Florence Stephens förlorade värld

Bokens titel: Florence Stephens förlorade värld
Författare: Lena Ebervall och Per E Samuelson
Förlag: Pocketförlaget, 2017
Antal sidor: 338

Jag är väldigt förtjust i historia, kanske i synnerhet svensk kvinnohistoria - verkliga berättelser om verkliga människor. Att läsa om "fröken på Huseby" borde passa mig perfekt! Jag klickar aldrig fullständigt med den här boken, trots det intressanta ämnet, men den berör mig och jag lär mig en hel massa som jag inte tidigare haft en aning om.

Florence Stephens växer upp som en av tre döttrar på ett rikt bruk i Småland i slutet av 1800-talet. Mamma är en underskön kvinna från Stockholm, adlig, uppfostrad i societeten, kungafamiljens närmaste polare. Kanske lite mer än så, när man tänker efter... Pappa är en engelsman som har lekt imperialist i Indien och kommit hem med en vansinnig massa pengar, gift sig och flyttat ut på svenska landsbygden.

Florence är ful. Det berättar författarparet gång på gång, som ett faktum. Det tycks ha stor betydelse att hon hade ett ansikte som var en korsning av en häst och skådespelerskan Julia Ceasar.

Enligt min erfarenhet hittar dock nästan alla någon att älska och bli älskad av - och det är verkligen inte utseendet det handlar om, så mycket annat spelar in när man blir kär eller väljer partner. Jag misstänker att fröken Florence kanske inte var så rolig. Eller var hon korkad? Småelak? Fisförnäm? Långtråkig? Luktade illa? Det är sällan någon blir ratad ett helt liv för att den saknar klassisk skönhet. Nåväl, hon lever ensam hela sitt långa liv - så mycket vet vi.

Historien som berättas är helt horribel. Eftersom Florence sannolikt är oäkta dotter till kung Oscar II och delvis har tillbringat sin uppväxt i hans närhet, är hon omåttligt förtjust i kungafamiljen. När hennes föräldrar dör och systrarna flyttar hemifrån sitter hon själv som en gammal nucka på godset i Småland och trånar efter glans, glitter och glamour. Tänker nostalgiskt på hur livet var på gamle kungens tid och hur tråkigt det blivit.

Hon tar kontakt med prins Carl junior - med dagens terminologi skulle han väl kallats "brat" - som är så usel i skolan och värdelös i arbetslivet att hans egen familj inte orkar med honom. Gång på gång kallas han in till kungen för uppsträckning, men skärper sig inte. Han vill ha en nybyggd racerbåt, han vill ha en tjusig bil mitt under brinnande krig, han vill resa utomlands, han vill ha en fashionabel våning i stan. Pengar har han inga, men tant Florence går ju alltid att pressa! Hon betalar, betalar, betalar. Carl vet inget om det förmodade släktskapet, med tant Florence vet att hon är hans faster.

På godset lever statarna på i stort sett ingenting och bruket går med förlust - men Florence vägrar lyssna på alla goda rådgivare. Det är en ekonomisk katastrof, ja, hon hotar att bli ruinerad och värre än så. Prinsen åtalades och flydde sedan utomlands, skandalen var gigantisk och detta var ett stort samtalsämne under många år i Sverige.

Mitt omdöme: Berättelsen om fina fröken Florence på Huseby och den olidligt bortskämde prins Carl junior och hans kumpaner är ohyggligt upprörande på alla vis - men ibland tänker jag att hur hemskt det än var, så hade de här människorna det ändå bättre än Husebys statare och de slavande bruksarbetarna som knappt nämns i boken.

Länk till boken på Adlibris: POCKET och INBUNDEN