Och bergen skall rämna

Bokens titel: Och bergen skall rämna
Författare: Erika Olofsson Liljedahl
Förlag: Historiska Media, 2019
Antal sidor: 351

Ibland är det helt befriande att inte ha en aning om vad man hugger in på, inte ha läst några förhandsrecensioner eller baksidestexter. (Faktiskt även struntat i följebrevet som förlaget skickade ut tillsammans med boken,) Då blir den enda förväntningen: Kommer denna roman att vara lika välskriven och innerlig som författarens förra bok?

Jo, det är den! Jag läste "Någonstans brister himlen" då den gavs ut för två somrar sedan och tyckte att det var en helt makalös debut. Frågan är om jag inte tycker ännu lite bättre om den här?

Hedvig är en nervig prästfru - oklart vilken ålder men jag skulle säga att hon inte ens är 30 år, baserat på de fragment vi har av hennes bakgrund - och jag får intrycket att hon gift sig mer av praktiska skäl än av kärlek. Hennes make, Georg, tycks vara en bra bit äldre men det begrep jag inte förrän efter halva boken då det påpekas att hans hår är grånande och att magen fått en rondör.

Erika Olofsson Liljedahl berättar mycket om hur de tänker, känner och agerar - men nästan inget alls om hur de ser ut eller vilka de är. Ibland skulle jag önska mig lite kött på benen kring de olika personerna, men för det mesta är det tvärtom underbart att slippa matas med beskrivningar av hudfärg, hår, kroppsstorlek och detaljer i utseendet.

Georg är alltså präst och har fått ett nytt uppdrag i norra Sverige, som kräver att paret lämnar sitt fina hus i Uppsala för att flytta till Tornehamn. Församlingen består i stort sett av de inhyrda rallarna och bergsprängarna som bereder och lägger järnvägen där - och av samerna som driver sina renar och flyttar sina boplatser efter djuren.

Det är en hård omgivning för alla, inte bara den karga och krävande naturen kräver mycket utan i lika hög grad det mellanmänskliga. Relationerna mellan "lappar" och "svenskar", mellan ingenjörer och rallare, mellan män och kvinnor. Bland det svåraste är de mansroller som arbetarna själva upprätthåller: slagsmål, tråkningar, trakasserier och rena våldsdåd kombinerat med en unken syn på de få kvinnor som finns i deras närhet.

Hedvig får en speciell betydelse i samebarnens liv och det är väldigt fint beskrivet, men det är obehagligt att hon har så litet inflytande över sitt eget liv. Det är maken som väljer åt henne; han fattar besluten och han säger vad som gäller. Hedvig har en egen vilja men vem bryr sig om den?

Mitt omdöme: Det här är en bok som stannar kvar i mig; vemodet, sorgen, de vackra naturbeskrivningarna men mest av allt hur fruktansvärt snärjd en kvinna kunde vara för hundra år sedan då det var männen som bestämde. Mycket fin! Ser fram emot en tredje roman av denna begåvade författare.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN
Länk till boken på Bokus: INBUNDEN

Tack till förlaget för recensions-exet!