fredag 10 augusti 2018

Vi möts på museet


Bokens titel: Vi möts på museet
Författare: Anne Youngson
Originalets titel: Meet me at the museum
Översättare: Camilla Jacobsson
Förlag: Sekwa förlag, 2018
Antal sidor: 262

Detta är en brevroman - och det är ju lite speciellt tycker jag, när man saknar en berättarröst eller ett "jag", och istället får följa ett skeende genom två olika personer som brevväxlar sinsemellan.

Den ena brevskrivaren är den medelålders museiintendenten Anders som arbetar på museet i Silkeborg i Danmark där man förvarar Tollundmannen (ni vet, det där mossliket som är så välbevarat). Han är änkling och mycket ensam, eftersom barnen flyttat hemifrån och han helt tycks sakna vänner. Jobbet är hans allt, tills han får kontakt med en engelsk kvinna. Hon skriver till museet för att ställa några ganska luddiga frågor - och Anders gör allt för att svara korrekt på dem.

Den andra brevskrivaren är alltså Tina, den engelska kvinnan i 60-årsåldern som drömmer om att någon gång få åka till Danmark och se Tollundmannen. Hon lever i ett äktenskap med en lantbrukare som mest ser henne som hushållerska. De tre vuxna barnen arbetar på gården, men Tina är ändå ensam eftersom hennes bästa väninna nyss dött i cancer.

Den formella brevväxlingen övergår till att bli något mer privat, där Anders och Tina hittar en potentiell vän i varandra. När de båda två råkar ut för svårigheter hemma - jag ska inte avslöja vilka! - så finns den andre där med goda råd, stöd och framför allt nya infallsvinklar.

Deras vänskap ger styrka när allt annat känns nattsvart. Det låter sliskigt, men är det inte. Romanen är en berättelse om varm kärlek mellan människor som aldrig någonsin har träffats eller ens pratat med varann. 

Jag har själv haft många brevvänner - både som barn och nu som vuxen - och vet av egen erfarenhet att man faktiskt kan få vänner för livet bara genom att skriva brev. Det är inte osannolikt eller underligt alls. I brev kan man kanske tillåta sig att säga sånt man inte skulle våga om man stod ansikte mot ansikte. Dessutom tar man sig nog oftare tid att välja sina formuleringar, till skillnad från i ett verkligt möte där man kan kasta ur sig något obetänksamt.

Mitt omdöme: Detta är en feelgood i dess rätta bemärkelse med saknad, vemod och trassliga relationer där värme, omtanke och välmening ändå dominerar. En skön må-bra-bok!

Länk till boken på Adlibris: DANSKT BAND

Tack till förlaget för recensions-exet!

2 kommentarer:

  1. Jag brukar tycka väldigt mycket om brevromaner så den här blir jag nyfiken på!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gillar vinklingen med ett par i medelåldern istället för unga. Jag förstår varför författaren blivit omtalad i hemlandet (detta är hennes debut).

      Radera