Foton som passar till recensionen

Jag blev tillfrågad om SVT kunde få använda en av mina bilder i ett teveprogram. Har inte hunnit kolla än om de faktiskt gjorde slag i saken, men jag måste ta mig tid att kolla på SVT Play den närmaste tiden. Bilden de var ute efter var denna:

Vilket fick mig att tänka på att jag har en hel del foton på bokbloggen som jag lagt ner tid och engagemang på. Min ambition var ju att använda bloggen till rena bokrecensioner - förhoppningsvis ärliga och välformulerade! - och med kluriga, genomtänkta fotografier. Det är inte alltid jag lyckas, men jag försöker åtminstone.

 
I "Presidents hatt" är en skaldjursplatå viktig för handlingen.

"Att rosta bröd" var ju en rätt tacksam titel...

...likaså "Bakom stängda dörrar".

Löshuggtänder från Butterick´s passade utmärkt ihop med "De fördömdas drottning".

Min gamla studentmössa var framplockad för en studentmottagning och fick illustrera den inledande scenen i "Än klappar hjärtan" där släkten står på skolgården och väntar på sin student.

Den här illustrationen är klurig och bör inte förklaras, om man inte vill sabba nöjet för nya läsare...

Vet folk ens vad en moviebox är, nuförtiden? Ett videoband var ju givet som dekoration till Filips och Fredriks "Två nötcreme och en moviebox".

Barnen var inte direkt ledsna över att jag köpte grillmarshmallows för att ha till denna bok...

...men maken tyckte jag var lite märklig som öppnade en pava rödvin för att ha något snyggt till ovanstående Roald Dahl-noveller!

Den här bilden betyder lite extra för mig, eftersom jag är barnsligt förtjust i vackra plåtburkar.

Nå, hur var det nu med att jorden skapades för sjutusen år sedan, herr Darwin? Och var passade dinosaurierna in i skapelsen? Ungarnas plastdjur var ypperliga ihop med denna självbiografi.

Knappast en slump att jag köpte en svampbok på hösten, men extra kul att kunna garnera med svampkorg och kantareller på bilden i bokbloggen!

Det senaste fotot hade jag trott skulle få lite kommentarer av er läsare, men det var blicktyst om det. Är det INGEN som hajar till? Det hade jag trott. Tog sin lilla tid att rigga bilden, kan jag säga!

//Joelinda

Knåpa ihop ett eget bokmärke!

Bokmärken är min grej, men det vet ni väl redan. Alltså, inte bokmärken med änglar och glitter som man prydligt klistrar in i album - utan riktiga bokmärken som används för att hålla reda på hur långt man hunnit läsa.

Det är kul att göra egna! Här har jag samlat en hög bilder med bokmärken som fick det att klia i pysselfingrarna. Tyvärr var jag klantig nog att inte notera exakt VAR jag hittade dem, så ni får väl bara kolla på bilderna, bli imponerade och inspirerade. Jag ber om ursäkt på förhand för att jag inte minns vems blogg eller Pinterest jag norpade dessa ifrån - i vanliga fall är jag MYCKET noga med att ange fotografens namn eller bloggens adress.

Rädda boken från sand på stranden

Kanske ett tips för en regnig sommardag: att göra ett eget bokomslag? Jag ser framför mig ett snyggt gjort av möbeltyg. Andra människor är lite mer kreativa och gör sina bokomslag av miniatyrpåsar för apelsinskal och bikarbonat...

Här är 365 saker du kan slöjdas tips om hur man syr ett knöggligt, småfult och supercharmigt bokfodral i återanvändningens anda. Sofia Andersson heter kvinnan bakom denna kreativa skapelse. Extra kul att hon måttade åt en Sekwa-bok, tycker jag, för de är både fina och läsvärda.

Ett väldans snyggt bokomslag - lite mer så som jag nog hade tänkt mig när jag började googla på detta - är beskrivet av Karin på bloggen karinottilia. Där finns steg-för-steg-anvisningar att följa.

Satan, missade djävulstalet!

Och jag som hade tänkt göra någon plojgrej av att det varit 66.666 besök på bloggen! Men så missade jag det, hann inte ens ta en skärmdump - än mindre göra något roligt jippo av det.

Hej klimakteriet

Bokens titel: Hej klimakteriet - Lite vallningar har väl ingen dött av... Texter om livet kring 50
Författare: Åsa Albinsson och Maria Fröjdh (red.) samt Sissela Kyle, Emma Hamberg, Mian Lodalen, Nedjma Chaouche Liljedahl, Nina Lekander, Karin Björkegren Jones, Camilla Thulin och Pia Sundhage.
Förlag: Bonnier Fakta, 2014
Antal sidor: 224 + lite till

Mina bokklubbsväninnor ville läsa den här redan då den kom ut förrförra året, men jag satte mig på tvären. Sedan försökte de igen, lirkade lite men jag var lika motsträvig då. Till slut räckte det med att de sa "Vad tycker ni, ska vi läsa klimakterieboken till nästa gång?!" för att alla skulle skratta åt min motvilja.

Jag vill inte bli gammal, förtorkad, skrumpen. Jag vill inte få läskiga vallningar och vakna dyngsur av svett! Jag vill inte ses som en tant. Jag vill inte känna mig förbrukad, passé, infertil. För mig är klimakteriet något som jag helst inte vill tänka på, för då kommer jag i ett slag att bli gråhårig(-are), skrynklig, torr i hyn, få en manligare kropp med stabbig putmage, bli lite allmänt bitchig när östrogenet fasas ut. Lite manhaftig, antar jag. Och det vore skräcken på något vis.

Men det här är en bokblogg och inte en privat terapisession, så jag hoppar över anledningarna till varför jag känner så här. Jag ville tänka att det händer inte mig - eller det kommer att hända, men än är det lång tid kvar. Jag noterar alltför ofta hur man ser ner på äldre kvinnor, hur man förminskar dem, gör sig lite lustig över dem. Tanterna. De som är medelålders med erfarenhet, kompetens och pondus men samtidigt några man inte riktigt räknar med längre.

Underbara Berglins!

Så valde en bokklubbssyster trots allt "Hej klimakteriet" till läsning - och jag tyckte det var en underbar bok! Vilken härlig inställning skribenterna har till att komma i klimakteriet: "ta ingen skit!", nu börjar vårt nya fria liv utan mens.

Halva mänskligheten består av kvinnor. Alla som får mens kommer någon gång att hamna i klimakteriet (förutsatt att de har lyckan att leva så länge, vill säga). Det är ingen bagatell! Varför skrivs det så få böcker om menopausen och de besvär men även den glädje det innebär att slippa mensen, slippa fertiliteten, slippa de lynniga hormonerna?

Faktaavsnitt varvas med välskrivna, personliga inlägg av svenska kvinnor som hunnit ta sig igenom klimakteriet (Emma Hamberg, Sissela Kyle, Mian Lodalen och många fler). De flesta var uppfriskande glada och kände att nu öppnade sig en ny värld, nu stundade en ny vår.

För mig var boken och det efterföljande bokklubbssnacket stärkande och jag kan inte annat än rekommendera detta som läsning för alla kvinnor i 35-55-årsåldern.

Mitt foto: Oroa er inte! Det är visserligen inte ljusblå vätska som i tevereklamen, men inte heller något blodigare än Brämhults färskpressade hallondryck...

Citat: "Varför är det så viktigt att avköna den vuxna kvinnan? Man känner sig mer bekväm med henne om hon inkläder sig en traditionell manlig look. Då blir hon ofarlig, helt enkelt."
Camilla Thulin har många intressanta tankar om vad som händer med kvinnor efter klimakteriet: man får inte sminka sig synbart, man bör klippa håret i en kort och praktisk frisyr, man bär byxdress istället för klänning. Man blir kort sagt manligare! Och i boken beskrivs hur man förr såg på äldre kvinnor som könlösa, som en motsvarighet till kastrater...

Omdöme: Lättläst och uppmuntrande bok i ett viktigt ämne.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN

Tematrio: Att läsa i sommar!

Jaså minsann, inga fler tematrios eftersom det är sommarlov... Lyrans sista uppmaning till bokbloggarna innan höstens skolstart är "berätta om era läsplaner i sommar".

Plättlätt!

Jag ska läsa fler böcker i Fogelströms serie om Stockholm. Ser verkligen fram emot det! Läste två förra sommaren, borde nog läsa två i sommar igen.

Jag ska fortsätta min läsning av Augustpristagare. Jag tjatade rätt mycket om den förut, men kände att jag kanske tråkade ut mina läsare med det.
Målet kvarstår dock, rapport följer senare. Tänker nog främst satsa på Korparna av Tomas Bannerhed och den där hemska boken av Jessica Schiefauer om John Hron-mordet... Så många som möjligt ska jag hinna med!

Därutöver en hel väska med böcker som jag redan släpat till landet, för att vara säker på att de finns där på semestern. Bara ren nöjesläsning av sånt som jag sett fram emot! Tänker främst på en bok som legat länge och väntat, men som jag nu äntligen får tid för: Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson.

Tjugo år till dig

Bokens titel: Tjugo år till dig
Författare: Anna Lönnqvist
Förlag: Ordberoende förlag, 2016
Antal sidor: 288

Jag fick ett recensions-ex, signerat av författaren själv. Sånt är alltid roligt (och jag har ännu inte vant mig vid att det finns människor som är villiga att ge mig en bok mot att jag läser och recenserar den!).

Genren feelgood är inte vad jag vanligen läser, så jag är inte särskilt insatt i hur dessa böcker brukar vara uppbyggda och berättade, men av min lilla erfarenhet tror jag mig ändå kunna säga att "Tjugo år till dig" är nog så bra som de storsäljande engelska författarna av må-bra-böcker. Den här har nämligen något som de inte har: svensk natur som spelar en stor roll i handlingen och en hel del annat av igenkänning som jag kan sakna om boken utspelar sig i exempelvis London.

Linn åker till Abisko med enda målet att komma bort från sig själv - och redan på tåget möter hon den äldre kvinnan Carin som tydligen är ute i samma ärende. Väl framme på fjällstationen träffar de Joel, som säsongsjobbar där och som minsann varit kär i Linn en gång för tjugo år sedan (men det minns inte hon). Bland norrsken och snöstormar utspelar sig åtskilliga parallella kärlekshistorier med förvecklingar, men det blir aldrig tramsigt eller helt osannolikt.

Linn är lite svår att tycka om, hon är trulig och inåtvänd och spjärnar emot mest hela tiden. Carin är sympatisk, men av den fåniga baksidestexten luras man att tro att hon är en sinnessjuk stalker som sitter inne med privat information om Linn - när hon i själva verket är en vänlig tant med stor empati. Joel är den person jag fastnar mest för, eftersom han är uppenbart godhjärtat och har de bästa intentioner men hela tiden klantar sig eller missförstås.

"Tjugo år till dig" är lättläst, enkel, underhållande läsning med ett bra flyt. En fin feelgood på svenska!

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN.

Hyllan skriver HÄR om boken.
Breakfast Bookclub skriver HÄR om boken.
Boklusen skriver extremt kort HÄR.
Boklysten skriver HÄR.

Tack till Ordberoende förlag och Anna för recensions-exet!

De som kämpar för att synas - och borde märkas mer!

Eftersom jag sysslar med marknadsföring är jag intresserad av att se hur olika författare gör för att nå ut och för att öka sin försäljning - men framför allt vad de gör för att synas i den störtflod av böcker som väller över oss. Man bjuder till bokreleaser, delar ut både böcker och e-böcker till bloggare och kulturrecensenter, har Facebook-event och jippon på små bokhandlar.

Jag ska erkänna att det finns en hel del egenutgivet som inte fullt motsvarar mina förväntningar på en välskriven bok. Stavfel, upprepningar, klichéer, allmänt platt språk och ganska torftiga intriger.

Men det finns också enormt mycket som är fantastiskt bra och som ges ut på pyttesmå, kämpande bokförlag (eller just som egenutgivning). Jag skulle vilja puffa för dem!

Jo, jag känner verkligen det starkt. Just nu har jag jobb upp över öronen, men när jag får en stund över ska jag göra en ansats att hjälpa till och marknadsföra de där begåvade, svenska författarna som ges ut på små förlag och som är värda all uppmuntran.

Dagens Boktanke: Fjärilen i glaskupan

"Fjärilen i glaskupan", (org. Le scaphandre et le papillon) skriven av Jean-Dominique Bauby, utgiven av Bokförlaget DN 1999.

Historien om Jean-Dominique Bauby har knappast undgått någon som var vuxen kring millennieskiftet och intresserad av litteratur. Den 42-årige fransmannen drabbades av ett slaganfall som gjorde honom mer eller mindre till en levande död. Hans enda sätt att kommunicera med omvärlden var genom att blinka med vänster öga... Ofattbart nog lyckades han bokstavera en hel liten bok på detta vis - "Le scaphandre et le papillon", som den heter på franska, utkom den 6 mars 1997. Tre dagar senare dog författaren.

Själva skyddsomslaget är himla fint, tycker jag, men det bästa väntar när man plockar bort det:

Det förvånar mig inte att det är fantastiska Lotta Kühlhorn som är formgivaren bakom detta omslag!

Fatta vad fasansfullt att bara kunna blinka med ditt ena öga mot en stor skärm med bokstäver, och någon sitter vid din sida och antecknar bokstav för bokstav... tills din text vuxit fram. Det är alldeles oerhört!

-

Dagens Boktanke-bok presenterar böcker ur en rent konstnärlig synvinkel. Här tycker jag till om sättning, rubriker, omslag, illustrationer, papper och annat som inte egentligen rör innehållet.