En familjemiddag

Bokens titel: En familjemiddag
Författare: Kazuo Ishiguro
Originalets titel: A Family Supper
Översättare: Rose-Marie Nielsen
Förlag: Novellix, 2018
Antal sidor: 24

Även för att vara en novell är "En familjemiddag" kortkort. Faktum är att texten är så kort, att jag när jag läst ut boken kände "Nämen vad tusan, var det inte mer? Har jag betalat 38 kronor för några rader?!"

Först var jag besviken, men sedan har jag tänkt på den här berättelsen varenda dag den senaste veckan. Kontentan är att den är så himla bra så det är värt att köpa den ändå.

"En familjemiddag" upptar inte ens de 24 sidorna i denna Novellix-bok; nej för texten börjar på sidan 7 och det blir följaktligen endast 17 (!) sidor text i detta minipocketformat. Snudd på ingenting! Ändå lyckas Ishiguro fånga stämningen perfekt och skapa en tydlig bild av en liten familjs inre slitningar.

Ett gott råd: läs inte översättarens inledning! Den avslöjar nämligen vad som står på de där sjutton sidorna. (Hur kan Novellix få för sig att inte lägga hennes förklaringar sist i boken? Jag blir faktiskt arg.) Här har jag sammanfattat åt er vad ni behöver veta:

1. Kazuo Ishiguro växte upp i strikta, artiga England som son till ett strikt, artigt japanskt par - och blev en strikt, artig man som skildrar miljöer där känslor trycks undan.
2. Fugu är en fisk man inte gärna vill äta.

Läs och njut av en iskall berättelse om de unga vuxna syskonen som återvänder hem till sin känslolöse far för att äta middag hos honom kort efter att deras mor dött...

Mitt omdöme: Ishiguro är som vanligt fenomenal på att levandegöra människor utan att egentligen säga så mycket om dem, utan mer koncentrera sig på allt osagt, alla slitningar, all smärta som man anar under den polerade ytan.

Länk till boken på Adlibris: MINIPOCKET