Drottningkronan

Bokens titel: Drottningkronan
Författare: Ingrid Kampås
Förlag: Pocketförlaget efter en överenskommelse med Historiska Media, 2014
Antal sidor: 339 + extra

Det här är den femte delen i släktkrönikan (med det fyndiga namnet "Släkten") där vi får följa en svensk ätt från tidig vikingatid och framåt. Jag har läst de första böckerna och recenserat dem här i bloggen. (Gå till inlägget "Helenas hämnd" så finns alla de tidigare böckerna där med bilder och länkar.)

Jag har tyckt väldigt mycket om den här serien, dels för att den fokuserar på kvinnor, dels för att den är skriven efter omfattande research om människors liv förr, dels för att den visar både på vardagsliv och fest, dels för att jag alltid har tyckt det är intressant med historia. Det är också en rolig idé att låta författare skriva varsin del i en serie, där det enda de tvingas hålla reda på är släktträdet (så att det hela tiden finns en koppling mellan huvudpersonerna, oftast inte helt i rakt nedstigande led men så gott som) och ringen. Det finns nämligen en viktig silverring med en infattad bärnsten, som förs vidare i generation efter generation.

I den förra boken hade handlingen förflyttat sig från mina trakter i Uppland ner till Västergötland. Folket var i en brytningstid då man började kristnas. Inte nödvändigtvis överge de gamla asagudarna - man kunde ju tro på både dem och Vite Krist - men det skedde ändå en förändring.

Under en tämligen tråkig passage red Helena ner till Italien för att göra en pilgrimsvandring. Författaren Maria Gustafsson hade ändå gjort bästa möjliga av situationen och lyckades få mig att läsa allt trots att jag egentligen är komplett ointresserad av korståg och årslånga ritter där fromma kristna drömmer om påvar, biskopar, reliker och katedraler.

Döm om min besvikelse när boken "Drottningkronan" inleds med att Helenas dotterdotter Ester ska gå i kloster. Nej! Ska jag läsa en hel bok om en nunna?!

Utan att avslöja för mycket så kan jag säga att det - tack och lov! - inte blev så, eftersom Ester inte stannade i klostret. Men hon måste ju nödvändigtvis ner till Tyskland för att bo i ett nunnekloster en lång tid, lite senare i boken. Och till min fasa upptäcker jag att den senaste boken, som jag inte har läst, handlar om hur en av Esters ättlingar går i kloster. Suck.

Negativt med "Drottningkronan" är att detta nog är den svagaste länken i serien, en lite platt roman där huvudpersonerna är för endimensionella. Särskilt stör jag mig på att Ester och Thore ältar sin ungdomskärlek ett helt liv, trots att de båda är lyckligt gifta. Varje gång de ses så tittar de varandra djupt i ögonen och minns exakt samma ljuva ögonblick för hundra år sedan. Känns helt osannolikt.

Positivt är att jag åter igen förflyttas till medeltiden och njuter av att föreställa mig hur det var att leva då, för själva beskrivningarna av gårdarna och vardagslivet är utmärkta. Det är ett helt annat Sverige, som inte var enat under en enda kung utan styrdes av mängder av hövdingar istället. Som helhet kan man väl säga att eftersom jag så gärna vill tycka om den här serien så har jag överseende med stereotyperna och kastar mig in i den här världen som är en del av vår svenska historia.

Jag har rått kritiserat omslagen till pocketböckerna förut, men omslagen till de inbundna böckerna är etter värre. De är snudd på komiska.

Vackra, mystiska kvinnor med långt hår, misstänkt lika sminkade och hårbalsamerade 2000-talskvinnor med ett suddigt filter lagt över allting. Rent förskräckligt dåligt - varför har man inte valt miljö- och stämningsbilder? Jag börjar luta åt att de skrattretande pocketomslagen är ganska bra, trots allt, för de visar åtminstone blod, jord, smuts och slit. De inbundna böckerna skulle jag sätta omslagspapper på.

Betyg: I serien är det här den plattaste boken - men, men... Det är god underhållning och jag sträckläste boken även om jag gärna skulle velat ha personbeskrivningar som inte var fullt så klyschiga och enkla.

Rekommenderas till: alla de som läst de tidigare böckerna. Har svårt att tro att den här klarar sig ensam.

Snackis: Nej.

Länk till boken på Adlibris: POCKET.

Någon annanstans i Sverige

Bokens titel: Någon annanstans i Sverige
Författare: Hans Gunnarsson
Förlag: Månpocket efter en överenskommelse med Albert Bonniers Förlag, 2007
Antal sidor: 293

Först och främst: jag tycker väldigt mycket om Hans Gunnarsson som författare. Han är fullkomligt lysande i sina krassa beskrivningar av svenskt vardagsliv, tristess och rätt sorgliga figurer. Orden är väl valda, en underfundig humor lyser igenom allvaret, de små detaljerna som vi alla känner igen har han lyckats fånga och beskriva. Det är ju inte direkt någon upplyftande läsning; alla hans böcker som jag läst har varit tämligen sorgsna och gråa, men jag är inte typen som gräver ner mig för det utan uppskattar hans beskrivning av en trist vardagslunk.

Men just i den här boken måste jag säga att det är mer än lovligt segt i vissa passager! Virriga förvecklingar i en gudsförgäten by på vischan, sett ur olika människors perspektiv. Gunnarsson skriver träffsäkert men borde begränsat eller redigerat sig själv lite hårdare denna gång.

Vi får följa livet i lilla Borunda, där byns alkis är en av huvudpersonerna. En serie mord inträffar - hur hänger de ihop med bygdens folk och vem kan tänkas vara förövaren? Familjekonstellationer och grannsämja sätts på prov, folk är inte de som de utger sig för att vara. Några hamnar i djup sorg, andra ser tvärtom en chans till ett nytt liv. Dödsfallen ruskar om byn och förändrar livet för många.

Betyg: En bra bok.

Rekommenderas till: folk som gillar att skratta åt sorgliga historier.

Snackis: Tror inte det.

Länk till boken på Adlibris: POCKET med nytt omslag - verkar som att den har filmatiserats.

Mambo Kings spelar och sjunger om kärlek

Bokens titel: Mambo Kings spelar och sjunger om kärlek
Författare: Oscar Hijuelos
Originalets titel: The Mambo Kings Play Songs of Love
Översättare: Gull Brunius
Förlag: Brombergs, 1992
Antal sidor: 421

Ibland bara lämnar en bok en varm och behaglig känsla i en. Och långt senare, när man glömt intrigen, kan man fortfarande komma ihåg känslan av värme, glädje och välmående. Så är det med "Mambo Kings" som jag läste 1992 och som jag i ärlighetens namn inte orkar läsa om igen för att kunna skriva en bättre recension - men varje gång jag ser pocketboken i vår bokhylla tänker jag "Den gillade jag, den var riktigt bra!".

Boken handlar om Cesar och Nestor Castillo, två kubanska bröder som kommer till New York i slutet av 1940-talet. De försörjer sig på att skriva smäktande kärleksballader och heta, sensuella kubanska rytmer. I nattklubbslivet i storstaden förvandlas bröderna Castillo till The Mambo Kings. De spelar ångande mambo och dansar nätterna igenom. De förför och charmerar. Musiken betyder allt för dem! Kvinnor flockas kring bröderna, musiker vill spela med dem.

Vi får följa Cesar och Nestor under 1950-talet och inte bara dem utan även deras flickvänner, fruar, älskarinnor, alla deras musiker och vänner. Det är vemod och hemlängtan och nostalgi blandat med framtidstro, passion och vänskap. Det är svettigt och erotiskt och musiken dunkar hela tiden i bakgrunden. En massa nya ord fick jag lära mig, som jag tyvärr glömt bort, men som har med musik att göra.

Boken belönades med Pulitzerpriset då den kom ut och nu firar den 25-årsjubileum och trycks i nya upplagor. (Dock på engelska, har inte sett någon svensk nyutgåva.)

Betyg: En fantastiskt fin bok om en värld som jag egentligen vet väldigt lite om: kubaner i USA, latinomusiken, 1950-talet. En feelgoodroman!

Rekommenderas till: alla som vill läsa en (nu måste jag använda det där ordet jag brukar undvika:) mustig roman att försvinna in i.

Snackis: Visst går den att prata om i en bokcirkel.

Länk till boken på Adlibris: ENGELSK och ENGELSK JUBILEUMSUPPLAGA

När pengar spelar huvudrollen

Nu har minsann Lyran kört för fort och straffats med böter, så veckans tematrio hos Lyrans Noblesser är: PENGAR! Vi ska välja tre böcker där pengar spelar en stor roll. Hmm. Inte alldeles enkelt.

Jillian Flynn: "Mörka platser"
Obehaglig deckare och splatterroman i ett. Slaktad familj. En överlevande dotter som tjänar grova pengar på mordet. En överlevande son som förmodas vara mördaren. Försäkringspengar. Skulder. Här - som i många kriminalromaner - spelar pengar en fullständigt avgörande roll.

F. Scott Fitzgerald: The Great Gatsby"
Alla kan väl redan historien, men i korthet kan man säga att en ung man beundrar en annan ung man och önskar att han var lika rik, lika vacker, lika framgångsrik och lyckad. Allt handlar om pengar, yta, framgång och överflöd. Men de rika är inte så lyckliga som man skulle kunna tro och både död och lögner lurar runt hörnet...

Inger Alfvén: Allt vi aldrig gjorde med varandra
En bortskämd ung kvinna slår på stort när hon ska gifta sig, låter pappan betala och planerar själv ett hejdundrande bröllop på släktgården. Problemet är att hennes pappa är alldeles utfattig, men det har han inte vågat säga till någon.

//Joelinda

Blåbärsmaskinen

Bokens titel: Blåbärsmaskinen
Författare: Nils Claesson
Förlag: Ruin, 2009
Antal sidor: 180

Jag äger tre böcker av Slas, men jag tror han skrev åttioåtta. Enormt produktiv! Och mängder av kåserier och tidningsartiklar utöver det. Förutom att han målade och tecknade, förstås. Slas - Stig Claesson - var jämngammal med min mormor och morfar. De bodde på Södermalm i Stockholm, precis som han gjorde. De tre böckerna jag har, är sådana som mormor gett mig. Kanske för att jag skulle få en smak av ett liv på Söder som hon trodde att jag annars inte skulle känna till.

Jag funderar på vem Slas är för mig. Jag har aldrig sett några foton av honom, han är en anonym figur. Men jag minns livligt hans teckningar, underbara skisser av stadsmiljöer framför allt. Och så har jag ett luddigt minne från min barndom av ett barnprogram på teve där en mansröst talade till teckningar (fula, grova teckningar!) och att min mamma sa att "Det där är Slas!".

I min bokhylla står alltså "Män i min ålder", "En mörts drömmar" och "Svart asfalt, grönt gräs". Jag har inga minnen av dem alls. Det är helt blankt när jag tänker på dem. Jag skulle inte för mitt liv kunna berätta vad de handlar om.

När jag såg att Slas äldste son skulle ge ut en bok om sin pappa, blev jag genast nyfiken. Har väntat på en pocket, men nu kom den fina inbundna boken på rean istället. Tänkte att jag borde läsa om mina tre Slas-böcker innan jag högg in på "Blåbärsmaskinen", men det blev inte av. Och nu lär det aldrig hända, kan jag säga. Böckerna åker tillbaka in i bokhyllan och lär samla damm för resten av mitt liv. Nu har jag tappat lusten att läsa Slas romaner.

"Blåbärsmaskinen" är inte alls en uppväxtskildring och det blev jag mycket besviken över. På baksidan står "Det är också berättelsen om en uppväxt i Stockholm på 1960- och 70-talet, om kulturkrockar och ett Sverige i förvandling". Jag vet inte om förlaget möjligen har läst en tio gånger tjockare bok som sedan strukits ner, men jag känner att den baksidestexten är påhittad. Vilket Sverige i förvandling?! Kulturkrockar mellan mammans kanadensiska arv och pappans svenska, det får vi prov på. Men de tre barnen som växte upp i denna skruvade familj - får vi egentligen veta något alls om deras uppväxt? Ytterst lite. Man lär inte känna Nils och hans syskon. Och definitivt inte ett Sverige i förvandling, vad har de fått det ifrån...?

Däremot är det en oerhört välskriven berättelse om Slas. Jag tycker boken är fantastisk, faktiskt, men inte i bemärkelsen jag-och-min-pappa, för det handlar nästan uteslutande om pappan, inte sonen. Med korta meningar och väl valda ord växer Nils bild av pappan fram. Och inte är det en sympatisk bild, kan jag säga. Nog för att Slas var begåvad på många vis och verkar ha varit generös, sprudlande och impulsiv - men vilken egocentrisk människa!

Jag tror att Nils Claesson försöker skriva snällt, men att det lyser igenom i precis varenda rad att hans far i själva verket mest brydde sig om sig själv och sina behov. Hustrun fick stå tillbaka, henne var han rent elak mot. Mängder av andra kvinnor fanns i hans liv, en älskarinna tycks ha levt ett parallellt liv med honom under barnens uppväxt. Beundrare och vänner tillbringade kvällarna på Söders pubar och krogar med honom, medan familjen satt hemma och väntade med kall middagsmat.

Slas var alkoholist, knaprade piller, sålde sina alster och levde upp pengarna. Han verkar inte ha brytt sig om sina barn överhuvudtaget och bilden jag får av honom är en enormt självupptagen människa.

Betyg: Mycket välskriven om att växa upp med en alkisfarsa som hela Sverige beundrar.

Rekommenderas till: svårt att säga, men man bör väl ha ett intresse för svenska 1900-talsförfattare och dito konstnärer.

Snackis: kan vara en bra bok att diskutera kring.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN och POCKET.

Precis min typ - en bok om typsnitt

Bokens titel: Precis min typ
Författare: Simon Garfield
Originalets titel: Just my type - a book about fonts
Översättare: Pär Svensson
Förlag: Månpocket efter en överenskommelse med Bokförlaget Forum, 2013
Antal sidor. 313 + extra

"Precis min typ" tilltalar precis min typ. Jag har ett stort intresse för typsnitt och typografi. Jag kan fastna i att studera en vackert formgiven bokstav. Jag stör mig på illa valda typsnitt. Hela mitt jobb går ut på att ha en åsikt om vilka typsnitt som passar till vad! För mig är det här oerhört viktigt och jag läste boken som en bibel.

Det är en underhållande faktabok om världens mest kända typsnitt och dess formgivare, om tidsåldrarna då de uppstod och hur de togs emot, om användningsområden genom århundradena och exempel på ställen där man valt just dessa typsnitt.

Jag tror att många kan ha glädje av att läsa boken och känna igen allt från Futura, Helvetica, Calibri och Verdana till Times New Roman, Baskerville och Cooper Black. Men för mig var det här långt mer än så. Det här var en nostalgitripp utan dess like! När jag började min yrkesbana var det genom att sälja s.k. gnuggisar. Därefter jobbade jag som originalare på en reklambyrå, där jag satte texterna på en liten PC vars hårddisk var mindre än en usel mobiltelefons idag. Man tog en diskett och travade iväg till något av Stockholms alla sätterier, väntade där en lång stund medan en surmulen sättare menade att något annat jobb skulle prioriteras, fick med sig ett tjockt kuvert med underbara pappersutskrifter - som man sedan gick tillbaka till byrån och limmade fast på ett annat papper. Därefter vidtog det krävande arbetet att skära ut bokstäverna (eller orden eller meningarna) med skalpell och flytta dem som att de fick perfekt kerning. Vilket pillgöra! Men jag älskade det.

Vad jag gör idag framför datorn går så rasande fort. Jag skulle aldrig kunnat drömma om detta i början av 1990-talet. Men konkurrensen har också ökat. Plötsligt är det inte jag och en handfull andra som kan sätta en bok eller layouta en affisch - alla kan göra det i sina egna datorer. Även typografernas roll har helt förändrats i och med digitaliseringen och det får man lära sig mer om i denna bok.

Det var länge sedan jag läste en bok som jag hade så svårt att lägga ifrån mig! Hela tiden tänkte jag "ett kapitel till!". Om man är genuint intresserad av serifer och staplar och kerning och fontfamiljer så är det här en underbar bok - men för många andra kan den säkert vara underhållande och lärorik.

Mitt foto: Några av mina gamla verktyg: en gethårsborste som man sopade bort suddgummirester med från originalen (aldrig med handen!), en "gnuggpinne" som man applicerade gnuggisar (självhäftande bokstäver) med och ett falsben som man bigade pappersark med.

Betyg: Toppbetyg i faktaboksklassen! Jag hade gärna läst dubbelt så mycket.

Rekommenderas till: formgivningsintresserade.

Snackis: nej, inte i första hand.

Länk till boken på Adlibris: POCKET.

Skuggorna

Bokens titel: Skuggorna
Författare: Katarina Wennstam
Förlag: Bonnier Pocket, 2015
Antal sidor: 393

Efter min långa redogörelse för hur mycket jag tycker om Wennstams serie med Shirin Sundin, Charlotta Lugn, Maria Allende och Madeleine Edwards som på olika sätt involveras i viktiga, samhälleliga frågor - ofta gällande mäns våld mot kvinnor - så konstaterade jag att jag får väl invänta att den senaste boken kommer ut på pocket. Och så damp ett recensions-ex ner i brevlådan, mycket påpassligt och mycket uppskattat!

Den här boken handlar i huvudsak om fyra ytterst kompetenta yrkeskvinnor som bestämmer sig för att ge igen på hustrumisshandlare genom att utsätta dem för exakt samma våld som de själva utsatt sina kvinnor för. Varken mer eller mindre. Man iscensätter misshandeln så att den till punkt och pricka följer rättegångsprotokollen. Männen är - i de flesta fall - redan dömda och har avtjänat sina straff. Ska de verkligen straffas en gång till?

Boken är ytterst intressant eftersom den ställer många viktiga frågor. Vilket straffsystem är bäst: det där man låser in förövare på tidsbestämda straff eller det där "öga för öga, tand för tand" gäller? Hur viktigt är det för offren att få denna upprättelse? Och vad gör det med männen som kollektiv, när de inser att de kan bli utsatta för nästa hämndattack? Plötsligt går många män omkring i Sverige och oroar sig för gamla slagsmål och våldtäkter som de hade hoppats var glömda.

Det är mycket bra, tankeväckande, hyfsat spännande (även om jag ganska snart listar ut vilka de fyra kvinnorna är) och en viktig bok om offer och gärningsmän.

Jag har väl samma invändningar som jag haft i de tidigare böckerna: Shirin Sundin, denna übersmarta, klipska, vackra åklagare och försvarsadvokat som har persiskt ursprung slipper inte undan en halv sekund från just sin invandrarbakgrund. Det förekommer sällan kapitel där fokus ligger på henne själv - utom då hon resonerar med gamla älskare, arbetskamrater eller sin ex-man - utan mycket handlar om vad som förväntas av henne i egenskap av vuxen dotter - en persisk vuxen dotter! - eller syster. Jag blir lite trött på det, rakt igenom hela serien.

Charlotta Lugn är en lesbisk polis. Hon har en fru. Detta får vi veta ungefär varenda gång Charlotta kliver in i handlingen. Till slut tröttnar jag på det också.

Tänker lesbiska kvinnor bara på sex och vackra kvinnokroppar? Charlotta verkar göra det. Hon har en trasslig relation till sin mamma - och i denna bok är mamman (äntligen) död, så då blir det problematiskt - och till sin fru. Visserligen har frun ett namn, men hon benämns oftare frun än Agneta. Jag jämförde med övriga huvudrollsinnehavare och deras män och fruar får oftare heta sitt namn. Nu är jag kanske lite överkänslig i detta, eftersom jag tycker uttrycket "min fru" är så possessivt och jag avskyr när min man (ja, han har ett namn - men inte på denna blogg!) säger så om mig. När det gäller Charlotta och Agneta så antar jag att författaren vill trumma in i läsarna att homosexuella också kan gifta sig.

Charlotta är för övrigt inte vidare värst trevlig, men det är bara bra. Jag gillar när författare vågar låta kvinnor vara burdusa, känslokalla, väldigt upptagna med sex, snäsiga och allmänt rätt odrägliga.

En positiv sak är att samtliga kvinnor som figurerar i boken är duktiga på sina yrken, smarta och så långt från våp man kan komma. Det är också en signifikant skillnad mot många, många andra romaner: att alla kvinnorna gärna har sex och att de själva väljer när, med vem, hur och allt annat runt omkring. De har tagit makten över sin egen sexualitet och det känns så ovanligt att läsa något annat än 1) gulligullromantiska älskog eller 2) hårdhänt tilltvingade samlag att deras njutningsfyllda vardagssex framstår som något nästan unikt. Det säger ju lite om hur kvinnors sexliv skildras i böcker...

Som jag skrivit tidigare, så är det här mer av "Uppdrag: Granskning" mixat med lite kriminalroman och det är mycket, mycket bra. En journalistisk roman, på något märkligt vis. Alla Wennstams böcker får mig att fundera igenom vad jag egentligen anser om makt, våld och olika relationer. För övrigt tycker jag att boken har en hel del beröringspunkter med Torbjörn Flygts "Verkan" som också handlar om detta att ta lagen i egna händer.

Betyg: Fantastiskt att hon lyckas skriva lika engagerande och spännande igen!

Rekommenderas till: alla som läst och gillat Wennstams tidigare böcker. Såklart går denna att läsa helt fristående, men den vinner helt klart på att man känner till huvudpersonerna sedan tidigare.

Snackis: En bra snackis!

Länk till boken på Adlibris: POCKET.

Tack till Bonnier Pocket för recensions-exet. Vilken perfekt tajming! Här är inlägget om Smuts och de andra böckerna.

Tematrio: Kvinnor

Lyran har gjort det lätt för sig denna vecka och valt Tematrio: Kvinnor - rimligen borde minst varannan bok i världen handla om kvinnor! Eller så är det just det de inte gör? Kanske är det något sånt hon vill påvisa, en ojämlikhet så här inför Internationella kvinnodagen? Vad vet jag. Det kryllar i alla fall av böcker om kvinnor, av kvinnor, för kvinnor.

Här får jag chansen att lyfta fram en av mina absoluta favoriter (igen!): Antologin "Min mormors historia". En fantastiskt fin samling mer eller mindre sanna berättelser om kvinnor - ofta väldigt starka och kompetenta sådana dessutom. Läs den! Jag har skrivit en recension här.

Min mamma var medlem i Fredrika Bremerförbundet och hos oss fanns en hel del litteratur om kvinnor. Jag minns Marilyn Frenchs "Kvinnorummet" och Erica Jongs "Rädd att flyga". Och så kommer jag ihåg hur vansinnigt högt alla tanterna (herregud, de var var 30 år men lilla jag tyckte att de redan var tanter...) skrattade åt Gerd Brantenbergs "Egalias döttrar".

Naturligtvis läste jag alla böckerna, jag med, ibland alldeles för tidigt. Vad kan en mellanstadieunge veta om äktenskap och kärleksförbindelser? Men jag tyckte om dem!

Ni får ursäkta, men jag orkar inte sammanfatta böckerna så det här är väl en rätt usel tematrio. Jag förlitar mig på att de är så kända så jag slipper skriva ner handlingen. Dags att hoppa ner i sjuksängen igen - men jag snart tillbaka och har läst fler böcker och har lite mer ork än i kväll!

//Joelinda

Så sjuk så man inte ens kan läsa...

Vilken bedrövlig sportlovsvecka! Jag har legat helt utslagen i sju dagar, med frossa och feber upp till 40 grader, hostat så magmusklerna håller på att gå sönder och snörvlat litegrann. Kroppen är som kokt spagetti, hjärnan verkar ha kopplat ner till något slags överlevnadsläge där den inte klarar några längre resonemang eller särskilt intelligenta uppgifter. Detta är den värsta influensan sedan jag hade svininfluensan 2009.

Lite har jag kunnat läsa, men större delen av tiden har inte ögonen klarat att fokusera (!) på bokstäverna. Skrämmande faktiskt. Tror jag har sovit bort större delen av en vecka.

Idag har jag i alla fall duschat, satt på mig riktiga kläder och klarat att äta en macka till frukost. Nu vänder det!

Negativt på bokfronten: Jag hade bokat "Jag är Malala" på bibblan inför vår bokklubbsträff, men nu har jag missat den chansen för att jag låg sjuk. Först vänta i tre veckor, sedan sumpa boken när den väl kom in för att jag låg sjuk...

Positivt på bokfronten: Jag har fått Katarina Wennstams "Skuggorna" som recensions-ex och det var ju extra kul med tanke på min recension nyligen, där jag skrev att jag skulle invänta den boken på pocket. Den är mycket intressant ur flera synvinklar och kan dra igång bra diskussioner om moral, etik och straffpåföljder.

//Joelinda