Mellan sommarens längtan och vinterns köld

Bokens titel: Mellan sommarens längtan och vinterns köld
Författare: Leif G W Persson
Förlag: Bonnier Pocket, 2010
Antal sidor: 575

Det här är den första bok jag läst av Leif G W Persson - och den var inte alls som jag trodde. Jo, språket var definitivt hans, det är så karaktäristiskt och man känner så väl igen många av hans ord och uttryck - men upplägget?

Jag som följt honom i många, många år på teve (Efterlyst, Veckans Brott, något avsnitt av Skavlan, några fler avsnitt av det där jaktprogrammet med Lotta) och lyssnat på hans sommarprat i radio, jag uppfattar honom som tydlig, rak. Sorterad eller hur jag ska uttrycka det. Men boken känns inte alls så "sorterad" som jag hade trott, utan snarare skuttas det hejvilt mellan personer och platser.

Ungefär halva boken - av denna nästan sexhundra sidor långa roman - tar det innan jag kan hålla reda på alla personerna. De heter ju bara efternamn och de är bara män, vanligen svenskar och medelålders och inom samma yrkeskår dessutom. Johansson, Wiklander, Martinsson, Waltin, Kudo, Bülling, Berg, Jarnebring, Bäckström, tror det var en Hedberg också.

Jag håller på att bli tokig på att jag inte kan minnas om de är vanliga poliser eller säpo-folk eller polischefer och isåfall vad de har för inbördes rangordning. När det väl lossnar så har jag större behållning av boken, men jag skulle faktiskt ha önskat mig en lista över de här gubbarna så att jag hade kunnat tjuvkika vid behov.

Själva intrigen pendlar mellan att vara väldigt spännande, realistisk och lite väl krångligt uttänkt - men även där tar det sig. Den sista halvan av boken är inte alls så pratig och det är lättare som läsare att hänga med i varför någon borde bli mördad eller varför det är orimligt att någon annan begått självmord.

Extra stor behållning har jag av Perssons raljerande ton mot förre länspolismästare Hans Holmér och hans kumpaner. Överhuvudtaget är det rätt roligt att läsa de där beskrivningarna av ett Stockholm under 1980-talet, för jag känner igen mig så väl.

Alla de här karlarna är väldigt intresserade av kvinnfolk, fruntimmer, tja, "en liten råtta" att sticka in lemmen i om man ska prata som de själva gör. Deras behov är så påträngande att de ständigt måste "förlösa" sig själva, som det också heter i boken.

Andra behov de har, är att dricka spritdrycker i alltför stor mängd samt slafsa i sig fet gourmetmat som de nästan blir utslagna av. Ett frosseri som pågår vardag som helg och beskrivs detaljerat.

Först blir jag lite störd över att kvinnorna mest beskrivs som mjuka madrasser försedda med härligt fylliga bröst, men sedan tänker jag att det måste väl rimligen vara så att författaren vill framställa de stockholmska poliserna som tämligen enkelriktade: mat, dryck och sex - och så lite polisarbete ovanpå det - är vad deras liv kretsar kring. Jargongen är stenhård i boken men jag tolkar det som att vi läsare ska höra hur poliserna snackar internt, inte att G W Persson försöker skriva särskilt hårdkokt och grabbigt egentligen.

Omdöme: En bästsäljande kriminalroman från 2002 som delvis handlar om mordet på statsminister Olof Palme men mest om klantigt polisarbete och en ganska imbecill yrkeskår med några få lysande stjärnor. Märkligt nog är den både spännande och seg på samma gång.

Länk till boken på Adlibris: POCKET.