onsdag 18 april 2018

En grinig redigerare

På förekommen anledning:

Jag läser en hel del böcker, mestadels skönlitteratur för vuxna, men även fackböcker inom olika genrer. Mer sällan barn- och ungdomsböcker, även om det förekommer.

De allra flesta böckerna är från Albert Bonniers förlag eller Norstedts eller från förlag som är knutna till dem. Många är från andra svenska förlag också, som Bookmark, Lind & c:o, Historiska media... En hel drös är från småförlag eller egenutgivna (eller från gamla förlag som är nerlagda nu).

Visst syns skillnader mellan förlagen, det går inte att bortse ifrån. Papperskvalitet, omslagsdesign, korrekturläsning, en skicklig redaktör. Vad man kostar på slutprodukten.


Jag stör mig på stavfel, så är det bara. Felstavade ord borde inte förekomma så ofta som de gör.

Jag stör mig på inkonsekvenser också - exempelvis om man ibland skriver dialoger med ett inledande pratminus och ibland med citationstecken.
-Det är sjukt störande med inkonsekvens
"Jag håller med!"

Jag stör mig på upprepningar om de kommer för tätt och inte fyller en särskild, repetitiv funktion. Min svenskalärare på högstadiet (kan se honom framför mig även om jag glömt hans namn just nu...) skulle blivit tokig om han sett hur dåliga en del författare är på att hitta synonymer!

Jag stör mig på fel i handlingen, som antagligen oftast beror på att författaren ändrat i texten och sedan missar att justera även på andra ställen.
Folk som kliver in i ett rum när de redan är där.
Folk som får ett förnamn som skiljer sig från det de haft i resten av boken.
Folk som har på sig ett klädesplagg när de i förra stycket hade ett annat.
Folk som refererar till ett teveprogram som inte hade börjat sändas när boken utspelar sig.

Det här händer ganska ofta. Inte så konstigt om man betänker att ett ambitiöst manus på många hundra sidor ska bantas ner eller ändras i - då är det svårt att ha koll på exakt alla ställen som förändringen påverkar. Men ändå.

Jag har fått flera kommentarer från folk som tycker att det inte hör hemma i en bokrecension att nämna sånt, eller att det är taskigt mot författaren, eller att det inte har med boken att göra egentligen. Även flera författare som blivit ledsna över mina påpekanden. Det var ju inte min mening!

Jag skriver fritt (och fel och inkonsekvent!) här på min blogg, men i mitt vardagsliv är jag en gnetig, petig redigerare som läser kundernas texter och går lös med digital rödpenna på det mesta.

Jag anser att förlagen borde ge sina författares alster den omvårdnaden också. Och det har INGET ALLS att göra med om boken som sådan är bra! Jag kan tycka att en roman är alldeles, alldeles underbar men har svårt att hålla tyst om det språkliga när jag ska sammanfatta.

Kära alla författare: fokusera på att jag oftast läst och tyckt om er bok och beundrar er omåttligt för att ni ens VÅGAR ge ut en bok utan att gömma er bakom en pseudonym. All tid ni lagt ner, alla intriger ni tänkt ut, alla budskap ni vill skicka. Det här är snarast riktat mot förlagen, som borde vara noggranna med genomläsningen.

(Böckerna i inlägget är valda enbart utifrån att de är fotade mot svart bakgrund, inget annat.)

10 kommentarer:

  1. bra papperskvalitet gör böckerna väldigt tunga.... stavfel stör mig inte lika mycket som faktafel... nördig med översättning av växter och mat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Papperskvalitet är förvisso viktigt, men jag tänkte mest på helheten: hur mycket får boken kosta att framställa? Och då ingår förstås alla bitar som tryck, papper, omslagsdesign, marknadsföring osv men också korrekturläsare, "tyckare", redaktörer.

      Radera
  2. JA! Det stör läsningen JÄTTEMYCKET! Det är så synd på en bra roman, att den ska slarvas bort med dåligt språk, dålig redigering och hafsverk till faktakoll. Det är ett HANTVERK, författarskapet. Inget en knåpar ihop bara så där, vad Camilla Häckfärg än säger (ja, så är hennes böcker som de är också). Det är ett arbete och som med alla arbeten måste det läggas ner möda för att slutprodukten ska bli bra. Så är det bara! Vissa kan skriva, andra kan redigera, och en bok måste både skrivas och redigeras. Författarna borde inte bli ledsna över detta, de borde bli glada över tipset. Att fixa dålig redigering är ju lätt, att fixa till dåligt författarskap är svårare...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänker också så: författarna borde inte ta till sig av kritiken. De behöver kunna sätta ihop en god historia, något man sugs in i och vill läsa - men förlaget ska backa upp med kunskap och yrkesskicklighet runtomkring. I en deckare jag läste var det en huvudperson som bytte namn ganska nära slutet, från något vanligt som Lisa till något vanligt som Lena. Jag påpekade det för författaren som mest verkade se det som att jag jävlades med henne. Det tycker jag var tråkigt. Tänkte att hen ville ha möjligheten att rätta en så viktig grej till eventuella omtryck.

      Radera
    2. Så mycket för att jag försökte mig på att använda "hen"...

      Radera
    3. :) Vafalls! Har du ingen redigerare till dina bloggkommentarer? Nej men ärligt talat, om en är så tunnhudad, hur kan en då ge sig på att ge ut böcker? Låter nästan som ett självskadebeteende

      Radera
  3. Intressant inlägg! Jag är nog en lite för ouppmärksam läsare för att upptäcka en del av det du tar upp men jag kan störa mig på synonymbrist, men kanske ännu mer på upprepningar av liknelser. Stavfel stör för stunden, men om det är ett eller två i en bok glömmer jag dem snabbt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där med upprepningar av liknelser håller jag med dig om, tänkte inte på det när jag skrev mitt inlägg. Lite som om någon man träffar (i verkligheten) upprepar samma fras så många gånger så man kan misstänka att personen just lärt sig den :-D

      Radera
  4. Det är direkt sorgligt ställt med korrekturläsningen numera. Förstör läsningen så mycket!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för kommentar! Började undra om jag är rätt ensam i mina tankar om detta.

      Radera