Riktiga lågvattenmärken

Någon som minns den här recensionen? Nä, skulle inte tro det. Den handlar i alla fall om en skrattretande dålig roman, där huvudpersonen Ronnie dör i en trafikolycka men hans flickvän blir i alla fall gravid fem år senare - lite lagom retroaktivt, sådär - och hon fattar verkligen inte hur, vet bara att det är Ronnies barn.

Sedan blir hon jagad av mördare, om jag minns rätt. Någon i boken blir i alla fall jagad av mördare. Det är så dumt så det är olidligt. Hejdå, "Otroligt, men sant" av John Searles.

Om halva jordens befolkning kan tro på Bibeln så kanske man kan tycka att den här romanintrigen inte är ett dugg konstig, men jag tycker den är bedrövlig.

Vidare till nästa bok i kategorin "Usel skönlitteratur". En av mina bloggläsare kommenterade att hon hade sett filmen flera gånger för att den är så bra. Det gäller "PS Jag älskar dig" av Cecelia Ahern.

Möjligen är filmen bättre än boken. Möjligen är jag en känslokall idiot. Oavsett så tycker jag inte om böcker där folk dör när de är 30 och lämnar brev till sin livskamrat med visdomar i (som en livserfaren Yoda - eller Dalai Lama eller Mahatma Gandhi kanske...) för att "lotsa genom sorgen och visa hur livet trots allt rymmer både tårar och skratt". 

Så - nu ska jag inte rapportera om fler böcker som jag inte gillar, utan fokusera på något bra!