Bokens titel: Heligt förbannad
Författare: Jonas Gudmunds
Förlag: Stratex förlag, 2019
Antal sidor:
Nu börjar det likna något, Jonas Gudmunds! (Jag vågar väl inte skriva annat, för då kommer du sannolikt att först mejlbombardera mig och sedan googla min hemadress, för att slutligen ta din välvårdade gamla mörkblå Merca hem till mig och mörda mig...)
Jag läste författarens debutroman "Red Coconut" för inte länge sedan. Detta är uppföljaren. Visserligen var jag väldigt tydlig med att jag gillade storyn i den första romanen, tyckte intrigen var smart och att boken kunnat bli himla bra - men jag beklagade mig över att det var för många varumärken, för många stickspår, för många detaljer om ovidkommande saker.
Till viss del finns det kvar - i synnerhet sprit och bilar beskrivs extremt noggrant - och jag blir lite less på att läsa så utförliga beskrivningar av emissioner istället för emotioner. Det är ändå tydligt att någon har redigerat texten hårt jämfört med den första boken och (som jag föreställer mig) stramat åt berättelsen. Tack för det! Nu är Jonas Gudmunds inte värre än de där Roslund/Hellström som berättar om vapen, pistolhylsor och kaliber till förbannelse...
NOA-gänget med den småtriste polisen Jerker i spetsen engagerar mig måttligt, men det är ändå inte de som är viktiga. Någon mordgåta är det inte tal om, eftersom läsaren får följa mördaren "i realtid" och därmed ligger steget före utredarna. Glimtarna av Jerkers liv (med stort fokus på den unga, vackra filippinska han lyckats snärja - hon som är tacksam för kokt ris, Netflix på paddan och att få ligga...) - gäspar jag mig igenom.
Bokens intrig däremot, den gillar jag skarpt! "Heligt förbannad" syftar på att vi väl alla - åtminstone jag själv, det måste jag erkänna - kan bli förbannade på byråkratiskt myndighetsfolk, servicefolk utan känsla för just service, oseriösa affärsmän, grannar från helvetet (och folk som röjsågar hela ens semester!). Nog har man god lust att döda någon ibland?! Litegrann, åtminstone. Eller i alla fall hoppas att den jä--a röjsågen träffar en sten och går sönder. Sorry, spårade visst ur lite här.
Den driftige företagaren Torgny är rik, smart och vill att rätt ska vara rätt. Varför kan inte idioterna på BMW-verkstaden fatta det? Eller knäppgökarna på Facebook? Hmmm, man kanske skulle göra världen en tjänst och utrota dem?
Så det gör han. Med en elegant pistol, hinkvis med dyr konjak och åtskilliga PowerPoints som beskriver precis varför han retat upp sig så kopiöst på de där dumskallarna. Heja Torgny! Vi kan ju inte ha det så här, det begriper väl alla. Man kan inte lova att ringa tillbaka och sedan inte göra det! Hur skulle det se ut om alla betedde sig på det viset? Nej, *poff*, bort med dem bara.
Mitt foto: Det är Remy Martin i glaskaraffen. Dock inte av den exklusiva sort som mördaren klunkar i sig.
Mitt omdöme: Jag säger samma som förut: historierna är perfekta som teveserier i tre delar att visa på SVT. Humoristiska, spännande, über-grabbiga och med spektakulära mord. (Och i statlig television får man väl inte göra reklam, så vi slipper allt varumärkesbabblande och kan fokusera på de smarta IT-teknikerna, de kåta poliserna och de osannolika brottslingarna.)
Länk till boken på Adlibris: HÄFTAD
Länk till boken på Bokus: HÄFTAD
Tack till förlaget som gav mig ett recensions-ex trots att jag inte var jättesnäll förra gången.
Det låter som ett roligt upplägg. Och visst har man en eller annan som man önskar skulle träffas av blixten, även om man kanske inte går och köper en pistol.
SvaraRaderaAtt få för mycket detaljinformation om något utan att detta för historien framåt är verkligen irriterande. Det blir mer att författaren vill visa att han är expert på skjutvapen/whisky/insekter eller vad det nu kan vara.
Däremot kan man naturligtvis ha en person som är riktigt nördig och då hans (säkert en han) kan sitta och rabbla upp hur man i ett speciellt rödvin verkligen kan känna smaken av den kalkrika jord vinrankorna har vuxit i, men inte ens då får det bli för mycket.
Titeln påminner mig förresten om att jag någonstans har en bok som heter "Utrota varenda jävel!" Tyvärr har jag inte läst den. Får nog leta upp den nån gång.
RaderaHåller helt med! Detaljerna kan kännas som att författaren vill visa på sina specialkunskaper men ibland kan de också tyckas vara utfyllnad. Istället för en massa utfyllande adjektiv kan man krydda texten med ovidkommande detaljer.
RaderaI det här fallet lutar jag åt att Jonas Gudmunds älskar Mercedes, BMW, gamla sportbilar och kan mycket om motorer. Han gillar nog dyr sprit, komplexa högtalarsystem, högteknologiska hemlarm och skulle gärna köra en snabb racerbåt som sedan kunde guppa vid hans privata brygga. Och en grill av modell värsting skulle jag gissa att han har eller önskar sig :-) När så många av hans figurer har såna intressen så misstänker jag att det är delar av författaren som lyser igenom.
Men som sagt, tvåan var klart uppstramad och höll genomgående högre kvalitet. Underhållande!
Haha, du fick mig i alla fall road med din recension. Men det låter som att jag ska låta bli att läsa den här. Den lät liiite för manlig av mig. Häromdagen såg jag att en författare tipsade om sin deckarserie på en FB-grupp för ljudböcker. Jag blev nyfiken eftersom jag gillar staden det utspelar sig i. Men när jag läste vad den handlade om stod det: "Dagen börjar med att den något enkla blondinen Elin Jansson anmäler...". Då slutade jag läsa och ville inte lägga in den i min bokhylla på Storytel.
SvaraRaderaDen här är tack och lov inte kvinnoförnedrande på det viset, däremot kanske lite mansförnedrande :-) Nog KAN killar och män tänka på annat än att äta saftiga biffar, dricka alkohol, köra snabba bilar, äga senaste tekniken? Det finns bitar jag inte gillar, men jag fastnar inte i det utan låter mig underhållas av medelålders vita män som mördar folk som inte svarar på mejl, hehe.
Radera