Bödlar

Bokens titel: Bödlar - Liv, död och skam i svenskt 1600-tal
Författare: Annika Sandén
Förlag: Atlantis, 2017
Antal sidor: totalt 357 - varav 290 är själva texten och 67 (!) sidor är fotnoter, referenser etc

Jag älskade Sandéns bok om missdådare och hade därför sett fram emot denna bok om bödlar ett bra tag. Precis som i den tidigare boken är hon alldeles oerhört insatt, har gjort ett enormt arbete, måste ha lusläst hundratals handskrivna texter på ålderdomlig svenska och sammanställt det hela på ett ytterst vetenskapligt och pedagogiskt sätt.

Boken är grovt indelad i kapitel om hur bödlarna tillsattes (och avträdde!), hur de sågs av det omgivande samhället, vilka deras arbetsuppgifter var (förutom det alldeles uppenbara...) och mycket mer. Utdragen ur bland annat kyrkoböcker och tingets domar ger livfulla betraktelser av hur Sveriges rättsväsende fungerade för 300-400 år sedan och hur man såg på skam, skuld och att sona sina brott.

Jag läste noga, varenda rad, inte bara för att jag är väldigt intresserad (det är jag!) utan också för att det är närmast nödvändigt om man ska ta in all information och göra den till sin. Det här är inte en text som man suger i sig (jag höll på att säga "in genom ena ögat och ut genom andra" men det uttrycket finns väl inte).

Det är fotnoter och referenser efter vart och vartannat stycke, men det kan man bortse ifrån om man känner så. Värre är att Annika Sandén upprepar sig hela tiden. Några gånger börjar jag undra om jag kanske har bläddrat och "tjuvläst" i boken. Eller har jag bara en märklig déjà vu-känsla? Eller är det faktiskt så att jag redan har läst det här?!

Om vi exempelvis får veta att bödlarna även ägnade sig åt latrintömning, så berättas det inte en gång - utan en gång per kapitel. Kan det vara så att författaren tror att läsarna har svårt att minnas? "Bäst att jag säger samma sak igen, så de förstår hur signifikant just detta är" eller "jag upprepar samma sak en gång till så de kommer ihåg hur allt hänger ihop". Mest troligt är väl att hon inte alls har tänkt så, utan att detta är det gängse sättet att skriva en vetenskaplig uppsats på och att jag bara inte är van vid att läsa sådana.

För trots att det står på omslaget "...en faktabok lika svår att lägga ifrån sig som en deckare" så är det just en uppsats vi läser. En spännande sådan, förvisso, och väldigt välskriven. Uppenbarligen av en engagerad och kunnig forskare som brinner för sitt ämne.

Jag har i alla fall lärt mig mycket av "Bödlar - liv, död och skam i svenskt 1600-tal", där fanns massor som jag inte hade den blekaste aning om. Jag har fått en helt annan och mycket mer nyanserad syn på de män som sattes att avrätta dödsdömda fångar!

Och även på makten, myndigheterna, som i förvånansvärt hög grad benådade de dödsdömda och omvandlade deras straff till något hemskt som åtminstone inte innebar att mista livet...

Mitt omdöme: Läsvärd och lärorik bok, insatt författare, sprudlande entusiastisk inför sitt ämne.

Länk till boken på Adlibris: POCKET och INBUNDEN.