Bokbloggsvänner

Ingen av oss är överlycklig över bilden men vi bjuder på det ändå.

Foto: Roger Knutsson.

Det är lite konstigt att träffa andra bokbloggare för man heter ju sällan sitt vanliga namn, utan något bokrelaterat och delvis påhittat. Mitt "Joelinda" är ju egentligen sammansatt av mina tre barns namn. Undrar just om bokbloggare som jag träffar tänker på mig som Joelinda och faktiskt måste korrigera sig själva när de minns att jag egentligen heter Mona?

Igår hade jag bokat in en långlunch med Annette som man vanligen hittar på "Just nu, just här". Vi har träffats en gång tidigare, i Sigtuna, och även mejlat litegrann.

Det är märkligt hur otroligt otvunget det känns att träffa någon mest är en främling. Från att vi sågs på parkeringen fortsatte bara konversationen där den slutat för några månader sedan, via vandringarna genom växthuset och fram till den vegetariska buffén inne på The Nut House - och vi hade inte en enda pinsam tystnad.

Växthuset och odlingarna på The Nut House i Torsåker i Upplands Väsby.

Jag tycker att jag upplevde samma sak när jag träffade Sanna ("Sannas bokhylla") och det lilla jag har hunnit träffa Johanna ("Sincerely Johanna"). Antagligen är det väl så att man dels hunnit spana in varann en del genom bloggarna och dels för att bokintresset som sådant förenar. Det blir aldrig svårt att hitta något att prata om!

Det lustiga är att man lätt hittar annat som förenar: beauceronhundar, tonårsbarn, miljö och natur, politik, pyssel och fotografering.

Lite knepigt att fotografera, plocka på sig mat, bära bricka, försöka vara social, ö

ppna stängda dörrar och manövrera allt: så det blev bara en enda bild på maten. 

Äppelsallad med mynta i vackra fat är allt jag hann föreviga.

Det var en mycket underhållande lunch med massor av prat om olika böcker och författare, vikten av att lägga ner tid på recensionerna och frågan "Vad VILL vi egentligen med det här?". Förutom allt bok-, trädgårds- och familjeprat hann vi spåna på idéer om nya träffar och lockande event. Får se om vi gör något mer av våra vilda planer! Hur som helst är det alltid roligt - och lite överraskande! - att i vuxen ålder få nya vänner.

Här satt vi och åt lunch. Vi var först bland matgästerna, men det fylldes snart på.