Oryx and Crake

Bokens titel: Oryx and Crake
Författare: Margaret Atwood
Förlag: Virago, 2004
Antal sidor: 433

Bokklubbsväninnan valde denna bok och eftersom den inte fanns att köpa på svensk pocket längre, så rotade jag i mina föräldrars bokhylla: där fanns ett ex som min mamma köpt i England när boken var nyutkommen.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av handlingen eftersom titeln är tämligen obegriplig och inte avslöjar något om vad som väntar.

Det här är en bok som knockade mig, på många vis. Den är förskräckligt tung att läsa, eftersom den utspelar sig i en nära framtid där klimatet gått bärsärkagång, miljön är förstörd, pandemier härjar och där dessutom demokratin tycks utsuddad.

Jag blev snudd på deprimerad av den. Klimatångest de luxe! Och började fundera på "finns det något för mina barn att se fram emot?" och "blir det inbördeskrig i Sverige om rent vatten?".

Riktigt jobbigt. Jag var inte den enda i bokklubben som kände att det var läsning man bara klarade i några kapitel i taget, sedan blev det för svart. Men vi var alla eniga om att det är en mycket läsvärd bok, intrikat komponerad  och välskriven. Atwood har en förmåga att bygga upp fantasivärldar som känns helt sannolika.

Huvudpersonen Snowman är en ung man som lever avskild från mänskligheten (om den ens finns kvar...) i något som liknar ett träsk. Han är trött, ledsen, smutsig, letar mat och dryck i rester av civilisationen. Han blickar tillbaka och minns fragment av sin uppväxt då han ännu hette Jimmy och bodde med sina föräldrar i ett inhägnat område reserverat för intelligentian; forskarna, vetenskapsmännen, akademikerna. De bodde i bostäder som hörde till företaget Organ Inc Farms, där man sysslade med extremt hemliga experiment på djur.

Boken växlar mellan Jimmys barndom och uppväxtår (den biten gillar jag bäst) och nutid, då civilisationen tycks ha störtat samman, varvat med fragment av hur Oryx - den asiatiska flickan som är ett prostituerat barn och senare lär känna Jimmy och hans killkompis Crake - växer upp och tvingas sälja sin kropp (den biten tycker jag inte alls om och kan inte se att den tillför så mycket heller). Vi förs allt närmare katastrofen. Det är spännande och sorgligt på samma gång.

Mitt omdöme: Sammantaget är det lysande - men väldigt tungt att läsa. Atwood är en fenomenal berättare!

Boken finns på bibblan, eller som begagnad - eller på engelska i åtskilliga (dyra) utgåvor.