söndag 19 maj 2019

Lite krasslig, bara


Bokens titel: Lite krasslig, bara
Författare: Stephen King
Originalets titel: Under the Weather
Översättare: Lena Jonsson
Förlag: Novellix, 2018
Antal sidor: 34

Han skriver så bra, Stephen King. Det känns som att orden bara kommer helt naturligt till honom, som att texten bara rinner framför mina ögon, som att jag aldrig fastnar på något störande. Underbart med såna berättare!

Det här är en liten rysare. Även om jag begriper rätt omgående vad som hänt och vad som kommer att hända så är det spännande, på det där mysrysiga sättet. Överraskningsmomentet uteblir, men det gör just ingenting.

Jag ska inte säga mycket alls om handlingen: läs boken själva istället! Kort handlar den om mr Franklin, han tycks vara i nedre medelåldern och jobbar på en reklambyrå. Tillsammans med sin älskade hustru Ellen bor han i en fin lägenhet i New York. Men så får hyreshuset problem med en fruktansvärd stank...

Mitt omdöme: En perfekt avvägd liten novell i bästa King-stil!

Länk till boken på Adlibris: MINI-POCKET

onsdag 15 maj 2019

Manhattan Transfer


Bokens titel: Manhattan Transfer
Författare: Katja Hvenmark Nilsson
Förlag: Hoi förlag, 2019
Antal sidor: 283

Jag är inte så van vid att läsa feelgood, så därför tar det en bit in i boken innan jag inser att man nog inte ska förvänta sig att lära känna personerna särskilt bra: de är bifigurer hela bunten i en varm, glad och färggrann historia.

Istället för djup är det högt tempo, mängder av myllrande människor, knasiga incidenter och högst osannolika händelser som svischar förbi. Jag ger upp ambitionerna att förstå huvudpersonen Vienna, en sällsynt naiv tjej i 20-årsåldern som flyr Linköping för New York, och fokuserar på att se boken som ren underhållning.

Vienna jobbar på en hemlarmsfirma och är en av deras absolut bästa operatörer där. Hon har ett förhållande med chefen, Axel, som dock inte är snäll mot henne. Efter att han gjort slut med henne, kastat ut henne ur sin lägenhet och avskedat henne från jobbet så skrapar Vienna ihop sina sparpengar och sticker till USA för att träffa en amerikansk fotograf hon mött på sin systers bröllop.

I storstaden är alla märkligt unika och udda varelser. Vienna själv är lättlurad och verkar ha svårt för rak och tydlig kommunikation, vilket gör att många utnyttjar henne och trampar på henne. Det är uppenbart att de svårigheter hon utsätts för tvingar henne att utveckla nya sidor hos sig själv och hitta ett mod som hon verkligen inte trodde att hon hade.

Jag gillar att boken är varm och okomplicerad och inte trasslar in sig i kärleksgull. Den handlar om många starka kvinnor, och de killar som figurerar i bakgrunden är generellt hjälpsamma, vänliga och varmhjärtade.

Däremot har jag otroligt svårt för kapitelindelningen. Vi är väl alla vana vid att författare varvar tillbakablickar med nutidsbeskrivningar - det är ju mer regel än undantag - men jag har sällan sett det så knepigt genomfört som i den här boken. Kapitlen inleds med veckodag, datum och klockslag. Just nu skulle det alltså stå "Onsdagen den 15 maj 2019 kl. 09:30". Alltså, jag orkar verkligen inte hålla reda på tiden på det viset när jag läser något lättviktigt som detta.

Mitt omdöme: "En rapp feelgood" står det på omslaget - och det sammanfattar nog det mesta: högt tempo, ytliga personbeskrivningar, varm känsla, osannolika förvecklingar och givetvis ett mysigt knyta-ihop-säcken-slut.

Mitt foto: Kritorna finns där av en anledning... De har en viktig koppling till Viennas liv i New York.

Länk till boken på Adlibris: DANSKT BAND

Tack till författaren för recensions-exet och den fina hälsningen inuti!


tisdag 14 maj 2019

Topplistan: sju läsvärda biografier

Några riktigt bra biografier, memoarer och självbiografier vill Johannas deckarhörna bli tipsad om. Här är mina sju förslag utan inbördes rangordning:


Charles Darwins självbiografi har jag visat många, många gånger nu - 
men den är så väldigt bra så den är värd det!


Boken om Winston Churchills hustru sög tag i mig från första sidorna. 
Vi får följa Clementines hela liv och det är verkligen extraordinärt på alla vis.


Malin Lagerlöfs dagboksanteckningar från året som följde på hennes mans 
försvinnande och förmodade död är djupt gripande och väldigt välskrivet.


Slas son, Nils Claesson, skriver om sin far i en lite kåserande ton. 
Här lärde jag mig mycket som jag inte känt till om Slas förut.


Fakta om Florence Stephens, omgjort till en roman: om hur denna förmögna kvinna 
blir av med i stort sett allt hon har, lurad av en kunglig sprätt.


Önskar Helena Henschen hade levt lite längre, för hon skriver makalöst bra 
om sin familjs spännande historia. 


Årstafruns 1700-talsdagböcker sträcker sig över flera decennier och 
är verkligt givande för den historieintresserade. 

måndag 13 maj 2019

Jag läser sällan fackböcker om botanik eller ekologi


...men jag har blivit rätt snitsig på att hitta bra internetsajter med fakta om flora och fauna. De sällsynta blogginläggen beror just nu mest på att jag lagt oproportionerligt mycket tid på att engagera mig i Friluftsfrämjandet (i styrelsen för vår lokalavdelning och som marknadsförare för densamma, vilket innebär en hel del ideellt arbete med att fixa skyltar, flygblad, annonser och förstås inlägg i sociala medier) och som mullefröken. Varenda helg har det varit något!

Bland annat har jag läst på om granars fortplantning, pappersmassa, grot (nyord för "grenar och toppar" har jag fått lära mig), igelkottar, hur nyckelpigebebisar ser ut, vilken månad flest rådjurskid föds och hur många rum en bäver har i sin hydda.

Det har varit hektiska helger med mängder av friluftsliv och ganska lite romanläsning. Mitt läsande har reducerats till att leta fakta som jag kan presentera för mullebarnen. Det finns ofattbart mycket att lära sig, även när man är halvvägs genom livet, har jag insett.


Jag har gjort klippdockor som barnen får leka med och fundera kring lager-på-lager-principen.


Räven har fått följa med flera gånger. Den är väldigt populär bland barnen.


måndag 6 maj 2019

Lazarus


Bokens titel: Lazarus
Författare: Lars Kepler (pseudonym)
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2018
Antal sidor: 543

Det är lite som att köpa en gigantisk påse med lösviktsgodis, det här. Jag vet att jag inte borde, att det inte är nyttigt, att det kostar en hel del för tomma kalorier. Att det är beroendeframkallande.

Jag fattar inte riktigt varför jag envisas med att läsa de här tegelstenarna. De är så vansinnigt osannolika så det är rent löjligt: huvudpersonerna har förmågor långt utöver normala människors.

Men jag gillar Joona Linna, kriminalkommissarien med en IQ som är högre än resten av den samlade poliskåren i Sverige. Han har levt större delen av sitt vuxna liv i skräck för att den monstruöse mördaren Jurek ska få tag i hans fru, hans dotter, hans vänner, hans vänners familjer, hans arbetskamrater och deras familjer.

Ändå är det precis det som händer - både i denna bok och i några föregående. Jurek kan manipulera folk på ett sätt som vida överstiger en psykopat med hypnotiska förmågor, han kan tänka i så många led att schackmästare borde vara avundsjuka och hans hat mot Joona är livslångt och totalt konsumerande.

Jag kan inte säga så mycket om handlingen, för om någon händelsevis inte har läst men planerar att göra det så ska jag inte sabotera. Jurek kör sin vanliga stil: genom att terrorisera dem man älskar mest kommer han att få några av våra huvudpersoner att försäga sig, ge upp och framför allt: LIDA. Allt han gör syftar ju till att få Joona att lida.

Hur han når dit är helt sinnessjukt absurt, osannolikt, fånigt, blodigt, våldsamt och faktiskt nästan rent omöjligt. Men, men. I romaner kan man göra det omöjliga, där sätter inte verkligheten stopp.

Spännande och hur löjligt som helst, får bli min sammanfattning av det här. Nu är jag mätt på min årliga dos Kepler i alla fall, nöjd med att ha fått veta lite mer om Joona och hans gäng, däst av Jureks splatterfilmseffekter och precis som om jag hade glufsat i mig ett halvt kilo karameller undrar jag varför jag egentligen utsätter mig själv för det här?

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN eller STORPOCKET

P.S. Samtliga böcker i serien finns recenserade på bloggen, om man använder sökfunktionen.

söndag 5 maj 2019

Alla böckerna i serien "Släkten"

Här är böckerna i serien "Släkten" i kronologisk ordning. Om ni klickar på länkarna så kommer ni till mina ursprungliga recensioner (varav flera inte är direkt lysande) eller så läser ni de korta sammanfattningarna bara!



Bok nr 1: Blandat blod av Katarina Mazetti
Denna har jag inte läst, men det borde jag väl göra. Här startar berättelsen i Blekinge på 900-talet då de två bröderna Svarte och Kåre växer upp med sin far skeppsbyggaren. Genom kvinnan Milka, som Svarte möter på ett plundringståg (handelsresa...) i Kiev kommer bärnstensringen in i släktkrönikan.



Bok nr 2: Sigrids hemlighet av Karin Wahlberg
Början av 1000-talet. Vikingaflickan Sigrid råkar ut för ett brutalt överfall som hon sedan håller tyst om för alltid. (Sigrids mormors mor är den där Milka från rusernas rike som först hade ringen.) Jag tyckte väldigt mycket om den här boken eftersom den verkligen levandegör handeln i hamnstaden Sigtuna, vardagslivet och de stora festerna. Sigrids familj känns helt verklig.



Bok nr 3: Tempelbranden av Catharina Ingelman-Sundberg
Mitten av 1000-talet. Boken utspelar sig i Mälardalen, i en tid då vikingarnas asatro fick konkurrens av Vite krist - och då folket under lång tid valde att tro på bådadera. Mycket spännande om den unga Åsa som är den enda i sin familj som överlever det sista höstblotet; de andra slaktas då de inte vill omvända sig till kristendomen. Åsa växer upp och kämpar för att hitta sin roll som hustru i en kristen familj; en stor skillnad mot att vara fru till en viking. En av de klart bättre böckerna i serien!



Bok nr 4: Helenas hämnd av Maria Gustavsdotter
Början av 1100-talet. Helena gifter bort sin dotter Agnes med en fasansfull hustrumisshandlare - men Helena, Agnes och gårdsfolket får till slut nog... Mycket handlar om pilgrimsfärder, evighetslånga ritter, praktfulla katedraler, nunnekloster och mirakel, men författaren gör ett bra jobb med att få även detta mindre tråkigt.



Bok nr 5: Drottningkronan av Ingrid Kampås
Mitten av 1100-talet. Lilla Ester (hon är ovanstående Helenas yngsta dotter ) växer upp i en brytningstid då asatroende tvångskristnas och då trälar ännu finns. Livet är hårt på gårdarna, rövare hotar i skogen, det är svårt att veta vem man kan lita på. Ester tvingas gå i kloster men slipper sedan fri. Miljö- och historiebeskrivningarna är fina men människorna känns konstruerade.



Bok nr 6: Ringens gåta av Elisabeth Nemert
Början av 1200-talet. Helena (vars morfars mor är Ester) flyr från sin familj som 5-åring, efter att ha blivit utsatt för brudrov - och sedan hittar hon inte hem igen. Intrigen handlar om kretsen kring Birger Jarl men det är för mycket kärlek, romantik, svärmeri och ångande kärleksmöten för att jag ska uppskatta läsningen fullt ut.



Bok nr 7: Stenhuggarens dotter av Ewa Klingberg
Mitten av 1200-talet. Sissela är dotter till en stenhuggare och lär sig hans yrke, blir utomordentligt duktig och får tjänst hos konungen. Väl i Stockholm får hon agera frilla mer än stenhuggare. Hon föder tvillingdöttrarna Ingrid och Ylva, vars far är en kyrkans man. Sissela verkar tämligen promiskuös och i övrigt får jag ingen känsla för henne eftersom hela berättelsen har så bråttom.



Bok nr 8: Falkens döttrar av Elvira Birgitta Holm
Slutet av 1200-talet, början av 1300-talet. Ingrid och Ylva är tvillingar men inte alls lika. Ylva är kvinnan som älskar både kvinnor och män, klär sig som kvinna men oftare som man, lever ett förtryckt kvinnoliv på gården eller ett utagerande mansliv på kungliga slottet. Ganska platt historia där det är svårt att sympatisera med huvudpersonerna Disa, Ingrid och Ylva.



Bok nr 9: Skuggornas tid av Agneta Arnesson Westerdahl
Mitten av 1300-talet. Ylvas dotterdotter Elin går ensam på sin gård i Uppland efter att maken och barnen dött i pesten. Men hennes liv förändras för alltid då hon hittar en övergiven flicka i skogen - och förälskar sig i Arvid, som tar henne med till Östergötland, Västergötland och slutligen Gotland för att undkomma striderna mellan kungen och hans söner. En av de allra bästa böckerna i serien!



Bok nr 10: Midsommarbrud av Elisabeth Östnäs
Denna bok har inte kommit ut i pocket än, så jag får avvakta till sommaren 2019.

fredag 3 maj 2019

Jag kollar inte på teve. Jag binge-tittar!

Vem bor här? från SVT Play

Ni kan fråga vem som helst i min familj: alla kommer att säga "Hon kollar inte på teve". Och det är helt sant.

Jag har ingen teveapparat längre, den är undanstuvad på övervåningen och inte ens inkopplad. Förut kollade jag åtminstone nyhetssändningarna och lite annat, som Uppdrag granskning, Dokument utifrån, Antikrundan, kanske lite Solsidan och något Simpsons-avsnitt och Morden i Midsomer.

Nu senast såg jag "Vem bor här?", det var underhållande, men trist att kolla framför datorn istället för att som förr sitta i soffan med familjen och käka popcorn och heja på gladiatorerna på fredagskvällarna.

När folk som ser mycket på teve undrar hur jag hinner läsa så många böcker så är det givna svaret att "jag läser istället för att kolla på teve". Men det är ju inte helt sant, för jag läste mycket även på den tiden då jag hade teven framme. Och ännu mer på den tiden då jag åkte pendeltåg, för då ägnade jag jobbdagens resor åt att läsa.

Lite snorkigt låter det allt, att säga att man inte ser på teve, som om det är ett ställningstagande för att man vill verka intellektuell och lite märkvärdig. Jag har förstått det på folk när jag säger "Jag har inte sett den serien". För min del handlar det mest om koncentration: jag somnar lätt framför teven och orkar inte engagera mig i långfilmer när jag jobbat en hel dag.

Det trista är att jag inte kan ha en åsikt om det som vänner pratar om. Det började med "Orange is the new black" och sedan någon berömd serie om en mattelärare som kokar meth. Sedan kom Game of Thrones, som jag inte sett ett enda avsnitt av. Den ena mastodontserien efter den andra.

Jag har inte ens Netflix. Man blir lite udda i bekantskapskretsen när man inte kan något alls om de där serierna som "alla andra" verkar kolla på. "Den är jättebra, en riktig kvalitetsserie!" får jag ofta höra.

Bonusfamiljen från SVT Play

Men så var jag sjuk förra veckan och fick för mig att kanske titta lite på SVT Play på min jobbdator. Började se "Bonusfamiljen" och sedan såg jag snabbt hela första säsongen. Intressant fenomen, det där. Plötsligt fattade jag lockelsen med att bli matad med något riktigt välspelat och underhållande - utan att läsa ett enda ord. Det är inte ofta jag känner så!

Bonusfamiljen är långt över förväntan. Kul! Men nu vet ni varför jag inte skriver så mycket: jag har fastnat i en teveserie.

lördag 27 april 2019

Totalskada


Bokens titel: Totalskada
Författare: Helena von Zweigbergk
Förlag: Norstedts, 2018
Antal sidor: 311

Xavier flydde från Argentina tillsammans med sin lilla dotter Maria, efter att hans unga hustru Ana mördats av regimen. Här i Sverige träffade han Agneta och bildade familj med henne: de fick ett tvillingpar och köpte ett hus i en fin förort till Stockholm. Mamma, pappa, tre flickor och en hund i en trygg och lycklig tillvaro - så vill de nog alla tänka på de decennier som följer.

Ett litet moln är Ana. Hon finns ständigt närvarande. Ouppnåelig förstås, eftersom hon är död. Agneta känner ständigt att hennes man favoriserar sin första hustru och framför allt sin dotter Maria. Det är en obehaglig känsla att konkurrera om uppmärksamheten med ett barn.

Under flickornas uppväxt inreder Agneta hemmet med en kostsam blandning av konst, arvegods, antikviteter, loppisfynd och vanliga IKEA-möbler. För henne är prylarna verkligen viktiga: de säger så mycket om henne själv och det liv hon vill visa upp inför andra.

Nu är flickorna stora och har flyttat hemifrån. Kvar i det vackra huset är Agneta och Xavier - och en allt större tystnad dem emellan. Medan hon jobbar som lärare och är borta hela dagarna är han hemma med hunden, eftersom han gått i pension. Agneta tycker att maken glidit ifrån henne men begriper inte riktigt varför - förrän han börjar prata om att återvända till Argentina. En sista gång i livet, heter det, för att avsluta det han inte hann då han flydde.

På Agnetas skola finns en lärare som hon är lite intresserad av, ja kanske lite förälskad i? Hon tillåter sig att dagdrömma om en flirt med honom, trots att hon älskar sin man. Men nu är de inte unga längre och hon funderar på vad återstoden av livet ska innebära: vill Xavier hellre bo i Argentina, vill hon själv isåfall följa med, vill hon bryta upp och börja på nytt?

Så inträffar katastrofen då huset brinner ner till grunden och det är Agnetas fel. Vad finns kvar av hennes liv och äktenskap när känslorna svalnat och det inte längre finns några saker eller ett gemensamt hem som håller ihop paret?

Jag ville så gärna läsa om allt det här ovanstående - författaren är skicklig på att beskriva känslor, små meningsutbyten och vardagssituationer - men tycker att en för stor del av romanen handlade om Agnetas skuld och ånger. Det gjorde läsningen lite trög och jag ville raska på.

Det intressanta för mig är inledningen och avslutningen, att inte vara ung längre utan medelålders och ifrågasätta sitt liv och de val man gjort. Jag gillar att huvudpersonen Agneta utvecklas, likaså döttrarna, och att de alla lär sig något av svårigheterna.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN

tisdag 23 april 2019

Bränn alla mina brev


Bokens titel: Bränn alla mina brev
Författare: Alex Schulman
Förlag: Bookmark, 2019
Antal sidor: 276

Jag tyckte att Alex Schulman skrev alldeles fantastiskt bra i "Glöm mig", romanen som är snudd på självbiografisk och handlar om hur han växte upp med en berömd men alkoholiserad mamma. 

I den boken får vi veta en del om mamma Lisettes egna föräldrar, som sannolikt gav upphov till många av hennes problem. Lisette var yngsta dotter till Sven Stolpe och hans hustru Karin. Jag ska inte berätta mer om vilka de var - lätt att googla! - men vi kan väl konstatera att Alex Schulman har många välkända och högt ansedda personer i sin släkt i flera generationer bakåt.

Jag vågade knappt hoppas på att denna roman skulle gripa tag i mig lika mycket som "Glöm mig", men det gjorde den. Det är en vidunderligt vacker kärleksberättelse, där man plågas av att redan i förväg veta hur romansen kommer att sluta. Jag vill knappt ta in de uppoffringar Karin gjorde under sitt liv, utan hoppas på något mirakulöst sätt att historien ska ändra sig.

Med den här boken ger Alex Schulman sin mormor upprättelse; här får hon blomstra och leva, här målas en bild av henne upp som kompensation för att hon aldrig omnämns i några texter och att alla fotografier av henne är märkligt försvunna. Framför allt får både hennes nu levande släktingar och alla vi andra en förklaring till varför hon stannade i det äktenskap där hon var kuvad och förnedrad i årtionden.

Jag blir djupt tagen av skildringen av den unga, vackra och relativt nygifta Karin som reser till Sigtuna för att översätta några franska böcker medan hennes man skriver på ett teaterstycke - och hur hon möter den några år yngre Olof Lagercrantz som blir hennes livs stora kärlek. Den dagbok han skrev ligger till grund för romanen, tillsammans med Svens många böcker på temat äktenskapsförbrytare - och inte minst Karins och Olofs innerliga kärleksbrev till varandra.

Mitt omdöme: En bittert sorglig och ljuvlig kärlekshistoria som sträcker sig från 1930-talet och ett halvt sekel framåt men aldrig får ett lyckligt slut. Schulman är fenomenal på att växla mellan skildringar av hur han leker detektiv för att hitta sin mormors hemligheter, gamla dagboksanteckningar, utdrag ur brev, redogörelser för egna barndomsminnen och iscensättningar av vad som hände i triangeldramat mellan Karin, Sven och Olof.

(Å, om man kunde fått sitta med vid en släktmiddag hos paret Stolpes ättlingar! Jag undrar hur de tar emot böckerna om Lisette och Karin? )

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN
Länk till boken på Bokus: INBUNDEN

måndag 22 april 2019

Red Coconut


Bokens titel: Red Coconut
Författare: Jonas Gudmunds
Förlag: Stratex förlag, 2019
Antal sidor: 399

Politiker som inte håller vad de lovat, det är upprinnelsen till de mord som inleder den här spännande romanen. Genom att till fullo behärska datorer och den digitalisering som smugit sig in i vartenda skrymsle i våra liv, lyckas en person orsaka både död, skräck och stor oreda.

På NOA (Nationella Operativa Avdelningen) på polishuset i Stockholm sitter en småfet, medelålders Jerker Gudmundsson och försöker lösa gåtan med de tre kommunalråd som nyligen har omkommit; är det en märklig slump eller har något med flit tagit livet av dem? Jerker och hans grupp försöker hinna ikapp attentatsmannen samtidigt som rikspolischefen försöker dämpa paniken i riksdagshuset och bland allmänheten.

Storyn är riktigt smart, själva grundidén gillar jag verkligen. Vad händer om någon känner sig totalt sviken av politikerna - och har makten, pengarna och kunskapen att utföra terrordåd för att påverka myndigheterna att ändra sina beslut?

Det här skulle kunnat bli så himla bra! Jag menar det verkligen.

På baksidan sägs att författaren älskar att berätta historier. Det märks! Synd bara att man inte kan säga "Okej, okej, jag fattar. Kan du komma till saken?" som man skulle kunnat göra om man suttit bredvid honom och lyssnat.

Jag skulle föredragit att få höra mer om hur personerna känner, tänker, resonerar. Nu får vi istället veta vilka cigaretter de röker, vilken whiskey de dricker, vilket klädmärke de har på tröjan... Varenda taxichaffis och datahacker har sitt CV med i boken; utbildning, bostadsort, civilstånd, föräldrarnas yrken, examensår. Några sinnessjukt tråkiga sidor handlar om aktieportföljer och börsnoteringar!

Folk kör inte "en sportbil" eller ens "en sportig BMW" utan vi får veta vilken BMW, med årsmodell, bensinförbrukning, hästkrafter och allt om motorn. När smörgåsen är Skogaholmslimpa (istället för "en onyttig, degig limpmacka") med Felix-gurka blir jag trött. För många varumärken, för många bakgrunder, för många detaljer.

Jerker är en vänlig polis som dricker kopiösa mängder sprit även under arbetsveckorna, kollar efter smutsfläckar i kalsongerna, spanar in tjugo år yngre kvinnor, långbajsar efter att ha tryckt i sig massor av rött kött, samt älskar att lura sin kaffemaskin att brygga en kanna till när den egentligen behöver avkalkas.

Jag gillar Jerker och hans grabbiga stil och hans slanguttryck. Att han tänker och pratar sådär macho passar helt med den han ska vara! Synd bara att även ett kommunalråd och en lejd mördare använder identiska uttryck. De tar allihop "en kärra" istället för ett flyg, exempelvis. Alla uttrycker sig likadant trots att de sinsemellan är väldigt olika; mycket slang och slarvigt talspråk. Å, om det bara hade fått stanna vid huvudpersonen - då hade det varit jättebra! Nu tappar karaktärerna i trovärdighet.

Mitt omdöme: Jonas Gudmunds borde spotta ur sig såna här historier och ta åt sig äran för dem, men någon annan borde redigera stenhårt och hjälpa honom att strama upp berättelserna. Inte hans bästa kompis, utan någon som vågar säga "Stryk! Släng!". Eller så skulle man få en filmmakare att nappa på att skapa ett teveseriemanus istället, det vore minsann något.

Tack till förlaget för recensions-exet! Jag hade väldigt roligt under läsningen.

Länk till boken på Adlibris: HÄFTAD
Länk till boken på Bokus: HÄFTAD


torsdag 18 april 2019

Lyx-Merca, helrör och långbajs


Alltså, jag skrattar och läser upp särskilt dumma stycken högt och lite hånfullt för min familj - men faktum är att jag är helt fast i den här actionboken som är grabbigare än grabbigast: Red Coconut.

Vad ska man säga? Huvudpersonerna är polischefer, datasnubbar och hackers, rikspolischefer och partiledare, kommunalråd och rika Djursholmssnobbar.

De pissar och pinkar (aldrig kissar), de dricker mängder av sprit (som vi hela tiden får veta inte bara sorten på utan exakt vilket märke), de långbajsar (sitter länge på toa efter att ha glufsat massor av rött kött på krogen kvällen innan) och de har konstant bakfylla eftersom de aldrig sover ut och alltid fyller på med ännu en bärs.

De kör bilar där vi inte bara får läsa att de rattar en Volvo eller sjunker ner i baksätet på en BMW, utan exakt modell och tillverkningsår samt alla hästkrafter... För att inte tala om alla tekniska finesser och avslutningsvis prislappen på just den här Mercan.

De är så grabbiga så de blir parodier. Varenda en av dem snackar som Kjelle Bergkvist i någon roll som halvalkoholiserad, småkåt och gubbig polis skulle göra i en svensk tevefilm. Ni fattar!

Ingen jag känner använder sig av uttryck som att "det rycker i pain richen" (finns det NÅGON under femtio som ens vet att "pain riche" bisarrt nog är ett svenskt uttryck för baguette - och som känner till såna förlegade uttryck?!). Jag sitter och gapar.

Men ändå. Jag bara måste läsa hur det går för poliserna. Kommer de att lyckas förhindra ännu ett mord på något oskyldigt kommunalråd?


onsdag 17 april 2019

En underbar död


Bokens titel: En underbar död
Författare: Emma Ångström
Förlag: Piratförlaget, 2019
Antal sidor: 224

Journalisten Julia är van vid att skriva reportage om familjetragedier, men har aldrig själv behövt vara den som är i chock och samtidigt blir intervjuad av tidningen och utfrågad av polisen. Men nu, nu vet hon hur det känns.

När hon en helt vanlig arbetsdag vaknar i sitt vackra hem som hon delar med maken Henrik och de tre små barnen, är hennes man inte där. Någon gång under natten har han försvunnit. Av vilken anledning? Är han i fara? Har han råkat ut för en olycka? Är han självmordsbenägen?

Julia lämnar barnen på förskolan och försöker koncentrera sig på sitt arbete på nyhetsredaktionen, men ju mer hon rotar i Henriks försvinnande desto mer övertygad blir hon om att han inte är den person han utgett sig för att vara. Det är ju å andra sidan inte hon själv heller...

Boken kallas en psykologisk thriller och är oerhört lättläst, med ett bra flyt och många "cliff-hangers". En del förmodade överraskningar är förutsägbara men här finns också flera oväntade vändningar. En spännande roman där osannolika inslag bakas in i en nutida svensk småstadsmiljö på ett sånt sätt att de nästan kan tas för verkliga. Julias oro och ångest då hon går runt i ett vakuum och inte kan begripa hur Henrik försvunnit från familjen känns äkta.

Egentligen är det ju helt uppåt väggarna att bli rädd för en sån här roman. Det finns hemskheter som är mycket mer sannolika att man råkar ut för, än vad några i den här boken gör. Att någon dör i en bilolycka är ju inte helt otroligt, eller ens att någon ramlar ner för en klippa eller blir knivhuggen på stan eller nerknuffad framför ett tunnelbanetåg. Det mesta är faktiskt större risk att råka ut för än vad Julia och Henrik och några i deras omgivning är med om... Men ändå tycker jag att boken är läskig, och en natt hade jag till och med svårt att sova när jag hade släckt läslampan. Brrr.

Mitt omdöme: En spännande thriller med det klassiska dilemmat "vem kan man egentligen lita på?".

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN
Länk till boken på Bokus: INBUNDEN

Tack till Piratförlaget för recensions-exet!

tisdag 16 april 2019

En gammal Graham Green


"Den stillsamme amerikanen" ("The Quiet American") av Graham Greene har utkommit gång på gång. Jag har den andra upplagan, utgiven på Kungliga Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söners förlag (man kan ju fatta att de kortat ner det till Norstedts, kort och gott!) i Stockholm år 1959.
Boken kostade 15:50 kronor och det var väl mormor eller möjligen morfar som köpte den. I alla fall är det av dem jag ärvt den. Omslagsillustrationen - som fortsätter på baksidan - är gjord av konstnären Gösta Kriland.

Jag har faktiskt inte läst den här heller, trots att man väl borde ha gjort det... Men jag minns att jag sett en filmatisering för länge sedan. Kanske dags att plocka fram morföräldrarnas gamla bok? Greene brukar vara både fängslande och underhållande.

En gammal Pearl Buck


"Någon gång borde jag rensa i bokhyllan" tänkte jag en halv sekund imorse, men gav upp direkt. Plockade ner några böcker på måfå och fick lust att läsa dem alla (utom Strindberg...).

Bland annat fann jag denna bok, från Albert Bonniers boktryckeri i Stockholm. "Fränder" ("Kinfolk") av Pearl S. Buck, utgiven på svenska år 1950. Omslagsillustration av Stig Södersten. Boken kostade 13:50 kronor och det var min mormor som köpte den. Jag läste flera böcker av Pearl Buck då jag var tonåring, men nu är det väldigt länge sedan - och just den här har jag aldrig läst. Någon av er som har?

måndag 15 april 2019

Historiska kvinnor!


Jag prenumererar på Historiskan. Tycker det är värt att stödja såna tidningar - och dessutom lär jag mig en hel del på kuppen.

Tidningarna kommer med glesa mellanrum (jag har inte begripit hur ofta - eller sällan - utan blir överraskad varje gång) och är alltid fullproppade med intressanta reportage om viktiga kvinnor i historien.

Här är några rubriker ur de tre nummer jag fått hittills:

Läsande kvinnor i konsten (om västerlandets fäbless för att porträttera läsande kvinnor).
Lise Meitner och kärleken till kärnfysiken (om "kärnkraftens moder").
Ett växande yrke (om trädgårdsskolorna vid förra sekelskiftet).

Annemarie Schwarzenbach (om en homosexuell, antifascistisk journalist under mellankrigstiden).
Sveriges jazzdrottningar (om Alice Babs, Sonya Hedenbratt och Monica Z).
Systrarna Mirabal (om tre systrar i motståndsrörelsen i Dominikanska republiken).

Tatuering genom tiderna (om tatuerade kvinnor, förr i tiden).
Sápmis beskyddare (om samekvinnors roll i historien).
Handarbete - ett feminint kulturarv (om textilt skapande).

Revolutionerande monster (om Frankenstein och om kvinnor som skriver sci-fi).
Föräldralösa utvandrare (om portugisiska flickor som skeppades till fjärran kolonier).
Moderna kvinnor (om hur kvinnoidealen ändrades under 1920-talet).

Sophie Sager (om den första kvinnan att vinna ett våldtäktsmål i Sverige).
De skrev poesi och historia (om beatrörelsen i USA).
Ett liv i bilder (om Edith Södergrans fotografier).

Spännande, va? Jag brukar med flit låta tidningen ligga framme på soffbordet länge, så att mina söner ska läsa lite i den. Länk till Historiskan hittar du HÄR.


söndag 14 april 2019

Liten uppdatering, i all enkelhet

Jag har just läst klart den bok jag valt till nästa bokklubbsträff - och av den anledningen kan jag inte skriva om den (eftersom bokklubbsväninnorna möjligen läser här inne och vi har för vana att aldrig diskutera den valda boken i förväg).


Jag valde "Totalskada" eftersom det intresserar mig vad som händer i ett långt äktenskap. De slitningar som uppstår men även de starka band som knyts.

Om jag ska säga en enda sak om boken, så är det att jag nog gärna hade haft med Helena von Zweigbergk på träffen om några veckor, för jag tror nästan det skulle ge mer att prata med henne än att bara läsa hennes bok.


Jag har också läst klart en bok förra veckan men väntar tålmodigt på att det ska bli den 17 april så jag får skriva om den. Förlaget skickade ut recensions-exet i väldigt god tid!

"En underbar död" av Emma Ångström är en thriller som också utspelar sig inom ett äktenskap: kan man egentligen lita på den man delar sitt liv med? Jag är dock fullständigt säker på att MIN livskamrat inte är som någon i den boken, det lovar jag.


Just nu kopplar jag av med en sanslöst grabbig bok som heter "Red coconut" (den är på svenska, men det kan man inte tro av titeln) av Jonas Gudmunds. Den liknar inte min vanliga lektyr, kan man lugnt påstå.

Brukar regelmässigt slänga såna här machoböcker i väggen eller lite snyggt glömma dem på landet och hoppas på att någon sommargäst tar med sig dem... men måste ändå erkänna att jag sträckläste de första tretton kapitlen i ett svep. Ska bli spännande att se om det håller i sig!

torsdag 11 april 2019

Helgfråga om påskplaner

Inför varje helg kommer Mias bokhörna med en ny bokrelaterad fråga; denna gång handlar det om vad vi planerar att läsa under påskhelgen. Och bonusfrågan: vad ska vi laga för gott att äta?

Läsning: Ingen aning. Tror jag ska unna mig något lättläst som Keplers "Lazarus" - men det beror helt på min sinnesstämning.

Vi äter lax på påsk, en stor laxhalva tillagad i ugn. Gräddfilssås med löjrom, pressad potatis, gröna blad av något slag, lite sparris kanske och några ägghalvor. Det är påsk för mig! Och påskmust och gott påsköl, förstås.

Det är alltid pappa som fixar maten - jag får stå för snasket. Mina tårtor blir förstås inte så snygga som amerikanska sugar-paste-tårtor men å andra sidan är de nog godare: tårtbottnar med syrligt goda hallon (utan socker) och len äkta grädde mellan, täckta av marsipan och dekorerade i något våraktigt:


Vit prinsesstårta med marsipankyckling inuti riktigt äggskal.


Vit prinsesstårta med mängder av gröna blad och blommor. 
Observera vinbergssnäckan och daggmasken!


Mandelmassefigurer - nej, det är ingen dagisunge som gjort dessa utan jag själv! 
Från vänster: en påskkärring, tre påskharar och två...ährrrrm…. kycklingar.

Det är roligt att lära sig nytt!


Nejdå, jag har inte övergett bloggen. Och inte heller har jag slutat läsa böcker (även om det går långsamt just nu.) Däremot har jag suttit uppe till midnatt på kvällarna och pluggat, istället för att lägga mig i tid. Läsningen har fått stå tillbaka.

Det är så kul att lära sig nya saker! Så roligt när man kan skifta fokus lite från det invanda till något snarlikt men ändå nytt.

Jag har gått på föreläsningar, pluggat och framför allt experimenterat för att lära mig att göra videofilmer och bildspel åt mina kunder. Det är jättekul! Nu vet jag har man lägger in både rörlig film och stillbilder, hur man adderar ljud och musik, hur man fixar undertexter och hur man gör vissa enkla animeringar.

Idag testade jag för första gången att lägga ut något. Det funkade, men blev inte kvadratiskt (som passar Facebook och Instagram) så det var bara att läsa på lite till... Men nu har jag fått det så som jag vill. Voilà! Min premiärfilm för bloggen! Tretton sekunder, det hinner ni väl kolla på?

onsdag 27 mars 2019

Husdjuret


Bokens titel: Husdjuret
Författare: Camilla Grebe
Förlag: Månpocket efter en överenskommelse med Wahlström & Widstrand, 2018
Antal sidor: 492

Det här är så otroligt bra! Alltså: inte otroligt bra för att vara en deckare - utan helt enkelt en väldigt bra roman alldeles oavsett att den innehåller några ouppklarade dödsfall. Jag har haft svårt att släppa den (och det är länge sedan jag kände så!). På kvällarna hade jag knappt lust att släcka lampan för att sova; ville bara läsa "lite till"...

Camilla Grebe vet jag inte ett dyft om. Inte en enda bok har jag läst av henne - jag vet inte ens hur många hon har skrivit. För mig är det här ett totalt okänt författarskap. Men vilken härlig överraskning!

Omslaget till "Husdjuret" är så fult och tråkigt så jag har inte lockats att läsa boken tidigare, trots alla lovord. (Hur kan man välja en arkivbild av en hand med patetiskt låtsasblod och ett smycke som inte ens liknar det som nämns i boken? Och när hela romanen utspelar sig en smällkall vinter med massor av snö kanske man ska välja bort grå lera?!)

Alla är dock inte så fixerade vid omslag som jag är, så nu lägger vi det bakom oss.

Texten! Den är så fantastiskt bra. Lätt att komma in i, riktigt bra flyt, oerhört spännande, fina miljöskildringar och trots att det är så många människor att hålla reda på så lyckas författaren få dem alla att framstå som rimliga människor av kött och blod.

Det här är en väldigt läskig bok, på många vis. Den är skrämmande på det där smygande, hotande sättet som filmer ofta är; finns mördaren därute i den kalla vinternatten? Men det är mycket annat som är obehagligt också - för det handlar verkligen inte bara om ouppklarade mordfall, utan kanske ännu mer om avfolkningsbygd och de ungas längtan bort från småstadsliv och nedlagda brukssamhällen. Det handlar om den stora flyktingströmmen häromåret som av många upplevdes som ett hot.

De tre huvudpersonerna tycker jag så mycket om. Malin, den unga polisen som är tillbaka i sin barndoms miljö. Hanne, den klipska polisen som drabbas av en svår sjukdom. Jake, den tonåriga pojken som tyngs av en hemlighet som upptar hans tankar hela tiden.

Mitt omdöme: Det här är en riktigt bra kvalitetsdeckare, i stil med de fina kriminalromanerna av Tove Alsterdal som jag tycker så mycket om: där samhällsfrågor och etik blandas in i den spännande ramberättelsen.

Länk till boken på Adlibris: POCKET och STORPOCKET
Länk till boken på Bokus: POCKET

tisdag 26 mars 2019

Topplista: Romaner med verklighetsbakgrund

Dagens bloggutmaning står Johanna för, som ber oss "lista skönlitterära berättelser som bygger på verkliga händelser". Jag läser en hel del sånt och tycker väldigt mycket om det.

I romanens form tillåts ju verkliga personer få tankar som man inte kan veta om de faktiskt haft - och verkliga händelser kan skruvas till litegrann eller broderas ut. Jag tycker att man kan lära sig mycket av de romaner där författaren gjort grundlig research och sedan diktat ihop en berättelse om något som hänt i verkligheten.


Först ut är "Wolf Hall", en favorit om kung Henrik den åttondes hov och hans närmaste förtrogna, men även hans hustrun, släktingar, rådgivare, fiender och utmanare. Vilken fantastisk roman detta är! Som är förflyttas till London på 1500-talet och uppleva det på plats. Författare: Hilary Mantel.


Serien om Stockholm under 1800-talet (och halva 1900-talet) är också alldeles otrolig i sin detaljrikedom; här blir de faktiska platserna levande igen, trots att de ofta rivits och byggts om. De politiska händelserna i bokserien är sanna men människorna förstås uppfunna. "Stad"-serien kan jag varmt rekommendera om någon nu inte har läst den! Författare: Per Anders Fogelström.


Visserligen är "Underdog" en berättelse om författarens barndom, så han vet ju garanterat bäst själv vad som är fakta och vad som är fiktion, men det är en makalöst bra barndomsskildring som jag skulle kalla just skönlitterär men med verklighetsbakgrund. Författare: Torbjörn Flygt.


I "Blodbunden" får vi följa författarens alter ego genom funderingar kring barn, planerade graviditeter, spermadonatorer och provrörsbefruktning kontra hans egen uppväxt i en minst sagt märklig familj... Det här var verkligen en läsupplevelse för mig! Jag skulle tro att i stort sett allt är verklighetsbaserat, men det är skrivet som en roman. Kanske skulle man helst kalla det autofiktion. Författare: Augustin Erba.


Slutligen får jag väl nämna "Sekten på Dimön"-trilogin som verkar så skruvad så man knappt kan tro att det finns någon verklighetsbakgrund alls - men det gör det. Plågsamt mycket, dessutom. Böckerna har sålt i enorma upplagor och översatts till många andra språk. De kan läsas som spänningsromaner inifrån en sekt, men är också en skrämmande skildring av hjärntvätt och människans hänsynslöshet. Författare: Mariette Lindstein.

måndag 25 mars 2019

Dagens Boktanke: Tecknens Rike


Vackra omslag roar mig att studera. Men vackra inbindningar, präglingar, fina pappersark, folieringar... allt det där tycker jag om att titta på och känna på.


En bok som är väldigt vackert inbunden är Cecilia Lindqvists kvadratiska "Tecknens Rike" (Bonniers, 1989). Se själva! Tecknen på omslaget betyder tydligen "båt" och det förstår man när man jämför de fyra stiliserade teckningarna till vänster med ett foto taget ovanifrån av en traditionell, kinesisk roddbåt.

Det är alltid roligt att se vad som döljer sig inunder, tycker jag, när man hittar en inbunden bok med skyddsomslaget kvar.

tisdag 19 mars 2019

Topplista över kokböcker som jag knappt öppnat

Johannas deckarhörna håller i tisdagarnas topplistor. Denna gång handlar det om att lista fem favoriter bland kokböcker. Gulp! "Använder ni kokböcker, inspireras ni av dem eller köper ni hellre hem en pizza och låter dem fortsätta att samla damm?" undrar hon. Det där är lite lustigt: finns det inte ett alternativ där man lagar god och näringsriktig mat utan att kolla i en kokbok?

I vår familj är det jag som lagar i stort sett all mat. Jag gör den oftast helt från grunden och tycker att jag försöker variera mig. Men kokböcker har jag aldrig gillat.

Det är nog för att min pappa, som är duktig på att laga god och vacker mat, har visat mig sedan jag var pytteliten hur man tar vad man har och höftar ihop något. Det var han som lagade all maten när jag var liten och vi ungar fick gärna hjälpa till. Några recept fanns aldrig.

I vårt kök finns en liten bokhylla med kanske femton kokböcker. Alla böckerna där är presenter, tror jag. Jag har knappt öppnat dem, än mindre använt dem.


Långpannans lov av Anna Braw är en väldigt liten bok men riktigt bra. Där finns långpannekakor som är hur enkla som helst att göra. Rekommenderas till alla som ska baka till ett helt hockeylag (som jag) eller fotbollsklubb eller klassfika eller något annat stort.


Kärlek oliver och timjan av Anna Bergenström är verkligen jättefin att bläddra i. Och det är väl ungefär vad jag har gjort också...



Det bästa från Arla-köket är jättebra. Inte för att jag lagat mycket ur den, men ändå. Den är uppdelad i vettiga kapitel typ "Höst", "Jul", "Bröllop", "Student", "Påsk" och så vidare. Gillar den! Det är som Arlas gratisbroschyrer man kan ta i mataffären men strukturerat.



Sedan har jag en bra kokbok från Milda. Jag fick den gratis för säkert 25 år sedan, man fick väl skicka in en kupong eller något (för detta var på den tiden då man fortfarande skrev med kulspetspenna på en liten färgglad talong där strecken satt på tok för tätt - och sedan skickade in med snigelpost). Kokboken heter "Hur du lyckas i köket med Milda" eller något sånt och har beskrivningar som är så enkla att man kan vara lobotomerad och ändå klara av att laga maten.

Och så får jag väl puffa för den här enkla kokboken, 65+, som jag själv layoutat, formgett och fotograferat. Det var en projekt för Upplands-Bro kommun, där äldre människor fick skicka in sina favoritrecept. Riktigt bra mat som jag lagat många gånger!