvudpersonerna råkar ut för.

Men en hel del bara svischar förbi också, som jag gärna hade sett mer av: hockeymamman som får cancer - hon reduceras till något ohyggligt snyftigt som skulle passa i en amerikansk långfilm. Vi får egentligen inte veta mycket om henne, utan hon fyller mest funktionen som tårdrypande sentimental biroll.

Grabben som visar sig vara homosexuell - han är så god, så fantastiskt förstående, så insiktsfull jämfört med alla andra. Herregud, han är ju bara en vanlig tonåring, inte Mahatma Gandhi!

Lillkillen som slutar leka med lego och istället blir gangster drivs av ett hämndbegär som jag kan tycka är obegripligt stort; det är trots allt inte han som är drabbad. Jag har svårt att se att den monumentala ilska han bär på skulle vara rimlig i förhållande till vad han blivit utsatt för. En vuxen kriminell kanske, men inte en hittills mesig 12-åring...

Jag är kluven. Gillar ju samhället Björnstad, gillar personerna som bor där och deras invecklade släkt- och vänskapsband, gillar Backmans historier och gillar hockeyn. Men ändå: slutresultatet blir ganska platt eftersom det är så många olika historier som förväntas engagera och ingen riktigt gör det.

Omdöme: Underhållande uppföljare i typisk Backman-stil, men inte riktigt med samma glöd som "Björnstad"-boken.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN och STORPOCKET.

--

Och här kommer ett tillägg eftersom jag fått flera kommentarer om mitt Instagram-inlägg.

Fredrik Backman är fantastiskt duktig på personporträtt och att trolla fram känslor - men han är lite dramatisk på ett sätt som jag redan i förra boken tyckte kunde dämpats.



Jag har svårt för de korta meningarna som ska förmedla livsvisdom. "Han hade inget lag. Så de gav honom en armé." Gärna med rejäla radbrytningar runt, för att man riktigt ska stanna upp och ta in vad det står.

Kapitlen är skicklig uppbyggda genom att samma ordalydelse återkommer både i början, mitten och slutet. Det ger ett bra flyt och känns genomtänkt. Och lite utstuderat, snudd på tjatigt också: "Ett år? Ett år är en evighet." följt av "Vad hade han gett för ett enda år till? En enda match? En sista sekund...?" följt av "Ett år? Vad hade vi gett för ett enda till? Det är en evighet."

Det är svårt att plocka exempel, men jag vet att jag inte är ensam om att uppleva just den här känslan av att Backman övertydligt berättar för oss sånt som vi ser själva. Som han vill hamra in det i oss. Gärna så här. I korta meningar. Repetitivt.

Men strunt samma; jag gillar Björnstad och kommer att läsa den tredje delen i serien också!

onsdag 13 juni 2018

Forna tiders Pixi

Den här lilla samlingen finns i min mammas gömmor. Jag skulle tro att det är mormors och att hon har fått den av Auntie Florence som var en (engelsk) bekant till familjen. Den borde vara från 1920- eller 30-talet isåfall. Jag älskade att sitta och titta i den här när jag var liten trots att jag inte begrep vad det stod i den. Asken är så vacker på varenda sida, som en liten del av en stad och böckerna är så söta. De är kanske stora som ett cigarettpaket eller ett spelkort.





tisdag 12 juni 2018

Bingobricka nr 1

Fredrik Backmans "Vi mot er" beskriver åtskilliga konflikter - mellan vänner, mellan äkta par, mellan grupperingar i samhället och kanske allra mest mellan två hockeylags anhängare.


måndag 11 juni 2018

Tematrio: om trio

Tematrio idag? Jag tycker det känns som helg fortfarande, har hamnat i otakt på något vis. Denna måndag gäller det att klura ut tre trilogier.

Lyran själv plockar två av de tre jag gärna skulle valt själv, nämligen Kristina Sandbergs böcker om Maj samt Tolkiens böcker om ringen... Dessutom påpekar hon att hon skulle valt Wolf Hall-trilogin om bara Hilary Mantel kunde bli klar med den tredje någon gång - och det håller jag fullständigt med henne om.

-

Anne B. Ragde har skrivit en fin trilogi om en svinfarm i Norge och de vuxna bröders inbördes invecklade relationer - som blir ännu mer upp-och-nervända då den ene broderns dotter kommer på besök på gården.

Jättefin bokserie som Ragde effektivt förstörde genom att ge ut en fjärde bok i serien sisådär femton år försent...





Med risk för att vara tjatig nämner jag återigen Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens trilogi om unga kvinnliga häxor... Om det inte vore för att åskan är rakt över oss så skulle jag lägga lite mer tid på tematrion, men nu borde jag nog stänga av datorn.




Får vänta till lite senare - nu är åskan rakt över oss!

Sorry, kära bloggläsare! Det åskade till långt efter jag lagt mig, så tematrion blev aldrig klar.

lördag 9 juni 2018

Först sommar, sedan höstens läsning

Jag ser att flera andra tipsar om sensommarens och höstens böcker. Inte för att jag begriper hur de kan ha så bra koll - men jag misstänker att de får kataloger eller pressutskick för det är otroligt tidskrävande att sitta och leta på förlagens hemsidor (som jag får göra).

Vilka böcker vill jag läsa i höst? Å, alla tiotusen som jag inte hunnit denna stressiga vinter och vår! Men något jag särskilt ser fram emot är:


"Lugnet" av Tomas Bannerhed. Den måste jag läsa!

Såg också att en bok jag länge velat läsa äntligen kommer på storpocket:


"Sturarna" av Bo Eriksson.

Bokbloggsvänner


Ingen av oss är överlycklig över bilden men vi bjuder på det ändå.
Foto: Roger Knutsson.

Det är lite konstigt att träffa andra bokbloggare för man heter ju sällan sitt vanliga namn, utan något bokrelaterat och delvis påhittat. Mitt "Joelinda" är ju egentligen sammansatt av mina tre barns namn. Undrar just om bokbloggare som jag träffar tänker på mig som Joelinda och faktiskt måste korrigera sig själva när de minns att jag egentligen heter Mona?

Igår hade jag bokat in en långlunch med Annette som man vanligen hittar på "Just nu, just här". Vi har träffats en gång tidigare, i Sigtuna, och även mejlat litegrann.

Det är märkligt hur otroligt otvunget det känns att träffa någon mest är en främling. Från att vi sågs på parkeringen fortsatte bara konversationen där den slutat för några månader sedan, via vandringarna genom växthuset och fram till den vegetariska buffén inne på The Nut House - och vi hade inte en enda pinsam tystnad.




Växthuset och odlingarna på The Nut House i Torsåker i Upplands Väsby.

Jag tycker att jag upplevde samma sak när jag träffade Sanna ("Sannas bokhylla") och det lilla jag har hunnit träffa Johanna ("Sincerely Johanna"). Antagligen är det väl så att man dels hunnit spana in varann en del genom bloggarna och dels för att bokintresset som sådant förenar. Det blir aldrig svårt att hitta något att prata om!

Det lustiga är att man lätt hittar annat som förenar: beauceronhundar, tonårsbarn, miljö och natur, politik, pyssel och fotografering.


Lite knepigt att fotografera, plocka på sig mat, bära bricka, försöka vara social, ö
ppna stängda dörrar och manövrera allt: så det blev bara en enda bild på maten. 
Äppelsallad med mynta i vackra fat är allt jag hann föreviga.

Det var en mycket underhållande lunch med massor av prat om olika böcker och författare, vikten av att lägga ner tid på recensionerna och frågan "Vad VILL vi egentligen med det här?". Förutom allt bok-, trädgårds- och familjeprat hann vi spåna på idéer om nya träffar och lockande event. Får se om vi gör något mer av våra vilda planer! Hur som helst är det alltid roligt - och lite överraskande! - att i vuxen ålder få nya vänner.


Här satt vi och åt lunch. Vi var först bland matgästerna, men det fylldes snart på.





torsdag 7 juni 2018

Helgfrågan: Pappersböcker - eller?

Mia som håller i Helgfrågan har en väldigt kort fråga denna vecka: Vilken bokform gillar du bäst?

Tja, något av papper. Jag läser med ögonen. Tycker det är konstigt när folk säger "Jag har läst den boken, jättebra inläsning av XX" eller "Jag tyckte inte alls om boken, men det kanske beror på att jag inte gillar uppläsarens sätt att betona".

Jag gillar inte ljudböcker och CD-böcker och annat där man måste lyssna. Jag vill läsa i min egen takt och utan att bli påtvingad en röst.

Jag vill också ha bokstäverna på papper - inte en pdf på datorn eller hur man nu levererar e-böcker. Möjligen skulle jag kunna tänka mig att läsa på en sån där läsplatta, det är miljövänligt och verkar rätt okej.

Däremot bryr jag mig inte om ifall det är pocket eller en stor tung inbunden bok eller allt däremellan!


Mia undrar också vad vi ska läsa härnäst. Tja, jag har ju segat mig igenom samma två böcker i en månad nu (!) och de verkar aldrig ta slut: "Vi mot er" och "Ormen i Essex".

Tror jag blir klar med dem någon gång i slutet av sommaren om det ska fortsätta i den här takten... Och då väntar en stor hög med underbara böcker som jag helst skulle vilja börja på bums, men någon måtta får det vara.


måndag 4 juni 2018

Tematrio: Somriga böcker

Tematrio om somriga böcker, det kan väl inte vara så knepigt? I synnerhet inte om man alldeles nyss läst ut en bok som inte bara handlar om sommaren utan även heter så:


"Sommarboken" av Tove Jansson - fin liten bok som jag varmt rekommenderar er att läsa!


"Hemma hela sommaren" skrev jag också om alldeles nyligen och även den har ju sommar i sin titel. Elin Johansson och Ellen Ekman har skrivit och illustrerat en klurig barnbok om hur det är att inte ha råd att göra något märkvärdigt på sommarlovet. 


"Min bästa väns fru" av Peo Bengtsson är en kärleksberättelse - främst under några sommarveckor men även under somrar som utspelat sig tidigare i romanens historia - mellan en småbarnspappa och hans bästa väns fru.



Tänker också på Maria Langs deckare - nästan alla jag har läst har utspelat sig under sommaren - och på "Barnens ö" av Jersild som verkligen handlar om just ett sommarlov (som dock inte alls utspelar sig på kollot Barnens ö, utan i stan...) och på "Händelser vid vatten" av Ekman, en favoritroman som inleds med en ung mammas resa till norra Sverige på självaste midsommarafton...




lördag 2 juni 2018

Min egen bortglömda utmaning

En av anledningarna till att jag startade Boktanken var ju att jag skulle tipsa andra bokälskare om bra böcker. En annan var att jag hade bestämt mig för att läsa samtliga Augustpristagare (nu pratar jag om skönlitteratur, för de andra priserna kom inte förrän senare).

Nu använde jag sökfunktionen för att hitta när jag senast skrev om min egen personliga utmaning: det var i augusti 2016. Dags att hugga in på den igen!

Har inte läst de senaste årens:
2017: "De kommer att drunkna i sina mödrars tårar" av Johannes Anyuru
2017: "Ett jävla solsken" av Fatima Bremmer
2016: "De polyglotta älskarna" av Lina Wolff
2016: "Gutenberggalaxens nova" av Nina Burton
2015: "Allt jag inte minns" av Jonas Hassen Khemiri.

-

2015: "Min europeiska familj de senaste 54.000 åren" av Karin Bojs
Läste och tyckte väldigt mycket om den! Historia är väldigt spännande. Jag har flera gånger återkommit till den och insett att jag lärde mig en hel del av den.


-

2015: "När hundarna kommer" av Jessica Schiefauer
Mäktar inte med att läsa den eftersom jag vet vad den handlar om: mordet på John Hron.

-

2014: "Liv till varje pris" av Kristina Sandberg
Jag har läst alla tre böckerna om Maj och tyckte de var fantastiska - i synnerhet som jag kände igen så mycket av min egen farmor i dem.


-

2014: "Mördarens apa" av Jakob Wegelius
Allt var bra med denna; språket, intrigen, illustrationerna, typsnittet, rubbet. Den här människan är så begåvad så det är rent otroligt!


-

2013: "Egenmäktigt förfarande. En roman om kärlek" av Lena Andersson

Jag borde förstås ha läst den eftersom jag gillar Lena Andersson, men nej, ännu är den oläst.

-

2013: "Expeditionen. Min kärlekshistoria" av Bea Uusma
Oj, vilken fängslande faktabok! Den sträcklästes. Även denna gav mig nya kunskaper som sitter kvar i åratal efteråt.


-

2012: "Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz" av Göran Rosenberg
Knappast min favorit bland alla dessa underbara böcker - jag har svårt för Rosenbergs språk.


-

2012: "Det står ett rum här och väntar på dig" av Ingrid Carlberg
Frågan är hur många böcker om andra världskriget jag egentligen ska läsa?

-

2011: "Korparna" av Tomas Bannerhed
Denna fina uppväxtskildring gjorde stort intryck på mig. Det är sorgligt och gripande - och alldeles otroligt vackert skrivet.


-

2011: "Och i Wienerwald står träden kvar" av Elisabeth Åsbrink
Återstår.

-

2011: "Pojkarna" av Jessica Schiefauer
En ganska konstig och upprörande roman om ungdomar som transformeras. Nja, det här var inte något i min smak...


-

2010: "Spill. En damroman" av Sigrid Combüchen
Ärligt talat: Jag betvivlar att jag kommer att läsa denna. Den lockar inte det minsta.

-

2010: "Här ligger jag och blöder" av Jenny Jägerfeld
Mycket bra ungdomsroman!


-

2009: "De fattiga i Lódz" av Steve Sem-Sandberg
Ännu en bok om judeförföljelser, nazism och andra världskriget.

-

2008: "Ett annat liv" av Per Olov Enquist
Återstår.

-

2008: "Legenden om Sally Jones" av Jakob Wegelius
Så himla fin så man nästan skulle vilja riva ur bilderna och sätta upp dem på väggen!


-

2007: "Stundande natten" av Carl-Henning Wijkmark
Återstår.

-

2006: "Svinalängorna" av Susanna Alakoski
Fullständigt lysande och svår att glömma (varför man nu skulle vilja glömma den?). Skulle säga att det är en av de bästa uppväxtskildringar jag någonsin läst.


-

2005: "Den amerikanska flickan" av Monika Fagerholm
Det var så länge sedan jag läste den så jag måste läsa om den igen.

-

2004: "Gregorius" av Bengt Ohlsson
Samma som ovan: det var så länge sedan jag läste den så jag måste läsa om den.

-

2003: "Skraplotter" av Kerstin Ekman
Ekman är ju husgud hos mig, så jag har stora förväntningar på denna.

-

2003: "I taket lyser stjärnorna" av Johanna Thydell
Fin och brutalärlig ungdomsbok som jag tyckte mycket om.


-

2002: "Den vidunderliga kärlekens historia" av Carl-Johan Vallgren
Kan bäst kännetecknas med den utnötta frasen "mustig skröna".


-

2001: "Underdog" av Torbjörn Flygt
Tillsammans med Gardells och Alakoskis är Flygts en av de bästa uppväxtskildringar jag läst, där jag kunnat känna igen mig i ett Sverige på 1970-talet.


-

2001: "Minnets stigar" av Per Wästberg, Anita Theorell, Hans Hammarskiöld
Återstår.

-

2000: "Populärmusik från Vittula" av Mikael Niemi
Jag är glad att jag har läst den, för den visade mig en bit av Sverige som jag aldrig upplevt.


1999: "Livläkarens besök" av Per Olov Enquist
Återstår.

-

1998: "Berömda män som varit i Sunne" av Göran Tunström
Titeln var så avskräckande så jag höll på att missa denna lilla godbit. Mycket positiv överraskning för en som aldrig läst Tunström förr.


-

1997: "Aprilhäxan" av Majgull Axelsson
Underbar, underbar bok som gjorde att jag fick upp ögonen för Axelssons romaner. Hon lyckas väva in så många människor utan att det blir rörigt - och så att de belyser varandra.

-

1996: "Sorgegondolen" av Tomas Tranströmer
Jag har läst diktsamlingen men vet inte vad jag ska skriva om den, är på tok för okunnig om poesi. Vissa saker är otroligt vackra och jag gillar särskilt haiku, men annat förstår jag inte riktigt.


-

1995: "Hummelhonung" av Torgny Lindgren
Ja, gud. Kan ju inte säga annat än att den stannar kvar i minnet. Motbjudande.


-

1994: "Synden" av Björn Ranelid
Har jag varken lånat eller köpt än. Får vänta.

-

1993: "Händelser vid vatten" av Kerstin Ekman
Så otroligt bra. Det här är både spännande och gripande på samma gång, om en mordgåta i en avfolkningsbygd. Och berättelserna från skogen... de är fantastiska.


-

1992: "Medan tiden tänker på annat" av Niklas Rådström
Sorglig och fin berättelse ur en liten pojkes perspektiv.


-

1992: "Jag saknar dig, jag saknar dig!" av Peter Pohl och Kinna Gieth
Det här var stelt och krystat skrivet, trots ett angeläget ämne så blev jag rejält besviken.