söndag 12 november 2017
Löpgravsvägen
Bokens titel: Löpgravsvägen
Författare: Kari Hotakainen
Originalets titel: Juoksuhaudantie
Översättare: Camilla Frostell
Förlag: Månpocket efter en överenskommelse med Bokförlaget Forum, 2004
Antal sidor: 298
Matti bor i en hyresrätt i utkanten av Helsingfors. Han är hemmafrontsman (detta ord hade jag aldrig hört tidigare, men det förekommer frekvent rakt igenom boken) och kämpar för kvinnors frigörelse. Hustrun Helena arbetar och lever loppan, Matti tar hand om lilla dottern och hushållet på ett föredömligt sätt (han är pedant när det gäller städning och en hejare på att laga mat, bland annat).
Men det är inte så sexigt med hemmafrontsmän, tycker Helena. "Gå ut och festa med kompisarna!" tjatar hon och påpekar ständigt hur oattraktiv Matti är. En gång när hon återigen klagar på hur tråkig Matti blivit, går något sönder i honom. Han kastar ut en knytnäve och träffar hustrun i ansiktet. Hårt.
Helena lämnar honom, tar älskade dottern med sig. Matti är förtvivlad. Hur ska han få dem tillbaka? Polisanmäld för misshandel! Han börjar smida en plan... Sedan länge är Helenas stora dröm att få bo i ett eget hus i förorten - om han bara kan ge henne det så kanske hon kommer tillbaka och de kan fortsätta sitt liv tillsammans?!
Romanen belönades med Nordiska Rådets litteraturpris 2004 och är en fullständigt skruvad historia där man pendlar mellan skratt och vemod, på ett sätt som jag tänker är väldigt finskt.
Matti säljer av möblerna, agerar hälare och ger sexmassage; allt för att få in pengar till ett eget hus. Vi läsare ser hur han gradvis går från småtokigt rolig till en obehaglig inkräktare som spionerar på människorna utmed Löpgravsvägen, tar anteckningar om hur de klipper gräset och grillar fredagsmiddag, bryter sig in i deras hus eller provsitter trädgårdsmöblerna. Det går utför - och det är både skrämmande, en gnutta lustigt ibland och mest av allt sorgligt.
Omdöme: Mycket i boken kretsar kring de frontmän som stred för Finland i andra världskriget och de hemmafrontsmän som Matti tillhör. Om förlegade könsroller och om hur svårt det kan vara att finna sig tillrätta och passa in. Boken har några år på nacken och känns faktiskt ännu äldre. En absurd samhällsskildring från vårt grannland.
Boken säljs inte längre genom bokhandlarna, man får leta reda på den på biblioteket.
Etiketter:
Läst 2017,
Norden,
Skönlitterära romaner
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
denna väntar i bokhyllan...
SvaraRadera