måndag 16 mars 2015

Ett stulet liv


Bokens titel: Ett stulet liv
Författare: Jaycee Dugard
Originalets titel: A Stolen Life
Översättare: Lars Ahlström
Förlag: Pocketförlaget efter en överenskommelse med Norstedts, 2014
Antal sidor: 271

Jag brukar dra mig för att läsa såna här böcker och kanske ännu mer för att säga att jag har läst dem. Det känns lite tabu. Ska man frossa i andras olycka?

"Ett stulet liv" ville jag läsa eftersom jag kom ihåg när 11-åriga Jaycee Dugard försvann på väg till skolan en dag i början av sommaren 1991 och jag kommer ihåg när tevenyheterna visade hur hon återfunnits i augusti 2009. Hon var då 29 år och hade tillbringat arton år hos sin kidnappare, grovt våldtagen ända sedan de första dagarna och satt i en fasansfull isolering. Med sig vid frisläppandet hade hon sina två döttrar som fötts i fångenskapen. Fadern var förstås den man som med en elpistol förlamade lilla Jaycee och slängde in henne i sin bil, förde henne till ett ruckel och låste in henne under hela hennes uppväxt.

Titeln "Ett stulet liv" är mycket passande, för Jaycee var så liten då hon kidnappades att hon inte ens hann gå klart grundskolan, inte hann bli kär eller få en första kyss under skoltiden, inte fick ta studenten eller körkortet, inte fick delta i skolbaler eller tonårsfester, inte fick ha tjejkompisar eller pojkvänner, inte hade något som ens liknade ett ungdomsliv. Hon kom knappt ihåg hur hennes mamma såg ut och hennes småsyskon växte upp utan att ha minsta minne av henne.

Berättelsen är fasansfull, för hur ska man annars sätta ord på ett en vuxen man tilltvingar sig fullbordade samlag var och varannan dag av en liten flicka på 11 år? Hon får sitta isolerad i ett förråd, utan mat och vatten mer än då han kommer in till henne. Ingen toalett, bara en hink att uträtta behoven på. Och en massiv längtan efter mamma...

Det är hjärtskärande att läsa om hur hon får en kattunge som hon knyter an till men sedan fråntas den. Hur hon måste utföra avancerade sexlekar med en drogpåverkad kidnappare. Hur hon blir gravid och inte själv förstår det - och måste föda sina barn utan någon hjälp. Det är hemskt.

Hennes liv blir lite lättare efter att hon långt senare får en dator, får uppgifter att utföra, börjar umgås med kidnapparens fru, får barn att fokusera på och flera katter att ta hand om. Men vid det laget är hon så hjärntvättad att hon inte tror att det finns ett liv för henne utanför murarna. Trots tillgång till internet och telefon vågar hon inte på alla år leta reda på sin familj och försöka kontakta dem.

Mitt foto: Jag satte boken "bakom galler" för att symbolisera Jaycees fångenskap. Så här ser boken ut i sin helhet:



Betyg: Det är svårt att betygsätta något som mest går ut på att förklara för omvärlden hur man 1) överlever detta hemska och 2) inte förmår ta sig därifrån ens när man har chansen. Men Jaycee Dugard lyckas bra med föresatsen att sakligt berätta i tur och ordning hur förövaren agerar och hur hon formas av det.

Rekommenderas till: tja, vad ska man säga om det?

Snackis: Nej.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN och en alldeles ofattbart dyr (felmärkt?) POCKET

2 kommentarer:

  1. Men vad fan! Och frun då, som visste om att han hade en flicka inlåst? Det är så fullständigt ofattbart.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ofattbart. Horribelt. Svårt att greppa att det ens existerar såna människor. Ändå kan jag inte låta bli att tycka att en del "Pojken som kallades Det"-böcker, som denna, kan vara lite sensationslystna på ett gamigt sätt. Ett frossande i det vidriga.

      Radera