fredag 30 juni 2023

Saving the Day



Bokens titel: Saving the Day
Författare: Katie Fforde
Förlag: Arrow Books (Penguin Random House), 2021
Antal sidor: 92 (inkluderar även sidorna med recept på scones...)

Det finns såklart massor av fina, tänkvärda, underhållande och välskrivna feelgood-böcker om människor som hittar den stora kärleken bland äppelmusterier, kattpensionat, ärvda sommarhus, söta caféer, charmiga små butiker och rullande biblioteksbussar.

Det här är dock inte en sån bok. Det här är tunt, blodfattigt, förutsägbart, simpelt och rätt tråkigt. 

"Saving the Day" ingår i Quick Reads, en serie jag är väldigt förtjust i. Det är organisationen The Reading Agency som strävar efter att få fler engelsmän att läsa, eftersom var sjätte vuxen i Storbritannien har svårigheter med det och var tredje aldrig läser för nöjes skull. The Reading Agency gör ett fantastiskt jobb med att ge ut kortromaner i stor stil och enkelt språk men skrivna av de främsta författarna.

Jag gillar de där böckerna, de är en bra introduktion till författare jag inte tidigare läst, de är lätta att sluka under en tågresa eller lunchrast. Dessutom måste jag lyfta fram Jojo Moyes, drottningen av mysig feelgood, som så generöst skänk enorma summor till detta projekt och numera betalar en bok för varje bok vi andra köper. Dessa ges bort till folk som behöver stöttas i sin läsning. Fin grej, va?

Katie Fforde är en bästsäljande författare, en kvinna i 70-årsåldern som sedan 1995 massproducerar gulliga romaner: över fyrtio stycken, räknade jag till. De heter sånt som "Recipe for Love", "Highland Fling", "Practically Perfect" och "Christmas by the Fire". Hon har nu alltså specialskrivit en liten trudelutt till Quick Reads-projektet: "Saving the Day". Det är så platt så jag häpnar.

Allie jobbar på lagret i en matbutik. Hon vill jobba i ett gulligt café istället. Oj, ett jobb blir ledigt i det gulliga caféet! Men för att bli anställd så måste man kunna baka. Det kan inte Allie. Så deppigt för Allie. Granntanten tröstar; hon kan lära Allie baka scones! Mums, vad goda sconesen blev, alla vill ha dem. Allie kanske får ett jobb på caféet ändå? Men hur ska hennes elaka pojkvän ta det? Han kommer inte att bli glad. (Observera att "elak" förstärks av såna hemskheter som att han är arbetslös och har tjock mage.) Det löser sig garanterat.

Hoppa över den här. Däremot tipsar jag gärna om andra bra böcker i läsprojektet.

torsdag 29 juni 2023

Verkligheten


Bokens titel: Verkligheten
Författare: John Ajvide Lindqvist
Förlag: Ordfront förlag, 2023
Antal sidor: 157

Jag har inte sett ett enda avsnitt av realityserien om Pernilla Wahlgren och hennes familj, men tillräckligt många trailers (och kvällstidningsrubriker!) för att fatta precis vad den går ut på. Och det skrämmer mig. Både hur man kan ställa upp på att bli filmad i sitt hem, men också hur någon kan vilja följa det hela. Att vara övervakad som i "Big Brother"-utmaningen men inte inlåst i en bunker utan i sitt eget hem och fri att röra sig ute om bara kameramännen får följa med.

I "Verkligheten" möter vi en liknande kändisfamilj: mamma Heidi och pappa Totte med tonårsdotter och två små skolbarn, som övervakas av kameror och filmas varenda dag i "Hemma med Hallbergs". Ingenting är spontant utan allt har ett manus. Även det som ser ut som infall, misslyckanden och tokigheter är hårt regisserat och förberett. Kamerateamen följer familjen överallt och svenska folket får se deras privatliv, men allt är bestämt in i minsta detalj. Ner till nivån hur kaffekoppen ska vridas mot tittarna eller vilken tröja Heidi får bära för att göra sponsorerna glada.

Har ni sett "The Truman Show" med Jim Carrey? Jag måste ha sett den tre-fyra gånger. En komplett fejkvärld har byggts upp kring huvudpersonen Truman, där han - själv helt ovetandes - spelar huvudrollen i dygnet-runt-serien om sitt liv. Ingenting i hans tillvaro är äkta och sant, allt är fasader och skådespeleri. Det är en fruktansvärd film och jag älskar den.

"Verkligheten" ger samma känsla. Vem är Heidi när hon inte ens får dricka kaffe ur sin favoritmugg med Nikes swooosh-logga på? Vad gör det med en människa att säsong efter säsong exponeras för andra, så länge att hon till slut undrar om hon ens lever, om hennes tankar är hennes egna, om hon har en fri vilja. Heidi misstänker att hon inte har några känslor, att hennes inre egentligen är alldeles tomt. Lever familjen verkligen riktiga liv eller är allt regisserat och bara på låtsas?

Läs! Denna lilla kortroman är bland det bästa jag läst i år. Vad gör det med oss att vara ständigt sedda, ständigt påpassade, aldrig kunna fly undan? När man till slut undrar över sina egna känslor och tankar - och ifrågasätter att man känt och tänkt dem själv. Mycket, mycket bra.

Mitt foto: Jag har försökt efterlikna den känsla av en glimrande hinna som Heidi upplever mellan sig själv och världen.

torsdag 22 juni 2023

Ormsaltaren



Bokens titel: Ormsaltaren
Författare: Johan Rundberg
Antal sidor: 224
Förlag: Natur & Kultur, 2023

Ni som följt mig ett tag vet hur mycket jag lovordat den här underbara bokserien om barnhemsbarnet Mika Månvind och hennes udda kompis, poliskommissarie Valdemar Hoff. Detta är den femte boken och den är minst lika bra som de första tre (vi hoppar över den fjärde tycker jag, den avviker så från de övriga). En riktig fullträff !

Johan Rundberg drar sig inte för att skriva på ett språk som rimligen är lite ovant för de allra flesta barn och ungdomar. Många av orden är antagligen ålderdomliga även för mina egna barn som alla är i 20-årsåldern, även om de är självklara för mig. Här görs inga övertydliga förklaringar, utan barnen lär förstå av sammanhanget och beskrivningarna - i mitt tycke det absolut bästa sättet att lära sig nya ord och begrepp! 

Tillbaka i Stockholm trängs nu Mika med sin unga mamma, 28-åriga Annie och två inneboende i en sjavig lägenhet i innerstan. Hon jobbar kvar på barnhemmet, men hör inte längre till de bortlämnade och oönskade ungarna. Hur fattigt hon än har det, så har hon åtminstone en mamma!

Men en dag när Mika skurar golvet på barnhemmet, kommer en grabb in från gatan och lämnar snabbt över ett kort och dramatiskt besked: Vi är ute efter dina vänner Flickorna. Nu är ju Flickorna inte vilka tjejer som helst, utan ett tufft gäng med halvkriminella mursmäckor som inte drar sig för att slåss. Ändå blir Mika rädd; hennes vänner svävar i fara.

En mycket spännande och välskriven ungdomsbok om Stockholm på 1880-talet, med allt det dammiga, stökiga, larmande stadslivet i fattigkvarteren, hamnarna, ölsjappen, tvätterierna och de ständigt pågående byggena. Rundberg lyckas dessutom få in mängder av hintar till dagens barn om vikten av att försöka leva sitt eget liv till fullo, även om man fötts in i misär och brottslighet, även om ens föräldrar inte finns där för att uppmuntra en, även om ens arv är tungt. Det går att bryta sig fri och starta ett nytt och bättre liv, både för den som har en mamma i fängelse och en pappa som rånat - eller den som väljer att börja om helt från början i ett annat land. Väldigt fint invävt genom hela berättelsen.

Sammanfattningsvis: Strösslar ännu en handfull guldglitter över den här fantastiska boken och dess föregångare. Köp eller låna till era barn eller er själva!

Tack till författaren för ett recensions-ex med hälsning i. Jag tror du visste att jag skulle gilla det här!

måndag 19 juni 2023

Kusinen



Bokens titel: Kusinen
Författare: Klas Ekman
Förlag: Bookmark, 2023
Antal sidor: ca 360 (jag läste e-boken)

Nog för att familjeband kan få en att göra nästan vad som helst - men i den här boken har kusinerna Ulrika och Fanny en relation som går utanpå det mesta. 

Som barn liknade de två tajta systrar, men efter att knappt ha umgåtts under en längre tid har de nu i 40-årsåldern ett ytligt förhållande. Det ska dock strax ändras... Den några år yngre Ulrika styr och manipulerar Fanny på ett sätt som påminner om högstadiets grupptryck där man förväntades göra vissa saker för att få vara med i gemenskapen. Med hot och inställsamt beröm får Ulrika sin kusin dit hon vill - och Fanny finner sig i det!

Vad annat kan hon göra? Hon har just blivit av med jobbet tack vare världens mest ignoranta idiot till chef. Samtidigt blir hon bostadslös, då hennes man utan förvarning ringer henne på jobbet och meddelar att han vill göra slut, bara sådär.

Fanny har inget eget kapital, ingen lägenhet, inget jobb, inget kärleksförhållande. Hon står inför en fattig och ensam sommar. Klart hon lockas av Ulrikas mans erbjudande att komma ut till deras hus på Onsala för att bo där medan han själv är ute på jobbresor! Ulrika skulle behöva sällskap, menar han. 

Det visar sig att parets hus är en flådig lyxvilla nere vid havet och att det finns pengar i överflöd. Fanny behöver inte göra mycket mer än att dricka vin och lata sig. 

Jag retar mig ibland på att huvudpersoner i böcker dricker så kopiöst: vin till maten varje dag och drinkar efteråt - men det är ingenting mot det hejdlösa supande som Fanny och Ulrika ägnar sig åt. De dyrbara rödvinsflaskorna öppnas på löpande band. Fanny klunkar i sig årgångsviner som om det vore sportdryck.

Det är klart att man fattar en hel del dåliga beslut om man dricker sådär mycket - och tjejerna gör båda delarna, kan man lugnt säga. Kvällarna är ett enda långt rus, dagarna är dimmig bakfylla, tankarna är inte helt logiska och klara.

Efter mina 32 somrar längst ute på Onsala var jag förstås taggad på att läsa en roman som utspelar sig där - och jag blir inte besviken: känner igen så otroligt mycket. Nackdelen är att jag också kan tänka "Men! Varför åker de hela vägen till Kungsbacka för att köpa björnbärsbuskar? Det är ju jättenära till Millessons!" (vår lokala plantskola, alldeles i närheten av Ulrikas vräkiga villa). 

Det är en härligt skruvad berättelse, men jag kan omöjligt tycka om huvudpersonerna. Till slut har jag lust att vråla "Men vad fan håller du på med?! TÄNK lite!!!" till Fanny - men hon hör mig inte, utan tror att hon är tvungen att lyssna på Ulrikas elaka planer.

"Kusinen" är en obehaglig thriller som håller bra tempo! Minus för de första kapitlen som kändes som egenutgivning utan redaktör, om jag ska vara brutalt ärlig. Jag hade lust att ta fram en rödpenna och markera i e-boken men lät bli. Ingen idé att haka upp sig på sånt, det här är en bisarr och underhållande thriller att svepas med i.

lördag 17 juni 2023

Mamma, kommer du att glömma oss nu?



Bokens titel: Mamma, kommer du att glömma oss nu?
Författare: Ulrika Harmsen och Sofia Edgren
Förlag: Norstedts, 2023
Antal sidor: 159

Jag såg att "Och dagarna går..."-Anna hade tipsat om den här boken och strax därpå även författaren Christina Lindström. Eftersom jag och Anna gillar samma sorts böcker (eller, jag korrigerar mig själv: eftersom jag gillar i stort sett allt som Anna tycker om) så var det här ett boktips värt att kolla upp. 

Journalisten Sofia Edgren har skrivit denna bok tillsammans med Ulrika Harmsen, som är lärare och trebarnsmamma från Göteborg. Efter en hjärnskakning på skolgården får Ulrika allt svårare med minnet och koordinationen, men framför allt står hon inte ut med ljud och ljus. Nog borde hjärntröttheten gå över?! En lång sjukskrivning ska väl räcka?

Ett långt och jobbigt år efter fallolyckan då Ulrika smällde i huvudet så olyckligt, visar det sig att hennes problem kommer sig av att hon fått Alzheimers sjukdom. Hon är 44 år gammal, har tusen projekt och mängder av idéer hon vill förverkliga. Hennes barn är i förskole- och skolåldern, de klarar sig inte själva än. Nu reduceras Ulrikas liv till att sitta i ett ljudisolerat rum hemma, gå promenader i närområdet och besöka en dagverksamhet för unga dementa. Hon är konstant trött, minns saker dåligt och tappar helt aptiten.

Allt det där som var Ulrika - vad händer med det? Och hur tacklar man vetskapen om en för tidig död? Vad svarar man dottern som frågar "Kommer du att glömma oss nu?". Hur står man ut med de fruktansvärda tankarna på att vara en börda för sin make och sin mor? När ska man ta farväl av sina vänner?

En liten bok som jag läste på mobilen, hela tiden med hjärtat i halsgropen och tårar i ögonen. Så oerhört fint sammanställt av Sofia Edgren och så generöst av Ulrika Harmsen att dela med sig av sin sjukdomshistoria. Det är varmt och fint skrivet, med mycket kärlek till maken, mamman, döttrarna och livet. Ingenstans hängs någon ut, jag känner aldrig att vi läsare klampar in i familjens privata sfär - utan vi hålls i närheten men på respektfullt avstånd. Bra balanserat!

Det här är en bok som väcker många tuffa tankar. Jag brukar strunta i att sätta betyg på Storytel, men den här boken (som jag läste, inte lyssnade på) gav jag faktiskt fyra stjärnor. Så bra är den.


onsdag 14 juni 2023

Gula rosornas stad



Bokens titel: Gula rosornas stad
Författare: Sofie Axelzon
Uppläsare: Julia Dufvenius
Förlag: Lind & c:o, 2023
Antal minuter: 9 tim 21 min (jag läste e-boken, delvis)

Okej, om jag bara ska spalta upp handlingen så låter det här som en himla platt och medioker feelgood, en dussinroman där man lätt kan räkna ut exakt allt som ska hända. 

Ung forskare, Iris, kommer till Strängnäs för att studera några gamla böcker som hittats intill ett skelett från slutet av 1400-talet. Kollegan på institutionen heter Hannes och är socialt rätt fumlig. Dessa två smyger omkring i den gamla staden för att hitta ledtrådar till ett hemligt smycke Iris bär - och som kvinnor i hennes släkt burit i femhundra år. Ledtrådar och arkeologiska fynd närmast kastas över dem på ett osannolikt sätt.

Ni hör ju! Men jag måste säga att jag har verkligen njutit av att läsa den här boken. Ibland måste man väl få drömma sig bort också? Tänk att få vara med om något så oerhört som att hitta gamla böcker, gravar och smycken - och lista ut hur de hänger ihop! *suckar av avund*

Iris är alltså den yngsta i raden av kvinnor som burit silverhalsbandet med en ros på; alla har de haft blomnamn och det avslöjas även att det finns många fler likheter mellan de flickor som under femhundra år fört släktsmycket vidare.

I Strängnäs grävs ett skelett upp vid en husrenovering; mycket gamla benrester av en människa intill fragment av en träkista - med just en sådan målad ros som på Iris smycke. 

De båda forskarna nystar i en gammal skröna som berättats i staden; den om munken Sven Präntare och den unga nunnan Anna som fick ett barn tillsammans och deras fruktansvärda öde. Givetvis finns kopplingar mellan den olyckliga lilla familjen och Iris smycke och de nyss upptäckta böckerna...

Jag gillade verkligen det här, trots att jag fattar att det är så osannolikt så det kunde lika gärna vara en rymdvarelse som landade i Strängnäs. Axelzon får det att framstå som helt rimligt! 

Dessutom finns mängder av roliga nutidsmarkörer, som pratet om pandemin, bostadsmarknadens fall eller att Gustav Vasas 500-årsfirande ska ledas av kungen på nationaldagen (som ju just passerat). Diverse kända personer vävs också in i pyttesmå biroller, och författaren själv säljer sina böcker i ett litet stånd på stadens marknad när Iris och Hannes kommer förbi.

Vet ni, jag tror att anledningen till att jag gillade den här boken så mycket trots allt det orimliga och lättförutsedda är att den påminner mig om min barndoms älsklingsbok "Tordyveln flyger i skymningen", men nu som lättsmält feelgood. 

Jag läste e-boken varvat med att lyssna på eminenta Julia Dufvenius som har en sällsynt klar och vacker röst - och en artikulation som inte många bräcker.

söndag 11 juni 2023

Välkommen till Evigheten



Bokens titel: Välkommen till Evigheten
Författare: Camilla Grebe
Förlag: Wahlström & Widstrand, 2023
Antal sidor: 451

Ibland bjuder kriminalromaner på djupare känslor, större människokännedom och starkare igenkänning än en vanlig (relations-)roman. Grebe är just en sån författare som klarar att skriva spännande deckare men hålla fokus på det som rör sig i varje människas inre. Sorg och hat, besvikelse och saknad, glädje och åtrå, hämndlystnad och medkänsla. Den här boken är inte ett undantag!

Lykke arbetar på förlag; hon är redaktör men även spökskrivare. Dessutom är hon sedan länge gift med en av förlagets mest upphöjda (manliga) författare, Gabriel. Han är en bra bit äldre än vad hon är, omsvärmad och beundrad. De har ett tvillingpar tillsammans, pojkarna David och Harry. Familjen bor på en ensligt belägen gård som kallas Evigheten, med egen strandtomt och ett fantastiskt boningshus med plats för stora fester. På tomten finns även ett litet hus där de tonåriga sönerna bor för att få vara ifred. 

Under en alkoholstinn midsommarfest där Lykke och Gabriel firar med några förlagsvänner samtidigt som sönerna har kompisen Bonnie över, inträffar en stor tragedi i pojkarnas stuga. Polisen kallas dit, förhör hålls bland de chockade festdeltagarna och sedan börjar en fullständigt helvete för Lykke, hennes man och deras barn. 

I en pressad situation känner sig föräldrarna tvingade att välja vilken av de båda sönerna de ska tro på, vem de ska stötta. Familjen slits i bitar och såren kan aldrig läka - inte ens efter många år.

Det är en mordgåta, en variant på "det låsta rummet", men det intressanta är väl resonerandet kring hur föräldrarna måste förhålla sig till gästerna, sönerna, sig själva. Vem är skyldig, vem är det inte? Vad har lett fram till detta? Kunde det förhindrats? Kan det gottgöras?

Grebe är en kriminalromansförfattare med en förmåga att vrida och vända på människors beteenden och anledningarna till att de agerar som de gör. Ännu en mycket bra bok i serien. Gillar att hon skriver såpass tjocka böcker, då hinner man verkligen komma in i historien och lära känna alla figurerna.

lördag 10 juni 2023

Det lider mot jul



Bokens titel: Det lider mot jul 
Författare: Sara Önnebo
Uppläsare: Gunilla Leining
Förlag: Word Audio Publishing, 2022
Antal minuter: totalt 11 tim 28 min (alla fyra avsnitten)

Det här är en adventskalender i dess rätta bemärkelse eftersom den utkom i fyra delar: varje adventssöndag innan julen 2022. Jag gillade den! Det passar mig mycket, mycket bättre att lyssna på fyra långa avsnitt än tjugofyra snuttar. Ja, alltså, jag borde har skrivit något om den redan i december men det har inte blivit av. Nåväl, man kan väl lyssna på julberättelser lagom till midsommar också?

Vi är någonstans i Finland, där en kriminalkommissarie får lösa en rörig deckargåta i juletid. Ett bud ska leverera pizzor, men möts av en lapp på ytterdörren där det står något i stil med "Ring polisen, vi är döda". Ingen har sett något, alla svävar i livsfara, galningar smyger omkring och den ansvariga polisen Gisela är såklart dödstrött, tokstressad och snart överhopad med döingar.

Mysryslig juldeckare i ett vintrigt Finland. God underhållning!

fredag 9 juni 2023

När underbart inte är nog



Bokens titel: När underbart inte är nog
Författare: Marit Danielsson
Förlag: Romanus & Selling, 2022
Antal sidor: 320

Boken kallas "En medelåldersroman". Jag har inte hört det uttrycket förut, är det etablerat? Kvinna i 50-årsåldern funderar över kärleken och vad livet har att erbjuda, den tid som återstår. Kan bli banalt - och det är det också ibland! - men även om det är lite sött så bjuder läsningen på en hel del igenkänning också. 

Marit Danielsson skulle passa som manusförfattare till en påkostad, svensk kvalitetsserie på teve. Det är små detaljer och realistiska repliker som skickligt vävs in. Jojo är en sorts Amelia Adamo, chefredaktör på ett glassigt magasin för kvinnor 50+, och hon lever med Danne sedan många år. De har barn sedan tidigare förhållanden men också en numera vuxen dotter tillsammans. De bor i ett hus i utkanten av Stockholm, äger en sommarstuga, funderar på att flytta till Italien när de går i pension. De är friska, har trygga inkomster från givande jobb och allt materiellt man kan önska sig. Men passionen... vad hände med den? 

Både Jojo och Danne trillar dit, på olika vis. De ljuger för sig själva och för andra. De letar kärlek men är samtidigt inte särskilt rädda om den. Det finns något desperat hos dem båda två: det här är sista chansen! Älska mig! Jag vill inte leva mitt liv utan het kärlek! Såklart blir det rörigt och komplicerat, bråk och gråt och väldigt mycket tvivel. Vem ska man leva med, stanna hos eller gå ifrån?

Lite söt, lite ytligt och lättsamt - men också existentiella grubblerier. Jag gillade den för att den satte igång tankar om mitt eget liv och mina väninnors. Den skulle göra sig väldigt bra som film, som sagt.

torsdag 8 juni 2023

Nya människor i fel ordning



Bokens titel: Nya människor i fel ordning
Författare: Jonas Karlsson
Uppläsare: Jonas Karlsson
Förlag: Wahlström & Widstrand, 2021
Antal minuter: 6 tim 50 min
Antal sidor: 227
(Jag både läste och lyssnade på boken.)

Det svider att säga att detta inte är Jonas Karlssons bästa bok, eller ens näst bästa. Jag som fullkomligt älskat allt han skrivit och tidigare har öst lovord över honom! 

"Nya människor i fel ordning" är en klurig historia där vi möter ett stort gäng personer i nedre medelåldern i kapitel som närmast liknar noveller. Det visar sig snart, att alla de här människorna hänger ihop och egentligen bara är en handfull. Jag noterar prydligt på en tom sida längst bak: "storebror till Z", "före detta man till Y", "morbror till X" och ser snabbt att det handlar om några få vänner, syskon, älskare som berättar fragment ur sina liv - som snillrika pusselbitar i varandras liv.

Det är klurigt, det är skickligt komponerat, det är snyggt berättat som alltid med Karlsson. Men det är lite för skruvat på sina ställen och jag tappar intresset. Lever mig inte riktigt in, tycker att de är lite för skumma och konstiga för att jag ska känna igen mig själv eller mina vänner i dem. 

Dock: Den avslutande novellen - eller kapitlet om man så önskar - är genialiskt uttänkt och vackert berättad om vår utmätta tid. Skulle kunna plocka loss den och använda i en antologi eller samlingsvolym, så himla fin!

onsdag 7 juni 2023

Ormens år



Bokens titel: Ormens år
Författare: Ulrika Ewerman
Uppläsare: Lo Kauppi
Förlag: Bookmark förlag, 2022
Antal minuter: 6 tim 07 min

Nu var det länge sedan jag läste - snarare lyssnade på! - den här romanen, men än har jag inte glömt den. Jag läste Ewermans första bok och tyckte så mycket om den. Förväntningarna var stora på den här. Kan inte säga att de liknar varann det allra minsta (vilket överraskade mig) men den här är precis lika bra.

I mitten står Judith samt hennes kompisar, tvillingarna Valter och Vera. Man skulle kunna tro att det är 1905 med tanke på namnen, men det är snarare 1955. Jag har lite svårt för sånt där: när namnen inte träffar rätt i årtiondena. Men, men! 

Judith är enda barnet och var aldrig meningen att ens bli det: hon var ett misstag och hennes föräldrar är bara tillsammans på grund av henne. Deras äktenskap är djupt olyckligt, och det spiller över på såväl dottern som hennes vänner.

Tvillingarna kommer inte heller från en trygg familj utan får i mycket klara sig själva, vilket gör att de tyder sig både till varann och till Judith. De tre ungdomarna är oskiljaktiga, även om det finns en hel del spänningar i trion. När Valter och Judith har romantiska känslor för varann, blir Vera rasande och gör allt för att förstöra.

Vi följer dem från tidiga skolåldern med nedslag i tonåren och fram tills de är unga vuxna, i utvalda delar av livet som haft en avgörande betydelse för dem.

En grej som jag inte gillar, är att Ewermans sätt att skriva får mig att tänka på Biskops Arnö och andra folkhögskolor för blivande författare. Vet inte riktigt varför. Tror det handlar om det här utstuderade med att inte berätta för mycket, utan istället låta läsaren dra egna slutsatser? Små hintar, ofullständigt berättade. Antydningar som vi ska förstå, för gud hjälpe att man skriver läsaren på näsan.

På många vis är det skönt: jag slipper bli serverad en berättelse där detaljer skrivs ut och där jag inte förväntas använda hjärnan. Å andra sidan fattar jag inte exakt allt (med påföljden att jag känner mig korkad). Bokens huvudpersoner vet vad som hänt men jag står utanför. Jag vill inte behöva gissa! Tror det här är en extremt medveten teknik som författaren antingen lärt sig eller själv vurmar för.

Ska jag säga något bra, så är det att Ewerman har ett lysande språk och en otrolig förmåga att trolla fram ögonblicksbilder så att de blir levande. Det är en roman helt i min smak, där det materiella och ytliga får stå tillbaka för känslor, relationer och tankar. Tyckte verkligen mycket om "Ormens år".

tisdag 6 juni 2023

Tjejmiddagen



Bokens titel: Tjejmiddagen
Författare: Marie-Louise Marc
Förlag: Printz Publishing, 2022
Antal sidor: 322

Efter att ha varit på ett författarsamtal där Marie-Louise Marc deltog, köpte jag den här boken. Visste inte riktigt vad jag kunde vänta mig, men blev glatt överraskad över att texten har ett sånt bra flyt och att replikerna känns rimliga. 

Omslagstexten är dock lite väl hårt skruvad: "Deras vänskap var stark - tills en man kom och slog allt i spillror...". Det är inte riktigt så att den där mannen, Johannes, med flit krossar tjejgänget. Det gör de så bra själva!

Maria är äldst, en förmögen kvinna som är gift med en demenssjuk man och längtar efter en varm famn, omtanke och att bli sedd. Någon som hon kan prata med, umgås med och inte bara ta hand om. Johannes fyller den funktionen.

Gabbi är yrvädret som driver en egen firma utan större framgång, har vuxna barn som inte hinner umgås med henne eller som prioriterar sina pappor. Hon vill ha en sexpartner men längtar nog också efter en trygg man i sitt liv - och hon hittar det på några olika ställen. Johannes är en av dem.

Yngst i tjejgänget är Rakel, som är djupt troende kristen. Hon har en trasslig relation till sin man och de kämpar med barnlöshet och barnlängtan. Just när livet är som mest kämpigt med en luddigt definierad separation kommer Johannes in i Rakels liv och allt tar en oväntad vändning.

Men ingen av de tre kvinnorna är villig att dela med sig av "sin" Johannes, alla vill ha honom exklusivt för sig själv och det gör att påfrestningarna blir stora i gruppen. Det kan man ju förstå!

Jag gillade boken, en mysig feelgood, och försöker bortse från att tre smarta, välutbildade och livserfarna vuxna kvinnor beter sig så korkat. Tänker inte avslöja vad jag menar, men man kan väl säga att de accepterar vissa sidor av Johannes bakgrund på tok för lättvindigt. 

måndag 5 juni 2023

Modersmjölken



Bokens titel: Modersmjölken
Författare: Nora Ikstena
Uppläsare: Lily Bigestans
Översättare: Juris Kronbergs
Förlag: Bokförlaget Tranan, 2020
Antal minuter: 6 tim 23 min

Jag har inte läst så mycket från baltstaterna, men när Storytels algoritmer sa "Du kanske gillar det här" så blev jag nyfiken. Och datorn hade rätt! "Modersmjölken" är en fantastisk berättelse från Lettland, proppad med liknelser och metaforer. Men framför allt är den intressant, djupt gripande och lärorik. 

Det är en inifrånberättelse om Sovjettiden och hur bokens huvudpersoner upplever frihetslängtan, förtryck och samhällets styrning. Parallellt med den moder som är Sovjet skildras en annan mor: hon som arbetar som kvinnoläkare och utför aborter och inseminationer, själv blir gravid och föder en liten dotter som hon inte har några större känslor för.

Den lilla flickan växer upp hos sin försumliga mamma men också hos sina morföräldrar. Alla har de sett Sovjetockupationen på olika sätt och har lidit under den av olika anledningar. Det är krig och motstånd, det är svält och fattigdom, det är ett samhälle där arbetskompisar och studiekamrater anger dig så snart du sätter dig på tvären och gör motstånd. Det är en flicka som mår illa av modersmjölken och en mamma som inte vill amma. 

Jag kunde knappt slita mig från den här. Läs!




söndag 4 juni 2023

Smultronhyllan



Bokens titel: Smultronhyllan
Författare: Birgitta Bergin
Förlag: Piratförlaget, 2023
Antal sidor: 381

Agnes har nyligen skilt sig eftersom hon inte hade mycket kvar att säga till maken Nils, men nu när hon bor ensam i en fin lägenhet i Stockholm inser hon att det är måttligt kul att Nils genast hittat en ny kvinna och att tvillingdöttrarna ska plugga i Lund. Det blir väldigt tyst och ensamt! 

En arbetskompis föreslår Tinder och det går raskt undan när Agnes börjar nätdejta. Lite för fort på alla vis... Vill hon verkligen ge sig in i ett nytt förhållande, flytta ihop och planera en gemensam framtid?

Från att ha varit en författare med flera bestsellers bakom sig, väljer nu Agnes att sluta skriva - och istället börja jobba inom äldreomsorgen. Hon är nyanställd på boendet Smultronhyllan, där hon domderar och gör om innan hon ens hunnit presentera sig för chefen och resten av personalen. 

Jag blir lite matt. Lugna ner dig, Agnes! Man kan faktiskt spana in hur arbetsplatsen funkar innan man börjar förändra och obstruera. Agnes har nämligen många idéer: de gamla borde få dansa, äta vid fint dukade bord, lyssna på vågornas (inspelade) kluckande och någon gång ta ett glas vin. Det har ju ingen annan tänkt på innan henne! (Ursäkta om jag raljerar lite här. Det är inte mot författaren utan mot Agnes.) Alltså hugger hon genast in på planerna att göra äldreboendet till en riktig drömplats; hon får med sig de flesta arbetskompisarna men inte chefen - och då kör hon helt enkelt över honom. Bildligt, alltså.

På det hela taget är Agnes rätt självcentrerad, vilket hon också får höra från flera vänner och bekanta. Naiv, skulle jag vilja tillägga. Och impulsiv! Det är inte lätt att gilla henne, men däremot gillar jag boken som helhet. Den befolkas av intressanta typer, varav flera är såna vi lärt känna i Bergins tidigare böcker. 

Något större inlägg i samhällsdebatten kan boken inte sägas vara. Jag har - i jobbet - varit på flera ställen som redan funkar just som Agnes drömställe och mycket bättre än så. Men nu är det här en feelgood med underhållningsvärde, och man får ta den för vad den är.

Lite spännande är "Smultronhyllan" också för det är inte helt givet hur Agnes eller hennes inställsamme dejt ska reagera i vissa situationer. Jag gillar att Bergin inte alltid slänger in en standardlösning på vad som ska hända. Kul att få bli överraskad ibland!

lördag 3 juni 2023

På ett ögonblick



Bokens titel: På ett ögonblick
Författare: Suzanne Redfearn
Uppläsare: Lo Kauppi
Förlag: Bokförlaget NoNa, 2023
Antal minuter: 10 tim 26 min

Jag är så kluven, vet knappt vad jag ska säga om "På ett ögonblick". Den är så sorglig och tänkvärd, en underbar bok om hur ett oväntat dödsfall ställer till det i en alldeles vanlig familj. 

Samtidigt är den oerhört ytlig, men den insikten smyger sig på först då jag läst halva boken. Hur kan exakt varenda en av karaktärerna vara så vacker? Det är löjligt utseendefixerat. När jag väl får upp ögonen för det, inser jag att detta är en roman där alla måste vara stora skönheter för att få vara med. 

Även vissa beteenden blir lite väl osannolika: en far som går bärsärkagång och närmast slår ihjäl en ung man, en väninna som inte gråter trots att hennes bästa kompis är borta, en syrra som tänker mer på sitt bröllop än att hennes lillasyster ska begravas, en mamma som slänger allt på tippen och menar att hon måste lägga barnets död bakom sig för att kunna gå vidare. (Hela tiden är de vackra medan de gör detta.)

Å, jag vet inte?! Om jag inte vore en så kritisk läsare så skulle jag nog grinat till den här boken och sedan höjt den till skyarna. Den är helt underbar! Men nu ÄR jag en rätt kritisk person när det kommer till romaner, och jag hakar upp mig på det konstant ytliga och osannolika. Hade så mycket hellre sett lite fler smutsiga känslor och fula människor.

Utgångspunkten är att den stora familjen - mamma, pappa, två döttrar i övre tonåren och en utvecklingsstörd nästan vuxen son samt en moster, hennes man och deras tonårsdotter färdas i en minibuss. Där finns också en pojkvän till en av döttrarna och en grabb som får skjuts samt familjens stora hund. De åker genom ett bergigt landskap, iskallt, snöigt, halt och med vinterstormen vinande. De krockar, störtar ner för en brant och huvudpersonen Finn dör. (Ingen spoiler, det är premissen för hela storyn.)

Genom resten av boken följer vi Finn då hon måste acceptera att hennes liv tog slut redan efter 16 år. Att hennes familj sörjer, att de bråkar, att de kämpar för sina liv för att ta sig till bebodda trakter, att de sviker vänner och varandra, att de längtar efter kärlek och att de ropar till Finn där hon svävar omkring någonstans i luften och ser allt utan att kunna ingripa.

Jag vet inte om det här är jättebra eller mediokert. Däremot är Lo Kauppi suverän på att läsa med nerv och inlevelse! Synd bara att hon bräker "farbror Ba-aab" rakt igenom. Det dröjde tills jag läste e-boken innan jag fattade att hon säger Bob. Sjukt störigt uttal som jag inte kan bortse från, hur skickligt hon än läser i övrigt.

fredag 2 juni 2023

Svartstick



Bokens titel: Svartstick
Författare: Sara Paborn
Uppläsare: Emma Peters
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2023
Antal minuter: 9 tim 43 min

Egentligen har vi hört den här historien förr. Många, många gånger dessutom. Den är berättad på samma sätt som så många andra romaner: med växlingar mellan dåtid och nutid - och där persongalleriet hänger ihop, mer eller mindre tydligt.

Men det ÄR något visst med Paborn bok ändå! Jag sträcklyssnade på den (för övrigt en otroligt bra inläsning av Emma Peters, hon håller aldrig på och gör sig till eller är teatralisk) medan jag rollade väggarna i en liten lägenhet. Jag hann precis förvandla en mörkt grafitgrå vägg till ljuvligt retro-turkos under de nära tio timmar som boken varade.

Det är det klassiska: den naiva tonårsflickan Anita förälskar sig i den unge handlaren Bengt någon gång i slutet av 1950-talet. Hon dras till hans världsvana stil, hans mognad, hur han uppvaktar henne. Han däremot är gift med en vacker amerikanska och har tillbringat några år "over there" och nu kommit tillbaka till hembygden med idén om ett modernt snabbköp där man slipper handla över disk. Han är flirtig och får Anita dit han vill. Ni kan ju gissa vad som händer...

Varvat med detta får vi följa den överspända Paula som flytt från sin genomtrevlige pojkvän i nutid. Hon har gjort en dum grej - en verkligt dum grej! - och tror att det tar slut om hon berättar för pojkvännen. Hennes berättelse är klart minst intressant, för övrigt, men en vettig brygga mellan de övriga historierna. 

För att rensa tankarna anmäler Paula sig till en sömnadskurs på en stor folkhögskola ute på vischan. Där möter hon Gunni som är alltiallo och har en koppling till både gården och till redan nämnda Anita. Jag gillar verkligen Gunni, hon har en trovärdig röst och en hjärteknipande historia om utanförskap och obesvarad kärlek.

"Svartstick" ser ut att vara en sån som det går tretton på dussinet av, men den är mer än så. Varmt och fint berättat!