torsdag 30 maj 2019

Helgfrågan: Studentens mamma svarar!


Ögonblicksbild från förra studentfesten i det här hemmet, då familjemedlemmarna tog av sig sina studentmössor och lade i tamburen efter utspringet.

En anledning - en STOR anledning! - till att det är så hektiskt här hemma, är att mitt yngsta barn tar studenten den 11 juni. Det ska köpas mat, bakas, städas och fixas. Kläder ska plockas fram, strykas och kanske kompletteras. Skyltar ska ordnas, blommor och inbjudningskort och tårtor och presenter...

I Mias helgfråga undras denna vecka vilken bok man kan ge bort till en student. Jag kan svara, som har varit på väldigt många studentmottagningar de senaste sex åren! Det här är vad jag sett att andra gett och vad mina egna barn (de två som hunnit gå ut gymnasiet) har fått:

1. Hans Roslings böcker (för att ingjuta lite framtidshopp och samtidigt en medvetenhet om världen utanför)

2. Tjocka kokböcker av sorten "så här lär du dig laga allt du behöver kunna för att överleva utan dina föräldrar"

3. Vackra samlingsalbum med Carl Barks klassiska Kalle Anka-serier.

---

Mia undrar också vilken frukost som är vår favoritfrukost. Jag förstår inte riktigt kopplingen - men det kanske inte finns någon? Jag svarar isåfall:

Apelsinjuice, färskpressad såklart.
Grapefrukt. Älskar alla citrusfrukter!
Grovt bröd med ost.
Vitt levainbröd med smaskig marmelad.
Någon melonskiva.
Lite fet yoghurt utan något i.
Och en hel kanna te - Prince Vladimir från Kusmi eller någon lyxig Earl Grey-variant helst.

Säkert för lite fett och protein och för mycket kolhydrater, men nu frågade ju Mia vad jag HELST vill ha, inte vad jag borde ha.

Rabarbertider


Kristi Himmelsfärd - och hela Sverige tycks stänga ner i fyra dagar. Själv är jag hemma och jobbar undan allt jag bara kan. Bilden är från förra året men den skulle lika gärna kunna vara från idag, för klänningen har jag kvar och rabarbern är lika hög.

Hoppas ni får en fin långhelg! Just nu läser jag Leonora Christina Skovs roman (?) "Den som lever stilla" - otroligt fin och gripande men jobbig också, som alltid när jag läser om barn som växer upp i kärlekslösa hem och inte blir riktigt sedda. Hoppas kunna återkomma med recension hyfsat snart.

onsdag 29 maj 2019

50-talets ungdom: om zigenare och en man med kvinnlig pseudonym


Susy träffar en zigenarflicka också (boken är från 1951 och då kallades romer och resandefolk för tattare och zigenare), som hon måste rädda från tanten hon bor hos. Såklart! Alla vet väl att "zigenarkvinnor" är hårdhänta, gapiga och klår upp sina ungar?

Och zigenarflickan har naturligtvis underbara, svarta lockar och stora, vackra rådjursögon - det har de väl, allihop? Innan jag, som barn, läste Katitzi-böckerna hade jag en mycket romantisk idé om dessa vackra zigenare med böljande, svart hår och mörka ögon och starka, viga kroppar. Alltid böljande klänningar och gyllene ringar i öronen. Fria liv! Nöjesfält och tivolin, dragspelsmusik och fioler, färgglatt och grant.

--

När jag letade runt lite efter vem Gretha Stevns var - en dansk författarinna, var min utgångspunkt - fick jag reda på att hon var en han. Surprise!

Gretha Stevns hette egentligen Daniel Jacob Eilif Mortensen och han använde sig alltså av en pseudonym då han skrev dessa ungdomsromaner. Den var inte helt tagen ur luften: hans hustru hette Grethe Hansen-Stevns (jag kan inte låta bli att undra hur hon kände inför att maken snodde hennes namn när han skrev lättviktiga flickböcker!).

Förutom tjugo böcker om Susy, gavs det ut en lika lång serie om flickan Pernille.

Ibland använde han en annan pseudonym: Peter Plök - det var då han skrev pojkböcker. Två serier finns: en om Magnus, en om Rasmus. Produktiv herre, den där Mortensen!

Mortensen föddes 1916 på Färöarna, flyttade till Danmark 1930 och levde där till sin död 1989, 73 år gammal. Se där, man lär sig en hel del av att rota i franska och danska Wikipedia!

50-talets ungdom: Susy på egna ben


"Susy på egna ben" (1950) av Gretha Stevns

"Yrhättan Susy är lika munter och pigg som vanligt, när hon nu skall ut och stå på egna ben. Hon och hennes goda vän Solveig får här följas åt till en internatskola, där de deltar i diverse upptåg och där de blir jättepopulära, därför att de är så käcka och så goda kamrater. (---)"

Hmm. "Jättepopulära", jag lovar att det ordet aldrig skulle förekomma på en baksidestext till en ungdomsroman idag.

Och frågan är om Susy är en så "god kamrat", för det lilla jag hann se när jag nu bläddrade igenom boken så gav hon en klasskamrat en örfil (och hamnade därmed i husarrest i två hela dagar eftersom hon måste lära sig självbehärskning).


tisdag 28 maj 2019

Äntligen mer om Cromwell!


Som jag har väntat på den tredje och avslutande boken om Thomas Cromwell! Fattar inte hur det kan ha tagit Hilary Mantel så lång tid - åtta år - när hon vet hur många som längtat efter den sista romanen i serien.

Nu är den alltså på ingång, "The Mirror and the Light", där vi får följa huvudpersonen under de sista fyra åren av hans liv:
"The long-awaited novel will cover the final four years of Cromwell´s Life, starting with Boleyn´s execution in 1536, and moving to his execution for treason and heresy in 1540".

Det här ser jag verkligen fram emot! Hoppas att Weyler förlag ser till att göra den tredje boken i samma formgivning som de tidigare två trots alla år som förflutit däremellan; det är så tråkigt att ha en bokserie där inte alla böckerna matchar.

Länk till utmärkt artikel i The Guardian.

måndag 27 maj 2019

50-talets ungdom: Susy på äventyr


"Susy på äventyr" (1953) av Gretha Stevns

"Susy, hjältinnan i så många äventyr, har en särskild förmåga att råka ut för spännande saker. En dag räddar hon genom ett modigt ingripande två män från en ilsken tjur. 
Tyvärr visar det sig att männen är ett par ökända bovar, som misstänks för diverse stölder i trakten. Nu börjar en spännande förbrytarjakt, i vilken Susy och hennes vänner kommer att ta verksam del. När bovarna slutligen är fast, blir Susy åter hjältinna för dagen."

Visst är det hyggligt av förlaget (Rabén & Sjögren) att avslöja exakt hela intrigen? Ingenting finns egentligen kvar att läsa! Boken är bara 88 sidor lång och det verkar som att det räcker gott med att läsa baksidestexten...

Mitt minne är att det fanns massvis av böcker med den här handlingen när jag var liten. Skurkar och bovar och tjyvar - inga farliga kriminella element, höga på droger och med skjutvapen i hand.

Det var orakade typer som bröt sig in och stal något i en stuga, för att sedan försvinna till fots och lite klumpigt lämna efter sig avslitna tygbitar som visade sig passa perfekt i deras sönderrivna skjortor... Barnen kunde glatt leka detektiver eftersom de aldrig riskerade något farligt.

50-talets ungdom: Susy´s stora dag


"Susy´s stora dag" (1950) av Gretha Stevns:

"Vår vän Susy har blivit så stor, att hon skall konfirmeras. Men hon är trots detta samma lilla muntra yrhätta som förut. Allvarlig kan hon inte vara lång stund i taget, därtill är hennes liv alltför uppfyllt av glada äventyr, ritter och jakter i skogsmarkerna kring jägmästarbostället, vars medelpunkt hon är."

Det var ju en himlans tur att inte religionen lyckades platta till den "muntra yrhättan" och göra henne allvarlig!

Jag minns att jag tyckte Susy var så otroligt vacker på det här omslaget, med sin smala midja och sina osannolikt långa ben och det gnistrande hårsvallet. Som en Barbie-docka faktiskt, med små toppiga bröst och slanka armar utan synliga muskler.

I bakgrunden sitter en häxa och syr på konfirmationsklänningen, för naturligtvis måste man vara grå, ful, ha glasögon och hästansikte om man är en tant.

50-talets ungdom: Susy & co


"Susy & co." (1952) av Gretha Stevns:

"Den käcka jägmästardottern Susy Brandt med den röda kalufsen och de glittrande ögonen har skaffat sig en grundmurad popularitet överallt där hon drar fram.
Hon lever sitt glada och fria liv i jägmästargården och ute i skog och mark, och hon upplever de märkligaste äventyr. Alltid visar hon att hon har hjärtat på rätta stället, och inte för inte har hon fått tillnamnet den "oförbränneliga".

Här ser vi tydligt att den som är "käck" har långbyxor och jumper, medan kamraten - som säkert är mer välartad - har fin klänning och strumpbyxor.

Vad boken i sig handlar om, har jag ingen aning om: baksidestexten är ju bara en massa floskler om hur poppis bokserien har blivit och säger absolut ingenting om handlingen i just denna lilla ungdomsroman. Men nog ser det ut som att en skum typ flyr genom buskagen?

50-talets ungdom: Susy i knipa


Susy i knipa (1953) av Gretha Stevns:

"Susy är fortfarande samma charmfulla och okonstlade naturbarn som hon alltid varit, en lustig liten flickunge, alltid färdig till ystra upptåg och spratt. 
Glada ritter och spännande jakter är hon med om, till sist råkar hon tack vare sin oförvägsamhet i livsfara men blir lyckligtvis räddad, säkert till stor glädje för alla hennes otaliga vänner i läsekretsen."

Här ser vi det vackra "naturbarnet", tydligen närmast en ung kvinna om än kallad "lustig liten flickunge", dramatiskt räddas ur vattnet av en snygg och sammanbiten ung man i uppkavlade byxor. Man undrar ju liiiiite vad det skickade för signaler till dåtidens unga flickor, att även en kavat tjej nödvändigtvis måste räddas av en kapabel kille.

lördag 25 maj 2019

Allt jag önskade


Bokens titel: Allt jag önskade
Författare: Lucy Dillon
Originalets titel: All I Ever Wanted
Översättare: Ann Björkhem
Förlag: Bonnier Pocket, 2018
Antal sidor: 437

Jag kände att jag behövde något varmt, mjukt, oförargligt och lättläst. Det blev en Dillon-feelgood och den fyllde sitt syfte: trevlig godnattläsning som engagerar alldeles lagom.

Det här är dock den sämsta av hennes många böcker: den är förutsägbar både i handlingens stora drag och i många enskilda händelser och detaljer.

Värst är dock den totala avsaknaden av kommunikation mellan huvudpersonerna Caitlin och Patrick. De är gifta, har en pojke som snart fyller tio (på några ställen står att han är åtta, vilket nästan får mig att vilja bränna upp boken för jag blir skogstokig på när man inte dubbelkollar de "fakta" man planterat ut på sina egna romanfigurer!) och en flicka som är fyra år. Äktenskapet knakar i fogarna; Patrick jobbar jämt och är aldrig hemma, Caitlin längtar ut och känner sig begränsad.

Eftersom de inte alls klarar av att prata med varann leder diverse idiotiska förvecklingar till att de båda tror att den andre vill skiljas.

De flyttar isär och börjar istället ses hemma hos Patricks storasyster varannan helg, då barnen ska skyfflas mellan dem. Storasyster Eva är barnlös men har två mopsar. (Hon bor för övrigt i den lilla staden Longhampton där alla Lucy Dillons böcker utspelar sig, så nu börjar jag känna igen både omgivningarna och invånarna!).

Eva är mycket skeptisk till att hjälpa till med att ta hand om två små barn, men det visar sig såklart att de "öppnar hennes hjärta", som det brukar heta i den här sortens böcker. Inte bara det: faster Eva är den person som barnen till slut vågar berätta hemligheter för.

Mitt omdöme: Trevlig och varm men rätt platt. Och huvudpersonerna skulle behöva lära sig prata med varann - men då hade väl boken bara varit 37 sidor istället för 437 såklart.

Länk till boken på Adlibris: POCKET och STORPOCKET och INBUNDEN

söndag 19 maj 2019

Lite krasslig, bara


Bokens titel: Lite krasslig, bara
Författare: Stephen King
Originalets titel: Under the Weather
Översättare: Lena Jonsson
Förlag: Novellix, 2018
Antal sidor: 34

Han skriver så bra, Stephen King. Det känns som att orden bara kommer helt naturligt till honom, som att texten bara rinner framför mina ögon, som att jag aldrig fastnar på något störande. Underbart med såna berättare!

Det här är en liten rysare. Även om jag begriper rätt omgående vad som hänt och vad som kommer att hända så är det spännande, på det där mysrysiga sättet. Överraskningsmomentet uteblir, men det gör just ingenting.

Jag ska inte säga mycket alls om handlingen: läs boken själva istället! Kort handlar den om mr Franklin, han tycks vara i nedre medelåldern och jobbar på en reklambyrå. Tillsammans med sin älskade hustru Ellen bor han i en fin lägenhet i New York. Men så får hyreshuset problem med en fruktansvärd stank...

Mitt omdöme: En perfekt avvägd liten novell i bästa King-stil!

Länk till boken på Adlibris: MINI-POCKET

onsdag 15 maj 2019

Manhattan Transfer


Bokens titel: Manhattan Transfer
Författare: Katja Hvenmark Nilsson
Förlag: Hoi förlag, 2019
Antal sidor: 283

Jag är inte så van vid att läsa feelgood, så därför tar det en bit in i boken innan jag inser att man nog inte ska förvänta sig att lära känna personerna särskilt bra: de är bifigurer hela bunten i en varm, glad och färggrann historia.

Istället för djup är det högt tempo, mängder av myllrande människor, knasiga incidenter och högst osannolika händelser som svischar förbi. Jag ger upp ambitionerna att förstå huvudpersonen Vienna, en sällsynt naiv tjej i 20-årsåldern som flyr Linköping för New York, och fokuserar på att se boken som ren underhållning.

Vienna jobbar på en hemlarmsfirma och är en av deras absolut bästa operatörer där. Hon har ett förhållande med chefen, Axel, som dock inte är snäll mot henne. Efter att han gjort slut med henne, kastat ut henne ur sin lägenhet och avskedat henne från jobbet så skrapar Vienna ihop sina sparpengar och sticker till USA för att träffa en amerikansk fotograf hon mött på sin systers bröllop.

I storstaden är alla märkligt unika och udda varelser. Vienna själv är lättlurad och verkar ha svårt för rak och tydlig kommunikation, vilket gör att många utnyttjar henne och trampar på henne. Det är uppenbart att de svårigheter hon utsätts för tvingar henne att utveckla nya sidor hos sig själv och hitta ett mod som hon verkligen inte trodde att hon hade.

Jag gillar att boken är varm och okomplicerad och inte trasslar in sig i kärleksgull. Den handlar om många starka kvinnor, och de killar som figurerar i bakgrunden är generellt hjälpsamma, vänliga och varmhjärtade.

Däremot har jag otroligt svårt för kapitelindelningen. Vi är väl alla vana vid att författare varvar tillbakablickar med nutidsbeskrivningar - det är ju mer regel än undantag - men jag har sällan sett det så knepigt genomfört som i den här boken. Kapitlen inleds med veckodag, datum och klockslag. Just nu skulle det alltså stå "Onsdagen den 15 maj 2019 kl. 09:30". Alltså, jag orkar verkligen inte hålla reda på tiden på det viset när jag läser något lättviktigt som detta.

Mitt omdöme: "En rapp feelgood" står det på omslaget - och det sammanfattar nog det mesta: högt tempo, ytliga personbeskrivningar, varm känsla, osannolika förvecklingar och givetvis ett mysigt knyta-ihop-säcken-slut.

Mitt foto: Kritorna finns där av en anledning... De har en viktig koppling till Viennas liv i New York.

Länk till boken på Adlibris: DANSKT BAND

Tack till författaren för recensions-exet och den fina hälsningen inuti!


tisdag 14 maj 2019

Topplistan: sju läsvärda biografier

Några riktigt bra biografier, memoarer och självbiografier vill Johannas deckarhörna bli tipsad om. Här är mina sju förslag utan inbördes rangordning:


Charles Darwins självbiografi har jag visat många, många gånger nu - 
men den är så väldigt bra så den är värd det!


Boken om Winston Churchills hustru sög tag i mig från första sidorna. 
Vi får följa Clementines hela liv och det är verkligen extraordinärt på alla vis.


Malin Lagerlöfs dagboksanteckningar från året som följde på hennes mans 
försvinnande och förmodade död är djupt gripande och väldigt välskrivet.


Slas son, Nils Claesson, skriver om sin far i en lite kåserande ton. 
Här lärde jag mig mycket som jag inte känt till om Slas förut.


Fakta om Florence Stephens, omgjort till en roman: om hur denna förmögna kvinna 
blir av med i stort sett allt hon har, lurad av en kunglig sprätt.


Önskar Helena Henschen hade levt lite längre, för hon skriver makalöst bra 
om sin familjs spännande historia. 


Årstafruns 1700-talsdagböcker sträcker sig över flera decennier och 
är verkligt givande för den historieintresserade. 

måndag 13 maj 2019

Jag läser sällan fackböcker om botanik eller ekologi


...men jag har blivit rätt snitsig på att hitta bra internetsajter med fakta om flora och fauna. De sällsynta blogginläggen beror just nu mest på att jag lagt oproportionerligt mycket tid på att engagera mig i Friluftsfrämjandet (i styrelsen för vår lokalavdelning och som marknadsförare för densamma, vilket innebär en hel del ideellt arbete med att fixa skyltar, flygblad, annonser och förstås inlägg i sociala medier) och som mullefröken. Varenda helg har det varit något!

Bland annat har jag läst på om granars fortplantning, pappersmassa, grot (nyord för "grenar och toppar" har jag fått lära mig), igelkottar, hur nyckelpigebebisar ser ut, vilken månad flest rådjurskid föds och hur många rum en bäver har i sin hydda.

Det har varit hektiska helger med mängder av friluftsliv och ganska lite romanläsning. Mitt läsande har reducerats till att leta fakta som jag kan presentera för mullebarnen. Det finns ofattbart mycket att lära sig, även när man är halvvägs genom livet, har jag insett.


Jag har gjort klippdockor som barnen får leka med och fundera kring lager-på-lager-principen.


Räven har fått följa med flera gånger. Den är väldigt populär bland barnen.


måndag 6 maj 2019

Lazarus


Bokens titel: Lazarus
Författare: Lars Kepler (pseudonym)
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2018
Antal sidor: 543

Det är lite som att köpa en gigantisk påse med lösviktsgodis, det här. Jag vet att jag inte borde, att det inte är nyttigt, att det kostar en hel del för tomma kalorier. Att det är beroendeframkallande.

Jag fattar inte riktigt varför jag envisas med att läsa de här tegelstenarna. De är så vansinnigt osannolika så det är rent löjligt: huvudpersonerna har förmågor långt utöver normala människors.

Men jag gillar Joona Linna, kriminalkommissarien med en IQ som är högre än resten av den samlade poliskåren i Sverige. Han har levt större delen av sitt vuxna liv i skräck för att den monstruöse mördaren Jurek ska få tag i hans fru, hans dotter, hans vänner, hans vänners familjer, hans arbetskamrater och deras familjer.

Ändå är det precis det som händer - både i denna bok och i några föregående. Jurek kan manipulera folk på ett sätt som vida överstiger en psykopat med hypnotiska förmågor, han kan tänka i så många led att schackmästare borde vara avundsjuka och hans hat mot Joona är livslångt och totalt konsumerande.

Jag kan inte säga så mycket om handlingen, för om någon händelsevis inte har läst men planerar att göra det så ska jag inte sabotera. Jurek kör sin vanliga stil: genom att terrorisera dem man älskar mest kommer han att få några av våra huvudpersoner att försäga sig, ge upp och framför allt: LIDA. Allt han gör syftar ju till att få Joona att lida.

Hur han når dit är helt sinnessjukt absurt, osannolikt, fånigt, blodigt, våldsamt och faktiskt nästan rent omöjligt. Men, men. I romaner kan man göra det omöjliga, där sätter inte verkligheten stopp.

Spännande och hur löjligt som helst, får bli min sammanfattning av det här. Nu är jag mätt på min årliga dos Kepler i alla fall, nöjd med att ha fått veta lite mer om Joona och hans gäng, däst av Jureks splatterfilmseffekter och precis som om jag hade glufsat i mig ett halvt kilo karameller undrar jag varför jag egentligen utsätter mig själv för det här?

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN eller STORPOCKET

P.S. Samtliga böcker i serien finns recenserade på bloggen, om man använder sökfunktionen.

söndag 5 maj 2019

Alla böckerna i serien "Släkten"

Här är böckerna i serien "Släkten" i kronologisk ordning. Om ni klickar på länkarna så kommer ni till mina ursprungliga recensioner (varav flera inte är direkt lysande) eller så läser ni de korta sammanfattningarna bara!



Bok nr 1: Blandat blod av Katarina Mazetti
Denna har jag inte läst, men det borde jag väl göra. Här startar berättelsen i Blekinge på 900-talet då de två bröderna Svarte och Kåre växer upp med sin far skeppsbyggaren. Genom kvinnan Milka, som Svarte möter på ett plundringståg (handelsresa...) i Kiev kommer bärnstensringen in i släktkrönikan.



Bok nr 2: Sigrids hemlighet av Karin Wahlberg
Början av 1000-talet. Vikingaflickan Sigrid råkar ut för ett brutalt överfall som hon sedan håller tyst om för alltid. (Sigrids mormors mor är den där Milka från rusernas rike som först hade ringen.) Jag tyckte väldigt mycket om den här boken eftersom den verkligen levandegör handeln i hamnstaden Sigtuna, vardagslivet och de stora festerna. Sigrids familj känns helt verklig.



Bok nr 3: Tempelbranden av Catharina Ingelman-Sundberg
Mitten av 1000-talet. Boken utspelar sig i Mälardalen, i en tid då vikingarnas asatro fick konkurrens av Vite krist - och då folket under lång tid valde att tro på bådadera. Mycket spännande om den unga Åsa som är den enda i sin familj som överlever det sista höstblotet; de andra slaktas då de inte vill omvända sig till kristendomen. Åsa växer upp och kämpar för att hitta sin roll som hustru i en kristen familj; en stor skillnad mot att vara fru till en viking. En av de klart bättre böckerna i serien!



Bok nr 4: Helenas hämnd av Maria Gustavsdotter
Början av 1100-talet. Helena gifter bort sin dotter Agnes med en fasansfull hustrumisshandlare - men Helena, Agnes och gårdsfolket får till slut nog... Mycket handlar om pilgrimsfärder, evighetslånga ritter, praktfulla katedraler, nunnekloster och mirakel, men författaren gör ett bra jobb med att få även detta mindre tråkigt.



Bok nr 5: Drottningkronan av Ingrid Kampås
Mitten av 1100-talet. Lilla Ester (hon är ovanstående Helenas yngsta dotter ) växer upp i en brytningstid då asatroende tvångskristnas och då trälar ännu finns. Livet är hårt på gårdarna, rövare hotar i skogen, det är svårt att veta vem man kan lita på. Ester tvingas gå i kloster men slipper sedan fri. Miljö- och historiebeskrivningarna är fina men människorna känns konstruerade.



Bok nr 6: Ringens gåta av Elisabeth Nemert
Början av 1200-talet. Helena (vars morfars mor är Ester) flyr från sin familj som 5-åring, efter att ha blivit utsatt för brudrov - och sedan hittar hon inte hem igen. Intrigen handlar om kretsen kring Birger Jarl men det är för mycket kärlek, romantik, svärmeri och ångande kärleksmöten för att jag ska uppskatta läsningen fullt ut.



Bok nr 7: Stenhuggarens dotter av Ewa Klingberg
Mitten av 1200-talet. Sissela är dotter till en stenhuggare och lär sig hans yrke, blir utomordentligt duktig och får tjänst hos konungen. Väl i Stockholm får hon agera frilla mer än stenhuggare. Hon föder tvillingdöttrarna Ingrid och Ylva, vars far är en kyrkans man. Sissela verkar tämligen promiskuös och i övrigt får jag ingen känsla för henne eftersom hela berättelsen har så bråttom.



Bok nr 8: Falkens döttrar av Elvira Birgitta Holm
Slutet av 1200-talet, början av 1300-talet. Ingrid och Ylva är tvillingar men inte alls lika. Ylva är kvinnan som älskar både kvinnor och män, klär sig som kvinna men oftare som man, lever ett förtryckt kvinnoliv på gården eller ett utagerande mansliv på kungliga slottet. Ganska platt historia där det är svårt att sympatisera med huvudpersonerna Disa, Ingrid och Ylva.



Bok nr 9: Skuggornas tid av Agneta Arnesson Westerdahl
Mitten av 1300-talet. Ylvas dotterdotter Elin går ensam på sin gård i Uppland efter att maken och barnen dött i pesten. Men hennes liv förändras för alltid då hon hittar en övergiven flicka i skogen - och förälskar sig i Arvid, som tar henne med till Östergötland, Västergötland och slutligen Gotland för att undkomma striderna mellan kungen och hans söner. En av de allra bästa böckerna i serien!



Bok nr 10: Midsommarbrud av Elisabeth Östnäs
Denna bok har inte kommit ut i pocket än, så jag får avvakta till sommaren 2019.

fredag 3 maj 2019

Jag kollar inte på teve. Jag binge-tittar!

Vem bor här? från SVT Play

Ni kan fråga vem som helst i min familj: alla kommer att säga "Hon kollar inte på teve". Och det är helt sant.

Jag har ingen teveapparat längre, den är undanstuvad på övervåningen och inte ens inkopplad. Förut kollade jag åtminstone nyhetssändningarna och lite annat, som Uppdrag granskning, Dokument utifrån, Antikrundan, kanske lite Solsidan och något Simpsons-avsnitt och Morden i Midsomer.

Nu senast såg jag "Vem bor här?", det var underhållande, men trist att kolla framför datorn istället för att som förr sitta i soffan med familjen och käka popcorn och heja på gladiatorerna på fredagskvällarna.

När folk som ser mycket på teve undrar hur jag hinner läsa så många böcker så är det givna svaret att "jag läser istället för att kolla på teve". Men det är ju inte helt sant, för jag läste mycket även på den tiden då jag hade teven framme. Och ännu mer på den tiden då jag åkte pendeltåg, för då ägnade jag jobbdagens resor åt att läsa.

Lite snorkigt låter det allt, att säga att man inte ser på teve, som om det är ett ställningstagande för att man vill verka intellektuell och lite märkvärdig. Jag har förstått det på folk när jag säger "Jag har inte sett den serien". För min del handlar det mest om koncentration: jag somnar lätt framför teven och orkar inte engagera mig i långfilmer när jag jobbat en hel dag.

Det trista är att jag inte kan ha en åsikt om det som vänner pratar om. Det började med "Orange is the new black" och sedan någon berömd serie om en mattelärare som kokar meth. Sedan kom Game of Thrones, som jag inte sett ett enda avsnitt av. Den ena mastodontserien efter den andra.

Jag har inte ens Netflix. Man blir lite udda i bekantskapskretsen när man inte kan något alls om de där serierna som "alla andra" verkar kolla på. "Den är jättebra, en riktig kvalitetsserie!" får jag ofta höra.

Bonusfamiljen från SVT Play

Men så var jag sjuk förra veckan och fick för mig att kanske titta lite på SVT Play på min jobbdator. Började se "Bonusfamiljen" och sedan såg jag snabbt hela första säsongen. Intressant fenomen, det där. Plötsligt fattade jag lockelsen med att bli matad med något riktigt välspelat och underhållande - utan att läsa ett enda ord. Det är inte ofta jag känner så!

Bonusfamiljen är långt över förväntan. Kul! Men nu vet ni varför jag inte skriver så mycket: jag har fastnat i en teveserie.