Ringens gåta

Bokens titel: Ringens gåta
Författare: Elisabeth Nemert
Förlag: Pocketförlaget efter en överenskommelse med Historiska Media, 2015
Antal sidor: 390

I den sjätte boken i den skönlitterärt historiska serien "Släkten" har Elisabeth Nemert tagit över stafettpinnen. Vi har nu hunnit fram till 1200-talet och får lära känna personerna kring Birger Jarl. Huvudperson är hans systerdotter Helena som vi får följa ända från det att hon som 5-åring flyr sin familj efter ett försök till brudrov och sedan inte hittar hem igen.

Jag älskar den här sortens böcker och läser dem med stor behållning, men tyvärr har "Ringens gåta" alltför stort fokus på vackra jungfrur och stiliga ungherrar med kärleks- och sexliv som gränsar till pekoral. Nej, nu har jag faktiskt blivit lite besviken på de senaste böckerna i serien och hoppas att fortsättningen blir mer av en mustig historiebeskrivning och mindre av kärleksdravel.

Målgruppen för en roman som denna får väl anses vara rätt snäv: jag skulle hålla för sannolikt att de flesta som läser är kvinnor, infödda svenska sådana, och mycket historieintresserade. Då behöver man inte som författare vara övertydlig med uppgifter som den här läsekretsen redan känner till. Exempelvis påpekar Nemert gång på gång att äktenskap är "delar av ett politiskt spel", "en bricka i ett spel", "ett alliansbygge" och "ett maktbygge". Ja, vi vet. Vi, dina läsare, vet att giftermål mellan högättade var sällan av kärlek på den tiden.

-

I min recension av "Drottningkronan", den förra boken i serien, finns länkar till de tidigare böckerna. Släktkrönikan böljar fram och tillbaka, kvaliteten på böckerna likaså. Författarna skriver sinsemellan ganska olika och det är förstås en smaksak vilka man föredrar. Det som binder ihop berättelserna är ringen, den urgamla silverringen med en stor bärnsten. De starka kvinnorna i romanserien ärver ringen och den har nu färdats från 900-talets järnålder via vikingatiden fram till medeltidens 1300-tal.

Jag gillar tanken på den där ringen, men i just den här boken har den fått egenskaper som jag inte alls uppskattar. Det är som att den lever sitt eget liv. Nemert ger ringen diverse egenskaper som inte är förenliga med silver och bärnsten: den pulserar och blir kokhet och rör sig om den är upprörd.

När jag var liten tvingade fröken oss att göra liknande stafetter i skolan. Man skrev en historia och kamraten fick bara läsa ens sista mening innan han eller hon fortsatte - med resultatet att allt man ansträngt sig att skriva fick en helt annan innebörd.

Om jag hade skrivit en skoluppsats där silverringen med bärnstenen bara var en vacker släktklenod så skulle jag bli rätt sur om klasskompisen som kom efter mig förvandlade ringen till något magiskt. Efter det kan man ju inte göra det ogjort! Ringen kan aldrig mer bli bara silver och stelnad kåda.

Om någon månad kommer den sjunde delen, "Stenhuggarens dotter", skriven av Ewa Klingberg. Författaren är för mig totalt obekant och när jag läser förlagets författarpresentation får jag intryck att det är en lokalt uppmärksammad kåsör som skrivit trevliga texter i en landsortstidning. Men intrigen verkar bra och jag har stora förhoppningar om att Klingberg sparkar nytt liv i serien, skippar kärlekstramset och övernaturligheterna och serverar oss en riktigt spännande historisk roman.

Omdöme: Jag sträckläser eftersom jag så otroligt gärna vill att nästa kapitel ska bli lite mer av "så här levde man i Sverige på den tiden" och lite mindre av "hennes gyllene hårlockar fladdrade i vinden". Kan rekommenderas till alla som vill läsa en kärlekshistoria med lite medeltidsstänk, inte till alla som vill läsa en historisk roman med lite kärlek i.

Länk till boken på Adlibris: snygg POCKET eller ful INBUNDEN.

Sent tillägg: Nu ni! Här kom en total överraskning för mig!
På bokens baksida står några omdömen skrivna av bloggare (märk väl: inte recensenter på kulturredaktioner på de stora tidningarna), bland annat en "Holavedsbrudar". Jag surfar in och läser vad bloggaren har skrivit HÄR.
Intressant, för recensionen avslutas med att hon ser fram emot nästa bok i serien. Och vad skådar mitt norra öga?! Jo, högst upp på sidan deklareras att Holavedsbrudar är densamma som Ewa Klingberg som ska skriva nästa del. Haha! Det var väl märkligt? Visste hon inte själv att hon skulle vara den som skrev nästa del? Jag är otroligt nyfiken.
Hallå, kan inte JAG få skriva en av delarna isåfall - jag älskar också historiska romaner och följer ju serien slaviskt. Jag erbjuder mig att hugga in på 1700-talet om Historiska Media vill.
Nu är jag mycket, mycket spänd på vad en bloggerska ibland oss kommer att göra med romansviten. Heja, Ewa! Jag håller tummarna för dig!