Så här generad blir man om man ser Noa ligga naken på marken utan att skyla sin blygd.
Ja, alltså det där uttrycket "skyla sin blygd" det minns jag mer än resten av berättelsen
- det var konstiga ord för en nioåring.
Hinner inte riktigt med allt just nu (ojdå, har jag sagt det här förut?!) men jag gör mitt bästa för att lägga ut några inlägg ändå. Ska snart skriva om "Knutbykoden" och "Ormen i Essex" och har några fler på gång.
Idag ägnade jag mig dock mest åt Bibeln. Insåg att jag kommer ihåg ganska mycket av de härliga berättelserna i Gamla testamentet; det är alla möjliga spännande intriger, hemskheter, rivaliteter och kärlekshistorier - när jag såg taket i Täby kyrka. Fantastiska målningar av valar (med huggtänder), lejon (som bruna klumpar med fyra ben), änglar, helgon, och framför allt helt vanliga människor.
Det cinnoberröda hade mörknat till brunt och svart. Den här gubben hade alltså
en röd tunga och snygg rouge på kinderna - men nu har allt svartnat.
Jag insåg att rätt mycket har fastnat, trots allt... Min årskull var den allra sista som hade kristendomslära i skolan - ja, så bisarrt gammal är jag! - och jag kommer ihåg hur otroligt roligt det var när jag gick i trean och fröken berättade de här sagorna om Moses och brinnande buskar, manna som regnade från himlen, stackars Josef och Benjamin som hade taskiga storebröder, gräshoppor som invaderade och gulliga bebisar som flöt i flätade korgar i floden.
intressant!
SvaraRaderaSjälv var jag fanatiskt sekulär från mycket tidig barndom, själv tror jag det beror på kyrkans barntimmar som jag tvingades gå på i för att det var ett bra ställe att stoppa undan fyra-femåriga ungar en stund - jag hatade varje minut och kom fram till att det där med kristendom var en stor bluff. Jag opponerade mig därför kraftigt mot alla sagorna på religionstimmarna i grundskolan... Jag var ett väldigt ansträngande barn med starka åsikter, det är ett under att ingen klubbade ihjäl mig innan jag fyllde femton :)
SvaraRadera(efter femton var jag för stor och stark för klubbning)
RaderaJag kan föreställa mig det. Hade du två små ettriga tofsar som stack ut från varsin sida av huvudet? En blyertspenna som var sönderbiten i bakänden? Viftade med armen jättehögt och när inte DU fick svara så nästan reste du dig ur bänken i din iver att överrösta klasskompisen som försökte haspla ur sig rätt svar?
Radera:-)
Jag har vuxit upp i ett hem där man definitivt inte hade något religiöst alls (annat än det som är så införlivat i vår kultur att det knappt går att särskilja från seder och bruk). Jag är inte döpt, inte konfirmerad, har inte gift mig i kyrkan.
Men ändå! När fröken läste de här spännande sagorna ur Gamla testamentet så tyckte jag det var jätteroligt. Pappor som släpar med sig söner ut i öknen för att offra dem! Djur som trängs ombord på en båt för att para sig för artens överlevnad! Småpojkar som med list slår ihjäl jättar. Jag tyckte det var stor underhållning att lyssna på.
Hur vet du detta? Var du där??? :D
RaderaVi hade också ett helsekulärt hem och vi är hedningar till rot och ben, men mamma tyckte kyrkans barntimmar var väldigt praktiskt och på sätt och vis fungerade det ju som vaccin.
Jag är med på att bibelns sagor är dramatiska och spännande, däremot borde boken ha redigerats bättre, den är väldigt babblig och repetitiv.