Bokens titel: Husdjuret
Författare: Camilla Grebe
Serie: Flickorna och mörkret del 2
Förlag: Månpocket efter en överenskommelse med Wahlström & Widstrand, 2018
Antal sidor: 492
Det här är så otroligt bra! Alltså: inte otroligt bra för att vara en deckare - utan helt enkelt en väldigt bra roman alldeles oavsett att den innehåller några ouppklarade dödsfall. Jag har haft svårt att släppa den (och det är länge sedan jag kände så!). På kvällarna hade jag knappt lust att släcka lampan för att sova; ville bara läsa "lite till"...
Camilla Grebe vet jag inte ett dyft om. Inte en enda bok har jag läst av henne - jag vet inte ens hur många hon har skrivit. För mig är det här ett totalt okänt författarskap. Men vilken härlig överraskning!
Omslaget till "Husdjuret" är så fult och tråkigt så jag har inte lockats att läsa boken tidigare, trots alla lovord. (Hur kan man välja en arkivbild av en hand med patetiskt låtsasblod och ett smycke som inte ens liknar det som nämns i boken? Och när hela romanen utspelar sig en smällkall vinter med massor av snö kanske man ska välja bort grå lera?!)
Alla är dock inte så fixerade vid omslag som jag är, så nu lägger vi det bakom oss.
Texten! Den är så fantastiskt bra. Lätt att komma in i, riktigt bra flyt, oerhört spännande, fina miljöskildringar och trots att det är så många människor att hålla reda på så lyckas författaren få dem alla att framstå som rimliga människor av kött och blod.
Det här är en väldigt läskig bok, på många vis. Den är skrämmande på det där smygande, hotande sättet som filmer ofta är; finns mördaren därute i den kalla vinternatten? Men det är mycket annat som är obehagligt också - för det handlar verkligen inte bara om ouppklarade mordfall, utan kanske ännu mer om avfolkningsbygd och de ungas längtan bort från småstadsliv och nedlagda brukssamhällen. Det handlar om den stora flyktingströmmen häromåret som av många upplevdes som ett hot.
De tre huvudpersonerna tycker jag så mycket om. Malin, den unga polisen som är tillbaka i sin barndoms miljö. Hanne, den klipska polisen som drabbas av en svår sjukdom. Jake, den tonåriga pojken som tyngs av en hemlighet som upptar hans tankar hela tiden.
Mitt omdöme: Det här är en riktigt bra kvalitetsdeckare, i stil med de fina kriminalromanerna av Tove Alsterdal som jag tycker så mycket om: där samhällsfrågor och etik blandas in i den spännande ramberättelsen.
Länk till boken på Adlibris: POCKET och STORPOCKET
Länk till boken på Bokus: POCKET
Antal sidor: 492
Det här är så otroligt bra! Alltså: inte otroligt bra för att vara en deckare - utan helt enkelt en väldigt bra roman alldeles oavsett att den innehåller några ouppklarade dödsfall. Jag har haft svårt att släppa den (och det är länge sedan jag kände så!). På kvällarna hade jag knappt lust att släcka lampan för att sova; ville bara läsa "lite till"...
Camilla Grebe vet jag inte ett dyft om. Inte en enda bok har jag läst av henne - jag vet inte ens hur många hon har skrivit. För mig är det här ett totalt okänt författarskap. Men vilken härlig överraskning!
Omslaget till "Husdjuret" är så fult och tråkigt så jag har inte lockats att läsa boken tidigare, trots alla lovord. (Hur kan man välja en arkivbild av en hand med patetiskt låtsasblod och ett smycke som inte ens liknar det som nämns i boken? Och när hela romanen utspelar sig en smällkall vinter med massor av snö kanske man ska välja bort grå lera?!)
Alla är dock inte så fixerade vid omslag som jag är, så nu lägger vi det bakom oss.
Texten! Den är så fantastiskt bra. Lätt att komma in i, riktigt bra flyt, oerhört spännande, fina miljöskildringar och trots att det är så många människor att hålla reda på så lyckas författaren få dem alla att framstå som rimliga människor av kött och blod.
Det här är en väldigt läskig bok, på många vis. Den är skrämmande på det där smygande, hotande sättet som filmer ofta är; finns mördaren därute i den kalla vinternatten? Men det är mycket annat som är obehagligt också - för det handlar verkligen inte bara om ouppklarade mordfall, utan kanske ännu mer om avfolkningsbygd och de ungas längtan bort från småstadsliv och nedlagda brukssamhällen. Det handlar om den stora flyktingströmmen häromåret som av många upplevdes som ett hot.
De tre huvudpersonerna tycker jag så mycket om. Malin, den unga polisen som är tillbaka i sin barndoms miljö. Hanne, den klipska polisen som drabbas av en svår sjukdom. Jake, den tonåriga pojken som tyngs av en hemlighet som upptar hans tankar hela tiden.
Mitt omdöme: Det här är en riktigt bra kvalitetsdeckare, i stil med de fina kriminalromanerna av Tove Alsterdal som jag tycker så mycket om: där samhällsfrågor och etik blandas in i den spännande ramberättelsen.
Länk till boken på Adlibris: POCKET och STORPOCKET
Länk till boken på Bokus: POCKET
Tack så mycket för boktips. Ha en fortsatt trevlig vecka kram från Nina
SvaraRaderaLäste den i somras och blev också positivt överraskad, så bra!
SvaraRaderaDet är så roligt när man inte har några egentliga förväntningar - och blir så överraskad!
RaderaJag har inte känt mig dragen alls till den här trots att alla hyllar den.
SvaraRaderaInte jag heller. Har bara gått förbi den. Men NU kommer jag att läsa någon av hennes andra böcker också, för jag gillar när kriminalromaner tar upp sociala frågor, samhällsproblem, etiska dilemman också - inte bara mord.
RaderaJag har nog, på grund av omslaget, tänkt på den här boken som en dussindeckare och därför inte brytt mig om den. Kanske dags att tänka om förstår jag! :)
SvaraRaderalite läskigt omslag...
SvaraRadera