Jag väntar under mossan

Bokens titel: Jag väntar under mossan
Författare: Amanda Hellberg
Förlag: Bonnier Carlsen, 2012
Antal sidor: 218

Jag hade höga förväntningar på denna bok. Dels för att jag gillar ungdomsböcker som är lite mystiska och dels för att det lockar mig att läsa om den spännande svenska naturen. Tänk er dimma över ängarna, månsken i sommarnatten, en hoande uggla, en iskall tjärn full med näckrosor, tät och fuktig mossa på marken, krypande ödlor och vaktande spindlar - kanske ett troll till och med!

Omslaget är magnifikt, med en underbar illustration full av ormbunkar och insekter. Titeln tryckt i silver och dansande över pärmen. Lockande! Boken är snygg även invändigt och varje kapitel inleds med en liten teckning som författaren själv har gjort.

Boken handlar om tonårstjejen Matilda som egentligen bor i England med sina föräldrar, men som varje sommar åker till Sverige eftersom hennes mamma är därifrån och hennes morfar bor kvar någonstans i skogen uppe i norra delen av landet.

Tilda, som hon kallas, har aldrig träffat sin mormor. Det är knappt att hennes egen mamma har träffat mormorn som försvann för flera decennier sedan. När mamma och pappa åker iväg på en minisemester några dagar, får Tilda vara ensam med morfar i den ensliga stugan.

Boken är välskriven, spännande, lätt att sluka, snyggt formgiven och har korta kapitel som avslutas lite sådär cliffhanger-aktigt. Tilda hamnar i övernaturliga äventyr av det mörkare slaget. Hon letar efter sin mormor, hon hör röster som kommer från under mossan och hon lär känna den minst sagt märklige tonårspojken i grannhuset.

Jag har egentligen inte mycket mer att säga om "Jag väntar under mossan". Det här var inte riktigt en bok för mig. Den var för barnslig och trivial. Därmed inte sagt att inte boken är en höjdare för en yngre läsare, som inte alls ställer samma krav på spänning och autencitet. Det var helt enkelt en lite för simpel historia för min smak, inte alls med den komplexitet som många andra ungdomsböcker har (om man jämför med exempelvis Harry Potter-serien eller den underbara "Här ligger jag och blöder"). Men med tre egna barn kan jag säga att jag tror att boken kommer att bli mycket uppskattad av många i bokslukaråldern!

Jag har sett, efter att jag skrivit min egen recension, att andra kallar denna bok "blodisande" och skräckfylld. Isåfall måtte jag vara totalt avtrubbad för jag förstår inte hur de kan tycka att detta är så ruggigt? Mina föräldrar lät mig lyssna på "Mannen i svart" på radion när jag var liten: det var högläsning av rysare sent på sommarkvällarna. Kanske blev jag förstörd av det?

Till sist. Jag ska inte klaga ännu en gång på det där med stavfel och grammatik... men även denna bok har tyvärr slunkit igenom korrekturen lite väl fort. Till och med i det allra sista stycket på den allra sista sidan kan man läsa "Tack sälla!" Hur kul är det?

Mitt foto: Mörker och klorofyll!

Betyg: En egentligen urfånig historia både vad gäller persongalleriet och handlingen men det kan man faktiskt bortse ifrån - det är en bra ungdomsbok för bokslukare som vill drömma sig bort.

Rekommenderas: till alla ungar i 11-14-årsåldern som vill ha en välskriven bok om kärlek och övernaturliga händelser i svenska skogen. (AdLibris har satt den i kategorien 12-15 år men det tycker jag är att ta i.)
Snackis: Jag har uttömt ämnet, känner jag.

Länk till boken på AdLibris: INBUNDEN.