Hej klimakteriet

Bokens titel: Hej klimakteriet - Lite vallningar har väl ingen dött av... Texter om livet kring 50
Författare: Åsa Albinsson och Maria Fröjdh (red.) samt Sissela Kyle, Emma Hamberg, Mian Lodalen, Nedjma Chaouche Liljedahl, Nina Lekander, Karin Björkegren Jones, Camilla Thulin och Pia Sundhage.
Förlag: Bonnier Fakta, 2014
Antal sidor: 224 + lite till

Mina bokklubbsväninnor ville läsa den här redan då den kom ut förrförra året, men jag satte mig på tvären. Sedan försökte de igen, lirkade lite men jag var lika motsträvig då. Till slut räckte det med att de sa "Vad tycker ni, ska vi läsa klimakterieboken till nästa gång?!" för att alla skulle skratta åt min motvilja.

Jag vill inte bli gammal, förtorkad, skrumpen. Jag vill inte få läskiga vallningar och vakna dyngsur av svett! Jag vill inte ses som en tant. Jag vill inte känna mig förbrukad, passé, infertil. För mig är klimakteriet något som jag helst inte vill tänka på, för då kommer jag i ett slag att bli gråhårig(-are), skrynklig, torr i hyn, få en manligare kropp med stabbig putmage, bli lite allmänt bitchig när östrogenet fasas ut. Lite manhaftig, antar jag. Och det vore skräcken på något vis.

Men det här är en bokblogg och inte en privat terapisession, så jag hoppar över anledningarna till varför jag känner så här. Jag ville tänka att det händer inte mig - eller det kommer att hända, men än är det lång tid kvar. Jag noterar alltför ofta hur man ser ner på äldre kvinnor, hur man förminskar dem, gör sig lite lustig över dem. Tanterna. De som är medelålders med erfarenhet, kompetens och pondus men samtidigt några man inte riktigt räknar med längre.

Underbara Berglins!

Så valde en bokklubbssyster trots allt "Hej klimakteriet" till läsning - och jag tyckte det var en underbar bok! Vilken härlig inställning skribenterna har till att komma i klimakteriet: "ta ingen skit!", nu börjar vårt nya fria liv utan mens.

Halva mänskligheten består av kvinnor. Alla som får mens kommer någon gång att hamna i klimakteriet (förutsatt att de har lyckan att leva så länge, vill säga). Det är ingen bagatell! Varför skrivs det så få böcker om menopausen och de besvär men även den glädje det innebär att slippa mensen, slippa fertiliteten, slippa de lynniga hormonerna?

Faktaavsnitt varvas med välskrivna, personliga inlägg av svenska kvinnor som hunnit ta sig igenom klimakteriet (Emma Hamberg, Sissela Kyle, Mian Lodalen och många fler). De flesta var uppfriskande glada och kände att nu öppnade sig en ny värld, nu stundade en ny vår.

För mig var boken och det efterföljande bokklubbssnacket stärkande och jag kan inte annat än rekommendera detta som läsning för alla kvinnor i 35-55-årsåldern.

Mitt foto: Oroa er inte! Det är visserligen inte ljusblå vätska som i tevereklamen, men inte heller något blodigare än Brämhults färskpressade hallondryck...

Citat: "Varför är det så viktigt att avköna den vuxna kvinnan? Man känner sig mer bekväm med henne om hon inkläder sig en traditionell manlig look. Då blir hon ofarlig, helt enkelt."
Camilla Thulin har många intressanta tankar om vad som händer med kvinnor efter klimakteriet: man får inte sminka sig synbart, man bör klippa håret i en kort och praktisk frisyr, man bär byxdress istället för klänning. Man blir kort sagt manligare! Och i boken beskrivs hur man förr såg på äldre kvinnor som könlösa, som en motsvarighet till kastrater...

Omdöme: Lättläst och uppmuntrande bok i ett viktigt ämne.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN