Daylight Saving

Bokens titel: Daylight Saving
Författare: Edward Hogan
Förlag: Walker Books, 2012 (omöjligt att utläsa när just mitt ex trycktes)
Antal sidor: 221

Jag läser nästan aldrig det där som kallas YA, Young Adult, men här gjorde jag ett undantag. Och det ångrar jag verkligen inte! "Daylight Saving" må vara förutsägbar emellanåt, men den är otroligt välskriven och har ett driv som gör att man ogärna lägger den ifrån sig. Å, vad jag önskar att det var jag själv som hade skrivit den!

Boken är mycket lättläst (på engelska) och författaren mästerlig på att trolla fram scener med väldigt få ord. Trots att hans fokus ligger på händelseförlopp, dialoger och tankar snarare än beskrivningar av platser och människor så känns allt så väldigt verkligt.

Den småtjocke tonårskillen Daniel åker med sin pappa till en slags rekreationspark med sport och hälsa som tema. Litegrann är det väl som Jurassic Park fast utan dinosaurierna, med en enorm inhägnad park där man ägnar sig åt mängder av frilufts- och sportaktiviteter och där det gigantiska badhuset är juvelen i kronan.

Far och son ska försöka koppla av, hitta sig själva och finna något slags lugn efter diverse äktenskapsproblem (för pappan) och skolk (för sonen). De hyr en liten stuga i området.

Bland det första som händer när de kommer dit, är att Daniel möter den söta Lexi, en tjej som är snäppet äldre än vad han själv är, och som är en stjärna på att simma i sjön. De inleder en trevande vänskap - men tiden tickar iväg för dem.

Lexi har vissa egenheter, skulle vi väl kunna säga för att inte fördärva romanen för alla andra, som hänger ihop med Daylight Saving Time, sommartiden. Nu är det slutet av oktober - inte bara för mig på riktigt utan för personerna i boken! - och snart ska klockan vridas tillbaka från 2 till 1 för att återgå till normaltid. Här utkämpar ungdomarna bokstavligen en kamp mot klockan.

Mitt foto: Boken har ett väldigt fint turkost metallic-omslag och vår turkosa klocka får demonstrera klockslaget 2, då man ställer bak klockan till 1 och därmed vinner en timme.

Omdöme: Spännande och mycket välskrivet, en kärlekshistoria med kusliga inslag. Mycket skickligt handlag av författaren att levandegöra så starkt utan en massa överflödiga ord.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN och HÄFTAD, båda på engelska.

Tack till MsHisingen som recenserade denna bok och därmed fick mig att upptäcka den!

Nomineringarna avslöjas...

Det blev ju lite antiklimax på min "Vad har vi för förväntningar på Augustpriset?"-sväng in till stan häromdagen. Totalt kollapsfärdig var jag tvungen att avstå från den trevliga kvällens evenemang. Men det här, det tänker jag inte avstå ifrån!

Det ska bli så väldigt spännande att se vilka författare och böcker som lyfts fram den kvällen!

Förra året var jag också med - hade vunnit en biljett den gången - och jag minns det som verkligt roligt att se den ena kända författaren efter den andra traska fram till estraden och ha intressanta paneldiskussioner under ledning av den snabbpratande Daniel Sjölin.

De böcker som nominerades 2015 var så otroligt intressanta, allihop. Därför har jag höga förväntningar på årets potentiella pristagare.

-

Förra årets fantastiska fackböcker:

Monster i garderoben av Johan Hilton skulle jag bra gärna velat läsa! Verkligen. Men jag har inte råd att köpa hur många böcker som helst och denna verkar inte ha kommit på pocket än. Det verkar vara en bok som både tar upp psykopater och homosexualitet - och hur kopplingen dem emellan har svärtat ner synen på bögar. Tror jag.

Käraste Herman! av Maja Hagerman fick jag som rec-ex men har inte hunnit ta mig igenom än, trots att Hagerman är så fantastiskt duktig författare och ämnet så angeläget. Måste läsa den snart! En skildring av rasbiologin i Sverige.

Min europeiska familj av Karin Bojs hejade jag ju på innan jag ens visste att den var nominerad - och jag blev så glad när den vann för det var en av förra årets bästa böcker, i mitt tycke. Jag har alltid älskat historia och det här var så lättsamt skrivet att jag knappt kunde lägga ifrån mig boken.

Den sårade divan av Karin Johannison fick jag också som rec-ex och läste kvickt igenom, men fastnade inte riktigt för den. Jag ville nog gärna lära mig mer om både 1900-talets "dårar" och mentalsjukhus och synen på kvinnliga konstnärer med psykiska besvär, men nja. I slutänden kände jag mig mest bara oinsatt och korkad istället för upplyst.

Knark av Magnus Linton, ojoj, säger bara det. En bok som skakade om mig i många avseenden. Otroligt bra och skrämmande om svensk narkotikapolitik. Borde läsas och diskuteras mycket mer!

Den nya staden av Lennart Pehrson. Här pallade jag inte riktigt omfånget. Boken handlar om svenskarnas flykt från svält, armod och förtryck här i 1800-talets Sverige till det hägrande Amerika. Men den boken som vann är del två av tre och samtliga böcker är mastodonter, så jag orkade helt enkelt inte tanken på att läsa allt det där - men egentligen lät ämnet som något helt i min smak.

Begravd jätte

Bokens titel: Begravd jätte
Författare: Kazuo Ishiguro
Originalets titel: The Buried Giant
Översättare: Rose-Marie Nielsen
Förlag: Bonnier Pocket, 2016
Antal sidor: 336

Vad är motsatsen till sträckläsning? Eller: betyder sträckläsning alltid att man läser fort? När jag sträckläser en bok så betyder det för mig att jag dels läser i snabb takt och dels inte läser någon annan bok under samma tid, utan fokuserar helt på sträckläsningsboken som är så fängslande.

"Begravd jätte" har jag sträckläst såtillvida att jag har läst i den (och enbart den) varje kväll. Men så långsamt det har gått! Jag förstår inte riktigt varför. Hela boken är långsam, handlingen är långsam, språket är långsamt - men måste min lästakt bli det också?

När jag såg omslaget till den inbundna, svenska utgåvan ville jag genast äga den. Men pocketboken - som jag senare köpte - är också väldigt fin.

I denna underbara lilla roman förflyttas vi till en sagolik plats som samtidigt är verklig: det är England på 500-talet efter att romarna övergivit landet men innan det växte fram något som kunde liknas vid ett enat rike. Här bor britannier och saxare likt hobbitar, med stugor av lera och halmtak eller hålor ingrävda i gräsbevuxna kullar. Något enstaka kloster finns väl och byar som är början till en småstad, men på det hela taget är England ett glesbefolkat land.

Över hela nejden ligger en tät dimma. Man spekulerar i dess magiska ursprung, men ingen vet säkert. Dimman gör sikten svår men än värre är att den grumlar folks minnen. När man läser boken känns det som en försmak av demens, ärligt talat. Fragment av huvudpersonernas minnen dyker upp på de mest underliga ställen men oftast vandrar människorna i glömska och har inte en aning om vad som hänt dem vare sig förra veckan eller för ett decennium sedan.

Huvudpersonerna är gubben Axl och hans hustru Beatrice som ger sig ut på en mycket mödosam vandring från hembyn för att leta reda på sin vuxne son som de tror längtar efter att få se dem igen. Eller har sonen gett sig av i vredesmod och vill aldrig träffa dem igen? Eller har Axl och Beatrice kört iväg honom någon gång för länge sedan? Ingen minns. De vet inte heller vägen till honom eller ens vad han heter eller bor - han är bara ett diffust minne som glittrar i dimman.

På sin väg möter paret en pojke som blivit biten av en drake och en tapper krigare som har bestämt sig för att slakta just den draken, svekfulla munkar, rädda bybor samt en rustningsklädd riddare och hans svankryggiga gamla häst som båda stridit för kung Arthur och var vänner med Merlin.

Och överallt ligger dimman tät. Frågan är vilket som är bäst: att minnas allt vackert man varit med om men samtidigt allt det fula och hemska - eller att vandra vidare i ett mjölkvitt töcken där man inte behöver bära på några minnen alls?

Omdöme: En vacker sagobok om kärlek och minnen, skriven så att man nästan läser lika långsamt som gamlingarna vandrar...

Länk till boken på Adlibris: POCKET och INBUNDEN.

Mot minglet - som ambassadör!

I eftermiddag beger jag mig in till stan för ett mingel där man ska diskutera förväntningarna inför Augustpriset. Ska bli kul! I synnerhet ser jag fram emot att spana in de andra bokbloggerskorna - själva Augustpriset 2016 lär vi ju ändå inte få veta något mer om - och kanske några författare.

Årets nomineringar tillkännages om tre veckor, den 24 oktober. Det är väl den dagen jag mest ser fram emot! Efter det blir det läsa, läsa, läsa för att hinna med så mycket som möjligt innan prisutdelningen.

Jag är stolt och glad över att få vara Augustprisbloggare - en officiell ambassadörsblogg, ja ni ser ju vilken fin "badge" jag har! - och mitt område är facklitteraturen. Förra året var fackböckerna fantastiskt bra och givande allihop, så det här ser jag verkligen fram emot.

"Nej, nej, ingen kommer att gå in på din blogg!"

Jag googlar lite på Bloglovin. Får upp ett svar som en tjej skrivit till en annan - "nej, nej, gå inte med i Bloglovin för det är värdelöst om du vill ha folk till din blogg! Då går de ju inte in på din blogg utan läser via Bloglovin".

Vad snackar människan om? tänkte jag.

Men det är som hon skriver: när man är inne på Bloglovin kan man enkelt läsa inlägg från sina favoritbloggare INNE PÅ BLOGLOVIN. Med Bloglovins typsnitt, layout, färger. Man går aldrig ens in på den där bokbloggen utan ser bara inlägget.

Ingen går ens vidare till bloggen - det går ju utmärkt bra att läsa inne på Bloglovins sida.

Jag går in på Bokhyllan (ibokhyllan.blogspot.se) via Bloglovin och ser en trevlig sammanställning av allt hon har lagt upp den senaste tiden. Men det ser väldigt mycket ut som alla andras bokbloggar och inte alls som jag har vant mig vid att hennes sida gör. Högst upp finns en liten blå länk som man kan klicka på om man vill komma till Bokhyllans blogg. Hur många gör det? Det är ju ett klick extra, ett merarbete.

Jag förstår insändaren som menade att det är döden för ens besöksstatistik att vara med i Bloglovin - folk läser dina inlägg men det syns inte. MEN! Om man läser Q&A på deras sida så står det tydligt att alla lästa inlägg räknas in i ens statistik.

Jag tror det här kan bli bra, i brist på favoritlistan som blev kidnappad...

Hur man fixar ett Bloglovin-konto

Sådär, nu har jag också gjort det.

1. Gå in på bloglovin.com.
2. Logga in med ditt Facebookkonto om du vill det, eller logga in med din mejladress och ett påhittat lösenord om du föredrar det.
3. Lägg in minst fem bloggadresser som du vill hålla koll på (man får hjälp att hitta dem om man bara kommer ihåg en bit av namnet).
4. Ös på med alla bloggar du har lust att följa!
5. Klar.

Jag lade till min egen blogg också eftersom jag ville se hur det funkar - och den har sorgligt få följare trots att jag har många besökare. En del andra bloggar har många läsare som begripit det där med Bloglovin´... Men, men. Nu hoppas jag att fler lägger till mig också så att jag inte sitter och skriver rakt ut i en tom och mörk cyberrymd.

När man har en samling bokbloggar man gillar, så kommer deras senaste inlägg upp på en snygg startsida som aptitligt presenterar texten. Lätt att bläddra ibland och hitta något nytt att läsa!

Hur man inte missar nya inlägg

Elin på bloggen Teknifik skriver alldeles utmärkt bra om hur man följer sina favoritbloggar och ser till att inte missa nya inlägg. Riktigt bra, tydligt och enkelt beskrivet!

Efter att Google/Blogger/Blogspot slängde bort såväl min egen som många andras listor med favoritbloggarna har jag försökt återskapa en lista med de adresser jag brukar gå in på. Men nej.

Dels påstår sökmotorn att länkarna inte är korrekta (sinnessjukt dumt eftersom jag kopierat dem rakt av från bloggarnas sidor) så man måste gå via Google.

Dels får jag inte längre veta när någon har skrivit ett nytt inlägg. Jag kan alltså gå in på Lyrans blogg tio gånger en måndag för att se att hon ännu inte lagt in veckans tematrio - och jag kan gå in en gång om dagen på Kulturkollos blogg för att bara inse att de hunnit skriva flera inlägg den dagen. Förut hamnade de senast ändrade bloggarna automatiskt högst upp i listan.

Kolla gärna på Elins tydliga sammanställning av hur man håller koll på sina favoritbloggar! Slutsatsen som åtminstone JAG drar är att jag borde lära mig mer om Bloglovin´. Som det är nu, så blir jag tokig på att jag inte enkelt kan se vilka bloggar som uppdaterat - och jag misstänker att många missar mina egna, nya inlägg också.

Bränd

Bokens titel: Bränd
Författare: Lee Child (pseudonym för Jim Grant)
Originalets titel: Tripwire
Översättare: Anders Bellis
Förlag: Ponto Pocket, 2016

Det är lätt att luras att tro att detta är en ny bok - ny som i nyutkommen - när den i själva verket gavs ut 1999 och nu getts ut i en ny design. Vår bokklubbsvärdinna har läst flera böcker av Lee Child och när hon valde "Bränd" visste hon inte att det faktiskt är den tredje boken om actionhjälten Jack Reacher, man kan lätt tro att det är den senaste.

Lee Child har gett ut ungefär en bok om året om sin populäre figur, drygt tjugo böcker har han hunnit med. Och serien har sålt i enorma upplagor över hela världen, gjort Lee Child både rik och berömd.

För mig var Jack Reacher en helt ny bekantskap. Mannen är alltså lång, stor, stark, otroligt manlig och sanslöst vältränad. Jag hade väldigt roligt åt att jag fick en kommentar här på bloggen om att Stephen King sagt att man kan åka skridskor på Reachers magmuskler.

Det här är lite filmens Rambo, lite doku-äventyraren Bear Grylls, en släng av Bruce Willis i Die Hard-filmerna och lite av dockan Action Man eller Big Jim.

Reacher är en före detta militärpolis som nu verkar driva runt i USA - jag begriper inte hur han försörjer sig. Han är väldigt klipsk på alla vis, snabb i reaktionerna och har råkoll på det mesta. Han åker snabba bilar, träffar vackra kvinnor, slåss med elaka skurkar (som är närmast parodiska). Man skulle kunna säga att han löser en gåta också, som en privatdetektiv, men det viktigaste för honom är ledord som ära, heder, respekt och en dos fosterlandskärlek.

Intrigen i "Bränd" är oväsentlig för denna recension. Reacher är en hårding som råkar ut för spännande äventyr i en takt som gör att man gärna ser det hela utspelas som en film i huvudet. Det går rasande snabbt, är spännande, tämligen stereotypt och uppfyller förväntningarna.

Vi i bokklubben hade en mycket intressant diskussion angående syftet med boken, behovet, och vi kom (nog) fram till att pusseldeckare och den här sortens actionthrillerdeckare fyller samma funktion som en feelgoodbok med kärleksbekymmer. En värld att fly in i. Något som rensar tankarna. En bok som får en att tänka på annat än det som man har runtomkring sig. En verklighetsflykt som är rätt behaglig, trots några ihjälskjutna människor.

Mitt foto: Vi pendlar mellan år 1999 - plågsamt tydligt eftersom skurkarna har sitt kontor på 88:e våningen i World Trade Center - och mellan 70-talets Vietnamkrig, så mitt foto fick lite djungelkänsla.

Omdöme: Jag är väl inte särskilt imponerad vare sig av den litterära kvaliteten eller personteckningarna eller själva historien, men samtidigt är det skönt att ibland försvinna in i en spännande roman som så uppenbart skulle lämpa sig för Hollywood. Det är också roligt att lära känna en romanfigur och följa honom under många böcker!

Länk till boken på Adlibris: POCKET.

Googles styrning över Blogger

Sådär, nu har jag börjat lägga in en länklista igen - och passar på att lägga till några nya. Blogger / Blogspot har visserligen slängt min fina gamla lista och erbjuder mig bara ett B-alternativ i gengäld, men man ska väl inte klaga när hela tjänsten trots allt är gratis.

Man kan välja mellan att sortera listan i alfabetisk ordning eller omvänd dito. Jag är mycket besviken över att funktionen att se NYASTE inlägg har försvunnit, det var så smidigt att kunna se när någon lagt in ett nytt inlägg för då hamnade den bloggen automatiskt högst upp.

Och så håller jag på och putsar på en så kallad award (vad är det för fel på ordet utmärkelse?!) som jag hade tänkt dela ut. Något ska man väl göra för att uppmärksamma sina bloggande medsystrar!