Tack för tips, alla andra bokbloggare!

Apropå detta att jag litar lite extra på vissa recensenter i tidningarna och lite extra på vissa bokbloggare jag följer. 

Jag har fått många fina tips från så många av er! En del bloggar läser jag även om jag inte tror att jag kommer att läsa samma böcker som ni gör, men man lär sig mycket av varandra ändå och får upp ögonen för annan litteratur än den man kanske slentrianmässigt väljer.

Jag får väl säga "ingen nämnd och ingen glömd", för det är så trist att råka utelämna någon. Men ni som finns på min favoritlista här i marginalen (om man ser på en stor bildskärm, vill säga, för mobilen visar ju inte allt...) är garanterat såna som jag fått massor av tips ifrån. Och många fler ändå; jag har nog inte uppdaterat listan på väldigt länge.

Inför förra riksdagsvalet kunde man matcha ihop sina politiska åsikter med vilka politiker som var mest lik en själv. Först en massa allmänna frågor om politik, sedan några som de kallade hjärtefrågor och som var utslagsgivande: där sånt som NATO-medlemskap, vargfrågan, aborträtt och flyktingmottagande viktades. 

Jag blev lite häpen när jag såg några av de politiker som JAG stämde överens med (89% var den högsta siffran) men det var också intressant att se vilka av våra folkvalda som faktiskt har samma åsikter som jag har - när man inte bara tillåts välja från det parti man TROR sig stämma bäst överens med.

Böcker jag sneglat på men inte bestämt mig för att läsa förrän några av mina favoritbloggare sagt att de faktiskt ÄR så bra!

Jag skulle tro att den bokbloggare som jag OFTAST stämmer överens med, är Anna på "Och dagarna går...", om jag ser till vilka böcker vi båda har läst och tyckt om man också vilka böcker jag blivit tipsad om på hennes blogg och faktiskt uppskattat. Likaså Annette på Just nu, just här. Men det finns så många andra här som fått mig att upptäcka böcker jag annars inte skulle läst. Förhoppningsvis har jag gjort detsamma mot några av er!

Just nu läser jag "Spinning Silver" av Naomi Novik, som jag var tveksam till men när jag såg att Sanna på Litterärt Ofog tipsade om den så köpte jag den utan tvekan. Så går det när man litar mer på sina bloggvänner än på större bokrecensenter!

Stort tack till er alla - och nu menar jag verkligen ett tjugotal till som jag inte hinner skriva här - för utförliga och personliga texter om böcker. Mycket inspirerande och på många vis mer relevant för mig än vad dagstidningarnas recensenter tycker. 

Återvunna boktips del 3

Jaha, jag fortsätter paraden av gamla böcker som jag har en åsikt om. Tror folk generellt inte scrollar särskilt mycket i flödet, så det är inte helt tokigt att tipsa om sånt jag redan recenserat.

Älskaren från huvudkontoret av Camilla Grebe

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör Camilla Grebes böcker så bra, men något är det. Som om hon själv tycker det är så vansinnigt roligt att skriva? Det finns något hungrigt i texten. Vad flummigt det låter... men jag får intrycket att Grebe sugs med i sina egna berättelser.

Hade bojkottat den här för jag trodde det var något chiclit-trams (smink, guld, blodrött och ordet "älskare") - men oj vad fel jag hade! Tur att det finns bokbloggare som jag litar på, som kan tipsa en. Nu har jag läst alla hennes böcker (utom den senaste, väntar på pocketen) och är så himla imponerad av de trovärdiga karaktärerna och det snygga sättet att väva in komplexa problem istället för att fokusera på mord bara.

Vinkännaren av Roald Dahl

Ärvde denna guldklimp efter svärmor, men tror att mina egna föräldrar har samma. Korta noveller i bästa Roald Dahl-stuk. Mysrysligt och hemskt - och som en liten tidskapsel, för enormt mycket har hunnit ändras på 50 år. Och omslaget...! Hans Arnold, en stor favorit.

Yxmannen av Ray Celestin

Louisianas träskmarker, en serie brutala mord i New Orleans 1918-1919, italiensk maffia direktimporterad till den amerikanska södern, jazzmusik, rasmotsättningar, kombinerat med en alldeles fantastisk beskrivning av ljuden, dofterna, människorna, de vackra städerna och de stora plantagerna. Jag älskar den biten! Miljöskildringarna var bokens stora behållning. I övrigt hann jag bli rejält trött på alla huvudpersoner - ett tiotal, vilket är för många (det blir bara rörigt) - som jag inte kan hålla isär. Trots snyggt omslag och New Orleans på 1920-talet så lär jag inte läsa något mer av Celestin.

Återvunna boktips del 2

Här kommer de korta boktips - återvunna bokrecensioner - som jag lagt ut på Instagram de senaste dagarna:

Örfilen av Christos Tsiolkas
Upplägget är fantastiskt bra: en stor fest i en "greksik" förort till en storstad i Australien, massor av vuxna och barn på grillparty. Många är släkt, ännu fler är barndomsvänner. Ett odrägligt barn blir örfilat av en vuxen. Rätt eller fel? Oförlåtligt eller möjligt att ursäkta? Händelsen river upp gamla sår och får stora konsekvenser i vänkretsen och bland vuxna syskon.

Men: boken är väldigt lång. (Och innehåller i mitt tycke alldeles för mycket sex och droger.) Jag hade gärna sett att texten redigerats hårt och kortats ner några hundra sidor.

Än klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk

En historia om vuxna syskonrelationer, problematiska kärleksförhållanden, förhållandet till de tonåriga barnen och tankarna på livets mening. Dödens närhet får de tre systrarna att stanna upp och fundera över sina liv och valen de gjort. En bra roman, proppfull med känslor och lätt att känna igen sig i.

Årstafruns dolda dagböcker av Kristina Ekero Eriksson

Tänk att få följa med till 1700-talet genom en alldeles äkta dagbok! Det här är en av mina favoriter i kategorin populärhistoria eller underhållande fackbok.

Märta Helena Reenstierna var den fina frun på Årsta gård precis utanför tullarna till Stockholm. Hon födde åtta barn, men de dog alla på de mest fasansfulla vis. I sina dagböcker beskriver hon det dagliga livet på gården. Märta Helena blev änka utan barn eller andra närstående - och utnyttjades skamlöst av folk som ville åt hennes pengar och gods. En fängslande bok! Det är 11 år sedan jag läste den, men fortfarande minns jag mycket av den. Läsvärd!

Återvunna boktips del 1

På Boktankens Instagramkonto har jag lagt upp några av mina tidigare boktips. Det går ju faktiskt utmärkt att läsa böcker som har fem eller tio år på nacken! Ibland blir man ju påmind om en bra bok som man tänkte läsa men sedan glömde bort.

Överlevarna av Wendy Holden
Jag har läst hur många böcker som helst om Förintelsen. Trodde det skulle vara svårt att få mig intresserad av ytterligare en - i synnerhet med påskriften "Tre unga mödrar och deras otroliga historia om mod och överlevnad". Men det är precis vad den handlar om och den är mycket, mycket bra: välskriven, läsvärd och omskakande.

Öster om bergen av David Guterson

Oväntat finstämd bok om existentiell ångest, livsglädje, död, vänskap och ensamhet. Och malört. Väldigt mycket om malört.

Ät mig av Agnes Desarthe

Medelålders Myriam startar en personligt inredd, liten och unik restaurang som hon kallar "Chez moi" (eftersom hon både bor och arbetar där). Hon flyr undan skuld, skam och jobbiga tankar. Det här är en fransk feelgood som jag läste för tio år sedan. Trevlig, men jag minns att jag hade velat komma huvudpersonen närmare.

Helgfrågan: Semestertips

Mias bokhörna har också frågor till oss bokbloggare inför helgen. Denna vecka undrar hon:

1. Vad läser du nu?
Jag läser "Spinning Silver" av Naomi Novik. Mycket bra saga för vuxna!

2. Har du något boktips?

Eftersom jag tycker att man gott kan gynna egenutgivna författare, debutanter och småförlag, föreslår jag "Den enögde akvarellmålaren" av Bosse Norrhem.

3. Har du ett semestertips att dela med dig av?

Tja, som friluftsmänniska kan jag väl tipsa om att ta en ren PET-flaska, fylla den med kallt vatten till två tredjedelar och lägga i frysen. Nästa dag har isen fyllt upp mer av utrymmet utan att spränga flaskan och du har lite plats kvar för kallt vatten att fylla på med. På så sätt kan du dricka ISKALLT vatten på resan, allt medan resten sakta smälter och också blir till riktigt kallt vatten. 

Passar utmärkt att använda som frysklamp intill ostmackor och annat som man gärna vill ha kallare än 30 plusgrader! Två flugor i en smäll. (På bilden sitter jag och dricker hett te vid en utkiksplats alldeles i närheten av mitt hem i en Stockholmsförort.)

//Mona

Fem en fredag: Varmt och kallt om vartannat

Fint på vårt landställe, men precis allt är privat och inte lämpat för utomhusövernattning.

Elisa Matilda har ett gäng klurigt utformade frågor på fredagar. Jag hänger på närhelst jag har tid och ork. Denna gång är det på temat temperaturväxlingar:

1. Vad får dig ofta att koka?

Nu borde jag väl svara: världens orättvisor. Men det som VANLIGEN får mig att koka är nog snarare irritationsmoment hemma: "folk" som inte plockar in i maskinen, "folk" som jämt överlåter på mig att åka till returåtervinningen med bilen full av glasburkar och mjölkkartonger, "folk" som inte kan plocka på sig sin egna rena tvätt trots att den ligger i fina högar och bara väntar... Tyvärr. 

2. Vad fick dig nyligen att frysa?

I den här hettan kan jag inte minnas när jag senast frös. Men filmerna som visar svältande barn i Afrika, som ploppar upp i min sociala medier-flöde hela tiden (någon världsomspännande jätteorganisation har en stor kampanj just nu) - de får mig att frysa. Fasansfullt. Helt fasansfullt.

3. När senast gick något upp i rök?

Jag har ju en idé om att sova ute minst en gång i månaden. Tog med mig sovsäck, hängmatta och  liggunderlag till västkusten för att sova en natt nära havet. Men nej. Allting var inhägnat, stängslat, privat. Eller så saknades det träd att fästa hängmattan i. Enda stället jag hittade var en skogsdunge som var så snårig med björnbär och kaprifol att det var omöjligt för annat än fästingar att ta sig fram. Besviken!

4. Vad fick dig nyligen att smälta?

Att mina två yngsta söner (båda i 20-årsåldern) gick med på att kolla på traditionell teve med mig i tisdags, för att se "Morden i Midsomer" och äta ostbågar. Som förr i tiden! För sin mammas skull! Gullisar.

5. Vad får dig att rysa?

Överkörda djur. Ledsen när jag ser den fina pälsen och de söta ansiktena vid sidan av vägen - och hur inälvor vällt ut och smetats omkring på vägbanan. Sorgligt och rysligt. Varje gång - VARJE! - tänker jag: du skulle hunnit över, du skulle inte gått där, du skulle hållit dig på andra sidan viltstängslet, du skulle väntat tills bilen åkt förbi... Rådjur, grävlingar, rävar, harar, katter. Alltid lika sorgligt och äckligt på samma gång.

Shirins första fall

Bokens titel: Shirins första fall

Författare: Katarina Wennstam
Uppläsare: Alexandra Rapaport
Förlag: Bonnier Bookery, 2018
Antal minuter: 1 tim 2 min

Det här var ...lamt, på något vis.

Jag har i alla år läst och hyllat Katarina Wennstam för att hon skriver spännande kriminalromaner och alltid väver in aktuella samhällsfrågor (oftast kring mäns våld mot kvinnor men även annat: fotbollshuliganer, skakvåld mot spädbarn, hat mot homosexuella). Jag hör till de verkligt trogna läsarna.

Men den här novellen, "Shirins första fall", känns oengagerad och extremt lätt att genomskåda redan efter fem minuter. Inte ens slutet var spännande. Noveller är svåra att skriva och uppenbarligen passar romaner bättre för Wennstam, som behöver få plats att brodera ut.

Handlar om ett mord, ett långt fängelsestraff och en hämnd. Kan inte säga så mycket mer utan att sabba för andra läsare.

En familjetragedi

Bokens titel: En familjetragedi

Författare: Mattias Edvardsson
Uppläsare: Frida Hallgren, Johanna Lazcano, Per Juhlin, Christoffer Svensson och Magnus Roosman
Förlag: Bokförlaget Forum, 2021

Antal minuter: 11 tim 0 min

Jennicas barndomskompisar har skaffat män, barn och nya prioriteringar. Själv har hon inte ens en pojkvän och orkar inte ta itu med studierna, trots att hon verkligen borde. Istället försörjer hon sig som medial konsult via telefon, bor ensam med sin katt i en liten lägenhet i centrala Lund och letar vettiga killar via Tinder. 

Steven Rytter blir hennes dejt och det klickar direkt mellan dem. Han är en bit äldre än Jennica, charmerande och filmstjärnesnygg, eftertraktad barnläkare med flott villa och tjusig bil - och påstår att han nyligen blivit änkling. Hon tänker sig en framtid med honom. Tills misstanken börjar gro, att Stevens fru ännu är i livet...

Hemma hos paret Rytter extraknäcker Karla som städerska. Hon har brutit upp från en tuff uppväxt och rest så långt hon kan för att komma bort från sin mamma. Nu kämpar hon för att komma in på juristprogrammet i Lund, bor inhyst hos en man och hans lilla dotter, och pluggar hårt vid sidan av städjobbet. Karla är klipsk och får ofta högsta betyg, nu gäller det bara att hon kan bygga en bättre framtid genom sina studier. 

Bill, som har lägenheten där Karla bor, lider fortfarande svårt efter att ha förlorat sin älskade hustru cancer. Dottern Sally är det viktigaste i Bills liv. Men hur ska han kunna försörja sin lilla flicka? Utöver pengarna han får från Karla finns det nästan inte en krona och han har knappt råd med mat. Han blir alltmer desperat och fattar många dåliga beslut.

Steven och Regina har visserligen god ekonomi men något är riktigt lurt i deras relation. Karla ser det varje gång hon är där, i deras palatsliknande villa i den fina delen av staden. 

När boken inleds, har Steven Rytter och hans hustru hittats döda i sitt vackra hus. Mord, självmord, sjukdom, olycksfall? Det är oklart vad som hänt och vem som orsakat vad i den härva som nu börjar nystas upp av polisen. 

Bill, Karla och Jennica blir obehagligt indragna först i paret Rytters havererade äktenskap, sedan i deras död. Det är väldigt skickligt skildrat, då vi får se alla personernas syn på saken. Det är nog omöjligt att inte känna allra mest med Karla, hon är så ömtålig och rar, men även de övriga är lätta att begripa sig på och leva sig in i. 

"En familjetragedi" är i första hand inte en historia där man klurar ut vem som är mördaren eller varför - utan en berättelse om hur det ena leder till det andra och hur lätt man kan tappa kontrollen över ett vardagligt skeende, så att det blir en katastrof. Det enda som krävs är kanske att du blir tillräckligt trängd, rädd och att någon du älskar är hotad.

Vi minns väl alla den fruktansvärt tragiska händelsen med ett akademikerpar i södra Sverige som tog livet av sina båda döttrar i skolåldern och sedan sig själva? Det var bara häromåret. Föräldrarna såg flickornas framtid som nattsvart, de trodde väl att de gjorde flickorna en tjänst. 

Ett tag kallades detta fenomen visst "utvidgat självmord", ofta heter det "familjetragedi" - men efter just den händelsen skrevs det mycket om att man borde benämna det mord, då försvarslösa familjemedlemmar får sätta livet till när en anhörig tänker att det inte finns någon ljusning i beckmörkret. En familjetragedi, ett mord. Det är just vad Edvardsson skriver om.

Mycket bra bok som jag varmt rekommenderar!

-

P.S. Ingenstans har jag läst i några bokbloggar om huvudpersonen Regina. Är det verkligen bara jag som gör associationer till Herman Lindqvist?! Dels att Reginas far är en med svenska mått superberömd och förmögen populärhistoriker som heter något väldigt snarlikt - minns inte vad just nu - och som ger ut böcker i de mest obskyra historiska ämnen. Dels att Regina, som betyder drottning, känns som en blinkning till Hermans besatthet av släkten Bernadotte och hans uttalande om att Estelle inte är ett passande namn på en prinsessa. Hehehe. Det kanske inte alls är Mattias Edvardssons mening, eftersom ingen annan verkar ha hakat upp sig på det - men jag hade i alla fall roligt åt den associationen.

Je m´appelle Agneta

Bokens titel: Je m´appelle Agneta

Författare: Emma Hamberg
Uppläsare: Emma Hamberg
Förlag: Piratförlaget, 2021
Antal minuter: 9 tim 1 min

Medan maken simmar - insmord i ullfett - i det oktoberkalla vattnet i Edsviken (för övrigt alldeles i närheten av min bostad), cyklar, tränar, undviker fet mat och socker och alkohol, sitter Agneta hemma med en påhittad skada som hindrar henne från att delta i motionerandet. Hon har gömt undan god ost och lite rödvin, som hon passar på att glufsa i sig när Magnus inte är hemma. 

Barnen har flyttat hemifrån och enda gången de hör av sig är när de vill att mamma ska swisha pengar. Agnetas föräldrar är någonstans i Sydeuropa och roar sig med jämngamla vänner, spelar golf och lever livet. 

Själv är hon 49 år och närmast genomskinlig av att alltid vara alla andra till lags, men aldrig ägna sig åt något som hon själv genuint känner för att göra. Hon längtar efter lavendeldoftande åkrar, solsken, vin, choklad och att strosa runt i en medeltida fransk stad med en baguette under armen. Hon har kommit i klimakteriet och fyller snart femtio, så hennes man anser att nu måste hon vara noga med hålla sin kropp i fin form innan det är kört.

Men Agneta får nog. En liten annons om ett jobb som au pair får henne att göra något så oväntat som att tacka ja. Hon säger upp sig från jobbet. Hon packar sina väskor. Hon chockar hela sin familj, men det kvittar. Nu ska hon göra något för sin egen skull! Magnus hävdar att hon blivit galen. Det är säkert hormonerna som spökar. 

Agneta drar ner till Provence på vinst och förlust. Några höstmånader ska hon tillbringa i en liten by där (förutsatt att hon inte blir tillfångatagen av organtjuvar som vill åt hennes njurar!).

Det är trevlig läsning och god underhållning. Mysigt varmt som om man var insmord i just ullfett och samtidigt hade klunkat i sig några glas franskt rödvin. En utvecklingshistoria av det klassiska slaget.

Jag vet att folk älskar den här boken, men eftersom jag själv inte har någon större dragning till det där medelhavslivet så har jag väldigt svårt att leva mig in i det. Dessutom handlar en övervägande del av boken om äldre homosexuella mäns svårigheter att bli accepterade samt hur tufft det är att drabbas av demens. Det är förstås rörande och upprörande, men i ärlighetens namn inte vad jag kände för att läsa om. 

Hade "Je m´appelle Agneta" handlat mer om Agneta här hemma i Sollentuna så hade jag varit betydligt mer intresserad. Vi får väl se vad Hamberg gör av det hela, om jag fattat rätt så kommer det fler böcker om Agneta och jag vill nog läsa även dem.