onsdag 10 februari 2021

Populärmusik från Vittula


AUGUSTPRISET 2000

Populärmusik från Vittula
Mikael Niemi
Månpocket, 2001
238 sidor

Vilken dundersuccé denna bok innebar för Mikael Niemi (och Norstedts)! Numera verkar barnen läsa den i högstadiet också - åtminstone har mina ungar fått göra det. Länge undvek jag själv denna prisbelönta bok eftersom jag trodde att den enbart handlade om pubertala grabbar, finska svordomar, supande och onani. Kändes inte riktigt som en bok för mig. Jag hade dock fel: det här är mycket mer än så. 

Boken utspelar sig i Pajala - högst upp i Sverige och väldigt nära Finland - under 1960-talet. Författaren levandegör miljöerna: de egensnickrade husen, den ångande församlingen i kyrkan, det lilla samhället, skolan där pennalismen härskar. Arbetare, inbitna kommunister, djupt troende och stränga laestadianer. Ensliga vägar, stora skogar, gamla övergivna stugor - och så bedövande vackert att jag genast vill åka dit. 

Även om huvudpersonen Matti och hans kompisar längtar därifrån så förstår jag att det också är svårt att lämna en sån hembygd. Här finns Mattis rötter, alla de som gick före honom, alla släktingar som uthärdat kyla, svält, mörker, fattigdom och förtryck, alla de som kämpat hela sina liv för att nå dit de är idag. 

Att tornedalingarna brottas med ett utanförskap spelar stor roll i boken och jag minns att jag fick en ny syn på rikssvenska skolböcker efter att ha läst "Populärmusik från Vittula". Hur kan vi ha fått lära oss så minimalt om den övre halvan av Sverige?! 

Det är tjugo år sedan boken kom ut men jag kan fortfarande varmt rekommendera den. En härlig blandning av osannolika skrönor, rena fantasier, plågsam vardagsrealism och väldigt mycket vemod i en fin uppväxtskildring från norra Sverige för femtio år sedan.

2 kommentarer:

  1. gillade boken och filmen, skrattade

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte sett filmen, men tyckte boken hade en bra blandning av humor och svärta.

      Radera