Bokens titel: Tjejerna på Höjden
Författare: Frida Malmgren
Förlag: Kartago förlag, 2017
Antal sidor: 176
För något år sedan fick jag seriealbumet "Mitt dåliga samvete" av Stina Hjelm, om en ung kvinna i Malmö och hennes tämligen ohämmade liv där. Jättefina teckningar i dagboksform, mycket ångest varvat med livsglädje, tajta tjejkompisar och gott om killar att ligga med, ett stort musikintresse och en fritid som jag inte alls kunde känna igen mig i. Jag hade hysteriskt roligt åt den boken men kunde inte känna igen mig i någonting.
Nyligen fick jag ett seriealbum som har vissa likheter med ovanstående: "Tjejerna på Höjden" av Frida Malmgren. Jag har tidigare haft med en av hennes seriestrippar här i bloggen, apropå mansplaining, och just den ingår faktiskt i boken:
Det är avskalade teckningar, lättlästa pratbubblor, genomtänkta rutor där den sista nästan alltid avslutas med något klatschigt eller dräpande.
Jag skulle verkligen kunna rekommendera den här boken till en yngre generation, men känner inte igen mig själv i mycket. Det hade ju varit jättehärligt att bo i ett slarvigt kvinnokollektiv där vi synkade våra menscykler, men jag har inte provat det - vet inte ens hur det är att bo i studentkorridor.
Det finns många fördelar med att vara väldigt ung när man träffar sin livskamrat. Till nackdelarna hör dock sånt som att man inte vet hur det är att vakna upp i någon okänd killes lya, inte har behövt ragga på krogen, inte kan älta sitt ex alla dåliga sidor, inte är så bekant med fenomenet att dregla över dörrvakter eller någonsin behövt spekulera i om man ska dela spermadonator med sin tjejkompis så att ens barn blir halvsyskon...
Mitt omdöme: Det finns flera skickliga, unga, kvinnliga serietecknare som är klart läsvärda - Malmgren hör till dem. Jag skulle nog säga att jag är lite för gammal och oerfaren för det här albumet och att det passar bättre för en 25-30-åring med ett mer utåtriktat storstadsliv. (Usch, så trist och tråkig jag själv plötsligt verkade...).
Länk till boken på Adlibris: HÄFTAD
Tack till Kartago förlag för recensions-exet och till Frida för den fina hälsningen inuti!
Nackdelar och nackdelar...
SvaraRaderaDet är lätt att få en känsla av att man missat något i livet när man inte kan referera till att vakna upp bakis i en främmande säng och undra vad man egentligen gjorde inatt...
RaderaDet verkar inte som om jag skulle kunna relatera till så mycket i den här boken, jag heller. Förutom Mansplaining då. Ibland kan det ju bli kul ändå, som serierna om Nemi. Jag känner inte igen mig i henne, men i och för sig ofta i hennes väldigt vanliga bästa kompis, Cyan. Mer spännande än så är det lika bra att inse att jag inte är ;)
SvaraRaderaVisst kan serier vara kul ändå, det håller jag med om (som vissa helt sjuka och egentligen rätt "grabbiga" strippar i Serieparaden) men det är inget som riktigt stannar kvar på samma sätt som när man kan känna "PRECIS så är det!", utan mer underhållning för stunden. Vilket inte är att förakta, det heller.
Radera