söndag 18 augusti 2019

Läget i landet


Bokens titel: Läget i landet
Författare: Po Tidholm
Förlag: TEG Publishing, 2017
Antal sidor: 95

"Läget i landet" är en fyndig titel, när man vet vad boken handlar om - men särskilt intresseväckande är den ju inte och inte heller det oengagerat designade omslaget. Men: nu hade ju bokklubbsväninnan bestämt att vi skulle läsa den här lilla boken och då gör man det oavsett hur trist framsidan ser ut.

Och vilken överraskning! Det här hör garanterat till det bästa jag läst den här sommaren. Po Tidholm är en "jätteduktig journalist" (det är inte jag som påstår det, utan han själv!) som här har skrivit 89 korta tankar om varför landsbygden är viktig även för storstadsborna. Eller borde vara det, åtminstone!

Tankarna är korta och mycket välformulerade. Jag föreställer mig att han lagt ner en hel del tid på formuleringarna, för de är exakta, kärnfulla och lättbegripliga på ett sätt som är svårt att åstadkomma när man ska begränsa sig.

Jag kom på mig själv med att anteckna mängder av passager, som jag tyckte var extra bra och som jag ville ta upp i bokklubben.

#67: "Den landsbygd som fungerar bäst är den som på ett tydligt sätt förmår leva upp till stadsbornas förväntningar och behov."

#87: "Positiva exempel har en tendens att ställa sig i vägen för strukturerna. Och det är ju trots allt strukturerna som är viktiga, allt annat är egentligen bara berättelser. På ett mänskligt plan kan jag förstå att det behövs, men i arbetet med att förändra svensk landsbygd är de ett hinder i det intellektuella arbetet."

#25: "Samtidigt som medborgarens upplevelse är att grannarna flyttar, kommunen krymper, ekonomin minskar, butiker försvinner, välfärdstjänster försämras och vakanserna på arbetsmarknaden uteblir, så berättar kommunen och regionen alltid om hur bra allting går. Helt enkelt därför att det politiska systemet så kräver. Varje utspel måste göras i förhållande till konkurrenten: den andra kommunen, den angränsande regionen."

Det är tänkvärt och insiktsfullt och rakt igenom intressant att läsa Tidholms tankar om landsbygdens problem - och hur de i allra högsta grad gäller storstaden också.

Länk till boken på Adlibris: DANSKT BAND

Tack till svägerskan på Göteborgs stadsbibliotek som återigen lyckades hitta en bok som är helt hopplös att få tag i här hemma!

torsdag 8 augusti 2019

Heligt förbannad


Bokens titel: Heligt förbannad
Författare: Jonas Gudmunds
Förlag: Stratex förlag, 2019
Antal sidor:

Nu börjar det likna något, Jonas Gudmunds! (Jag vågar väl inte skriva annat, för då kommer du sannolikt att först mejlbombardera mig och sedan googla min hemadress, för att slutligen ta din välvårdade gamla mörkblå Merca hem till mig och mörda mig...)

Jag läste författarens debutroman "Red Coconut" för inte länge sedan. Detta är uppföljaren. Visserligen var jag väldigt tydlig med att jag gillade storyn i den första romanen, tyckte intrigen var smart och att boken kunnat bli himla bra - men jag beklagade mig över att det var för många varumärken, för många stickspår, för många detaljer om ovidkommande saker.

Till viss del finns det kvar - i synnerhet sprit och bilar beskrivs extremt noggrant - och jag blir lite less på att läsa så utförliga beskrivningar av emissioner istället för emotioner. Det är ändå tydligt att någon har redigerat texten hårt jämfört med den första boken och (som jag föreställer mig) stramat åt berättelsen. Tack för det! Nu är Jonas Gudmunds inte värre än de där Roslund/Hellström som berättar om vapen, pistolhylsor och kaliber till förbannelse...

NOA-gänget med den småtriste polisen Jerker i spetsen engagerar mig måttligt, men det är ändå inte de som är viktiga. Någon mordgåta är det inte tal om, eftersom läsaren får följa mördaren "i realtid" och därmed ligger steget före utredarna. Glimtarna av Jerkers liv (med stort fokus på den unga, vackra filippinska han lyckats snärja - hon som är tacksam för kokt ris, Netflix på paddan och att få ligga...) - gäspar jag mig igenom.

Bokens intrig däremot, den gillar jag skarpt! "Heligt förbannad" syftar på att vi väl alla - åtminstone jag själv, det måste jag erkänna - kan bli förbannade på byråkratiskt myndighetsfolk, servicefolk utan känsla för just service, oseriösa affärsmän, grannar från helvetet (och folk som röjsågar hela ens semester!). Nog har man god lust att döda någon ibland?! Litegrann, åtminstone. Eller i alla fall hoppas att den jä--a röjsågen träffar en sten och går sönder. Sorry, spårade visst ur lite här.

Den driftige företagaren Torgny är rik, smart och vill att rätt ska vara rätt. Varför kan inte idioterna på BMW-verkstaden fatta det? Eller knäppgökarna på Facebook? Hmmm, man kanske skulle göra världen en tjänst och utrota dem?

Så det gör han. Med en elegant pistol, hinkvis med dyr konjak och åtskilliga PowerPoints som beskriver precis varför han retat upp sig så kopiöst på de där dumskallarna. Heja Torgny! Vi kan ju inte ha det så här, det begriper väl alla. Man kan inte lova att ringa tillbaka och sedan inte göra det! Hur skulle det se ut om alla betedde sig på det viset? Nej, *poff*, bort med dem bara.

Mitt foto: Det är Remy Martin i glaskaraffen. Dock inte av den exklusiva sort som mördaren klunkar i sig.

Mitt omdöme: Jag säger samma som förut: historierna är perfekta som teveserier i tre delar att visa på SVT. Humoristiska, spännande, über-grabbiga och med spektakulära mord. (Och i statlig television får man väl inte göra reklam, så vi slipper allt varumärkesbabblande och kan fokusera på de smarta IT-teknikerna, de kåta poliserna och de osannolika brottslingarna.)

Länk till boken på Adlibris: HÄFTAD
Länk till boken på Bokus: HÄFTAD

Tack till förlaget som gav mig ett recensions-ex trots att jag inte var jättesnäll förra gången.

onsdag 7 augusti 2019

Den utbrände kronofogden som fann lyckan


Bokens titel: Den utbrände kronofogden som fann lyckan
Författare: Fredrik Sjöberg
Förlag: Nya Doxa, 2011
Antal sidor: 302

Jag har gillat allt jag läst av Sjöberg hittills; han är smart och välformulerad, har humor och berättar om saker man inte ens visste att man saknade kunskap om.

Men jag begrep inte att boken jag köpte var en samling kåserier, essäer och tankar som är 15-20 år gamla och inte hänger ihop sinsemellan. Jag blev rätt besviken, faktiskt. Har alltid känt att jag lär mig så mycket av hans underhållande, kunniga kåserande - men nu var det spretigt, rent av tråkigt på sina ställen. Inga djupdykningar, som han annars är duktig på. Det där nördiga sättet att hitta ett smalt ämne och skriva insatt om det.

I den här pocketboken ryms inte mindre än 34 korta essäer. Det är texter om Linnés rival tillika bästa kompis, om Darwins rival tillika lojale beundrare, om varför människor har sex för skojs skull (året runt), en tråkig text om Nabokov som inte bara skrev "Lolita" utan tydligen samlade på blå fjärilar som han kategoriserade... och mycket om Runmarö och ännu mer om hur sorgligt det är att folk nuförtiden inte vet namnen på diverse halvt utdöda fåglar och flygfän.

I den sista texten berättas om hur Sjöberg blir haffad av en lärare ute i skogen, och ombedd att spontant föreläsa för en grupp elever på exkursion. Han hittar på en undanflykt för att slippa - för det är ju så jobbigt att vara den där som alla så gärna frågar hela tiden, den där som kan alla svar och förväntas vilja dela med sig av sin kunskap i alla lägen.

Och jag som hade tänkt att om jag fick den där klassiska frågan "Vem skulle du vilja ta med dig till en öde ö?" eller "Vem skulle du vilja bjuda på middag?" eller "Vem skulle du vilja ha som bordskavaljer/bordsdam på Nobelfesten?" - så har ett av mina förslag varit just Fredrik Sjöberg.

Nu inser jag att det var ett dumt val. Han vill skriva sina böcker. Han vill fånga sina fjärilar och bananflugor ifred. Han vill sannolikt inte alls prata en hel kväll med en begeistrad humanist som älskar böcker, konst och friluftsliv.

Mitt omdöme: Texterna hade tilltalat mig om jag läst dem en-och-en i en söndagsbilaga, men inte en hel bok som inte ens har ett gemensamt tema eller känns aktuell.

Länk till boken på Adlibris: POCKET