Hur hinner du blogga, Vargnatts bokhylla?

Först ut att svara på mina frågor är VARGNATTS BOKHYLLA som skriver så här:

Skriver du ensam eller tillsammans med andra i något bloggkollektiv?
Jag skriver ensam! Blev inspirerad av en vän för flera år sedan att börja bokblogga och det kändes bara naturligt att göra en egen blogg.

Har du en plan för hur ofta du ska skriva på bokbloggen - och lyckas du uppnå det målet?
Jag siktar på att ha ett inlägg varje vardag och har lyckats hålla mig till det ganska bra. Men världen går inte under om jag inte hinner med det! Fredagar har det blivit så att jag lägger upp ett videoinlägg.

Fyller du ut med stafettutmaningar, tävlingar, enkäter osv - eller fokuserar du på recensioner och tyckanden om böcker?
Jag har inte bara recensioner utan tar in lite allt möjligt bokrelaterat. Jag är med i Johannas topplista på tisdagar ibland, skriver inlägg om böcker jag är nyfiken på, gör mina videoinlägg och svarar på en del bokiga enkäter.

Har du ett heltidsjobb eller något annat som tar mycket tid av din dag?
Jag jobbar 75% och har utöver det en hund att ta hand om. Men eftersom böcker är en så stor del av mig och mitt liv hittar jag oftast tid att läsa också. Lunchrasterna går ofta till en bok, kvällarna när hunden fått mat och blivit road går ofta till läsning. Sedan har jag alltid varit en snabb läsare så jag hinner med ganska mycket bara jag sätter mig ner och fastnar i boken.

---

Tack för svaren, det var verkligen roligt att läsa! Så ambitiöst att lägga ut något varje dag, tycker jag.

Enkät: Hur hinner man bokblogga?

Foto från nyrenoverade Nationalmuseum i Stockholm. Dit ska jag i alla fall gå, vad som än händer!

Jag känner en sån frustration när jag blickar tillbaka på vad jag hunnit med under 2018. Jag trodde nog att jag skulle hinna vara betydligt mycket mer kulturell än vad jag varit. Det här skulle bli året då jag kunde ägna mig mer åt muséer, utställningar, föreläsningar, konserter - och böcker!

Istället har jag jobbat massor och varit väldigt trött på kvällarna. Så pass att jag inte hunnit läsa mycket: tidigare läste jag väl sisådär 80 böcker om året, men 2018 ser det ut att bli hälften.

Det spelar förstås ingen som helst roll. Jag tävlar ju inte med någon! Men om folk ska orka gå in och läsa på bloggen så krävs att man upprätthåller en dialog, lägger ut nya inlägg, förnyar sig och är aktiv.

Det verkar som att man bör delta i bloggutmaningar, svara på enkäter, gå på bokmässor, intervjua författare, mingla på bokreleasepartyn. Vara med på bokfrukostar, recensera gratisböcker, ordna utlottningar, jobba (oavlönat) som ambassadör/influencer för diverse bokmässor, litterära event och priser.

Men hur sjutton hinner man?!

Hur gör ni andra? Jag har skrivit och frågat några av de personer vars bloggar jag läser så gott som dagligen. Förhoppningsvis svarar de! (Om jag inte har mejlat till dig och du gärna vill vara med, skriv till boktanken@gmail.com så får du samma frågor som alla andra.) Ser fram emot en serie peppande svar från unga och gamla bloggare över hela landet.

Vinjetten som jag har gjort, som får inleda enkätsvaren.

Berget offrar

Bokens titel: Berget offrar
Författare: Madeleine Bäck
Förlag: Natur & Kultur, 2018
Antal sidor: 299

Så har jag då kommit till slutet i historien om de hemska, underjordiska krafter som släppts lös från gruvorna i Gästrikland och som hotar att svälja allt det goda hos människorna.

De första delarna i trilogin heter "Vattnet drar" och "Jorden vaknar". Ingen av böckerna kan läsas för sig, fristående, utan de hänger ihop så tätt att man lika gärna hade kunnat göra en enda volym av dem.

Jag kan inte avslöja så mycket ens om vilka huvudpersonerna är, för säger jag deras namn så förstår den som bara läst ettan att några figurer försvunnit på vägen. För det har de; i alla romanerna dör det folk.

I Harry Potter-böckerna (J.K. Rowling) och i Cirkeln-serien (M. Strandberg och S. Bergmark Elfgren) kämpar ju ungdomar och vuxna sida vid sida mot onda och uråldriga krafter som behöver tryckas tillbaka - men där är större delen av handlingen fokuserad på allt annat som händer. Många spänningshöjare men sedan kommer inte sammandrabbningarna förrän i slutet av böckerna.

I den här serien är vi på helspänn exakt hela tiden och det är faktiskt rätt utmattande. Det är svårt som läsare att orka vara rädd igenom tre böcker! Jag hittar ingenstans att hämta andan: det är våldsamt nästan hela tiden och när det inte är rent fysiskt brutalt så ska man istället sitta på helspänn och oroa sig över smygande faror.

Våldet är exempellöst. Kroppar sparkas ihjäl, knivhuggs, slås med knytnävar och tillhyggen till blodiga slamsor. Kvinnor våldtas och utnyttjas på ohyggligt sviniga sätt. Blodet stänker och rinner utmed väggarna. Många djur får lida, i synnerhet katter - det är en strykande åtgång på katter som slaktas och tappas på blod och stympas. Åtskilliga huvudpersoner stryps, misshandlas, förnedras, svimmar, invaderas på hemska sätt - och dör.

Det köttiga sexet, de bultande könen, de upphetsade kropparna från de tidigare böckerna finns inte alls kvar - nu handlar allt bara om överlevnad.

Författaren har inget förbarmande med sina egna figurer utan tar livet av dem som det passar i historien, utan att fjäska för favoriterna. Småbarn blir utsatta för våld och fara, gamlingar likaså. Allt får inte ett lyckligt slut. De givna kärleksparen nuddar knappt vid varann, medan däremot de som är par går ifrån varann... Lite uppfriskande!

Det är välskrivet, har ett bra driv, är mycket lättläst och antagligen väldigt tilltalande för många unga eftersom det alltid är spännande.

Mitt omdöme: Jag gillar Bäck som författare, men värjer mig mot våldet och att personerna inte kan få vila en halv sekund. Hade velat ha mer runt omkring, i relationer och vardagshändelser, än action utan uppehåll.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN

Tack till förlaget för recensions-exet!

Önskelista för en mer harmonisk tillvaro

Det här är vad jag skulle vilja ha just nu. Kunde jultomten möjligen tänka sig att komma tio veckor för tidigt?!

Gott te. Särskilt den här sorten (Kusmi Tea Prince Wladimir) som är dyr, god och levereras i en fin burk.

Några av de böcker som jag önskat mig ända sedan jag hörde att de skulle komma ut, men som jag inte köpt, fått eller hunnit låna. Till exempel Bannerheds "Lugnet" och Västerbros "Svälten" eller den nyaste Stephen King-boken, "Outsidern".

En inbjudan till en sån där trevlig bokfrukost skulle jag inte heller tacka nej till, det brukar vara otroligt roligt att höra författarna prata om sina egna böcker. En helt annan sak än att bara läsa om dem!

Lite mer tid vore också bra. Jag jobbar för mycket, sover för lite, latar mig aldrig så där totalt som man kan göra under sommarsemestern. Nej, jag skulle behöva mer tid till ingenting!

Lite mindre klimatångest skulle sitta fint. Lite mindre åldersnoja likaså... Lite mer uppskatta mig själv i min yrkesroll och det jag har uppnått i mitt företag och allt jag kan rent professionellt, utan att ständigt vikta det mot allt jag inte hunnit lära mig (och som "alla andra" kan...) till min egen nackdel. Ibland är det knepigt att resonera med sig själv.

En resa till Norge för att se på "nordlyset" vore toppen! Det är kanske det jag behöver. Komma bort ett tag, göra något helt annat. Se en bit av vårt väldiga universum och strunta i hur liten jag själv är i det hela.

Foto: Aftenposten.

Ett fjärran krig

Bokens titel: Ett fjärran krig
Författare: Göran Redin
Förlag: Historiska media, 2018
Antal sidor: 365

Det börjar så bra: småbonden Jon blir utkastad i vinterkölden eftersom hans hustru Karolina ska föda barn. Det är år 1610 och vi befinner oss någonstans i Östergötland, i en liten socken med en skruttig kyrka och några få gårdar. Karolina föder tvillingar och till allas häpnad överlever de båda barnen: flickan Karin och pojken Erik.

Sedan får vi följa med på guidad mäklarvisning av gården: här ligger svinstian, här ligger vedboden, till vänster om den är brygghuset och intill det en stig till grinden. Ungefär så. De saker i husen som är lite märkliga för oss nutida människor förklaras på ett förnumstigt sätt, genom att författaren presenterar deras syfte och sedan tillägger "men det visste ju Jon såklart".

Språket är medvetet gammalmodigt, lite styltigt som det gärna blir när man skriver ord som lönndom, intet, blott, kungöra, ty, förlöpa och liknande (nu plockade jag bara ord på måfå när jag bläddrade igenom boken) men det är ändå ord som jag förutsätter att vuxna har i sitt ordförråd. "Ett fjärran krig" är en oerhört lättläst bok.

Erik och Karin visar sig vara smartare än sin storebror Anders och sin lillasyster Ebba. Ja, de är faktiskt smartare än alla andra i socknen. Så till den milda grad att prästen lovar att utbilda dem utan någon kostnad, för han vill inte se deras begåvning kastas bort.

Tyvärr får familjen lida svårt för en händelse som - i mitt tycke totalt orimligt! - får en viktig granne att hata Erik och hans föräldrar för resten av livet. Denna händelse gör att Erik tvingas ta värvning i kungens här och senare även att Karin tvingas iväg som hushållerska. Det känns osannolikt att bagatellen i tonåren skulle påverka tvillingarnas liv, men så är det bestämt.

Nu varvas berättelser av eländet i regementet, där Erik lär sig rida och hoppas få följa med kung Gustav Adolf ut i strid nere på kontinenten (jag skummar, för jag bryr mig inte det minsta - Erik är inte en trevlig kille och jag är gravt ointresserad av truppförflyttningar, flanker, värjor och krigsstrategier) med berättelser om hur Karin fostras av sin farmor till att bli en klok gumma och blanda blodstillande salvor av örter (ska vi gissa EN gång att hon kommer att bli kallad häxa i kommande böcker och hotas med bålet?) samt körs ut ur hemmet för att flytta hela vägen till Finspång där hon ska sköta bokföring och hushåll åt en holländare som handlar med malmen på orten.

Jag känner inte särskilt mycket för henne heller, faktiskt. Ingen i hela boken griper egentligen tag i mig. De är platta figurer som är inskrivna för att befolka det 1600-tal som författaren uppenbarligen känner så varmt för. Jag kan riktigt känna hur han älskar de här miljöerna, den här tiden och brinner av iver att förmedla det: så här var det att leva i Sverige för fyrahundra år sedan. Det lyser igenom och det är bra. Miljöerna är fina och historiebeskrivningen tidvis intressant.

Det finns tre böcker till i serien men jag kommer inte att läsa dem trots att jag tycker så väldigt mycket om historiska romaner.

En bokklubbsväninna sa till mig "räkna med att slutet är mycket otillfredsställande". Ja, det var ju dagens underdrift! Slutet är inte otillfredsställande, inte heller en cliffhanger. Slutet är bedrövligt. Punkt. Man släpper inte av läsaren mitt i berättelsen och säger "ha-ha, där fick du, nu måste du läsa bok två för att få se vad som händer" i något som närmast är att likna en avbruten mening.

Mitt foto: Tvillingarnas far Jon får slita för att få ihop till den skatt som läggs på honom för att finansiera kungens dyra krig.

Länk till boken på Adlibris: POCKET.

Ett hållbart liv

Bokens titel: Naturskyddsföreningens guide till ett hållbart liv
Författare: Johanna Stål m.fl.
Illustratör: Nadia Nörbom
Förlag: Bonnier Fakta, 2018
Antal sidor: 218

Jag vill gärna stödja Naturskyddsföreningen och därför köpte jag deras nyutkomna årsbok när jag såg att de annonserade om den. Fina illustrationer och 365 tips på hur man kan leva mer miljövänligt och hållbart i vardagen. Värt pengarna!

Boken är otroligt lättläst. Luftig layout, enkelt språk. Uppdelad i kapitel som "Barnen", "Resorna" och "Affären", där man i korta stycken (numrerade från 1 till totalt 365) får lära sig alla möjliga knep för att vara rädd om vår natur och miljö.

Illustrationerna är underbara, skickliga och genomtänkta: det är en morfar som steker pannkakor till barnbarnen (föreställer jag mig), en inte-så-pinnsmal mamma med tatueringar som bär sitt lilla barn i bärsjal, en lätt mörkhyad kvinna som hurtfriskt vandrar med stavar och tung packning (brukar annars illustreras av personer med väldigt "nordiskt" utseende så fort det handlar om att gå på tur, fjällvandra eller knata Upplandsleden...), en kvinna som läser innehållsförteckningen på en schampoflaska - inte ett dugg konstigt om det inte vore så udda att hon har svart sjal på huvudet, lappade jeans och träskor (!).

Texterna blir ju som man kan förvänta sig i en sån här bok. Några av oss har hunnit långt i miljötänket och då kan uppmaningar som "ta med dig en kasse när du handlar" eller att man ska samåka i bilen vara så mycket grundkurs att man bara suckar djupt. Å andra sidan vet jag inte hur man ska kunna ge ut en bok om hållbar vardag utan att nämna sånt här - det vore ju direkt fel! - så det är väl bara att skumma förbi istället för att reta sig på det.

En del texter är också av den klämkäcka sorten som uppmanar till aktivism, att ha vegetariska middagar där man bjuder in kreti och pleti från grannskapet eller att barn minsann mår bra av att vara ute i skogen. Jag har lite svårt för det, men åter igen kan jag inte se hur man skulle kunna undvika såna tips om man verkligen vill skriva en matnyttig bok med tips.

Det finns förstås mycket som är bra och lärorikt också. Huvudsaken är ändå: boken ger inspiration!

På insidan av pärmen finns en (tryckt) etikett där man uppmanas lämna vidare boken, så att den återbrukas (detta populära ord!). Gillar idén och kanske kommer jag faktiskt att ge vidare "Ett hållbart liv" till någon behövande.

Länk till boken på Naturskyddsföreningen: INBUNDEN.

Nä, nu får Erik rida iväg och dö på slagfältet...

… jag bryr mig inte. Försöker ta mig igenom de sista kapitlen om tvillingarna Erik och Karin som struttar omkring på sina gårdar i Östergötland på 1600-talet*. Erik kan gott få rida ut med kungen och stupa i fält, Karin unnar jag inte ett öde med den infantile grannen som hon hotas giftas bort med men i övrigt orkar jag faktiskt inte bry mig om vad som händer med henne.

Recension kommer när jag hämtat andan. Just nu är det måttligt kul att vara egenföretagare. Upp klockan sex, stupar i säng vid midnatt, läser två sidor i en bok och somnar innan jag hunnit vända blad...

* Fortfarande:

Kladdkakor

Det finns böcker om allt, precis allt! Jag upphör aldrig att förvånas. Av någon obegriplig anledning föreslog Adlibris på det där klämkäcka storebror-ser-dig-viset ("Du kanske också gillar..." och "Andra som har köpt denna har också köpt...") att jag på allvar kunde vara intresserad av en bok om kladdkakor (se bild). Vet inte var de har fått det ifrån.

Efter lite scrollande insåg jag att det finns minst tre moderna böcker på svenska om enbart kladdkakor! Finns det ens en marknad för det?

Högläsning

En bokklubbsretreat ute i skärgården för att fira tio års vänskap, gemensam läsning och ambitiösa träffar - det är väl vad jag hunnit med sedan sist. Vi åt god mat, pratade om den valda boken och tusen andra ting medan solen gick ner över Stockholms skärgård och det sprakade hemtrevligt i braskaminen. 

Värdinnan hade bestämt att vi skulle avsluta kvällen med högläsning, så jag hade med mig en Novellix-bok. Det lästes en dikt och en kort skräckhistoria och en väldigt vacker liten novell av Strindberg - "Ett ark papper" - som jag tror berörde oss alla. Och sist fick jag läsa min novell av Elin Wägner - "De blå silkesstrumporna" - som tyvärr halva bokklubben somnade medan jag läste...

--

I övrigt har jag försökt traggla mig igenom de två böcker jag håller på med (samma som i förra inlägget) men inte lyckats eftersom jag kollapsat redan efter några sidor. Misstänker att höstmörkret i kombination med arbetsbördan framkallat den här massiva tröttheten som jag uppenbarligen inte är ensam om.