tisdag 16 juli 2019

Barnet från ingenstans


Bokens titel: Barnet från ingenstans
Författare: Kari Rosvall och Naomi Linehan
Originalets titel: Nowhere´s Child
Översättare: Kerstin Gårsjö
Förlag: Libris, 2016
Antal sidor: 229

Först måste jag bara säga, att jag naturligtvis begriper att det är många i den här sanna berättelsen som farit illa och lidit svårt. Det är inte så att jag saknar empati. Jag tycker att det är otroligt bra av Kari Rosvall att berätta vad som hänt henne och hennes biologiska mor.

Med det sagt, så är det här en uselt skriven bok. Hur jag än försökte så kunde jag inte bortse från den dåliga svenskan, de många anglicismerna och det torftiga sättet att förmedla en historia.

Boken är 229 sidor men hade kunnat vara hälften så lång. Var och varannan mening är nämligen en upprepning av den föregående.

"Barnet från ingenstans" är skriven av en ung radiojournalist, Naomi Linehan, och antingen är hon långt ifrån lämpad att skriva texter eller så är översättaren en klåpare (eller bådadera). Jag lutar åt att det är Linehan som försöker töja ut en mager berättelse till maxgränsen.

Kari föddes 1944 i Norge och levde sina första tre år på barnhem, innan hon blev adopterad av ett svenskt par i Malexander. Som medelålders flyttade hon till Irland med sin man och där bor hon än. Det var också där som hon på allvar lyckades nysta i sin biologiska familjs öden, hitta släktingar och förstå vad som drev hennes mamma att lämna bort henne. ("Ge henne upp för adoption" har jag god lust att skriva, för att visa lite hur olidligt svengelsk den här texten är. Det känns bakvänt att läsa en svensk text översatt från engelska, skriven av en irländska - när berättaren själv har svenska som modersmål.)

Karis mamma var en ung, blond, blåögd, frisk och vacker norska som valdes ut av nazisterna under ockupationen av Norge. Här skulle avlas ariska barn!

Tusentals små bebisar tillverkades utan kärlek, föddes i Norge och skeppades till Tyskland - utan mödrar, utan ammor, utan barnsköterskor. Dog de nyfödda på vägen så var de inte av rätta virket. Bara präktiga A-barn dög för Führern. Kari överlevde och hon tillbringade alltså sitt första levnadsår på ett isolerat gods i Tyskland inom ramen för Lebensborn-projektet.

Efter krigsslutet ville varken tyskar eller norrmän ha dessa barn. Ingen ville bli påmind om ambitionen att skapa perfekta barn av en överlägsen ras. Ungarna skeppades till Sverige, där de inte heller var önskvärda utan så fort som möjligt pytsades ut till adoptivföräldrar eller sattes på institution (!) för resten av livet.

Det är fruktansvärt.

Boken har dock hunnit över hundra sidor in - av de tvåhundra - innan man får veta något om den norska mamman och Lebensborn. Innan dess är det ett långt förhärligande av adoptivpappan under uppväxten samt ointressanta redogörelser för Karis förste man, ende son och en kärlekshistoria. Att den här boken har sålt i stora upplagor är knappast för att man vill läsa om hela Karis liv, utan för att folk fascineras av Lebensborn.

Läs en artikel eller faktabok i ämnet istället. Eller se en dokumentär! Kolla på Skavlan, där Kari blev berömd. Den här boken ger inte mycket kött på benen. Det är ett livsöde som i sig är intressant, men så ohyggligt taffligt skrivet att man kan bli vansinnig.

--

Övrigt: Har nyligen läst Schulmans "Bränn alla mina brev" och därför blev jag alldeles till mig över två ynka sidor i denna bok, nämligen där Kari berättar om hur hon som tonåring är hembiträde hos Sven Stolpe och hans hustru Karin och de fyra barnen. Hon är lika gammal som Lisette och blir även behandlad som en dotter i huset.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN och POCKET

torsdag 11 juli 2019

Älskaren från huvudkontoret


Bokens titel: Älskaren från huvudkontoret
Författare: Camilla Grebe
Förlag: Månpocket efter en överenskommelse med Wahlström & Widstrand, 2019
Antal sidor: 488

"Innehåller den ett läskigt mord?" frågade väninnan och jag var ju tvungen att säga att ja, det är ett ohyggligt mord redan några få sidor in i boken - men eftersom det redan skett så slipper man ju läsa om mordoffrets dödsångest och smärtor dessförinnan.

Faktum är att man inte ens vet vem som blivit mördad. Man vet ingenting mer än det lilla som de första poliserna på platsen kan berätta. "Det är bra att mordet är över redan, för då behöver man inte följa det inifrån", sa väninnan och jag höll med. Hade bara hunnit några kapitel in i texten, så jag visste inte vad jag skulle förvänta mig. Men det visade sig att den inledande brottsplatsscenen inte var lika skrämmande som det som följde...

Den unga Emma jobbar som butiksbiträde i en stor klädkedja i Stockholms innerstad. Hon är ensam, har varken familj eller pojkvän, och lever ett ganska sorgligt liv. Innehållslöst och fattigt, på alla vis. Men så en dag kommer företagets VD in i butiken för att snabbt välja en skjorta. Förvecklingar uppstår och plötsligt är Emma utbjuden av VD:n Jesper Orre på tjusig middag med flirt och sex... Hon har fått en älskare på huvudkontoret!

Nu ska jag inte säga för mycket, men älskaren är inte den han utger sig för att vara - och Emma inser efter ett tag att hon nog blivit grundlurad. När hela hennes liv har slagits i spillror och knappt kan bli värre, försvinner Jesper Orre och gör allt för att inte Emma ska få tag på honom igen.

Det här är ruskigt spännande, mycket obehagligt och samtidigt sorgligt. Så värst mycket till polisarbete innehåller den dock inte; boken är mer av psykologisk spänningsroman med stänk av deckare.

Det är som när man bänkar sig framför teven för att se en thriller, men inte kan ta en kisspaus eller ens stoppa en näve popcorn i munnen för det är så äckligt spännande hela tiden.

Mitt omdöme: Jag läste böckerna i fel ordning: började med "Husdjuret" och fortsatte med "Älskaren från huvudkontoret" - men det gjorde ingenting. Författaren skriver i korta cliffhanger-kapitel, där hon växlar mellan många inblandade utan att det blir ett dugg svårt att hålla isär dem. Språket flyter lätt och ledigt, beskrivningarna är väldigt målande (som doften av fukt och mögel blandat med parfymerat tvättmedel och torr torktumlarlukt i en tvättstuga i källarvåningen).

Länk till boken på Adlibris: POCKET eller INBUNDEN

måndag 8 juli 2019

Och bergen skall rämna


Bokens titel: Och bergen skall rämna
Författare: Erika Olofsson Liljedahl
Förlag: Historiska Media, 2019
Antal sidor: 351

Ibland är det helt befriande att inte ha en aning om vad man hugger in på, inte ha läst några förhandsrecensioner eller baksidestexter. (Faktiskt även struntat i följebrevet som förlaget skickade ut tillsammans med boken,) Då blir den enda förväntningen: Kommer denna roman att vara lika välskriven och innerlig som författarens förra bok?

Jo, det är den! Jag läste "Någonstans brister himlen" då den gavs ut för två somrar sedan och tyckte att det var en helt makalös debut. Frågan är om jag inte tycker ännu lite bättre om den här?

Hedvig är en nervig prästfru - oklart vilken ålder men jag skulle säga att hon inte ens är 30 år, baserat på de fragment vi har av hennes bakgrund - och jag får intrycket att hon gift sig mer av praktiska skäl än av kärlek. Hennes make, Georg, tycks vara en bra bit äldre men det begrep jag inte förrän efter halva boken då det påpekas att hans hår är grånande och att magen fått en rondör.

Erika Olofsson Liljedahl berättar mycket om hur de tänker, känner och agerar - men nästan inget alls om hur de ser ut eller vilka de är. Ibland skulle jag önska mig lite kött på benen kring de olika personerna, men för det mesta är det tvärtom underbart att slippa matas med beskrivningar av hudfärg, hår, kroppsstorlek och detaljer i utseendet.

Georg är alltså präst och har fått ett nytt uppdrag i norra Sverige, som kräver att paret lämnar sitt fina hus i Uppsala för att flytta till Tornehamn. Församlingen består i stort sett av de inhyrda rallarna och bergsprängarna som bereder och lägger järnvägen där - och av samerna som driver sina renar och flyttar sina boplatser efter djuren.

Det är en hård omgivning för alla, inte bara den karga och krävande naturen kräver mycket utan i lika hög grad det mellanmänskliga. Relationerna mellan "lappar" och "svenskar", mellan ingenjörer och rallare, mellan män och kvinnor. Bland det svåraste är de mansroller som arbetarna själva upprätthåller: slagsmål, tråkningar, trakasserier och rena våldsdåd kombinerat med en unken syn på de få kvinnor som finns i deras närhet.

Hedvig får en speciell betydelse i samebarnens liv och det är väldigt fint beskrivet, men det är obehagligt att hon har så litet inflytande över sitt eget liv. Det är maken som väljer åt henne; han fattar besluten och han säger vad som gäller. Hedvig har en egen vilja men vem bryr sig om den?

Mitt omdöme: Det här är en bok som stannar kvar i mig; vemodet, sorgen, de vackra naturbeskrivningarna men mest av allt hur fruktansvärt snärjd en kvinna kunde vara för hundra år sedan då det var männen som bestämde. Mycket fin! Ser fram emot en tredje roman av denna begåvade författare.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN
Länk till boken på Bokus: INBUNDEN

Tack till förlaget för recensions-exet!

onsdag 26 juni 2019

Felsteg


Bokens titel: Felsteg
Författare: Maria Adolfsson
Förlag: Månpocket efter en överenskommelse med Wahlström & Widstrand, 2018
Antal sidor: 440

Det räckte med att öppna boken, så var jag fast! På omslagets insida finns nämligen en fin karta som visar Doggerland, platsen där den här kriminalromanen utspelar sig; en liten ö-nation mittemellan Storbritannien och Danmark, inte alltför långt ifrån den europeiska kontinenten.

Där ute i den farliga Nordsjön ligger tre öar tätt intill varann; Noorö, Heimö och Frisel som tillsammans alltså bildar Doggerland. De har en egen regering och riksdag, egen krånglig valuta, eget domstolsväsende och förstås ett eget språk som låter som skandinaviska med tydliga drag av engelska och holländska.

De stormpiskade öarnas huvudstad, Dunker, har några problematiska förorter men i övrigt består riket mest av lantligt belägna små samhällen och avfolkningsbygder. I början av hösten firas den stora ostronfesten - oistra - med att folk går man ur huse för att dricka lokalbrygd öl och trycka i sig mängder av ostron. Författaren beskriver det här på ett så självklart sätt att jag genast tänker "ja, oistra ja, det är ju som jul och midsommar" - jag sväljer genast att det är en nationell helgdag som om den verkligen fanns.

Det är också då romanen tar sin början, när människorna festar och är glada och med berusningens dåliga omdöme gör vissa felsteg...

Vår "hjältinna", kriminalinspektör Karen Eiken Hornby, har visserligen en del av de för nordiska deckare typiska egenheterna (smådeppig, dricker för mycket, konstant röksugen, inte jätteduktig på samarbete och har dessutom personligt krångel i bagaget) men jag gillar henne ändå. Hon fyller femtio "nästa år" och bara det gör att jag tycker om henne. Naturligtvis bor hon ensligt och har en katt - vad annat hade ni väntat er?

Karen ger sig ut för att lösa ett mord som sker morgonen efter oistra, och där den döda har en knepig koppling till polisen: hon är exhustru till Karens chef, en arrogant jävel som älskar sin maktposition.

Mitt omdöme: Upplägget med denna halvt fiktiva plats, Doggerland, är så makalöst väl genomfört att jag nästan vill boka en biljett dit (det går tydligen färjor från Esbjerg!) och se allt med egna ögon. Spännande och välskriven intrig som inte är särskilt blodig eller brutal alls. En riktigt bra deckare, tack för det!

Länk till boken på Adlibris: POCKET
Länk till boken på Bokus: POCKET

torsdag 20 juni 2019

Lektioner i mord


Bokens titel: Lektioner i mord - 
Hur man skriver en svensk succédeckare utan att bli det minsta trött
Författare: Henrik Lange
Förlag: Kartago förlag, 2015
Antal sidor: 159

Varje sida i denna bok är till större delen en teckning - svartsmutsig och lite ruffig - och ovanför den ett ytterst kort textstycke där vi pedagogiskt presenteras konsten att skriva en bästsäljande svensk deckare från början till slut.

Det här ser lättviktigt ut, ger kanske intryck av att vara tramsig underhållning rent av, men är fantastiskt bra och mitt-i-prick. Jag småler hela boken igenom och tänker att jo, man kan faktiskt skriva en deckare med denna "lärobok" som utgångspunkt.

Alla ingredienser ingår: den deppige, småfete kriminalaren som är frånskild och klunkar i sig ohyggliga mängder kaffe. Han har en dotter som han glömmer att hämta på ridskolan när det är hans tur, ja, han glömmer henne nästan jämt eftersom han alltid måste jobba över. Hans far är dement och borde få komma till ålderdomshem, men det finns inte plats. Ute singlar höstlöven ner för att visa riktigt hur deprimerande allt är; vackert väder existerar inte i en äkta, svenska deckarsuccé. Rå kyla och uppvikta rockkragar är obligatoriskt.

Polisens chef är en oförstående besserwisser som givetvis kopplar bort honom från fallet just när han så behövs som mest - och kollegan är förstås hög på anabola, klipper till misstänkta (som självklart är oskyldiga) och är allmänt primitiv.

Vi får också lära oss precis hur man bäst fyller ut romanen så att den inte tar slut efter femtio sidor: relationstrassel för igenkänningsfaktorns skull och detaljerade miljöbeskrivningar där varje IKEA-möbel redogörs för.

Mitt foto: Kriminalkommissarier dricker alltid kopiöst med kaffe, gärna ur fula gamla muggar, gärna att det stått i bryggaren tills det blivit en besk, svart sörja också...

Mitt omdöme: Genast upp på favoritlistan!

Länk till boken på Adlibris: DANSKT BAND

onsdag 19 juni 2019

Deckare, kriminalroman, spänningsroman, thriller





Snart kommer ett roligare inlägg än bloggutmaningen - men jag brottas ännu med tidsbrist. Bokklubben har sammanträtt och snackat svenska deckare, vilket föranledde mig att gå igenom samtliga mordgåtor i hela min bokhylla. Hittade några riktiga guldkorn, som jag tänkte presentera snart. Ber om ursäkt för att bloggen är lite träig tills vidare.






tisdag 18 juni 2019

3-lista: Odrägligt präktiga ungar


När jag var liten störde det mig enormt att många barn var så förbannat goda i de böcker mina föräldrar läste högt. Minns ännu obehagskänslan vid högläsningen av flera gamla barnböcker där jag inte hade vett att hålla tyst, utan sa högt "Men varför gjorde hon så?" när huvudpersonen var sällsynt god, ädelmodig och empatisk - medan mina föräldrar torrt konstaterade "För att hon ville vara SNÄLL!" (underförstått: "som inte du är").

3-lista nr 7: Vilka fiktiva ungar anser du vara äckligt präktiga, onaturligt goda eller allmänt lillgamla på ett störande vis?

Svara i egen blogg eller här i kommentarerna (ta illustrationen om ni vill) - allt är helt fritt. Jag är nyfiken på era mer eller mindre (o-)seriösa svar på dagens utmaning!

--

Jag vill här också inflika att jag hade en fin barndom, så ni inte tolkar mig fel.

--

Boktankens förslag:

Många av Astrid Lindgrens litterära ungar ligger farligt till. De astråkiga barnen i Bullerbyn, till exempel. Jag kommer ihåg deras klämkäcka namn men i övrigt har jag inga minnen alls av denna samling sällsynt trista och välartade ungar som springer barbenta genom blomsterängar, dricker hallonsaft i bersåer och flaskmatar lammungar.

Präktiga Kulla-Gulla, som dragit en riktig nitlott (föräldralös, fattighjon, allmänt elände) i livets lotteri men glatt trallande tar sig an alla slitsamma bestyr ändå, ständigt med ett leende på läpparna.

Visserligen gillade jag teve- och bokserien "Lilla huset på prärien", men ofta blev jag provocerad av den fantastiska sammanhållningen, kärleken, gemenskapen, lojaliteten i den där familjen. Föräldrarna skrek aldrig åt varann, barnen bråkade inte (gnabbades lite rart bara) och alla var så sanslöst duktiga, händiga, kapabla och jämt redo att hugga i.


måndag 17 juni 2019

Den som lever stilla


Bokens titel: Den som lever stilla
Författare: Leonora Christina Skov
Originalets titel: Den, der lever stille
Översättare: Peter Stenson
Förlag: Bokförlaget Polaris, 2019
Antal sidor: 402

Istället för att trassla in mig i begrepp om autofiktion, självbiografi och romaner med verklighetsanknytning, konstaterar jag att det här är en sann berättelse där författaren till och med redogör för hur hon arbetar med texten under flera år och hur hon väljer vad som får vara med och inte.

Att det här har hänt ger helt klart en extra dimension till berättelsen. Hade det varit en renodlad roman hade man säkert kunnat "bre på" ännu värre, men nu är det illa nog.

Den danska flickan Christina lever i en kvävande familj; hon är enda barnet och det är hennes fel att mamman gråter, är ledsen och upprörd mest hela tiden. Hennes pappa försvarar sin hustru hela tiden och håller dottern ansvarig för allt jobbigt ända från hon är ett litet barn. Hela Christinas tillvaro handlar om att tassa på tå för föräldrarna, prestera sitt yttersta i skolan och i övrigt göra så lite väsen av sig som möjligt.

Hon är totalt kontrollerad och tillåts inte ha någon enda liten del av livet som är bara hennes. Saker ställs på sin spets då hon som tonåring begriper att hon är mer intresserad av tjejer än killar, och när hon sedan kommer ut som homosexuell visar föräldrarna öppet sin avsky och besvikelse.

Christina flyttar till Köpenhamn, bort från småstaden och barndomshemmet. Hon pluggar, möter många nya vänner och ser att livet går bra att leva även utan familjen. Hon byter namn till Leonora, gifter sig med en kvinna och har nästan ingen kontakt med sina föräldrar.

Men så blir mamman obotligt sjuk i cancer och Christina/Leonora närmar sig föräldrarna igen, för att få någon slags klarhet - innan det är försent - i varför hennes uppväxt blev som den blev. Då får hon höra att det är hon själv som orsakat mammans dödliga sjukdom...

Det här är en fantastiskt välskriven bok som sprudlar av hopp och visar på möjligheten att förändra sitt liv i den riktning man själv önskar. Hela texten är närmast ett stridsrop "Du duger som du är! Du kommer att klara dig bra!", alldeles enormt upplyftande med tanke på allt det tunga som författaren själv genomlevt. Att det här är i nutid och handlar om en människa född 1976 är svårt att ta in.

Mitt omdöme: En bok att sätta i händerna på vem som helst som behöver få känna att det är fullt möjligt att leva sitt liv så som man själv väljer, inte som andra förväntar sig av en.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN
Länk till boken på Bokus: INBUNDEN

Tack för recensions-exet, uppskattar det mycket!

måndag 10 juni 2019

3-lista: Sommar, sol, skrik, svartsjuka och stress


Jag har läst att flest skilsmässor inträffar i augusti, när man haft en lång semester tillsammans i en trång husvagn eller suttit i en möglig sommarstuga och ruttnat totalt på varann. Drömmen om lediga dagar förvandlades till storbråk, enerverande tjat, tristess och brist på något vettigt att säga till varann.

3-lista nr 6: När det hade varit bättre att jobba hela sommaren än att ha semester ihop! 
Även i romaner finns många trasiga sommarsemestrar, där man önskar att huvudpersonen hade fått sitta kvar på kontoret.

--

Förslag från Boktanken (tre väldigt bra böcker, denna gång!):

Klassikern "Bonjour tristesse" ("Ett moln på min himmel"), där huvudpersonen är en egotrippad ung kvinna som gör allt för att sabotera sin fars nya kärleksförhållande.

En svensk, modern klassiker är Kerstin Ekmans "Händelser vid vatten", som inleds en midsommarafton i norr då dagen aldrig tycks ta slut. Destruktiva relationer, ja, till och med mord.

"Min bästa väns fru" av Peo Bengtsson, där två par firar sommarn ihop på Österlen. men det finns flera känsliga hemligheter dem emellan - saker som nog aldrig borde ha sagts högt - som förstör hela den fina semestern.




söndag 9 juni 2019

3-lista: Gäng man inte vill hänga med


Lista nr 5: Kompisarna du helst vill vara utan.

Vänskap, lojalitet, gemenskap, närhet... Alla kompisgäng ser inte ut så; det finns vänner som inte vill dig väl. Översittare, mobbare, tyranner eller bara rena dumhuvuden. Vilka vänner från böckernas värld skulle du inte vilja umgås med på riktigt? Tre exempel, om du kan!

--

Boktankens förslag denna gång är:

Ungdomsgängen i Madeleine Bäcks hemska, övernaturliga trilogi om Bergslagen (Jorden vaknar, Vattnet drar, Berget offrar) där de inte gör annat än slår ihjäl varann, har våldsamt sex och krossar tidigare vänner.

Fiktive Juhas klasskamrater i Jonas Gardells böcker, där nästan ingen är snäll mot någon. Läs "Ett ufo gör entré" och "En komikers uppväxt", till exempel.

Donna Tartts "Den hemliga historien" är en av mina absoluta favoritböcker, men det sammansvetsade kamratgänget på det exklusiva universitet är smått dysfunktionellt...




lördag 8 juni 2019

Nedräkning till studenten


Verkar det som att jag inte läser? Verkar det kanske som att jag har fått dille på listor? Det KAN bero på att jag tycker det är lite avkopplande att hitta på teman till en bloggutmaning, jämfört med att städa hela huset, laga mat till 35 pers, baka en miljon tårtbitar och planera finkläder för sonens student....


Berlocken har jag ärvt efter min mamma.


Browniesarna är från ett annat år, men jag ska göra likadana i år 
- dock utan de hårda guldpärlorna.


Snart har jag lyckats baxa tre ungar genom grundskolan och gymnasiet. Puh! 
(Egentligen ett idiotiskt uttryck, för jag har inte behövt "baxa" dem; de har skött sin skolgång själva på ett föredömligt sätt och dessutom gått ut med fina betyg. All heder till dem!)

3-lista: Bokserier som är omotiverat långa


Lista nr 4: Bokserier som borde avslutats för lääääänge sedan

När man tycker väldigt mycket om en bok vill man ofta ha en fortsättning på den. Det är något skönt med bokserier, där man lär känna huvudpersonen och alla i dess omgivning.

Men så finns det ju författare som inte har vett att sluta skriva i tid! De vill spinna vidare på succén och begriper inte när det är dags att sluta.

Vilka bokserier började bra men spårade ur med tiden, tycker du? Nämn tre - i egen blogg eller här  kommentarerna.

--

Här är Boktankens förslag på tre bokserier som borde avslutats i tid:

Jag tyckte så mycket om norska Anne B. Ragdes trilogi - men varför fick hon för sig att skriva en fortsättning ett decennium senare, och inte ens göra det bra?!

Liftarens guide till galaxen-sviten av Douglas Adams. Jag läste dem allihop, men de sista böckerna gjorde inget intryck överhuvudtaget.

De mysiga böckerna om Mma Ramotswe i Botswana, de blev väldigt många till slut - och skilde sig bara obetydligt åt. Tror författaren Alexander McCall högg in på ytterligare en evighetsserie (men denna gång i Skottland) när han kört slut på sin klipska, trinda, rooibosdrickande afrikanska hjältinna.

fredag 7 juni 2019

3-lista: Livsvisdom som står dig upp i halsen


Det var tydligen inte så lätt att få med sig folk på att göra knasiga topplistor... (Men tack Sanna!) Vad tror ni om dagens tema då?

Lista nr 3: Möt-ditt-inre-jag och lev-i-nuet-flosklerna som står dig upp i halsen!

De där livsvisdomsböckerna som ska lära dig att carpe-diema och som man nästan kräks på, om man - som jag! - under hela läsningen tänker att någon har gett ut boken för att tjäna pengar. Alternativt faktiskt ÄR så flummig och känner att den måste missionera kring det (ett nästan ännu värre scenario).

Böcker som ska lära dig att leva livet eftersom du behöver hjälp med det och inte kan räkna ut själv hur du ska göra.

-

Boktankens förslag i denna kategori:

"Budskap från andra sidan" av Marlo Morgan är en tunn liten bok proppfylld med flum. Det handlar om en amerikansk kvinna som vandrar genom Australiens vildmark tillsammans med en klan aboriginer och lär sig att leva på riktigt; ni vet sådär genuint som bara ursprungsfolk med connections* till andevärlden och sina "inre jag" kan göra...

"Tao enligt Puh" av Benjamin Hoff var närmast obligatorisk läsning när jag var ung. Där får vi genom en ganska simpel barnsaga om en tjock och lallande nallebjörn lära oss taoism. (Eller inte, beror ju på hur man ser det.)

"Hedra mysteriet" av Klas Hallberg, med undertiteln "Mindfulness på värmländska". En grabb som förstått att man kan tjäna pengar på att ge ut en snygg, rolig och komplett intetsägande bok om arbetsliv och stress genom att slänga ner lösryckta stycken ur en stand-up komedi och paketera det som personlig utveckling.

* mycket medvetet ordval


torsdag 6 juni 2019

3-lista: Bilderböcker som du hatade


Lista nr 2: Småbarns- och bilderböcker som du skulle velat spola ner i toaletten eller gräva ner i sandlådan när du var liten.

Tänk vad många fula illustrationer, löjliga tilltal och fåniga historier som man matats med som barn. Nu fokuserar vi inte på pedagogik, lyrik, etik eller något djupsinnigt, utan bara vilka småbarnsböcker som vi avskydde.

-

Boktankens förslag till lista nr 2:

Precis allt som har med Barbro Lindgrens Max att göra. Pottor, bollar, bilar och nallar. Det här är mitt hatobjekt nummer ett på grund av det jollriga, larviga språket.
Mitt äldsta barn fick en Max-bok av någon "snäll" släkting och jag var hela tiden tvungen att göra egna texter till den, för ingen vettig vuxen läser väl högt sån smörja som "Titta vovven, klappa missen? Missen arg! Biter Max. Ajaj. Dumma vovven." Nej, på mitt bokbål hamnar Max-böckerna först av alla.

Kattresan av Ivar Arosenius. Katten sprack ju!!!

Vem ska trösta Knyttet? Ja, jag vet. Nu har jag just förstört hela min framtid som bokbloggare. Ingen av er andra kommer att vilja veta av mig mer. Det här är snudd på oförlåtligt i ett Muminälskande Sverige där Tove Jansson är helgonförklarad.
Vad ska jag säga? Jag avskydde boken och trots att mamma försökte läsa den hundrafyrtioelva gånger så slog jag undan den hela tiden.

onsdag 5 juni 2019

3-lista: Idiotiska huvudpersoner


Lista nr 1: 3 böcker där alla andra gillar huvudpersonen - utom du som tycker hen är en idiot

-

Sno min illustration om ni vill, eller låt bli.
Nämn tre böcker utan inbördes rangordning, som ni tycker stämmer på ovanstående påstående.
Länka hit eller dit eller inte alls, men surfa gärna runt och kolla vad andra svarat.

I slutet av sommaren kommer vi i bokbloggosfären förhoppningsvis att ha en komplett lista över de mest onödiga boklistorna. Och kom gärna med egna förslag på 3-i-topp-listor!

-

Boktankens förslag till lista nr 1:
Alla Karlsson på taket-böckerna. Avskyr den lille typen!
Italienska Ferrante-trilogin där jag höll på att storkna på både Elena och Lila.
Tjejen Sol i Anna Roos deckare "Spel", hon borde få en snyting.

tisdag 4 juni 2019

Läser ni Selma Stories-listorna?

Av någon anledning får jag ofta mejl från Selma Stories. Nyhetsbrevsmejl, alltså. De är väldigt lättlästa, väldigt "tjejiga" och väldigt klickvänligt utformade. Allt handlar om böcker, naturligtvis helt inspirerat av att Selma Stories ägs av gigantiska Bonnierförlagen.

Jag borde avsky de här nyhetsbreven. Reklam som ska kännas personlig och noga-utvalt-bara-för-dig ger mig rysningar. Det märkliga är, att jag gillar dem faktiskt!

Här har man insett att de flesta som är storkonsumenter av skönlitteratur är kvinnor, för annars skulle man nog inte valt att ha rosa, rosa, rosa eller använda sig av det bildspråk man gör: i 99 fall av 100 är det tjejer och kvinnor på bilderna. Fotona ser ut att vara köpta från en amerikansk bildbyrå.

Konceptet är vansinnigt enkelt: varva någon intressant intervju med en författare och något tips på bokklubbsläsning eller litterära priser med kopiösa mängder listor. Genialiskt eftersom man vet att folk älskar tio-i-topp-listor, och samtidigt helt sanslöst att det uttjatade konceptet fortfarande fungerar.





Listorna är inte alltid så väl sammansatta och jag misstänker att de enbart innehåller böcker som går att knyta till Bonnierbolagen, men inte desto mindre finns det en hel del inspiration där och jag har svårt att låta bli att kika på dem.

10 böcker om barn som är enögda, 9 vinterböcker du inte får missa, 8 romaner om pappor som sitter i fängelse, 7 böcker för dig som vill bli upptäcktsresande, 6 nya feelgood om starka sexiga kvinnor, 5 seriealbum som förändrade världshistorien... Ni fattar. Listor, listor, listor!

Nu funderar jag på om jag ska göra något liknande på bloggen. Vad tror ni om det? Mycket annat går ju ändå i viloläge under sommarmånaderna. Kanske ska Boktanken ha sin egen lite utflippade samling med listor? Där vi hjälps åt att komponera tipslistor under skruvade ämnen.




torsdag 30 maj 2019

Helgfrågan: Studentens mamma svarar!


Ögonblicksbild från förra studentfesten i det här hemmet, då familjemedlemmarna tog av sig sina studentmössor och lade i tamburen efter utspringet.

En anledning - en STOR anledning! - till att det är så hektiskt här hemma, är att mitt yngsta barn tar studenten den 11 juni. Det ska köpas mat, bakas, städas och fixas. Kläder ska plockas fram, strykas och kanske kompletteras. Skyltar ska ordnas, blommor och inbjudningskort och tårtor och presenter...

I Mias helgfråga undras denna vecka vilken bok man kan ge bort till en student. Jag kan svara, som har varit på väldigt många studentmottagningar de senaste sex åren! Det här är vad jag sett att andra gett och vad mina egna barn (de två som hunnit gå ut gymnasiet) har fått:

1. Hans Roslings böcker (för att ingjuta lite framtidshopp och samtidigt en medvetenhet om världen utanför)

2. Tjocka kokböcker av sorten "så här lär du dig laga allt du behöver kunna för att överleva utan dina föräldrar"

3. Vackra samlingsalbum med Carl Barks klassiska Kalle Anka-serier.

---

Mia undrar också vilken frukost som är vår favoritfrukost. Jag förstår inte riktigt kopplingen - men det kanske inte finns någon? Jag svarar isåfall:

Apelsinjuice, färskpressad såklart.
Grapefrukt. Älskar alla citrusfrukter!
Grovt bröd med ost.
Vitt levainbröd med smaskig marmelad.
Någon melonskiva.
Lite fet yoghurt utan något i.
Och en hel kanna te - Prince Vladimir från Kusmi eller någon lyxig Earl Grey-variant helst.

Säkert för lite fett och protein och för mycket kolhydrater, men nu frågade ju Mia vad jag HELST vill ha, inte vad jag borde ha.

Rabarbertider


Kristi Himmelsfärd - och hela Sverige tycks stänga ner i fyra dagar. Själv är jag hemma och jobbar undan allt jag bara kan. Bilden är från förra året men den skulle lika gärna kunna vara från idag, för klänningen har jag kvar och rabarbern är lika hög.

Hoppas ni får en fin långhelg! Just nu läser jag Leonora Christina Skovs roman (?) "Den som lever stilla" - otroligt fin och gripande men jobbig också, som alltid när jag läser om barn som växer upp i kärlekslösa hem och inte blir riktigt sedda. Hoppas kunna återkomma med recension hyfsat snart.

onsdag 29 maj 2019

50-talets ungdom: om zigenare och en man med kvinnlig pseudonym


Susy träffar en zigenarflicka också (boken är från 1951 och då kallades romer och resandefolk för tattare och zigenare), som hon måste rädda från tanten hon bor hos. Såklart! Alla vet väl att "zigenarkvinnor" är hårdhänta, gapiga och klår upp sina ungar?

Och zigenarflickan har naturligtvis underbara, svarta lockar och stora, vackra rådjursögon - det har de väl, allihop? Innan jag, som barn, läste Katitzi-böckerna hade jag en mycket romantisk idé om dessa vackra zigenare med böljande, svart hår och mörka ögon och starka, viga kroppar. Alltid böljande klänningar och gyllene ringar i öronen. Fria liv! Nöjesfält och tivolin, dragspelsmusik och fioler, färgglatt och grant.

--

När jag letade runt lite efter vem Gretha Stevns var - en dansk författarinna, var min utgångspunkt - fick jag reda på att hon var en han. Surprise!

Gretha Stevns hette egentligen Daniel Jacob Eilif Mortensen och han använde sig alltså av en pseudonym då han skrev dessa ungdomsromaner. Den var inte helt tagen ur luften: hans hustru hette Grethe Hansen-Stevns (jag kan inte låta bli att undra hur hon kände inför att maken snodde hennes namn när han skrev lättviktiga flickböcker!).

Förutom tjugo böcker om Susy, gavs det ut en lika lång serie om flickan Pernille.

Ibland använde han en annan pseudonym: Peter Plök - det var då han skrev pojkböcker. Två serier finns: en om Magnus, en om Rasmus. Produktiv herre, den där Mortensen!

Mortensen föddes 1916 på Färöarna, flyttade till Danmark 1930 och levde där till sin död 1989, 73 år gammal. Se där, man lär sig en hel del av att rota i franska och danska Wikipedia!

50-talets ungdom: Susy på egna ben


"Susy på egna ben" (1950) av Gretha Stevns

"Yrhättan Susy är lika munter och pigg som vanligt, när hon nu skall ut och stå på egna ben. Hon och hennes goda vän Solveig får här följas åt till en internatskola, där de deltar i diverse upptåg och där de blir jättepopulära, därför att de är så käcka och så goda kamrater. (---)"

Hmm. "Jättepopulära", jag lovar att det ordet aldrig skulle förekomma på en baksidestext till en ungdomsroman idag.

Och frågan är om Susy är en så "god kamrat", för det lilla jag hann se när jag nu bläddrade igenom boken så gav hon en klasskamrat en örfil (och hamnade därmed i husarrest i två hela dagar eftersom hon måste lära sig självbehärskning).


tisdag 28 maj 2019

Äntligen mer om Cromwell!


Som jag har väntat på den tredje och avslutande boken om Thomas Cromwell! Fattar inte hur det kan ha tagit Hilary Mantel så lång tid - åtta år - när hon vet hur många som längtat efter den sista romanen i serien.

Nu är den alltså på ingång, "The Mirror and the Light", där vi får följa huvudpersonen under de sista fyra åren av hans liv:
"The long-awaited novel will cover the final four years of Cromwell´s Life, starting with Boleyn´s execution in 1536, and moving to his execution for treason and heresy in 1540".

Det här ser jag verkligen fram emot! Hoppas att Weyler förlag ser till att göra den tredje boken i samma formgivning som de tidigare två trots alla år som förflutit däremellan; det är så tråkigt att ha en bokserie där inte alla böckerna matchar.

Länk till utmärkt artikel i The Guardian.

måndag 27 maj 2019

50-talets ungdom: Susy på äventyr


"Susy på äventyr" (1953) av Gretha Stevns

"Susy, hjältinnan i så många äventyr, har en särskild förmåga att råka ut för spännande saker. En dag räddar hon genom ett modigt ingripande två män från en ilsken tjur. 
Tyvärr visar det sig att männen är ett par ökända bovar, som misstänks för diverse stölder i trakten. Nu börjar en spännande förbrytarjakt, i vilken Susy och hennes vänner kommer att ta verksam del. När bovarna slutligen är fast, blir Susy åter hjältinna för dagen."

Visst är det hyggligt av förlaget (Rabén & Sjögren) att avslöja exakt hela intrigen? Ingenting finns egentligen kvar att läsa! Boken är bara 88 sidor lång och det verkar som att det räcker gott med att läsa baksidestexten...

Mitt minne är att det fanns massvis av böcker med den här handlingen när jag var liten. Skurkar och bovar och tjyvar - inga farliga kriminella element, höga på droger och med skjutvapen i hand.

Det var orakade typer som bröt sig in och stal något i en stuga, för att sedan försvinna till fots och lite klumpigt lämna efter sig avslitna tygbitar som visade sig passa perfekt i deras sönderrivna skjortor... Barnen kunde glatt leka detektiver eftersom de aldrig riskerade något farligt.

50-talets ungdom: Susy´s stora dag


"Susy´s stora dag" (1950) av Gretha Stevns:

"Vår vän Susy har blivit så stor, att hon skall konfirmeras. Men hon är trots detta samma lilla muntra yrhätta som förut. Allvarlig kan hon inte vara lång stund i taget, därtill är hennes liv alltför uppfyllt av glada äventyr, ritter och jakter i skogsmarkerna kring jägmästarbostället, vars medelpunkt hon är."

Det var ju en himlans tur att inte religionen lyckades platta till den "muntra yrhättan" och göra henne allvarlig!

Jag minns att jag tyckte Susy var så otroligt vacker på det här omslaget, med sin smala midja och sina osannolikt långa ben och det gnistrande hårsvallet. Som en Barbie-docka faktiskt, med små toppiga bröst och slanka armar utan synliga muskler.

I bakgrunden sitter en häxa och syr på konfirmationsklänningen, för naturligtvis måste man vara grå, ful, ha glasögon och hästansikte om man är en tant.

50-talets ungdom: Susy & co


"Susy & co." (1952) av Gretha Stevns:

"Den käcka jägmästardottern Susy Brandt med den röda kalufsen och de glittrande ögonen har skaffat sig en grundmurad popularitet överallt där hon drar fram.
Hon lever sitt glada och fria liv i jägmästargården och ute i skog och mark, och hon upplever de märkligaste äventyr. Alltid visar hon att hon har hjärtat på rätta stället, och inte för inte har hon fått tillnamnet den "oförbränneliga".

Här ser vi tydligt att den som är "käck" har långbyxor och jumper, medan kamraten - som säkert är mer välartad - har fin klänning och strumpbyxor.

Vad boken i sig handlar om, har jag ingen aning om: baksidestexten är ju bara en massa floskler om hur poppis bokserien har blivit och säger absolut ingenting om handlingen i just denna lilla ungdomsroman. Men nog ser det ut som att en skum typ flyr genom buskagen?

50-talets ungdom: Susy i knipa


Susy i knipa (1953) av Gretha Stevns:

"Susy är fortfarande samma charmfulla och okonstlade naturbarn som hon alltid varit, en lustig liten flickunge, alltid färdig till ystra upptåg och spratt. 
Glada ritter och spännande jakter är hon med om, till sist råkar hon tack vare sin oförvägsamhet i livsfara men blir lyckligtvis räddad, säkert till stor glädje för alla hennes otaliga vänner i läsekretsen."

Här ser vi det vackra "naturbarnet", tydligen närmast en ung kvinna om än kallad "lustig liten flickunge", dramatiskt räddas ur vattnet av en snygg och sammanbiten ung man i uppkavlade byxor. Man undrar ju liiiiite vad det skickade för signaler till dåtidens unga flickor, att även en kavat tjej nödvändigtvis måste räddas av en kapabel kille.

lördag 25 maj 2019

Allt jag önskade


Bokens titel: Allt jag önskade
Författare: Lucy Dillon
Originalets titel: All I Ever Wanted
Översättare: Ann Björkhem
Förlag: Bonnier Pocket, 2018
Antal sidor: 437

Jag kände att jag behövde något varmt, mjukt, oförargligt och lättläst. Det blev en Dillon-feelgood och den fyllde sitt syfte: trevlig godnattläsning som engagerar alldeles lagom.

Det här är dock den sämsta av hennes många böcker: den är förutsägbar både i handlingens stora drag och i många enskilda händelser och detaljer.

Värst är dock den totala avsaknaden av kommunikation mellan huvudpersonerna Caitlin och Patrick. De är gifta, har en pojke som snart fyller tio (på några ställen står att han är åtta, vilket nästan får mig att vilja bränna upp boken för jag blir skogstokig på när man inte dubbelkollar de "fakta" man planterat ut på sina egna romanfigurer!) och en flicka som är fyra år. Äktenskapet knakar i fogarna; Patrick jobbar jämt och är aldrig hemma, Caitlin längtar ut och känner sig begränsad.

Eftersom de inte alls klarar av att prata med varann leder diverse idiotiska förvecklingar till att de båda tror att den andre vill skiljas.

De flyttar isär och börjar istället ses hemma hos Patricks storasyster varannan helg, då barnen ska skyfflas mellan dem. Storasyster Eva är barnlös men har två mopsar. (Hon bor för övrigt i den lilla staden Longhampton där alla Lucy Dillons böcker utspelar sig, så nu börjar jag känna igen både omgivningarna och invånarna!).

Eva är mycket skeptisk till att hjälpa till med att ta hand om två små barn, men det visar sig såklart att de "öppnar hennes hjärta", som det brukar heta i den här sortens böcker. Inte bara det: faster Eva är den person som barnen till slut vågar berätta hemligheter för.

Mitt omdöme: Trevlig och varm men rätt platt. Och huvudpersonerna skulle behöva lära sig prata med varann - men då hade väl boken bara varit 37 sidor istället för 437 såklart.

Länk till boken på Adlibris: POCKET och STORPOCKET och INBUNDEN

söndag 19 maj 2019

Lite krasslig, bara


Bokens titel: Lite krasslig, bara
Författare: Stephen King
Originalets titel: Under the Weather
Översättare: Lena Jonsson
Förlag: Novellix, 2018
Antal sidor: 34

Han skriver så bra, Stephen King. Det känns som att orden bara kommer helt naturligt till honom, som att texten bara rinner framför mina ögon, som att jag aldrig fastnar på något störande. Underbart med såna berättare!

Det här är en liten rysare. Även om jag begriper rätt omgående vad som hänt och vad som kommer att hända så är det spännande, på det där mysrysiga sättet. Överraskningsmomentet uteblir, men det gör just ingenting.

Jag ska inte säga mycket alls om handlingen: läs boken själva istället! Kort handlar den om mr Franklin, han tycks vara i nedre medelåldern och jobbar på en reklambyrå. Tillsammans med sin älskade hustru Ellen bor han i en fin lägenhet i New York. Men så får hyreshuset problem med en fruktansvärd stank...

Mitt omdöme: En perfekt avvägd liten novell i bästa King-stil!

Länk till boken på Adlibris: MINI-POCKET

onsdag 15 maj 2019

Manhattan Transfer


Bokens titel: Manhattan Transfer
Författare: Katja Hvenmark Nilsson
Förlag: Hoi förlag, 2019
Antal sidor: 283

Jag är inte så van vid att läsa feelgood, så därför tar det en bit in i boken innan jag inser att man nog inte ska förvänta sig att lära känna personerna särskilt bra: de är bifigurer hela bunten i en varm, glad och färggrann historia.

Istället för djup är det högt tempo, mängder av myllrande människor, knasiga incidenter och högst osannolika händelser som svischar förbi. Jag ger upp ambitionerna att förstå huvudpersonen Vienna, en sällsynt naiv tjej i 20-årsåldern som flyr Linköping för New York, och fokuserar på att se boken som ren underhållning.

Vienna jobbar på en hemlarmsfirma och är en av deras absolut bästa operatörer där. Hon har ett förhållande med chefen, Axel, som dock inte är snäll mot henne. Efter att han gjort slut med henne, kastat ut henne ur sin lägenhet och avskedat henne från jobbet så skrapar Vienna ihop sina sparpengar och sticker till USA för att träffa en amerikansk fotograf hon mött på sin systers bröllop.

I storstaden är alla märkligt unika och udda varelser. Vienna själv är lättlurad och verkar ha svårt för rak och tydlig kommunikation, vilket gör att många utnyttjar henne och trampar på henne. Det är uppenbart att de svårigheter hon utsätts för tvingar henne att utveckla nya sidor hos sig själv och hitta ett mod som hon verkligen inte trodde att hon hade.

Jag gillar att boken är varm och okomplicerad och inte trasslar in sig i kärleksgull. Den handlar om många starka kvinnor, och de killar som figurerar i bakgrunden är generellt hjälpsamma, vänliga och varmhjärtade.

Däremot har jag otroligt svårt för kapitelindelningen. Vi är väl alla vana vid att författare varvar tillbakablickar med nutidsbeskrivningar - det är ju mer regel än undantag - men jag har sällan sett det så knepigt genomfört som i den här boken. Kapitlen inleds med veckodag, datum och klockslag. Just nu skulle det alltså stå "Onsdagen den 15 maj 2019 kl. 09:30". Alltså, jag orkar verkligen inte hålla reda på tiden på det viset när jag läser något lättviktigt som detta.

Mitt omdöme: "En rapp feelgood" står det på omslaget - och det sammanfattar nog det mesta: högt tempo, ytliga personbeskrivningar, varm känsla, osannolika förvecklingar och givetvis ett mysigt knyta-ihop-säcken-slut.

Mitt foto: Kritorna finns där av en anledning... De har en viktig koppling till Viennas liv i New York.

Länk till boken på Adlibris: DANSKT BAND

Tack till författaren för recensions-exet och den fina hälsningen inuti!


tisdag 14 maj 2019

Topplistan: sju läsvärda biografier

Några riktigt bra biografier, memoarer och självbiografier vill Johannas deckarhörna bli tipsad om. Här är mina sju förslag utan inbördes rangordning:


Charles Darwins självbiografi har jag visat många, många gånger nu - 
men den är så väldigt bra så den är värd det!


Boken om Winston Churchills hustru sög tag i mig från första sidorna. 
Vi får följa Clementines hela liv och det är verkligen extraordinärt på alla vis.


Malin Lagerlöfs dagboksanteckningar från året som följde på hennes mans 
försvinnande och förmodade död är djupt gripande och väldigt välskrivet.


Slas son, Nils Claesson, skriver om sin far i en lite kåserande ton. 
Här lärde jag mig mycket som jag inte känt till om Slas förut.


Fakta om Florence Stephens, omgjort till en roman: om hur denna förmögna kvinna 
blir av med i stort sett allt hon har, lurad av en kunglig sprätt.


Önskar Helena Henschen hade levt lite längre, för hon skriver makalöst bra 
om sin familjs spännande historia. 


Årstafruns 1700-talsdagböcker sträcker sig över flera decennier och 
är verkligt givande för den historieintresserade. 

måndag 13 maj 2019

Jag läser sällan fackböcker om botanik eller ekologi


...men jag har blivit rätt snitsig på att hitta bra internetsajter med fakta om flora och fauna. De sällsynta blogginläggen beror just nu mest på att jag lagt oproportionerligt mycket tid på att engagera mig i Friluftsfrämjandet (i styrelsen för vår lokalavdelning och som marknadsförare för densamma, vilket innebär en hel del ideellt arbete med att fixa skyltar, flygblad, annonser och förstås inlägg i sociala medier) och som mullefröken. Varenda helg har det varit något!

Bland annat har jag läst på om granars fortplantning, pappersmassa, grot (nyord för "grenar och toppar" har jag fått lära mig), igelkottar, hur nyckelpigebebisar ser ut, vilken månad flest rådjurskid föds och hur många rum en bäver har i sin hydda.

Det har varit hektiska helger med mängder av friluftsliv och ganska lite romanläsning. Mitt läsande har reducerats till att leta fakta som jag kan presentera för mullebarnen. Det finns ofattbart mycket att lära sig, även när man är halvvägs genom livet, har jag insett.


Jag har gjort klippdockor som barnen får leka med och fundera kring lager-på-lager-principen.


Räven har fått följa med flera gånger. Den är väldigt populär bland barnen.


måndag 6 maj 2019

Lazarus


Bokens titel: Lazarus
Författare: Lars Kepler (pseudonym)
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2018
Antal sidor: 543

Det är lite som att köpa en gigantisk påse med lösviktsgodis, det här. Jag vet att jag inte borde, att det inte är nyttigt, att det kostar en hel del för tomma kalorier. Att det är beroendeframkallande.

Jag fattar inte riktigt varför jag envisas med att läsa de här tegelstenarna. De är så vansinnigt osannolika så det är rent löjligt: huvudpersonerna har förmågor långt utöver normala människors.

Men jag gillar Joona Linna, kriminalkommissarien med en IQ som är högre än resten av den samlade poliskåren i Sverige. Han har levt större delen av sitt vuxna liv i skräck för att den monstruöse mördaren Jurek ska få tag i hans fru, hans dotter, hans vänner, hans vänners familjer, hans arbetskamrater och deras familjer.

Ändå är det precis det som händer - både i denna bok och i några föregående. Jurek kan manipulera folk på ett sätt som vida överstiger en psykopat med hypnotiska förmågor, han kan tänka i så många led att schackmästare borde vara avundsjuka och hans hat mot Joona är livslångt och totalt konsumerande.

Jag kan inte säga så mycket om handlingen, för om någon händelsevis inte har läst men planerar att göra det så ska jag inte sabotera. Jurek kör sin vanliga stil: genom att terrorisera dem man älskar mest kommer han att få några av våra huvudpersoner att försäga sig, ge upp och framför allt: LIDA. Allt han gör syftar ju till att få Joona att lida.

Hur han når dit är helt sinnessjukt absurt, osannolikt, fånigt, blodigt, våldsamt och faktiskt nästan rent omöjligt. Men, men. I romaner kan man göra det omöjliga, där sätter inte verkligheten stopp.

Spännande och hur löjligt som helst, får bli min sammanfattning av det här. Nu är jag mätt på min årliga dos Kepler i alla fall, nöjd med att ha fått veta lite mer om Joona och hans gäng, däst av Jureks splatterfilmseffekter och precis som om jag hade glufsat i mig ett halvt kilo karameller undrar jag varför jag egentligen utsätter mig själv för det här?

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN eller STORPOCKET

P.S. Samtliga böcker i serien finns recenserade på bloggen, om man använder sökfunktionen.

söndag 5 maj 2019

Alla böckerna i serien "Släkten"

Här är böckerna i serien "Släkten" i kronologisk ordning. Om ni klickar på länkarna så kommer ni till mina ursprungliga recensioner (varav flera inte är direkt lysande) eller så läser ni de korta sammanfattningarna bara!



Bok nr 1: Blandat blod av Katarina Mazetti
Denna har jag inte läst, men det borde jag väl göra. Här startar berättelsen i Blekinge på 900-talet då de två bröderna Svarte och Kåre växer upp med sin far skeppsbyggaren. Genom kvinnan Milka, som Svarte möter på ett plundringståg (handelsresa...) i Kiev kommer bärnstensringen in i släktkrönikan.



Bok nr 2: Sigrids hemlighet av Karin Wahlberg
Början av 1000-talet. Vikingaflickan Sigrid råkar ut för ett brutalt överfall som hon sedan håller tyst om för alltid. (Sigrids mormors mor är den där Milka från rusernas rike som först hade ringen.) Jag tyckte väldigt mycket om den här boken eftersom den verkligen levandegör handeln i hamnstaden Sigtuna, vardagslivet och de stora festerna. Sigrids familj känns helt verklig.



Bok nr 3: Tempelbranden av Catharina Ingelman-Sundberg
Mitten av 1000-talet. Boken utspelar sig i Mälardalen, i en tid då vikingarnas asatro fick konkurrens av Vite krist - och då folket under lång tid valde att tro på bådadera. Mycket spännande om den unga Åsa som är den enda i sin familj som överlever det sista höstblotet; de andra slaktas då de inte vill omvända sig till kristendomen. Åsa växer upp och kämpar för att hitta sin roll som hustru i en kristen familj; en stor skillnad mot att vara fru till en viking. En av de klart bättre böckerna i serien!



Bok nr 4: Helenas hämnd av Maria Gustavsdotter
Början av 1100-talet. Helena gifter bort sin dotter Agnes med en fasansfull hustrumisshandlare - men Helena, Agnes och gårdsfolket får till slut nog... Mycket handlar om pilgrimsfärder, evighetslånga ritter, praktfulla katedraler, nunnekloster och mirakel, men författaren gör ett bra jobb med att få även detta mindre tråkigt.



Bok nr 5: Drottningkronan av Ingrid Kampås
Mitten av 1100-talet. Lilla Ester (hon är ovanstående Helenas yngsta dotter ) växer upp i en brytningstid då asatroende tvångskristnas och då trälar ännu finns. Livet är hårt på gårdarna, rövare hotar i skogen, det är svårt att veta vem man kan lita på. Ester tvingas gå i kloster men slipper sedan fri. Miljö- och historiebeskrivningarna är fina men människorna känns konstruerade.



Bok nr 6: Ringens gåta av Elisabeth Nemert
Början av 1200-talet. Helena (vars morfars mor är Ester) flyr från sin familj som 5-åring, efter att ha blivit utsatt för brudrov - och sedan hittar hon inte hem igen. Intrigen handlar om kretsen kring Birger Jarl men det är för mycket kärlek, romantik, svärmeri och ångande kärleksmöten för att jag ska uppskatta läsningen fullt ut.



Bok nr 7: Stenhuggarens dotter av Ewa Klingberg
Mitten av 1200-talet. Sissela är dotter till en stenhuggare och lär sig hans yrke, blir utomordentligt duktig och får tjänst hos konungen. Väl i Stockholm får hon agera frilla mer än stenhuggare. Hon föder tvillingdöttrarna Ingrid och Ylva, vars far är en kyrkans man. Sissela verkar tämligen promiskuös och i övrigt får jag ingen känsla för henne eftersom hela berättelsen har så bråttom.



Bok nr 8: Falkens döttrar av Elvira Birgitta Holm
Slutet av 1200-talet, början av 1300-talet. Ingrid och Ylva är tvillingar men inte alls lika. Ylva är kvinnan som älskar både kvinnor och män, klär sig som kvinna men oftare som man, lever ett förtryckt kvinnoliv på gården eller ett utagerande mansliv på kungliga slottet. Ganska platt historia där det är svårt att sympatisera med huvudpersonerna Disa, Ingrid och Ylva.



Bok nr 9: Skuggornas tid av Agneta Arnesson Westerdahl
Mitten av 1300-talet. Ylvas dotterdotter Elin går ensam på sin gård i Uppland efter att maken och barnen dött i pesten. Men hennes liv förändras för alltid då hon hittar en övergiven flicka i skogen - och förälskar sig i Arvid, som tar henne med till Östergötland, Västergötland och slutligen Gotland för att undkomma striderna mellan kungen och hans söner. En av de allra bästa böckerna i serien!



Bok nr 10: Midsommarbrud av Elisabeth Östnäs
Denna bok har inte kommit ut i pocket än, så jag får avvakta till sommaren 2019.