tisdag 3 augusti 2021

Återvunna boktips del 3

Jaha, jag fortsätter paraden av gamla böcker som jag har en åsikt om. Tror folk generellt inte scrollar särskilt mycket i flödet, så det är inte helt tokigt att tipsa om sånt jag redan recenserat.


Älskaren från huvudkontoret av Camilla Grebe
Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör Camilla Grebes böcker så bra, men något är det. Som om hon själv tycker det är så vansinnigt roligt att skriva? Det finns något hungrigt i texten. Vad flummigt det låter... men jag får intrycket att Grebe sugs med i sina egna berättelser.

Hade bojkottat den här för jag trodde det var något chiclit-trams (smink, guld, blodrött och ordet "älskare") - men oj vad fel jag hade! Tur att det finns bokbloggare som jag litar på, som kan tipsa en. Nu har jag läst alla hennes böcker (utom den senaste, väntar på pocketen) och är så himla imponerad av de trovärdiga karaktärerna och det snygga sättet att väva in komplexa problem istället för att fokusera på mord bara.



Vinkännaren av Roald Dahl
Ärvde denna guldklimp efter svärmor, men tror att mina egna föräldrar har samma. Korta noveller i bästa Roald Dahl-stuk. Mysrysligt och hemskt - och som en liten tidskapsel, för enormt mycket har hunnit ändras på 50 år. Och omslaget...! Hans Arnold, en stor favorit.



Yxmannen av Ray Celestin
Louisianas träskmarker, en serie brutala mord i New Orleans 1918-1919, italiensk maffia direktimporterad till den amerikanska södern, jazzmusik, rasmotsättningar, kombinerat med en alldeles fantastisk beskrivning av ljuden, dofterna, människorna, de vackra städerna och de stora plantagerna. Jag älskar den biten! Miljöskildringarna var bokens stora behållning. I övrigt hann jag bli rejält trött på alla huvudpersoner - ett tiotal, vilket är för många (det blir bara rörigt) - som jag inte kan hålla isär. Trots snyggt omslag och New Orleans på 1920-talet så lär jag inte läsa något mer av Celestin.

4 kommentarer:

  1. Å, Vinkännaren! Han som har glömt glasögonen, den är genial... Jag måste nog ge Grebe en chans (eftersom du just är min bokbloggare som jag litar på och som ger mig tips) - jag läste en som hon skrivit ihop med någon och själva innehållet var väl bra men slutet alldeles förfärligt fånigt. Det var en sån bok där jag önskade att den inte hade varit en deckare, för allting som inte handlade om den intryckta mordgåtan var jättebra men morderiet töntade till det hela. Jag ska försöka mig på en av hennes solo-titlar istället och se om det funkar bättre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. ...och så gjorde jag genast slag i saken och sökte på din blogg efter bästa Grebe-titlarna och ser att du också har haft besök av den nigerianske trollkarlen som säljer "kärleksstavning"! Kolla kommentaren till Skuggjägaren från januari, det är så fantastiskt knasigt vad den här spamroboten skriver... Jag blir lika full i skratt varje gång den hälsar på. Man blir nästan sugen på att ringa numret och beställa ett par love spells :D

      Radera
    2. Men vad f---n! Jag ska genast kolla.
      Och jag ska säga att det ÄR lite fåniga slut och tvister även i Grebes deckare, såtillvida att de är helt osannolika. Men jag sväljer det, för jag tycker så mycket om personerna. "Skuggjägaren" är en så fin berättelse om dagens Sverige och kvinnorna som gick före. Jag accepterar lite osannolika mord för att få läsa resten.

      Radera
    3. Det låter som en bra deal :)

      Radera