Det tredje ljuset och Små ting som dessa

Bokens titel: Det tredje ljuset + Små ting som dessa

Författare: Claire Keegan
Översättare: Marianne Tufvesson
Förlag: Wahlström & Widstrand, 2023
Antal sidor: 147

En väninna rekommenderade mig att läsa den här boken, som jag sneglat på men inte känt för att läsa - helt baserat på att jag inte gillade omslaget. "Du kommer att tycka om den!" utlovade hon, och så blev det ju.

En tunn liten bok med två längre noveller som utspelar sig på Irland för några decennier sedan: 

"Det tredje ljuset" är en vansinnigt vacker och vemodig skildring av en ung flicka som under några månader får bo hos ett par släktingar hon inte känner. Hennes mamma är åter igen gravid, pappan har inte råd med fler ungar, barnen är hungriga och smutsiga. Livet blir så mycket bättre hos det där barnlösa paret, men även där ligger tragedier och djupa sorger och ruvar... Tyckte otroligt mycket om denna!

"Små ting som dessa" är berättelsen om Furlong som kommer från mycket fattiga förhållanden men som har arbetat sig upp och nu driver ett företag som säljer ved, kol och annat att värme hus med. Under sina resor strax innan jul, möter han en förvirrad och skräckslagen flicka som är inlåst hos nunnorna i deras kloster. Furlong grubblar mycket på flickan och det nyfödda barn som hon säger att nunnorna tagit ifrån henne... Jag har både läst om Magdalena-tvätterierna och sett åtskilliga filmer om dem, men det är ändå drabbande att läsa en kortkort berättelse om de unga irländska flickor som utsattes för katolska kyrkans bestialiska sätt att hantera oönskade graviditeter och "oäkta" ungar.

Sammanfattningsvis: min kompis hade rätt. Det här är en oerhört välskriven och vacker bok som förtjänar att läsas.

Saving the Day

Bokens titel: Saving the Day

Författare: Katie Fforde
Förlag: Arrow Books (Penguin Random House), 2021

Antal sidor: 92 (inkluderar även sidorna med recept på scones...)

Det finns såklart massor av fina, tänkvärda, underhållande och välskrivna feelgood-böcker om människor som hittar den stora kärleken bland äppelmusterier, kattpensionat, ärvda sommarhus, söta caféer, charmiga små butiker och rullande biblioteksbussar.

Det här är dock inte en sån bok. Det här är tunt, blodfattigt, förutsägbart, simpelt och rätt tråkigt. 

"Saving the Day" ingår i Quick Reads, en serie jag är väldigt förtjust i. Det är organisationen The Reading Agency som strävar efter att få fler engelsmän att läsa, eftersom var sjätte vuxen i Storbritannien har svårigheter med det och var tredje aldrig läser för nöjes skull. The Reading Agency gör ett fantastiskt jobb med att ge ut kortromaner i stor stil och enkelt språk men skrivna av de främsta författarna.

Jag gillar de där böckerna, de är en bra introduktion till författare jag inte tidigare läst, de är lätta att sluka under en tågresa eller lunchrast. Dessutom måste jag lyfta fram Jojo Moyes, drottningen av mysig feelgood, som så generöst skänk enorma summor till detta projekt och numera betalar en bok för varje bok vi andra köper. Dessa ges bort till folk som behöver stöttas i sin läsning. Fin grej, va?

Katie Fforde är en bästsäljande författare, en kvinna i 70-årsåldern som sedan 1995 massproducerar gulliga romaner: över fyrtio stycken, räknade jag till. De heter sånt som "Recipe for Love", "Highland Fling", "Practically Perfect" och "Christmas by the Fire". Hon har nu alltså specialskrivit en liten trudelutt till Quick Reads-projektet: "Saving the Day". Det är så platt så jag häpnar.

Allie jobbar på lagret i en matbutik. Hon vill jobba i ett gulligt café istället. Oj, ett jobb blir ledigt i det gulliga caféet! Men för att bli anställd så måste man kunna baka. Det kan inte Allie. Så deppigt för Allie. Granntanten tröstar; hon kan lära Allie baka scones! Mums, vad goda sconesen blev, alla vill ha dem. Allie kanske får ett jobb på caféet ändå? Men hur ska hennes elaka pojkvän ta det? Han kommer inte att bli glad. (Observera att "elak" förstärks av såna hemskheter som att han är arbetslös och har tjock mage.) Det löser sig garanterat.

Hoppa över den här. Däremot tipsar jag gärna om andra bra böcker i läsprojektet.

Verkligheten

Bokens titel: Verkligheten

Författare: John Ajvide Lindqvist
Förlag: Ordfront förlag, 2023
Antal sidor: 157

Jag har inte sett ett enda avsnitt av realityserien om Pernilla Wahlgren och hennes familj, men tillräckligt många trailers (och kvällstidningsrubriker!) för att fatta precis vad den går ut på. Och det skrämmer mig. Både hur man kan ställa upp på att bli filmad i sitt hem, men också hur någon kan vilja följa det hela. Att vara övervakad som i "Big Brother"-utmaningen men inte inlåst i en bunker utan i sitt eget hem och fri att röra sig ute om bara kameramännen får följa med.

I "Verkligheten" möter vi en liknande kändisfamilj: mamma Heidi och pappa Totte med tonårsdotter och två små skolbarn, som övervakas av kameror och filmas varenda dag i "Hemma med Hallbergs". Ingenting är spontant utan allt har ett manus. Även det som ser ut som infall, misslyckanden och tokigheter är hårt regisserat och förberett. Kamerateamen följer familjen överallt och svenska folket får se deras privatliv, men allt är bestämt in i minsta detalj. Ner till nivån hur kaffekoppen ska vridas mot tittarna eller vilken tröja Heidi får bära för att göra sponsorerna glada.

Har ni sett "The Truman Show" med Jim Carrey? Jag måste ha sett den tre-fyra gånger. En komplett fejkvärld har byggts upp kring huvudpersonen Truman, där han - själv helt ovetandes - spelar huvudrollen i dygnet-runt-serien om sitt liv. Ingenting i hans tillvaro är äkta och sant, allt är fasader och skådespeleri. Det är en fruktansvärd film och jag älskar den.

"Verkligheten" ger samma känsla. Vem är Heidi när hon inte ens får dricka kaffe ur sin favoritmugg med Nikes swooosh-logga på? Vad gör det med en människa att säsong efter säsong exponeras för andra, så länge att hon till slut undrar om hon ens lever, om hennes tankar är hennes egna, om hon har en fri vilja. Heidi misstänker att hon inte har några känslor, att hennes inre egentligen är alldeles tomt. Lever familjen verkligen riktiga liv eller är allt regisserat och bara på låtsas?

Läs! Denna lilla kortroman är bland det bästa jag läst i år. Vad gör det med oss att vara ständigt sedda, ständigt påpassade, aldrig kunna fly undan? När man till slut undrar över sina egna känslor och tankar - och ifrågasätter att man känt och tänkt dem själv. Mycket, mycket bra.

Mitt foto: Jag har försökt efterlikna den känsla av en glimrande hinna som Heidi upplever mellan sig själv och världen.

Nya människor i fel ordning

Bokens titel: Nya människor i fel ordning
Författare: Jonas Karlsson
Uppläsare: Jonas Karlsson
Förlag: Wahlström & Widstrand, 2021
Antal minuter: 6 tim 50 min

Antal sidor: 227

(Jag både läste och lyssnade på boken.)

Det svider att säga att detta inte är Jonas Karlssons bästa bok, eller ens näst bästa. Jag som fullkomligt älskat allt han skrivit och tidigare har öst lovord över honom! 

"Nya människor i fel ordning" är en klurig historia där vi möter ett stort gäng personer i nedre medelåldern i kapitel som närmast liknar noveller. Det visar sig snart, att alla de här människorna hänger ihop och egentligen bara är en handfull. Jag noterar prydligt på en tom sida längst bak: "storebror till Z", "före detta man till Y", "morbror till X" och ser snabbt att det handlar om några få vänner, syskon, älskare som berättar fragment ur sina liv - som snillrika pusselbitar i varandras liv.

Det är klurigt, det är skickligt komponerat, det är snyggt berättat som alltid med Karlsson. Men det är lite för skruvat på sina ställen och jag tappar intresset. Lever mig inte riktigt in, tycker att de är lite för skumma och konstiga för att jag ska känna igen mig själv eller mina vänner i dem. 

Dock: Den avslutande novellen - eller kapitlet om man så önskar - är genialiskt uttänkt och vackert berättad om vår utmätta tid. Skulle kunna plocka loss den och använda i en antologi eller samlingsvolym, så himla fin!

Mysteriet med de sju julkorten

Bokens titel: Mysteriet med de sju julkorten
Författare: Anthony Horowitz
Originalets titel: The Adventure of the Seven Christmas Cards
Översättare: Henrik Karlsson
Inläsare: Ludvig Josephson
Förlag: Storyside, 2022

Antal minuter: 1 tim 3 min

Den här lilla Sherlock-novellen publicerades i Daily Mail för några år sedan, nyskriven av Horowitz och utan koppling till sir Arthur Conan Doyle. Jag är helt allergisk mot att etablerade författare tar över någon annans skapelse; tänker inte bara på Millennium-serien utan i ännu högre grad på Christies Miss Marple och Hercule Poirot. Hitta på något eget istället för att snylta på andra!

Men ljudboken är så himla härligt inläst av Ludvig Josephson (oklart för mig vem han är, men skön berättarröst har han!) och förmedlar sån engelsk julstämning att den är värd att lyssna på i en timme. 

Egentligen händer absolut ingenting på de här 63 minuterna, men texten gör att jag lätt kan föreställa mig London på 1800-talet - en decemberdag då mängder av snö oväntat faller över England. Här är springpojkar, hästdroskor, sprakande eld i öppna spisar, tjocka mattor på golven i dragiga lägenheter, fladdrande ytterrockar, koppar med värmande te, eleganta rökrockar, spatserkäppar - och radarparet Holmes och Watson.

En klient kommer till detektiven: hans dyrbara klocka har stulits. Några obehagliga julkort cirkulerar i staden; de tycks dyka upp precis innan någon ska mördas. Vem får nästa livsfarliga julkort? Vem är klocktjuven? Hänger det ens ihop?! Helt ointressant handling - det är den mysiga engelska julstämningen som är hela behållningen.

Ludvig Josephson skulle jag för övrigt gärna lyssna mer till, föreställer mig att han är perfekt till att läsa Dr Jekyll och Mr Hyde, något av Dickens, en av de gamla äventyrsklassikerna eller kanske Frankensteins monster...

Speciella omständigheter

Bokens titel: Speciella omständigheter
Författare: John Ajvide Lindqvist
Uppläsare: John Ajvide Lindqvist
Förlag: Novellix, 2019
Antal minuter: 59 min.

Ett innerstadspar väntar barn och behöver en större bostad, men det är dyrt med stora lägenheter i Stockholm så de sneglar mot radhus och villor i norrförorterna istället. En trevlig villa, lantligt belägen i Vallentuna, fångar deras intresse eftersom den är så mycket billigare än alla andra - och eftersom det tydligt framgår redan i annonsen att den säljs "på grund av speciella omständigheter".

På den välbesökta visningen samlar mäklaren ihop alla spekulanter i vardagsrummet och berättar vad de där omständigheterna är och varför ägaren har insisterat på att friskriva sig från allt ansvar. Något lever i källaren...

Det här var en mysryslig novell, som jag uppskattade. Lite snällare än Lindqvists vanliga. Den påminde mig mycket om barndomens skräckhistorier som vi kompisar viskade när vi sov över hos varandra, och halvt skrämde vettet ur oss. Noveller är finfin underhållning, tycker jag!

(Jag lyssnade på John Ajvide Lindqvists egen uppläsning. Hade hellre läst boken själv, men nu funkade inte det så det här var det näst bästa.)

Julrevy i Jonseryd

Bokens titel: Julrevy i Jonseryd och andra berättelser

Författare: Klas Östergren
Förlag: Bokförlaget Polaris, 2021
Antal sidor i pappersboken: 263, Antal minuter i ljudboken: 8 tim 17 min. Jag läste e-boken.

"Jul med helig ande" - en skum och lite skrämmande historia om ingenjörsfamiljen som bott i Afrika och vars mamma varje år bjöd in grannarna till storslagna julbord. Men en julafton är det tyst och öde när grannarna knackar på, finklädda i tron att allt ska vara som vanligt...

"Med blottat huvud" är en liten novell om den vuxne sonen som åker till Paris och där ska köpa med sig en basker som present till sin döende far, men hamnar i en hattbutik hos en elak blind man som låser in honom.

"Röd jul" är en helt fantastisk novell om mannen som extraknäcker som julgransförsäljare vid Nybrokajen (?) och säljer en stor gran till en sorgsen överklasskvinna som vill ha den hemburen till Riddargatan, där mannen sedan hjälper henne med både det ena och det andra.

"Uppståndelse i sportstuga" är nästan lite mysrysare á la Vecko-Revyn på 1960-talet: ett vuxet syskonpar åker ut till faderns sunkiga sportstuga, för att röja inför försäljningen sedan pappan nyligen dött. De är inte överdrivet sams, men åtminstone överens om att sälja stugan. Men mäklaren som kommer dit för att inspektera, tja, han ställer till det!

Övriga noveller i denna julsamling heter "White Trash Christmas", "Ge mig lite sodavatten", "Vinternattens frusna leende" och så den avslutande "Julrevy i Jonseryd". Flera av dem har tydligen tryckts i böcker eller tidningar tidigare. Jag tyckte väldigt mycket om dem - utom den nyskrivna, sista novellen som är lika lång som alla de andra tillsammans. Det är mer av en kortroman, och den är för spretig för min smak; jag orkar inte riktigt engagera mig i den. 

Östergren är otrolig på att göra en scen levande med sina väl valda ord. Jag ska nog försöka hugga in på något längre än bara hans noveller.

The Wonderful Story of Henry Sugar

Bokens titel: The Wonderful Story of Henry Sugar and six more

Författare: Roald Dahl
Förlag: Puffin Books, 2017
Antal sidor: 213

Förlaget Puffin Books är det kända Penguin Books "imprint" (inte ett ord som jag gärna använder, men ni fattar: någon sorts dotterbolag/underavdelning). Här ger man tydligen ut böcker för barn och ungdomar. Även Adlibris sätter den här novellsamlingen i kategorin 12-15 år. Nog för att jag tror att unga tonåringar klarar texterna utmärkt, men det måste sägas att varenda en av novellerna är väldigt obehaglig, skrämmande eller sorglig.

Den inledande "The Boy Who Talked with Animals" är ruskig och rätt konstig: om en pojke som försöker rädda en jättesköldpadda från att bli soppa på en turist-ö. 

"The Swan" är bland det läskigaste jag har läst sedan Stephen Kings novell som sedan blev filmen "Stand by me". Jag drömde mardrömmar på natten efter att ha läst den hemska berättelsen om pluggisen som råkar ut för två av skolans huliganer. Våldet eskalerar snabbt och efter diverse elakheter beslutar de sig för att döda den väluppfostrade, intelligenta och ensamma pojken. Misstänker att jag aldrig kommer att glömma den här hemska historien...

Flera av novellerna är sånt som vi som läst Roald Dahls memoarer redan känner till. Fruktansvärda scener ur internatskolorna där han gick som barn och ung. Jag blir fysiskt illamående av att läsa om hur rektorn piskar pojkarna så att blodet stänker. Det är vidrigt. Vidrigt! 

Och likaså berättelserna från Dahl liv som stridspilot i Afrika och södra Europa under andra världskriget, där han och en kamrat till var de enda som överlevde kriget av en flygarklass på 20 (väldigt) unga män. Sorgligt är bara förnamnet.

En av novellerna är en tidningsartikel som ledde till Dahls fortsatta karriär som författare. En faktatext om fyndet av Mildenhall-skatten (en enorm romersk silverskatt gömd i engelsk jord) som han dramatiserat på ett förtjänstfullt sätt: mycket spännande och intressant, men inte en novell egentligen.

Sammantaget är det här en ojämn novellsamling med personliga minnen, tidningsartiklar och skrämmande noveller. Boken utkom första gången 1977. 

Vinterhjärta

Bokens titel: Vinterhjärta

Författare: Anna Jansson
Uppläsare: Marie Richardson
Förlag: Tiden, 2021
Antal minuter: 1 tim 58 min

Jag har inte läst Anna Janssons serie om Maria Wern, men jag uppskattar i alla fall hennes inlästa noveller om just polisen på Gotland. Det här sägs vara del 17 i serien, men att jag inte känner till personerna sedan tidigare spelar ingen roll. Det är lätt att hänga med ändå.

Detta är en deckarnovell som jag varmt kan rekommendera! Marie Richardson är helt fenomenal som uppläsare, jag skulle kunna lyssna mycket längre på henne. Historien är också underfundig och trivsam, och inte helt osannolik (vilket annars spänningsromaners intriger tenderar att vara).

Här är det den gamla Gertrud, 88 år, som försvinner från sin lägenhet i Visby - i snöoväder, kyla och med endast två dagar kvar till jul. Hon har nyligen blivit änka och lever nu ensam. Hemtjänsten besöker henne varje dag, och det händer att hon får besök av en ung släkting. Några påstår att Gertrud blivit smått dement på äldre dar, andra säger att hon är lite förvirrad av sorgen efter den bortgångne maken, ytterligare andra menar att hon är kristallklar i huvudet. 

Ett tidningsbud har sett Gertrud utomhus mitt i natten - men sedan tar alla spår slut. Polisen letar efter henne och i sitt sökande stöter de på alternativa teorier till den gamla kvinnans försvinnande. Kanske är hon dement, kanske är hon det inte; men faktum är att hon själv tycks ha trott att någon är ute efter att döda henne.

Riktigt mysig och välskriven deckarnovell! Lyssna gärna på den, om du har en ljudboksprenumeration.

Late Bloomer

Bokens titel: Late Bloomer

Författare: Emma Hamberg
Uppläsare: Emma Hamberg
Förlag: Bonnier Bookery, 2018
Antal minuter: 2 tim 00 min

Jag gillar kortromaner och noveller, så det passade alldeles utmärkt att lyssna på Emma Hambergs två timmar långa "Late Bloomer", som hon läser själv. Det är en trevlig historia, lagom lång, bra inläst. För mig blir det dock till ett stort problem att huvudpersonen Ulla är så olidligt infantil. 

Det är inte roligt, helt enkelt. Jag skrattar inte åt sånt här. Andra gör det: boken har fått höga poäng och massor av supertrevliga recensioner på Storytel. Folk gillar upplägget; de skrattar, ler, kiknar, tycker det är så mysigt och kul och festligt. Jag bara ryser.

Ulla, kom igen, du är 68 år - skärp dig! Du kan inte sitta med otvättat hår och slitna mjukiskläder med ketchup- och flottfläckar. Du kan inte bara vägra svara när folk pratar med dig. Du kan inte bete dig så ohyggligt oförskämt mot grannar och andra vänliga människor som är schyssta mot dig. Du kan inte blunda när något är obehagligt, sånt gör 3-åringar som tror att det de inte ser inte heller finns! 

Att Ulla, som har varit änka i två år, skulle vara deprimerad känns osannolikt. Ja, det sjaviga utseendet skulle väl tala för den saken då - och det faktum att hon tänker ta livet av sig. Men samtidigt deklarerar hon att hon inte var så himla förtjust i sin (numera döde) man Ingemar, att hon kände sig fast i sitt äktenskap, att hon önskar att hon hade gjort andra val. 

Och hur troligt är det att någon människa med en hyfsat normal intelligenskvot skulle bestämma sig för att begå långsamt självmord genom att äta micromat med massor av E-nummerstillsatser, röka ohämmat, glufsa i sig sockerbitar och aldrig träna? Nej, jag köper inte det.

Ulla är rent olidlig. Hon har en hel del likheter med Agneta i "Je m´appelle Agneta" faktiskt: medelålders kvinna som får knasiga infall och agerar på impulser utan minsta eftertanke. I väntan på den långsamma döden köper Ulla en kikare och glor på grannarna i Östermalmsvåningen mittemot. Då börjar det hända saker i hennes liv! Kul idé och snyggt genomfört av Hamberg, men personligen skäms jag mest bara över hur huvudpersonen beter sig.

Shirins första fall

Bokens titel: Shirins första fall

Författare: Katarina Wennstam
Uppläsare: Alexandra Rapaport
Förlag: Bonnier Bookery, 2018
Antal minuter: 1 tim 2 min

Det här var ...lamt, på något vis.

Jag har i alla år läst och hyllat Katarina Wennstam för att hon skriver spännande kriminalromaner och alltid väver in aktuella samhällsfrågor (oftast kring mäns våld mot kvinnor men även annat: fotbollshuliganer, skakvåld mot spädbarn, hat mot homosexuella). Jag hör till de verkligt trogna läsarna.

Men den här novellen, "Shirins första fall", känns oengagerad och extremt lätt att genomskåda redan efter fem minuter. Inte ens slutet var spännande. Noveller är svåra att skriva och uppenbarligen passar romaner bättre för Wennstam, som behöver få plats att brodera ut.

Handlar om ett mord, ett långt fängelsestraff och en hämnd. Kan inte säga så mycket mer utan att sabba för andra läsare.

Den perfekte vännen

Bokens titel: Den perfekte vännen

Författare: Jonas Karlsson
Uppläsare: Jonas Karlsson
Förlag: Wahlström & Widstrand, 2010
Antal minuter: 8 tim 50 min

Ni som följer bloggen vet att jag är mycket förtjust i Jonas Karlssons böcker. Jag tycker att hans noveller och korta romaner är så otroligt bra; även om det är skruvade historier och smågalna typer som befolkar dem så känner jag igen mig i så många detaljer och vardagsskildringar mitt i allt det knäppa. Författarens starka sida är att han verkligen kan sätta ord på de där små alldagliga tankarna och situationerna som omger oss hela tiden.

Även om jag vet att Jonas Karlsson är en firad skådespelare - både på teve, bio och scen - så har jag inget minne av att någonsin ha sett honom spela teater. Det är ett vakuum där. Jag går väl för lite på bio, antar jag. Han har tydligen varit med i "Livet är en schlager", "Hans och hennes", "Detaljer", "Miffo", "Offside" och "Cockpit". Jag har inte sett någon av dessa, bara rabblar upp vad jag läst på Bonniers hemsida. 

Jag tittar aldrig på teve, det är förstås hämmande i sammanhanget, och jag är så sällan på en riktig teater att jag närapå kan räkna upp alla pjäser jag någonsin sett. Alltså ser jag Jonas Karlsson uteslutande som en författare - och vilken lysande sådan han är!

Jag har tyckt om allt jag läst av honom (och det är i stort sett hela hans produktion). Det mesta har jag dock lyssnat på - inte läst - eftersom han har en så fantastiskt skön berättarröst. 

Nu när jag stått och målat staket ute i trädgården, har jag haft Jonas Karlsson som sällskap: hans långsamma, varma, uttrycksfulla röst har läst den ena skruvade novellen efter den andra för mig. Alla på temat vänskap. Jag blev illa berörd flera gånger - människorna i den här novellsamlingen är lite för konstiga, lite för ensamma, lite för utsatta. Det är jobbigt att lyssna på, när man lever sig in i deras sorgliga liv.

Särskilt fastnar en deprimerande och konstig novell om ett rum på ett kontor. Huvudpersonen är så udda så ingen av hans arbetskamrater tycker om honom, varken på hans gamla jobb eller det nya. Cheferna ogillar honom, och de anställda rent av föraktar honom. Jag förstår dem; han är olidlig. Han är pedantisk och högdragen, det är rent plågsamt att höra om hans störda sätt att lägga papper tillrätta på skrivbordet eller hur han misslyckas med att mingla på personalens julfest. Tyvärr har han också uppfattningen att det finns ett rum nära hissarna, ett fullutrustat kontorsrum som han går in i och känner sig lugn och trygg i. Problemet är bara: det finns inget rum där!

Flera av de andra novellerna är också sorgliga eller rent av hemska. Alla handlar de om vänskap, oftast mellan två män, där mycket blir tokigt eller rent av farligt. Den sista novellen är ruskig, för där försvinner den ene av två vänner under ett cirkusnummer. Han trollas bort! Har han iscensatt det för att slippa sin kompis? Är det ett statement? Eller är han död, som vissa påstår? 

"Den perfekte vännen" är den av Jonas Karlssons böcker som jag tyckt minst om, men jag är samtidigt rätt säker på att jag kommer att minnas den länge, länge. Den gnager sig in i mig. Vilka är ens vänner, vilka kan man lita på? Och i vilka lägen är man villig att offra en vänskap? 

Gründalen

Bokens titel: Gründalen

Författare: Rickard Vesterberg

Förlag: Recito Förlag, 2021

Antal sidor: 86

(Läst och recenserat men sedan valt att radera texten.)

Tack till författaren för recensions-exet!

Äldre dam med mörka hemligheter

Bokens titel: Äldre dam med mörka hemligheter

Författare: Helene Tursten
Uppläsare: Marie Richardson
Förlag: Bokförlaget NoNa, 2021
Antal minuter: 5 tim 29 min

Ni kanske minns att jag skrev om den första boken om fröken Maud? "Äldre dam med onda avsikter" hette den. Där fick vi stifta bekantskap med den åldriga Maud, som bor i en enorm våning i centrala Göteborg och som inte drar sig för att ta till våld om hon anser att det behövs. Ibland måste man ju ge igen på folk som varit dumma eller kanske förhindra att de får möjligheter som man inte önskar dem: tillträde till ett jobb eller en lägenhet eller en pojkvän, exempelvis...

Jag tyckte väldigt mycket om den boken; mysigt mordisk och lättsam. Roligt att huvudpersonen är både mördare och våldsverkare, utan att vi dras in i en polishistoria (eller ens behöver känna någon sorg över offren). Absurditeten i att en beskedlig liten dam dels äger en förmögenhet, dels är kapabel att döda, dels är otroligt klipsk och lurar hela sin omgivning - tja, det är rätt tilltalande.

Har verkligen sett fram emot fortsättningen som kom som ljudbok för några veckor sedan! Kanske skulle jag få veta hur det kom sig att Mauds föräldrar dog och överlämnade den gigantiska våningen till henne och systern Charlotte? Eller varför Charlotte dog trots att hon inte var så gammal? Jodå, vissa delar fick klarhet. 

"Äldre dam med mörka hemligheter" är bra fram till mitten. Den första halvan handlar om Mauds elaka påhitt som barn och ännu värre saker hon utfört som ung vuxen då hon arbetade som lärarinna på ett läroverk. Jag har också roligt åt berättelsen om väninnan Elsas odåga till son, som spelar bort alla sina pengar men får lära sig en läxa när tant Maud blandar sig i leken...

Men sedan tar det tvärstopp. Mitt i boken går nämligen den 89-åriga damen ombord på ett plan till Sydafrika och sedan är det slut med det roliga. Faktum är att det är så trist att man kan tro att det är en annan författare som skrivit den halvan. För att göra saken än värre så klämmer författaren i med en Lilla-huset-på-prärien-sliskigt slut. 

Jag är oerhört besviken över att inte Maud råkade hamna framför flygplanets noshjul och blev mosad till tantsylt när jumbojeten startade från Kapstaden för att flyga hem till Sverige igen. Det hade passat mig utmärkt.

Innan jag började lyssna på boken läste jag några kommentarer på Storytel "Är boken verkligen för vuxna?" och "Borde ligga under Ungdomsböcker. Riktigt löjlig bokserie om den är riktad till vuxna mogna människor". Det ligger något i det. Jag tycker inte att vuxenböcker alltid måste vara seriösa eller  avancerade. Men om den första boken var enkel, så känns den här ännu enklare och får mig - gång på gång dessutom - att tänka på Lättläst-serien. 

"Äldre dam med mörka hemligheter" är närmast övertydlig ibland, innehåller inga svåra ord eller kluriga resonemang. Den förklarar händelser och historia som om läsaren är en väldigt ung och oerfaren människa. Det är inte så mycket finess över den. Lite som de första kapitelböckerna man sätter i händerna på någon, tja, som en ordrik variant av Lasse-Majas detektivbyrå om ni tänker er. Jag hade hellre sett att den bara bestod av de inledande novellerna. Då hade Helene Tursten kunnat lägga lite mer arbete på dem - och strunta i att "knyta ihop säcken", som hon försöker här.

Varför inte bara låta Maud stanna i Göteborg och flyga ut ur pariserhjulen på Liseberg, slå huvudet i någon bro när hon åker Paddan, äta förgiftade räkor eller hur man nu kan ta död på en gammal kärring i vår vackra västkuststad? 

Superb uppläsning av Marie Richardson, hon är rent otrolig!

Får jag följa med dig hem?

Bokens titel: Får jag följa med dig hem?

Författare: Marie Aubert
Uppläsare: Lo Kauppi

Originalets titel: Kan jeg bli med deg hjem?
Översättare: Cilla Naumann
Förlag: Wahlström & Widstrand, 2020
Antal minuter: 2 tim 23 min

En novellsamling som är briljant författad, men rysligt jobbig att läsa. Alla dessa självdestruktiva människor! Alla dessa katastrofala tabbar de gör och som de borde begripit att de skulle låta bli. 

De är kärlekstörstande, de hatar sig själva, de längtar, de manipulerar, de förför, de ljuger. De är som pansarvagnar som bara kör rakt in i en folkmassa, trots att de borde förstått vilken förödelse de skulle åstadkomma. 

Marie Aubert är expert på att skriva om människor som längtar efter tillhörighet, gemenskap, familjeliv och stor kärlek - men som oupphörligen förstör för sig själva. I de här romanerna använder de ofta sex för att få sin vilja igenom, men det funkar sällan så bra som det är tänkt. 

Jag lyssnade spänt på hela boken och tyckte visserligen mycket om den, men blev samtidigt väldigt illa berörd. Inte bara en gång eller två, utan genom i stort sett hela uppläsningen. Det är deprimerande hur vi människor kan bete oss - mot andra och mot oss själva. 

Mitt omdöme: Självdestruktiv är det ord som blinkar i stora röda bokstäver för mitt inre när jag tänker på den här novellsamlingen. 

Det andra målet

Bokens titel: Det andra målet

Författare: Jonas Karlsson
Uppläsare: Jonas Karlsson
Förlag: Bonnier Audio, 2007

Antal minuter: 4 tim 56 min

Jonas Karlsson läser själv upp sina sinnrikt konstruerade noveller i denna komplexa novellsamling och han gör det så himla bra. Jag gillar verkligen hans röst! 

Efter att jag har börjat läsa hans böcker (och lyssna på dem på Storytel) så har jag fått många kommentarer om att han är en känd skådespelare, men alltså... det har jag missat. Jag går nästan aldrig på bio och jag kollar inte på teve. Jag känner visserligen igen hans ansikte väldigt väl när jag ser foton av honom, men kan inte riktigt placera varifrån. 

För mig är han alltså en lysande författare som har en sagolik förmåga att läsa inlevelsefullt, med perfekt intonation och exakt avvägda pauser. Det skulle inte förvåna mig om han är en skicklig skådespelare med tanke på hur väl han behärskar konsten att fånga ens intresse. 

Här är en massa noveller där man inte först förstår hur de hänger ihop med varann, eller hur personerna egentligen känner varann, men det är bara att följa med i strömmen av ord och inte fästa så stor vikt vid att ens försöka förstå. Det är så smart uppbyggt att jag blir grön av avund! Hur kan man skriva så många noveller som i sig är gripande och spännande - och samtidigt lyckas tråckla ihop dem till en enhet? 

Om ni läser novellsamlingen fattar ni vad jag menar... 

Någon som bara beskrivs lite i förbifarten vid ett enda tillfälle som "mannen som hade en röd scarf runt halsen" återkommer flera noveller senare som huvudperson och knyter då just den röda scarfen runt sin hals. Den han ska träffa har kanske berättat att hen ska flytta till Kina - och som av en händelse handlar någon annan av novellerna om en person som pluggar kinesiska inför en flytt. Och i en tredje novell möter vi ytterligare en människa som hamnar vid bordet intill ett par där en bär en röd scarf och den andra - begriper vi - är den som ska åka till Kina. 

Långt senare kommer en novell som inte verkar hänga ihop med någon alls, men såklart gör den det; det är bara att ge sig till tåls. I slutet kommer i stort sett alla inblandade att på något sätt ha korsat varandras vägar eller spelat en roll i varandras liv.

Mitt omdöme: Jag väntar på att jag ska säga: "nej, hörrni, nu har jag tröttnat på Jonas Karlsson och det här var minsann hans klart sämsta hittills, det känns som ren slentrian". Men nej. Det är så otroligt bra, smart och lite sorgligt. Jag gillar varenda en av novellerna. Jämfört med de romaner jag läst tidigare är dock novellsamlingen mörkare och har inte det där lilla lustiga i sig, utan en annan svärta. 

Oduglingen

Bokens titel: Oduglingen 
Författare: Viktoria Höglund
Uppläsare: Sofia Berntsson
Förlag: Southside Stories, 2020
Antal minuter: 2 tim 12 min

Direkt efter att jag lyssnat klart på "Den som haver barnen kär" började jag på kortromanen "Oduglingen", som är en fristående fortsättning på den förstnämnda. 

Här har Malin just hunnit pusta ut efter den dramatiska avslutningen på förra boken när hon får en panikslagen ung patient på halsen; Emil som är en begåvad musikstuderande som inte alls vill plugga musik.

Emils mamma har länge pressat honom att bli något hon själv velat bli och under hela sin uppväxt har han ställt upp på hennes orimliga krav. Nu varken vill eller orkar han längre. Han berättar för sin mamma att han tänker sluta spela. Hon blir ohyggligt besviken och efter det får han inte längre tag på henne. Vad har hänt mamman?

Mitt omdöme: En riktig Roald Dahl-novell, med hat och kärlek, skuld och ånger. Inte alls så oförutsägbar som det står i omdömena, men det kvittar: jag gillar den!

En sån som du

Bokens titel: En sån som du

Författare: Gillian Flynn

Uppläsare: Mirja Turestedt

Originalets titel: The Grownup

Översättare: Molle Kanmert Sjölander

Förlag: Bonniers Audio, 2015

Antal minuter: 1 tim 26 min

En Edgar Award för bästa novell år 2015 var ju att överdriva storheten hos den här lilla skräckhistorien. Den är underhållande, passade utmärkt att lyssna på under matlagning och disk, men inte märkvärdigare än så.

I en amerikansk stad finns en liten lokal dit man kan gå för att bli spådd av sierskor - eller smita in i det bakre rummet för att få vissa sexuella tjänster utförda. En av de prostituerade vikarierar som spådam och där får hon en dag besök av en kvinna som behöver hjälp att driva ut onda andar ur sitt hus. Eller en ond son, kanske? Eller är det maken hon vill åt? Det är alldeles oklart, för hon berättar ytterst lite utan insisterar istället på att spåkvinnan ska följa med henne hem.

I det fashionabla huset är ingenting som man kunnat tro. Vem ska man lita på: kvinnan eller hennes son? Och hur är det med hemsökelserna och spökena, blodet och...böckerna?

Mitt omdöme: Modern skräckhistoria med ett mycket traditionellt upplägg. Eller: traditionell skräckhistoria förlagd i en modern miljö, kanske man ska säga.

Spår i snön

Bokens titel: Spår i snön

Författare: Jonas Karlsson

Uppläsare: Jonas Karlsson

Förlag: Novellix, 2013

Antal minuter: 47 min

En alldeles lysande novell! Precis så här gillar jag dem; när författaren lyckas placera oss mitt i en händelse som känns spännande och sedan gradvis berättar mer om hur och varför huvudpersonerna hamnat i den situationen. 

Här är det en ungt par från Stockholm, kanske är de grönavågen-människor, kanske är de på flykt från något, hela bygden spekulerar i vad som rimligen kan ha fått dem att flytta dit. 

De är verkligen förälskade men med tiden smyger sig problem in i förhållandet. En av dem beter sig oförlåtligt illa, den andre kan aldrig riktigt förlåta. Hela tiden ligger den sviknes hat och sorg som ett svart moln över det lilla samhället och man är rädd att personen förr eller senare kommer att hämnas.

Och så är det Axel, sonen, som inte riktigt är som alla andra och aldrig lär bli det heller. Han ska gå raka vägen till skolan men det gör han inte alls. Det är vinter och han ser ett spår som han väljer att följa...

Mitt omdöme: En verkligt fin novell. Högsta betyg för såväl språk som förmåga att hålla lyssnaren på helspänn.

Det här är hjärtat

Bokens titel: Det här är hjärtat

Författare: Bodil Malmsten

Uppläsare: Bodil Malmsten

Förlag: Bonnier Audio, 2015

Antal minuter: 34 min

Den här boken har jag sett lovordas hur många gånger som helst, men har ännu inte tagit mig för att läsa den. Så hittade jag att författaren själv har talat in den som ljudbok. 

Jag säger bara det: Lyssna! Det är trettiofyra ynka minuter av ditt liv. En text (ska man verkligen kalla det dikt?) om det sår som en närståendes död orsakar. Om den bottenlösa sorgen, om ilskan, om att ingen fattar. Om att man vill följa med, för nu är livet inte värt mycket.

Det är inte mycket mer att tillägga. Bodil läser med enorm inlevelse, en lite raspig röst som darrar till i de svåraste passagerna. Boken blandar stycken med krassa fakta kring hjärtat, det anatomiska alltså, och vackra diktrader där sorgen manglas repetitivt - precis som den tenderar att göra i verkligheten. Om och om igen: kom tillbaka!

Var rädd om dig

Jag är rädd

Ingenting får hända dig

Nej, vad säger jag?
Allt måste hända dig!

Och det måste vara underbart

Kom tillbaks.

Jag ska inte göra en längre analys, för det här gick rakt in i mig och det är så lätt att leva sig in i om man någon gång mist en person man älskar.